Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

AIK:s överraskande omorganisation

Foto: Anders Wiklund / TT

 

AIK har överraskande genomfört en större omorganisation av verksamheten som bland annat leder till att nuvarande VD inte behåller sitt uppdrag. Det är förvånande och min spontana reaktion är att det här skadar AIK.

Nu har jag noll information om vad som ligger bakom här så resten av texten är på principiell grund.

Fotbollsföreningen AIK är en ideell, demokratisk medlemsorganisation. Stadgarna från tidigt 1900-tal och modellen för att bedriva demokrati ungefär lika gamla. Grundtanken var att man som medlem i en förening osjälviskt och utan egen nytta skulle lägga tid och resurser för att lämna efter sig en bättre förening till nästa generation. Ett beteende som dog ut med min pappas generation för plus 20 år sedan.

Duktiga på barn och ungdomar

Huvudverksamheten i föreningen är fotboll för barn och ungdomar. Något AIK är duktiga på och på flera områden ett föredöme. Här ligger i stor utsträckning engagemang för integration och andra CSR-baserade aktiviteter.

Ledning såväl som styrelse för den här verksamheten skall brinna för att utveckla goda samhällsmedborgare där någon enstaka procent dessutom kan bli elitspelare. Kompetens är föreningsrätt och barns utveckling.

I det börsnoterade bolaget för elitlaget är man en av aktörerna på marknaden för upplevelser. I en mördande konkurrens om människors fritid. Enligt lag skall verksamheten syfta till att göra vinst. Detta då staten vill ha vinstskatten. Så kallat Idrottsbolag har ingen åstundan att dela ut överskott. Målet är sportsligt. Att vinna titlar.

Maximera intäkten

Utöver den personal som får laget att fungera och prestera så är resten en organisation som har som syfte att maximera intäkten från konsumenter och företagskunder. Det vi kallar för Inventory Business. Lämplig kompetens här är från exempelvis hotell- eller reseindustrin. En civilekonomexamen med hotellinriktning och en masters i marknadsföring och CRM är bra bakgrund för cheferna i ledningsgrupp.

Man behöver inte vara raketforskare för att inse både de kulturella och de arbetsmässiga skillnaderna mellan de här två verksamheterna.

För att då krångla till det så består konsumenterna på arenan av uppemot 30 segment. Från klacken som är omistlig för upplevelsen men ger relativt låga intäkter per besök. Då de går på alla matcher är intäkten dock viktig. 

Sällanbesökare kräver kvalitet

På andra sidan har vi sällanbesökare i premiumsegment som kanske går på tre matcher per år, har med sig tre-fem personer och ser matchen som ett event med social samvaro, mat och dryck. De är beredda att betala mycket men kräver också kvalitet i leveransen.

Man kan med lillfingret räkna ut att det krävs fem gånger så många sällanbesökare för att fylla arenan.

I bolaget ligger allt arbetsrättsligt såväl som alla andra lagar som ett företag skall följa. På det kommer börskontraktet. Kompetensmixen i den kommersiella delen är nästan motstridig den för den ideella verksamheten

Alla undersökningar och trendrapporter pekar på att vi är på väg in på en marknad där färre besökare kommer på eget initiativ och fler som följd av klubbens bearbetning. Att vara duktig på att fylla arenan såväl som att se till att besökarna gärna kommer tillbaka är den USP som skapar de intäkter som behövs för sportsliga framgångar.

AIK väljer både och

I det här läget väljer AIK en organisationsmodell som skall vara en organisation för både och. I min bok känns det som att kombinera ett Formula 1-stall med ett åkeri med motiveringen bil som bil.

Man går motsatt väg till övrig elitidrott.

Att man förstår att rekryteringen tar tid är dock ett gott tecken. AIK är en av våra större klubbar och bör hitta någon bland de bästa i Sverige. Vi pratar om kombon av en av Sveriges bästa idrottsledare och en person med stora framgångar i kommersiell verksamhet på nivåer som gör att man kan vara börs-VD.

Om den personen går att finna uppstår nästa fråga. Vill hen bli högste chef i AIK?  Tror hen med sin erfarenhet att den här organisationen kan fungera överhuvudtaget? Risken att man tvingas välja någon som inte fyller kravspecen får ses som hög.

