Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Egentligen är det enkel matematik

Paul Myllenberg, klubbdirektör i Ängelholm, tillsammans med lagkapten Björn Westerblad efter matchen i Superettan och beskedet att kommunstyrelsens inte tänker lösa klubbens ekonomiska problem. Foto: Rickard Nilsson, TT

 

Agerar man på en kommersiell marknad utan att vara duktig nog eller ha förutsättningar som bra nog så blir konkurs det naturliga slutet. 

Konkursen i Ängelholm är nära nu. Det är inget konstigt om det blir så. 

Enda sättet för rättvisa

Konkurser är positivt för idrotten och samhället och enda sättet att upprätthålla rättvisa förutsättningen även om det är trist för de klubbar som förlorar sportsligt på konkursen. 

Elitidrott är kommersiell verksamhet, och då är marknadens dom alltid stenhård. Konkursen och hotet om konkurs är enda garantin för att de som vill skapa vinster med andras pengar inte skall kunna lyckas.

Varje klubb som avlönar sina spelare måste inför varje år utan sportsligt önsketänkande göra en bedömning om man har förutsättningar att långsiktigt gå med vinst och om man har likviditet och eget kapital nog för att kunna ta ett förlustår. Har man inte det så får man antingen förbättra sina förutsättningar eller dra sig ur. 

Klara konsekvenser

Elitidrotten har både en positiv och en negativ marknadssituation. Positivt för att vi ökar konsumtionen inom upplevelseindustrin, dvs kunderna har pengar och viljan att spendera dem och negativ för att företagsintäkterna är satta under press och att annan upplevelseindustri är duktigare på att leverera individbehandling, kvalitet och tidseffektivitet.

När ordföranden i Brynäs går ut och vill senarelägga säsongstart som botemedel mot dåliga publiksiffror så har jag svårt att förstå grunden för det förslaget. I åtminstone fem år har man inom elitidrotten vetat att konkurrensen om människors fritid skulle öka snabbt samtidigt som kraven på kvalitet också skulle öka. 

Vill man ha folk på matcherna måste man själv se till att de kommer. Det gäller samma i Gävle som i Ängelholm. Vill man ha högre intäkter per besökare måste man leverera något bättre. Så enkelt och samtidigt så svårt är det.

Finns inte mer att dela på

Vi har också sedan länge haft kunskapen att elitidrotten kan komma åt ca 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet, är man flera klubbar får man dela på den pengen. Ordförande i Ängelholm kan på en kvart på SCB:s hemsida ta reda på hur mycket pengar som finns att nå (BNP*0,8%-Rögles omsättning=potentialen).

Ängelholm var inte omedveten om arenasituationen. Dvs man hade tre mycket starka motkrafter i år. 1: låg BNP i upptagningsområde (för lite folk, för litet näringsliv, stark konkurrens från Helsingborg och HIF). 2: Rögle med ambitionen att gå upp i SHL. 3: ingen arena för delar av säsongen.

Det här skall inte läsas som kritik mot någon i Ängelholm. Oavsett logiken i texten så har idrotten alltid agerat utifrån det sportsliga. Insikten att man är en aktör på en upplevelsemarknad med en affärsmodell som bygger på inventory (lager av eventstolar som inte kan förändras) är förvånansvärt svag. 

Gäller att vara ärlig mot sig själv

Medvetenheten om att man är en del av en folkrörelse med sportsliga regelverk och sportsliga ambitioner är dock 100 procent. Ängelholm har agerat på samma sätt som de flesta andra. Det som jag, när jag hamnat mycket illa till i golf kallar ”Play & pray” eftersom jag då inte har kompetensen att agera på annat sätt än att hoppas på ett under. 

Det är fortfarande så inom arenaidrott på elitnivå att korrelationen tabellplacering och omsättning är 93 procent på en tioårsperiod. 

Det är alltså så att mängden pengar tillgängliga för elitidrott går att räkna fram på en kvart. Är man bara ärlig i sin definition av upptagningsområdet så kan med en snabb titt på omsättningen för de andra lagen i samma serie ta reda på om det finns förutsättningar. Likaså kan man se om budgeten är realistisk. 

Ytterligare en från Fjollträsk

Det är det ingen som gör. Istället letar man fram exempel på humlor som flyger fast de inte kan, dvs lag som enstaka år lyckas överprestera och tror att en sådan prestation ger mer pengar följande år.  

Det gör de inte mer än marginellt, det styrs av andra parametrar. Dålig sportslig utveckling leder däremot till att man når mindre än potentialen. Dvs nedsidan är alltid större än uppsidan när det gäller ekonomiska effekter på sportslig prestation (fram till Champions League då det blir tvärtom).

Mitt i en animerad debatt i samhället om storstad mot landsbygd i politiken kommer det alltså här en Fjollträskdjävul till och säger att bara större städer skall få ha lag i de högsta serierna. 

