Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Idrotten i ständig väntan

Idrotten är en ständig utmanare, om kraft, om marknad, om pengar. Från är var RF vill vara, egentligen. Foto. Christine Olsson, TT

 

Elefanterna i rummet när idrotten träffas är organisationsform, demokratiproblemen och medlemskapet. Genom att välja en ideologisk utgångspunkt istället för en pragmatisk i diskussioner om dessa står elefanterna kvar i rummet och den ideologiskt korrekta lösningen kommer åter att visa sig vara icke fungerande. 

Det bekymrar mig.

Idrottens dag i Almedalen är passerad. Flera olika seminarier, lyckosam lobbying med mera har genomförts. Allt borde vara frid och fröjd men är det inte.

Var finns nytänkandet?

Jag kan hålla föredrag i sömnen om allt det positiva som svensk idrott levererar och gör det relativt ofta även i vaket skick. Hur idrotten levererar 10 000-tals arbetstillfällen och någonstans runt 40 miljarder i skatter utöver folkhälsa, minskad barnfetma, fler ungdomar som klarar skolan, minskat drogbruk, integration och social gemenskap.

Att man är bäst på integration är glädjande men kan faktiskt  bero på att övriga är så fruktansvärt dåliga.

Det som då stör mig när jag försöker ha ett tioårigt perspektiv framåt i tid är att ingen vill prata om elefanterna i rummet. De elefanter som enligt mina bedömningar och prognoser är de som mer än något annat gör att idrotten inte kommer att utvecklas utifrån sin potential utan bli omkörd av andra.

Inte annat än RF:s uppgift

Min ambition är ett Sverige där RF är den samlade starka rösten för all svensk idrott och där alla idrottar på något sätt. Att som man nu valt att bara vara rösten för den ideella idrotten innebär att RF varje år blir lite svagare och en vacker dag är det ingen som lyssnar längre.

För att då börja med några iakttagelser som är grunden för min framtidsbedömning.

Organisationen Gen-pep som nu grundats under Almedalen med Kronprinsessa som beskyddare, Wallenberg och H&M stiftelser som uppbackare och stora företag med som partners skall arbeta med barn och ungdomars hälsa, dvs fysisk aktivitet och kost. 

Det må döljas i hur många fina ord som helst men har vi inte ett RF med 71 specialförbund som i 100 år haft den uppgiften? 

Idrotten orkar inte...

Själv är jag glad att organisationen nu finns. Vi behöver fler som agerar på det här området och bedömningen att idrottsrörelsen inte orkar får tyvärr ses som realistisk.

Att Gen-pep bildas kan inte tolkas på annat sätt än att tunga makthavare bedömer att idrottsrörelsen inte har tillräcklig kompetens för att lösa problemen.

Att Globalisering, Urbanisering och Digitalisering kommer att totalt förändra vårt samhälle vet vi redan. Vi vet att det händer mer än dubbelt så mycket på Digitaliseringsområdet de kommande tio åren än de förra. 

Vi vet också att antalet människor som idrottar regelbundet ökar medan andelen som idrottar i regi av en ideell förening medlem i ett förbund som tillhör RF minskar. Den trenden accentuerar.

Kan inte hantera tempot

Korpen och Golfen som jag skrev om häromdagen har förstått det här och de är två av få förbund som har en organisation för bredd även för vuxna. Friskis är en ren breddorganisation och kommer som eget förbund att också kunna agera och växa.

Friskis är också mer organiserad som en amerikansk franchiseorganisation än som traditionell idrott. Ett varumärke och manualer från toppen ger dem möjlighet att följa med samhällsutvecklingen på ett helt annat sätt. 

Den traditionella idrotten med stadgar som är +100 år och samma modell för drift idag som då kan inte hantera tempot. De kan inte heller övergå till en organisation där breddidrott och folkhälsa är det primära, om man inte gör något åt elefanterna.

Elefanterna i rummet, det som ingen vill prata om men tar upp allt syre och förhindrar all utveckling, ger andra aktörer fördelar och gör att idrotten riskerar att försvagas.

Min tes är att det är mitt idrottande som är det viktiga, inte om jag gör det som medlem eller via en ideell organisation.

När, var, hur som helst

Idag erbjuder olika tjänster på internet såväl som en uppsjö kommersiella aktörer mig möjligheten att idrotta när jag vill, med vad jag vill, utan andra krav på mig än att köpa tjänsten. Därutöver kan jag springa, promenera använda kommunala utegym helt utan vare sig medlemskap eller kostnad.

Den ideella föreningen är något väldigt fint där människor utan ersättning levererar samhällsnytta. Det blir färre som värdesätter detta, deat blir svårare att rekrytera människor till styrelser och andra ideella positioner och man får det svårare och svårare att attrahera medlemmar.