Personen skall dessutom vara extern. Då är det väl VD/klubbdirektör i Djurgården, Malmö FF eller IFK Göteborg som hamnar på korta listan. 

Skojar bara.

Från Triangel till Rektangel - och en säker död...

AP Photo/Michael Probst

 

Från Triangel till Rektangel - och en säker död... Det är inte geometri utan RFs strategiarbete som det står för.

Grundtanken är klok. RF och Idrottsrörelsen kan inte ha en modell enligt den nuvarande idén att slänga ut 95 procent av de som börjar idrotta, dvs bredd med barn som sedan blir elit.

Rektangel innebär kortfattat att de som inte blir elit fortsätter idrotta som motionärer såväl som de som lämnar elit övergår till motion. Idrott hela livet är tanken.

Det är en god tanke, RF skulle öka sin levererade samhällsnytta hundrafalt. Det skulle få enorma konsekvenser för folkhälsan och ta bort risken att välfärdssamhället raseras på grund av ökade kostnader för äldrevård, sjukvård och sjukförsäkringar (välfärdssjukdomar botas med träning och lite sundare mat).

Då uppstår frågan om RF och deras 71 specialförbund kan leverera den här strategin.

Svaret på den frågan är till 95 procent sannolikhet negativt.

Tiotal förbund kan leverera

Tre förbund kan leverera och gör det redan idag. Golfen, Korpen och Friskis (som ännu inte är eget förbund). Tiotalet förbund skulle kanske kunna leverera om de klarar den extrema kulturrevolution som omställningen innebär. 

58 förbund vare sig kan leverera eller kommer vilja leverera.

Konkurrensen är och blir mördande. På området för vuxenträning kan vi redan idag notera följande konkurrenter:

 

  • Gen Pep, ny stiftelse med stora företag, kungafamilj med flera som agerar på området. Modern organisation och stort kunnande.
  • Skandia och andra försäkringsbolag med appar om hälsa på global toppnivå.
  • Digitala tjänster för träning från de smartaste i världen med obegränsat med kapital.
  • Bolag som SATS och andra.
  • Pokemon Go och +50 kommande AR-baserade aktörer med rörelse som del av spel.
  • Charityaktörer där man kan skänka pengar från sponsorer genom att träna (finns många).
  • Helt nya aktörer som vi inte ens kan gissa oss till idag med användarinterface som spöar skiten ur det mesta.

 

 

Inkluderande modell

RF som en extremt exkluderande struktur har valt att förminska sin betydelse framåt i tid genom att inte tillåta att icke ideella organisationer kan ha en association till förbund och RF. Här är min förhoppning att flera av de större förbunden skiter i detta och i sitt strategiarbete skapar en inkluderande modell. Som Deng sa till Mao på samma tema: ”Vad spelar det för roll om katten är vit eller svart så länge den fångar möss."

+90% av de som är ideellt engagerade inom idrotten brinner för det idrottsliga, vinst i nästa match, vinst i cup, seriesegrar, sportsliga framgångar. Att få alla dessa med sig på att det är viktigare att fostra goda skattebetalare och förbättra folkhälsa hos vuxna än sportsliga framgångar är inte helt enkelt. Härmed har jag levererat årets understatement alla kategorier.

Friskis överglänser småförbunden

25 av förbunden är för små för att ha någon vettig verksamhet alls. Vår största förening (Friskis Stockholm) levererar hundra gånger fler träningstimmar per år än de 25 minsta förbunden.

Sedan skall vi respektera att för flertalet förbund och för stor del av RF är medaljer på mästerskap viktigare än folkhälsa och samhällsnytta. Det är sannolikt att de inte kan ändra på den positionen.

Min dröm och förhoppning om ett starkt RF som den enda rösten för svensk idrott kan vara en schimär då RF aktivt valt bort den möjligheten.

Att man samtidigt väljer bort förutsättningarna att genomföra den nya strategin och gör från Triangel till Rektangel till en modell som inte går att nå är då allvarligare.

När strategiunderlaget dessutom gravt överskattar tempot i samhällsförändringen såväl som den påverkan av Globalisering, Urbanisering och Digitalisering - som skapar en individualisering - direkt motstridig folkrörelsens DNA, blir jag bekymrad.