Skjut inte budbäraren

För mig som är född i Skärvången och uppväxt i Ottsjön, Föllinge, Niemisel, Råneå och liknande världsmetropoler och tillbringat längsta tiden av mitt vuxna liv i den lilla byn Assenois i ardennerna i Belgien är det ibland lite tungt att bli sedd som Stockholmsdjävul, men det är väl smällar man får ta. 

Skjut inte budbäraren är mitt enkla svar. Det är inte jag som har påvisat korrelation mellan omsättning och tabellplacering och inte jag som uppfunnit nyckeltalet 0,8 procent av BNP i upptagningsområdet (idrotten som helhet omsätter 2-3 procent av BNP i Sverige men det är inklusive ungdomsidrott och breddidrott).

Om vi då försöker definiera vad vi vill med den kommersiella arenaidrotten i Sverige så bör vi kunna enas om följande punkter:

• Framgångsrika klubbar rent sportsligt som kan konkurrera på internationell nivå utifrån vår position som litet land.

• Klubbar med god ekonomi som är goda skattebetalare.

• Klubbar som har råd att ha en väl fungerande ungdomsverksamhet.

Det finaste uppdraget

Då kanske slutsatsen blir att klubbar på för små orter skall fokusera på det finaste uppdraget idrotten har, nämligen att bli duktiga på att få ungdomar att idrotta, lyckas väl i skolan och bli människor med en god värdegrund. 

Den kommersiella idrotten är trots allt bara show business utan annat uppdrag än att generera skatteintäkter och arbetstillfällen.

Sen är det show business som väldigt många älskar.

Dan Persson

Olle J. (inte verifierad)

ons, 2014-10-01 07:42

1. Ja, det är enkel ekonomi

Ja, det är enkel ekonomi (snarare än matematik). All verksamhet måste långsiktigt anpassa sig efter sina resurser, i alla fall så länge man inte kan få någon annan att betala. I detta är inte kommersiell upplevelseindustri skild från ideell föreningsverksamhet och idrott. Möjligen i så måtto att det är lättare för de senare att få andra att betala (det finns emellertid ett antal påtagliga undantag för detta även för kommersiella klubbar). ÄFF:s resurser är förhållandevis små och det finns ingen annan som kan betala. ÄFF verkar haft väldigt svårt att förstå detta. Därav konkurshotet. Detta är emellertid inte i princip något nytt eller annorlunda. Att utifrån denna beskrivning av sakförhållanden komma till att krönikörens preferenser (eller kanske snarare uppfattning om vilka preferenser det är som styr, även om det är svårt för läsaren att se någon skillnad) på så sätt är mer sanna än andra preferenser är emellertid ett logiskt tankefel.

Lelle Printer (inte verifierad)

ons, 2014-10-01 19:43

2. Tack för en intressant

Tack för en intressant artikel. Min empiriska iakttagelse är dock att den inte riktigt stämmer överens med den verklighet som ES/SHL visat de senaste 10 åren. The Big Four som de kallades förut (Frölunda, Färjestad, HV och Linköping) har samtliga backat både ekonomiskt såväl som sportigt. Luleå, Växjö, Örebro och framför allt Skellefteå har gått framåt. Såväl sportigt som ekonomiskt (gäller i vart fall Luleå och Skellefteå). Stockholm då? Tja, AIK och Djurgården har dansat limbo och har trots fantastiskt stor BNP på liten geografisk yta inte lyckats tillnärmelsevis så bra som sina konkurrenter i Skellefteå och Luleå! Kanske skulle SHL respektive Fotbollsallsvenskan bygga upp en fond som går in och säkerställer lagens möjlighet att fullfölja en säsong. På så sätt minimeras de sportsliga konsekvenserna av en konkurs.

Dan Persson

ons, 2014-10-01 20:25

3. Lelle, Du glömmer en liten

Lelle, Du glömmer en liten detalj. Medianomsättningen i SHL ligger på ca 140 MSEK. De klubbarna driver arena såväl som Mat och dryck i arena. AIK, DIF i SHL omsätter ca 80 eftersom de bara är hyresgäster på arena och inte har samma intäktsmöjligheter. Frölunda lever med en lite speciell Göteborgsmodell även om de inte heller driver sin arena. Trots Friends problemen så är små arenor med många matcher/event och hög beläggning fortfarande bra på att generera intäkter. I synnerhet om hyran till den oftast kommunala fastighetsägaren är marknadsanpassad. Växjö, HV och Färjestad och några till äger dessutom sin arena. Växjö har dessutom den modernaste arenan som också helt logiskt genererar mest pengar (de är också mycket duktiga). Men det går inte jämföra affären mellan storstadslagen som dessutom har en helt annan konkurrenssituation. Klubbarna från de lagom stora städerna är dominerande aktörer. Det kan man aldrig bli i storstan.

