Det är komik – och allvar. Historien om 300 kr i ny avgift för en golfare och som kan jämföras med en ensamstående tonårsmamma som skall betala 5 000 kronor när 13-årsdottern skall åka på fotbollscup.

Det pågår ett krig inom golfens Stockholmsdistrikt. Positionerna är lika låsta som på västfronten 1917 och skyttegravarna är grävda djupare än så.

Om nu första världskriget handlade om strukturen på Europas nationalstater, tillgång till råvaror, livsmedel och övergången till demokrati så handlar det här kriget om en hundralapp.

Som klimathotet...

Hundralappen har dock fått en principiell betydelse som hamnat på samma nivå som klimathotet och med samma religiösa övertoner i debatten.

Sakläget är som följer: Inom golfen finns sedan urminnes tider ett seriespel. Det är inget som någon som inte är mycket etablerad golfare vet om, det är så långt från elitidrott man kan komma för att vara organiserad idrott, mer att jämföra med korpfotboll eller motsvarande former av gubbhockey.

Det finns också ett nationellt seriespel där de absolut bästa klubbarna gör upp, ofta med närvaro av proffs från Europa- och USA-tourerna. Det här handlar inte om golf på den nivån utan tre steg längre ner på skalan. Varje golfklubb anmäler ett antal lag. H 22, H35, H55, H65 och H 75 samt motsvarande D 22, D50, D60 för damerna, siffran står för ålder och bokstaven för kön. Många klubbar har flera lag i varje kategori. Det är seriespel för motionsgolfare utifrån den enkla slutsatsen att elitgolf spelas enbart på dam- och herrtour i USA och på Europanivå.

300 kr per person och år

Sedan tiden när Arvid Lindman senast var statsminister (1928) har seriespelet anordnats så att spelarna får åka runt och spela på andra banor gratis medan den egna klubben bjudit de andra spelarna när man haft hemmamatch.

Med ett lag i varje kategori och fyra spelare plus reserver dvs åtta personer per lag så omfattar verksamheten ca 60 personer per klubb, dvs 5-7 procent av medlemmarna i klubben som då får del av den här förmånen. De är närmast genomgående de som betalar minst per spelad runda och de som får del av de bästa starttiderna genom att delta i tävlingar.

Nu vill klubbarna att de som deltar i seriespel skall erlägga en smärre avgift per runda, (100 kronor på en bana där snittgreenfee ligger på 500 kronor). Med tre bortamatcher per år är det 300 kronor per person.

"Så har det alltid varit"

De som deltar i seriespel är djupt upprörda, i synnerhet de äldre som har mera tid.

Mailkonversationer långa som EU:s standarddokument för gurkor valsar runt i cyberspace och riskerar förmodligen leda till att FRA tvingas begära tilläggsanslag.

Deras argumentation kan sammanfattas som följer: A: så har det alltid varit, B: seriespelet är klubbens huvudsakliga kärnverksamhet och C: Vi representerar klubben. Det handlar för dem inte om pengarna utom om principen.

För A har de i sak rätt, vad gäller B och C saknar de argumenten relevans i dagens golfvärld. Det är trist att det blivit så men det är på det viset.

Vad är då skälen?

Det finns tre skäl till att förslaget om avgift dykt upp:

1. Banan ligger ofta i ett bolag som då ägs av den ideella föreningen (klubben). Nu har skatteverket bestämt att om klubben får utnyttja banan för idrott så måste man betala bolaget för detta, annars är det otillåten vinstutdelning och klubben skall eftertaxeras inklusive skattetillägg. Föreningen får en synlig kostnad som överstiger den föreslagna avgiften när bolaget skickar en faktura.

2. De andra 93 procent som betalar en avgift för att få spela golf och struntar i klubbverksamheten förstår inte varför de skall betala för andras golf. Föreningsstrukturen har ramlat i bitar och golfen har blivit en tjänst man köper ungefär som ett gym. Att då ensidigt gynna en liten grupp skapar risker för att de som betalar reagerar, detta då med all rätt.

3. Den miljon kronor det handlar om i uteblivna intäkter för Stockholmsklubbarna kan anses vara små pengar för totalen men med dagens ekonomi är alla kronor viktiga.

Skapar förakt för golfen

Sedan förstår jag om idrottsledare inom annan idrott skakar på huvudet, skrattar åt golfen och att det skapas golfförakt på kuppen. 300 kronor för att få umgås med trevliga kamrater och spela golf med en rolig spelform känns som väldigt lite pengar för en lågavlönad ensamstående tonårsmamma som skall ut med 5 000 kronor för att 13-årsdottern skall kunna åka med på Gothia Cup.

Hade distriktet infört det här för tio år sedan hade uppståndelsen inte varit lika stor då de här spelarna oftast är i Spanien och spelar golf så här års men nu har man skaffat wifi även där och tid har man.

En grupp välmående människor vill att andra skall fortsätta att betala deras fritidssysselsättning utifrån tesen att de, baserat på sin ”elitnivå”, är naturliga företrädare för klubben. Det är vad det kokar ner till. Detta samtidigt som regeringen lägger 100 miljoner kronor för att barn till föräldrar i utanförskap skall få råd att vara med och spela fotboll.

Men de är ju grundarna

För 40 år sedan hade jag stött deras sak. Då såg golfklubben helt annorlunda ut. Problemet är självfallet att de här personerna ingår i en ”klubb i klubben” om något hundratal personer där klubbkänslan fortfarande är stark.

De här personerna förtjänar också all respekt. De har lagt oceaner av ideella timmar på klubben, i många fall varit med och byggt och finansierat banan. De har ställt upp med extra pengar när ekonomin varit dålig i klubben och de skall ha massor med cred för allt de gjort för golfen i Sverige. Men det var i en annan tid i en annan värld.

Vi bör också notera att seriespelet är jätteroligt. Deltagarna värderar det mycket högt både utifrån golfen såväl som de sociala perspektiven. Det upplevda värdet för deltagarna hamnar på tusenlappar.

Men i dagens samhälle och som golfen ser ut idag så behöver vi få en modell som fungerar framåt, där man betalar utifrån hur man spelar. 

Hur det sen slutar är det ingen som vet. På klubbens årsmöten brukar den här gruppen nå majoritet bland de ca 5 procent av medlemmarna som går på ett årsmöte.