Pokémon Go levererar

Tempot där man startar 2013 för att 2017 ta beslut om en strategi för 2025, med revidering 2021, är ett hån mot hastigheten i samhällsförändringar.

Vi skall betänka att sommaren 2016 skapade Pokémon Go mer motionerande än någon annan aktör. Ett spel som inte fanns förrän i juni. Att i den här världen ha fyraåriga strategifunderingar är att be om problem.

RIM, Riksidrottsmötet, vartannat år kan numera vara en skadlig del av den 100-åriga strukturen.

Det kan vara så att alla dokument producerade före 2017 skall förpassas till ett museum där framtida forskare kan studera ett samhälle vi inte längre har och sedan får man börja om med en tom whiteboard och skapa en modern Idrottsrörelse som kan följa med samhället, agera proaktivt och skapa attraktionskraft i befolkningen.

RF kan dö om 20 år

Alternativet är självfallet att sikta in sig på ett svagt RF som står för en mycket liten del av svenskt idrottande där man om cirka 20 år inte klarar att få medlemmar till årsmöten, tillsätta en styrelse eller på annat sätt fungera. Extrapolerar vi utvecklingen de senaste 20 åren så dör nämligen svensk Idrottsrörelse då.

Hotet som jag för fem år sedan definierade i meningen "I framtiden är förening ett ord som bara används när två kroppar möts” går nu i hög hastighet från att vara ett hot till att bli det förväntade utfallet utifrån de data vi har.

Positivt för ägarna att Lagardère lämnar

Foto Henrik Holmberg / TT

 

Lagardère lämnar Friends arena som operatör. Jag är inte förvånad. Ägarna (Fabege och SvFF) tar över driften i sitt arenabolag (som drev arenan fram till Lagardère tog över 2015). 

Jag känner det som att jag har samma relation till Friends arena som Ture Sventon har till Ville Vessla, Pippi till Prusseluskan och Ceasar till Brutus. Men, det är bara bita ihop och dra slutsatser.

Positivt för ägarna

Min spontana reaktion är att det här är positiva nyheter för ägarna, SvFF som arrangör av landskamper och AIK.

Det är väl troligt att Lagardère lämnar Sverige även med övrig verksamhet som konsekvens av detta.

Min enkla syn på hur det nya läget skall hanteras är som följer:

Ägarna av fastigheten (Fabege och SvFF) bör genomföra en rekonstruktion där Swedbank skriver av en miljard på lånen och man i slutändan sitter på en arena som är bokad till en miljard i balansräkningen. 

Jag antar att det gör ont att skriva bort 2,5 miljarder i värde, jag har tack och lov ingen erfarenhet av detta, men görs inte detta så förlänger man bara pinan. Fick jag reda på att jag var tvungen amputera ena benet på grund av cancer så skulle inte en centimeter i taget vara mitt förslag. Det har varit strategin fram till nu.

Kan gå med vinst

Med en fastighet bokad till 1 miljard med cirka 80 procent belåning så skall både fastighetsägare och operatör kunna gå med vinst.

SvFF och AIK fotboll som tillsammans står för hälften av eventen är två bra företrädare för en ny operatör. En rörlig hyra per besökare som ökar när man passerar en miljon är en enkel modell. Ta över restauration i egen regi hos ny operatör för att den vägen hålla ihop affären mot kund.

Anomalierna i nuvarande avtal med Lagardère har skadat både AIK och SvFF (och tragiskt nog även Lagardère utifrån min bedömning). Att ha fasta priser på en arena är lika korkat som att tanka bensin i en dieselbil och här har alla förlorat intäkter på plan 2.

Göra saker bättre

Det som är uppenbart är att vare sig AEG eller Live Nations är bra operatörer framåt i tid. De kan aldrig vara annat än kopia på Lagardère.

Ingen av de inblandade skall se Lagardères avhopp som något negativt. Det skapar möjligheter att göra saker bättre.

Då skall man göra det.

SvFF som ägare av både fastighet och operatör bör se detta som en mycket positiv händelse.

Kör så det ryker.