Lelle Printer (inte verifierad)

ons, 2014-10-01 22:43

4. Du har absolut rätt i att

Du har absolut rätt i att förutsättningarna är olika mellan de olika föreningarnas möjligheter till att vara lyckosamma. Men dessa förutsättningar går åt båda hållen vilket allt som oftast glöms bort. Att storstadslagen, DIF och AIK, inte har samma möjligheter att få omsättning genom restaurangrörelsen på samma sätt är sant. Vad som också är sant är att de har en helt annan möjlighet till publik (borde rimligtvis ha) med tanke på den enorma mängd som bor i Stort-Stockholm. Det faktum att de flesta stora bolagen, som har sin kundbas hos konsumenter, har sina huvudkontor i Stockholm torde ge dem oerhört stor fördel gentemot landsortsföreningar. Att jaga in TV-mässig reklam till förmånliga priser borde vara lättare för dem än landsortsföreningar. En annan stor skillnad mellan landsortsföreningar främst i norra Sverige är resekostnaderna. Stockholmarna når 6-7 bortamatcher med buss istället för flyg ger väsentligt lägre kostnader. Du tar också upp möjligheten till många evenemang som driver intäkter. Först och främst så är väl arena-boomen en gigantisk missräkning av samtliga städer/orter som byggt evenemangsarenor. Det är nämligen relativt få evenemang i landets arenor. Därtill är det allt som oftast inte föreningarna driver dessa evenemang (kanske med några få undantag). Även om storstadsföreningarna inte blir "dominerande" aktörer, så borde det faktumet uppvägas med råge av tillgång till större population, bättre förutsättningar för reklamintäkter och andra intäktsdrivande samarbeten.

Dan Persson

tors, 2014-10-02 06:58

5. Uppenbarligen inte. De har

Uppenbarligen inte. De har sämre kommunalt stöd. Företag drar sig för att sponsra AIK eller DIF eftersom för många kunder håller på andra lag. De borde kunna tjäna mer pengar på bortafansen (inte klack utan sittplats, premium) men gör det inte. De äger inte alla reklamytor och så vidare. Men storstaden är så heterogen. Bor du i Skellefteå och inte tycker om hockey har du problem. Bor du i Stockholm och inte tycker om hockey har DIF problem.

Bosse (inte verifierad)

tors, 2014-10-02 09:20

6. Det är 51% regelns fel. I

Det är 51% regelns fel. I din artikel slår du fast att "Elitidrott är kommersiell verksamhet" vilket jag helt håller med om. Ägarförhållandena i klubbarna är dock den omvända det är folkrörelserna/föreningsmedlemmarna som genom den s.k. 51% regeln bestämmer alla elitklubbarnas mål och budget. Har full förståelse för att sponsorerna både funderar en och två gånger innan de investerar deras marknadspengar i projekt där deras inflyttande är mycket begränsat. Om denna regel skulle förändras till att de kommersiella aktörerna får beslutande rätt i klubbarna är det min uppfattning att klubbarnas intäkter skulle öka markant och att de sportsliga framgångarna blir mycket större.

Inte många såg det komma men nu är Åby/Tjureda klart för elitserien i bandy. I byn Åby, 24 kilometer norr om Växjö, bor 431 personer men klubben har 1 300 medlemmar. Dessutom är småländska Åby/Tjureda vid Helgasjön landets rikaste bandyklubb.

I information och pressmeddelande inför SM-veckan 2018 så talades det ofta om att 8 000 personer väntades till Helsingborg och Landskrona för att deltaga i olika grenar. Så många blev det inte. Men hur många som kom är det ingen som riktigt vet. Och på Riksidrottsförbundet vill man bli bättre på att ta reda på verkliga fakta.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Här ska blivande OS-medaljörer träna. av Apollos sporthotell blir Svenska Olympiska Camps. Flaggskeppet är fortsatt Playitas på Fuerteventura men nu tillkommer Apollo-nyheten "Aqua Vista – powered by Playitas" i Hurghada och även ett tredje sporthotell, som offentliggörs under våren 2019. Sveriges Olympiska Kommitté har enats med Apollo om ett förlänger samarbetet.

Han ställde sig framför alla representanter från spelbolagen och deklarerade tydligt:

- Dämpa er. "Annars kommer regeringen att att ta fram nya regler som begränsar marknadsföring", 

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) gjorde sig till talesman för åtskilliga svenskar

IFK Göteborgs supportrar börjar se en framtid igen. Under ett halvår har det enbart handlat om förluster, antingen pengar, ledare, anseende eller spelare. Nu vänder strömmen av nyheter. Det uppstår plustecken också. Klubben håller på att att bygga en ny ekonomi och på spelar- och ledarsidan tillkommer nya namn. På måndagen tillkännagav IFK att klubben har gjort klart med ett nytt och långsiktigt samarbete med Ekkono Soccer Services, med huvudkontor i Barcelona.