Den demokratiska basen eroderas då väldigt få går på årsmöten. Den demokratiska legitimitet som skapat svensk folkrörelse finns inte längre.

Besluten i föreningarna fattas i en styrelse, på samma grunder som om det vore ett företags ledningsgrupp. Dvs helt utan demokratisk förankring eftersom medlemmarna gått hem.

Nu är de som vi beundrar, som fortfarande tar sin fritid och sitter i en föreningsstyrelse, till +95 procent goda människor som gör sitt bästa så det behöver inte skada verksamheten att den slutat vara demokratisk, men legitimiteten att man är det är borta.

Vill tydligen avstå intäkter

Av de ca 15 000 föreningar som har aktivitet i vårt land tjänar förmodligen 99 procent på att fortsätta vara ideell förening. 1 procent inom elitfotboll, elithockey och föreningar som äger fastigheter som golfbanor och ridhus tjänar på att ha driften i bolag. 

Tillväxten inom golfen de senaste 30 åren ligger till övervägande del i privatägda anläggningar. Tillväxten inom folkhälsa inklusive gym, träningsresor och otaliga andra erbjudanden är 100-procentigt kommersiell utöver Friskis.

Här bör vi komma ihåg att den ideella föreningen själv valt bort massor med intäkter. 

Vi spelar väldigt mycket golf och betalar en tusenlapp var till den ideella föreningen medan bolaget som driver banan får det tiodubbla, till det kommer det vi betalar för att spela golf på andra banor, luncher, flygresor, bilhyror, hotell, utrustning, lektioner med mera. 

Dvs alla företag som byggt upp en verksamhet som i botten baseras på intäkter som den ideella föreningen gett bort till andra genom att det ideella har fått begränsa verksamheten. 

RF och kommersiella, yes!

Företag är också något fint, de anställer människor, får nöjda kunder och levererar en stor del av sin omsättning i skatter till samhället så det är inget problem mer än att föreningen har mindre intäkter än vad de kan ha för samhället, dock minskar det föreningens utveckling.

Samtidigt så skall vi som Gen-pep så förtjänstfullt påpekar i sin verksamhetsbeskrivning klara välfärdssamhället genom att få den halva av befolkningen som äter sämst och rör på sig minst att äta bättre och röra på sig mer.

Att låta även kommersiella aktörer ha en relation till RF, att kunna släppa medlemskrav (men inte avgiftskrav) för de som tränar för egen skull snarare än för att tävla borde inte vara konstigt men verkar vara ideologiskt omöjligt. Här riskerar RF och medlemsförbunden att binda ris åt egen rygg.

Den lilla enkla åtgärden att ändra stödsystemen så att alla bidrag till förbund baseras på antalet träningstimmar, dvs inget fast grundavdrag skulle göra underverk med genomförandeförmågan och skapa ett starkare och homogenare RF.

Dan Persson

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Den sportsliga framgången överglänser allt. Men det finns ju en viss ekonomisk betydelse och konsekvens av Malmö FF:s seger och avancemang till 16-delsfinal i Europa League.Och nu väntar fortsättningen på detta Europa-äventyr…

Till den halva miljard som MFF har på banken tillkommer nu nära 100 miljoner.

Idrottssverige skriker efter anläggningar av alla slag. Det går trögt på de flesta håll. Men det finns en kommun som gör något åt behoven: Nacka kommun, 8 kilometer utanför Stockholms centrum. Fram till 2035 kommer kommunen att satsa 2 miljarder kronor på olika anläggningar.

Under 2019 stod Skåne som värd för 23 procent  av de internationella idrottsmästerskap som arrangerades i Sverige - dvs 11 av 47 internationella mästerskap. Det visar den senaste statistiken från Centrum för Idrottsevenemang som varje år tar fram statistik över antalet internationella mästerskap som arrangeras i Sverige. 

Det innebär att Skåne är främst i landet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Scandic lanserar ett initiativ för elitsatsande idrottare. Satsningen ger möjlighet till arbete på Scandichotell där elitidrottare får full flexibilitet för att kunna underlätta kombinationen av arbete och träningstider. Det låter nästan för bra för att vara sant, men RF är med på ett hörn.

Världscupen i längdskidåkning har en stor plats i svenskarnas hjärta och hälften av svenskarna (50 procent) planerar att titta på SVTs vinterstudion.

Det finns skillnader mellan hur män och kvinnor tittar på vintersport. Var tredje kvinna (33 procent) har Vinterstudion på i bakgrunden medan de gör andra saker. Det gäller bara för var fjärde man (24 procent).

När Östersunds stjärna Saman Ghoddos kom hem till Östersund från utflykten till Huesca augusti fjol trodde han att han skrivit på ett papper om läkarundersökning för La Liga-nykomlingen. Papperet var istället ett övergångskontrakt. Sen började cirkusen.