Flygskatten är osportslig

Foto: Johan Nilsson / TT

 

Leif Nordström, ordförande i Norrbottens Idrottsförbund skriver i en debattartikel i Norrbottenskuriren om hur hårt flygskatten slår mot idrotten i norr. Läs mer här.

80 kronor enkel kan låta lite men är man ett lag på 20 personer och skall fram och tillbaka med mellanlandning i Stockholm 20-talet gånger per år rör det sig om 6 000 kronor till per år. Det är små pengar för en minister som flyger gratis men en förmögenhet för en klubb med damhockey, basket både dam och herr och ett problem även för elitlag i Ishockey där det rör sig om fler resor och fler personer som medföljer.

MP dopar lag i Mellansverige

Elitidrotten har en hög korrelation mellan tabellplacering och omsättning. Får norrlandsklubbarna nu en extra kostnad som de i söder slipper så får de effekt på sportslig kvalitet. Skatten är därför att se som att regeringen med MP i spetsen dopar lag i Mellansverige ekonomiskt. En upprörd Oscar Stenberg i Umeålaget Udominate i dambasket är tydlig.

”Udominate har som mål att båda vinna i Sverige och kunna vara i den europeiska toppen. För oss i Umeå är flyg enda möjligheten till transport. Flygskatten blir ytterligare en lök på laxen i en hårt ansträngd budget. Dambasket omsätter bråkdelen av vad elithockeyn gör så vi kan inte tolka förslaget på annat sätt än att regeringen har som mål att skada kvinnor och de fattigaste. Då flygskatten inte ger några miljövinster finns det inte utrymme för någon annan tolkning.”

Inga miljöeffekter

Samstämmiga experter vidimerar det Oscar säger om att skatten inte ger några som helst miljöeffekter, och om några effekter då negativa eftersom flygbolagen skjuter upp investeringar i mer miljövänliga och nya plan.

Flygskatten drabbar även breddidrotten och ungdomsverksamhet såväl som besöksnäringen.

Här bör vi nämna att Gothia Cups eminenta arbete med att få många lag från länder där deltagarna egentligen inte har råd nu får 400 kronor per returresa att hantera. Sämre integration och fler ungdomar som inte får sitt livs upplevelse av att vara med blir den automatiska effekten.

Norrbottenslagen tappar attraktionskraft när de vill anordna nationella cuper samtidigt som det blir dyrare för dem att åka söderut och vara med. Det här slår inte bara mot föreningarna där en välbesökt fotbollscup kan vara största inkomstkälla (som för Häcken och Gothia), det slår mot hela Norrlands besöksindustri som tappar hotellnätter och restauranginkomster.

Kan stjälpa verksamheten

Tjejlaget i handbollens högsta serie i Boden som i princip har alla motståndarlag i Skåne med något undantag, Flygskatten kan stjälpa deras verksamhet, så små är marginalerna i de fattiga idrotterna, i synnerhet för tjejer.

Jag inser att S inte frivilligt valt en skatt som slår till 100 procent mot deras ideologiska hemvist. Som flyget utvecklats vore det fake news om Magda påstod att flygskatten betalas av det rika. I Norrland är flyget kollektivtrafik och det vet hon. MP har tvingat igenom flygskatten trots att den inte ger några miljöfördelar utifrån en ideologi där man är emot bilen och flyget som princip, man ser dem som onda företeelser och de skall bekämpas till fullo, detta oavsett om det är bra för miljö och samhälle. Trist när det är så illa. Svårt se idrotten som en viktig del av samhället och rösta på MP i framtiden.

Betalar för ökat stöd

När S nu har kongress i helgen så bör man fundera på om samarbetet med MP är en valvinnare i det område man på S-kongresser kallar för ”skogen”.

Flygskatten skadar idrotten för alla klubbar i Norrland och i glesbygd. Fast det är trots allt budgetneutralt att låta idrotten i norr betala det ökade stöd till idrott som fanns i förra budgeten. Magda är onekligen hushållerska av rang rent ekonomiskt men inte när det gäller att hushålla med S röster i Skogslänen.

Spelomregleringen skadar idrotten

Foto. Hasse Holmberg / SCANPIX

 

Den nödvändiga omregleringen av spel är på lång sikt något som kommer att skada svensk idrottsrörelse ordentligt. Det är den enkla slutsatsen av den tunga utredning om omreglering som ca 0,005% av befolkningen förstört sin helg med att läsa.

Håkan Hallstedts spelutredning är synnerligen gediget genomförd. Jag läser rätt många utredningar och den här är kvalitativ. Det innebär inte att jag delar alla slutsatser men jag är imponerad över kvaliteten.

Jag vill börja med att gratulera Gustaf Hoffstedt som företräder de utländska spelbolagen genom Branschföreningen för Onlinespel. Vet inte vilka priser som finns för årets lobbyist men han borde vara i final då BOS fått nästan allt de strävat efter. Förstärker mitt samtal med Björn Eriksson i söndags om att idrotten måste utveckla sin opinionsbildning.

Saker som bekymrar

Det är sex saker som bekymrar mig ur ett idrottsperspektiv.

1. Föreningslotter måste kunna bli digitala utan geografisk spärr till kommun. Vi kan inte införa lagar 2017 som har geografiska begränsningar för 40-talets Sverige. Här skadas idrotten. Några tillsynsskäl finns inte då allt loggas i digitala lotterier.

2. Idrotten/civilsamhället begränsas och blir långsiktiga förlorare. Hittills har de utländska bolaget tagit fysiska företeelser och digitaliserat dem. Under de kommande tio åren kommer vi att få helt nya digitala spelformer och en helt annan konkurrens på spelmarknaden där Idrotten då är utestängd till lotterier. Idrotten måste få rätt att utveckla sina produkter (så länge de primärt är turspel) och skydda nyutvecklade produkter immaterialrättsligt. Alternativet är att man konkurreras ut av licensinnehavarna

3. Den digitala bingon hamnar hos licensinnehavarna. Här tappar idrotten stora intäkter. Bingo är turspel och historiskt något som idrotten ägt.

4. Idrotten har ett ansvar för matchfixning. Därför bör idrotten ha möjlighet att förbjuda spel på fel objekt, exempelvis fotboll i lägre divisioner där risken är störst.

5. Licensinnehavare som har spel på hästar anordnade av Svensk Travsport och Svensk Galopp ”skall” ha avtal med dem. Det står ”kan ha” i utredningen. Travsporten måste ha ersättning för att leverera spelobjekt för att det skall finnas spelobjekt.

6. Straff för matchfixning måste stärkas så att de utreds och så att polisen kan få rätt till data från mobiler, telefonavlyssning med mera.

Ny spelmyndighet

En ny spelmyndighet skall dessutom bestyckas för att klara en mycket aktiv tillsyn, den utökning som utredningen föreslår räcker inte om vi skall hantera alla risker med kriminalitet, minskad kanalisation, utreda om nya spel skall godkännas och kontrollera att alla följer regelverket aktivt. Det senare är det viktigaste. Svenska myndighetens tillsyn av verksamhet är inget vi kan vara stolta över. Här krävs det rätt resurser och rätt verktyg från dag ett.

Jag är bekymrad över risken för att kanalisation (spel på icke licensierade bolag) sjunker över tid från de förväntade 90% som nu ses som mål. S.k. Merchantcode blockering av kortbetalningar kommer inte att ha någon effekt. Bolag utan licens kommer erbjuda anonyma pre paid-virtuella kort dit man via en banktransfer för pengar som man sedan spelar för via det virtuella kortet.

Vad som händer med sportspelen på Svenska Spel verkar vara en öppen fråga. Att Staten inte skall äga dem är solklart, men bör de inte överlåtas till Idrottsrörelsen (som gjort dem möjliga)?

Låna någon miljard

ATG får gå till banken och låna någon miljard för att ha kapital nog att snabbt investera i nya plattformar på hela spelområdet, med målet att ha spel på allt och vara Europas största spelbolag om 10 år. Det är en lönsam investering med låg risk. Vore jag svensk travsport skulle jag lägga ägandet på ”armlängds avstånd” (ett mellanliggande holdingbolag typ med neutral styrelse, för att kunna ha neutrala avtal med andra bolag) men behålla dem för att antingen sälja för högre belopp senare eller leva på goda utdelningar.

Men om utredningens förslag genomförs så skadas svensk idrott. Det är möjligt att det inte finns något alternativ till detta för alternativen är inte heller bra, men det är den trista sammanfattningen.

Om nu inte Staten kan kompensera idrotten för detta så får vi neddragningar på bred front inom 4-6 år, med alla skadeverkningen det för med sig. 

Det hoppas jag våra politiker förstår.

Tips inför spelomregleringen

Foto: TT

 

På fredag lämnar utredaren Håkan Hallstedt avgående GD för Lotteriinspektionen förslaget för hur svensk spelmarknad skall omregleras (ej avregleras).

Enligt rykten är det ca 700 sidor så en faktabaserad analys kommer sen.

Det finns i mitt läge två frågor:

  1. Hur påverkar det Idrotten?
  2. Vad innebär förslaget?

Det jag hört i minglet är ungefär följande:

Skattesatsen som föreslås är 17,75%. Det finns ingen vetenskaplig grund till den nivån så tesen är att man laborerat med 15 eller 20% och kommit fram till 17,5% för att sedan lägga på 0,25% som skall gå till rehabilitering av spelberoende. Magdalena har velat ha så hög siffra som möjligt och alla andra så låg som möjligt, det är bakgrunden.

Inget tak för återbäring

Det blir inget tak på återbäring till spelare. Det innebär att högriskspelen för risk för spelberoende får en hög återbäring. Utan att ha en aning, men med 45 års erfarenhet av svensk politik och utredningsväsendet  är min inte alltför långsökta gissning att detta är utredarens eftergift till de utländska spelbolagen samtidigt som han är trygg i att politikerna inte kommer att köpa detta.

Staten lämnar sin position i ATG. ATG får med den nya skattesatsen en väsentligt förbättrad position. Ägaren Svensk Travsport är då en vinnare men frågan är hur man får andra spelbolag med licens att ersätta dem för spel på hästar (engelska travbanor klantade bort den här frågan juridiskt på 30 talet). Lyckas man där är ägaren Svensk Travsport att gratulera. Det finns stora pengar i försäljningen av ATG och ATG kan bli en stor europeisk aktör.

Ett branschetiskt råd som omfattar alla bolag med licenser, som är en förutsättning för omregleringen, får samma hjärtliga stämning och gemensamma agenda som när UK förhandlar med EU om Brexit, eller när Trump förhandlar med Mexico om muren. 

Svenska Spel ska säljas

De inbyggda konflikterna mellan de mest lönsamma spelen och den svenska synen på ansvar och etik är ingen lek.

Svenska Spel skall säljas. Statens skall bara vara tillsynsmyndighet vilket är klokt. Delar av idrotten är intresserade att köpa (få) sportspelen och resten av folkrörelserna som är inblandade vill köpa (få) turspelen. Något av de utländska aktörerna är nog beredda att kasta upp en så stor påse pengar att regeringen får problem göra en omvänd Nuon, dvs sälja något billigt som andra värderar dyrt. Den som lever får se.

SvFF har publikt talat om intresse att köpa sportspel av Svenska Spel/staten som en aktör av många. Frågan är för vilka pengar då SvFF totala kapital (ägandet i Friends arena) idag värderas till 0 av andra aktörer. Nu kan SvFF självfallet finna kapital till en sån här affär om den är sund, men det är inte gratis. Jag ser gärna att så sker efter jag tycker idrotten bör bejaka det kommersiella.

Tveksam kohandel

Frågan är sedan hur mycket fotboll man har tid med om man både är största ägare av kommersiell fastighet av alla förbund och äger ett mycket stort spelbolag. Blir ungefär som i de golfklubbar jag suttit i styrelsen för. 95% av tiden läggs på kommersiella frågor. Bör leda till annan profil på styrelsen i framtid. Fotbollskunnandet blir sekundärt.

Här finns en kohandel mellan SvFF och företrädare för småförbund som jag är mycket tveksam till och som kan skada Idrottsrörelsen ordentligt

Staten har nått ett EU-godkännande för ett undantag som ger ideella aktörer möjlighet till skattefrihet för turspel (Bosmandomen gör att de som säljer spel bör beskattas lika oavsett organisationsform). Det skall regeringen ha cred för.

Små ideella är torsk

Ungefär så ser det förmodligen ut. Då kan vi återgå till frågan om det är bra för idrotten.

Mitt svar så här innan jag tuggat mig igenom 700 sidor utredning är att jag inte vet. Min gissning är att det skapar nya intäkter för de stora och kommersiella idrotterna medan de små ideella är torsk. Därav kohandeln mellan SvFF och de små.

Den stora frågan är vad som händer med de som inte söker licens. Att stänga ner Internet går inte, att blockera svenskutgivna kort är slöseri med tid numera. Legitimiteten i systemet baseras till fullo på att konsumenterna känner trygghet och vill spela på bolag som ger denna trygghet. Teknisk blockering är ingen väg framåt.

Vore jag icke empatisk CFO som fullständigt skiter i svensk idrott på större utländskt spelbolag (borde finnas en bunt sådana) skulle jag skapa ett dotterbolag med de farligaste (och mest lönsamma) spelen som delades ut pro rata till aktieägarna och körde utan licens samtidigt som jag sökte licens för resten. Det är en garanterad win win.

Frångått en princip

Med ovanstående krönika har jag frångått min grundläggande princip, dvs att alltid ha +5 års perspektiv på mina framtidsförutsägningar där jag kan påvisa när jag har rätt och alla har glömt när jag haft fel.

Men oddsen att jag har fel på ovanstående kan jag leva med.

Risken att regeringen genom omregleringen allvarligt och för långa tid skadar svensk idrott, svensk folkrörelse och svensk travsport är svårare att leva med.

Konsekvenserna går nämligen inte att förutse.

Elitidrotten är jämställd

Foto: EvelynGiggles

 

Jag är rätt ordentligt engagerad i jämställdhetsfrågor där jag fokuserar på att göra något åt hedersförtrycket av både emotionella och rationella skäl.

Det pågår en omfattande debatt på temat att det är orättvist att tjejer tjänar sämre än killar när de spela i högsta serien. Den diskussionen är fånig.

Världen är nämligen totalt jämställd på det här området. Ca 60% av de intäkter som går att skapa för en klubb/liga/tävling går till spelarna. Lika för tjejer och killar.

Kommersiell idrott handlar om idrottens förmåga att skapa intäkter.  Spelar jag som herre i division två får jag betala för att spela eftersom det inte genereras några intäkter. När jag och frugan spelar golf får vi bära 100% av kostnaden och så skall det självfallet vara. Förmodligen är det så att 99,9% av allt idrottande är något individen betalar för.

Svälta ihjäl

Merparten av de idrotter vi har i Sverige är inte kommersiella, det finns ingen som betalar för att någon annan skall ha lön för att utöva idrotten. Skulle jag försöka livnära mig på att måla tavlor skulle jag svälta ihjäl. Det är inte orättvist att duktiga konstnärer som skapar varumärken kan tjäna miljoner. Det är rättvist. Det är precis så det skall vara, jag skall få 0 och de duktiga skall få mycket.

Kommersiell idrott handlar om förmågan att få andra att betala, inte om förmågan att utföra något. Gör man en Nokia 3310 så kan man leva som en kung till någon annan gör en Iphone.

Idrotten är till +90% ideell, det är hela idén, den är inte ett yrke mer än för några promille av de som idrottar, däremot skall de idrottshen som skapar stora intäkter självfallet få del av dessa. Det är logiskt att Henrik Stensson kan tjäna 100 millar på sin golf och lika logiskt att jag får betala. 

Jämställas med företagande

Samma gäller för relationen mellan de bästa damgolfarna och min fru.

Idrottare får nästan alltid ca 60% av det värde de genererar. Det är naturligt, lönerna för alla anställda i ett samhälle utgör ca 60% av nationalinkomsten i de flesta länder. Detta oavsett om det finns starka fackföreningar som i Sverige eller ej som i USA. Kommersiell idrott skall jämställas med varje form av företagande. Man måste få kunder som av fri vilja ger en pengar. Får man inga kunder får man ingen lön som företagare och samma gäller idrottare.

Det finns en ofantlig glädje i att idrotta men för nästan alla är det som att skriva poesi. Fler skriver poesi än det finns människor som läser poesi. Värdet på det skrivna blir då försumbart eller negativt.

Vi kan vara trygga i att idrotten på just det här området är jämställd. Alla får sina 60% av det värde som genereras.

Problem på riktigt 

Låt oss nu fokusera på de jämställdhetsproblem vi har på riktigt. Hedersförtrycket som förhindrar tjejer att idrotta, machoeländet på läktarna och att RF sminkar en gris genom förslag om kvotering istället för att göra det attraktivt att sitta i en styrelse.

 

EU-domstolen, slöjan och idrotten

Foto: TT

 

För mig är den 14 mars en glädjens dag. EU domstolen som högsta instans konstaterar att arbetsgivare har rätt att vägra anställda att ha religiös symbol om de har ett arbete som möter kund.

EU, dvs de 28 länder som i omväxlande utsträckning tycker jämställdhet mellan könen, demokrati och individens lika värde är viktigt har satt ner foten.

Nu har de satt ner foten ganska försiktigt. Dvs en arbetsgivare måste ha rätt att agera utifrån vad som kunderna begär. Dvs arbetsgivaren kan kräva att under arbetstid för alla som möter kund så är kravet inga religiösa symboler.

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt. Konsekvenserna av att sätta ner foten är väldigt svåra.

Det enkla är att vi alla inom idrotten kan vara totalt överens om att slöjan är en del av ett aktivt kvinnoförtryck som är totalt motstridigt våra ideal om jämställdhet. Slöjan är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen och som ägodel till man. Något vi aldrig kan acceptera inom idrotten. Slöjan är ett verktyg för en religion som inte accepterar homosexuella. Här finns det inga förutsättningar för att ha annan åsikt på en intellektuell grund. Identitetspolitik är rena galenskapen i det här sammanhanget.

Det svåra är självfallet att ett förbud mot slöja inom idrotten garanterat leder till att unga flickor isoleras och förtrycks samtidigt som en acceptans av slöja leder till att vi legitimerar förtrycket.

Det tioåriga perspektivet

Ur det tioåriga perspektivet så är idrotten förlorare och islamisterna vinnare oavsett vad vi gör.

Vi har alltså inget alternativ till ett längre perspektiv. Det underlättar att Islamisterna med Muslimska brödraskapet i spetsen har valt ett trettioårigt perspektiv.

Dvs de skall på 30 års sikt få europeiska regeringar och civilsamhällets organisationer att anpassa samhället till sharialagar och islam som en religion som också anses vara överställd det sekulära demokratiska samhället.

Om vi nu gör bedömningen att det leder till ett samhälle vi inte vill ha av många skäl, utöver förtrycket och bristen på jämställdhet leder det till att vi blir fattigare, eftersom teokratier skapar fattigdom så behöver vi ta beslutet att agera emot.

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär. Idrotten liksom resten av samhället skall alltid respektera individers rätt att tro på valfri Gud (det lär finnas 2500 att välja mellan) men på intet sätt respektera de organisationer som påstår sig företräda en enskild form av vidskeplighet.

Då Islam utöver att vara en religion också blivit en politisk rörelse ökar skälen att säkerställa att idrotten på intet sätt medverkar till att stärka de politiska idéer som finns inom Islam som är så motstridiga idrottens värderingar.

Frågan är extremt komplext och bör behandlas med största varsamhet. Förbund och Riksidrottsförbund bör utreda och sedan komma med förslag om väg framåt. Hundratusentals ideella ungdomsledare måste få guidelines för att hantera de problem som garanterat kommer att uppstå.

Det vi måste sätta stopp för nu är alla idéer om att acceptera slöja här och nu. Det kan vara ett beslut som vi väljer sen om det är bättre än alternativen, men det får inte vara identitetspolitikens lösning nu. Vi har FNs barnkonvention, lagar och förordningar både nationellt och på EU-nivå samt idrottens värdegrund som underlag för ett principbeslut.

Det svensk idrottsrörelse aldrig någonsin får göra är att gå ifrån jämställdhet eller bli exkluderande i HBTQ frågor. Det religiösa aktörer tyvärr ser som enda rättmätiga tolkning av sina respektive antika sagoböcker.

Dan Persson 

Idrott eller underhållningsindustri

Foto: Eva Rinaldi

 

Åshöjdens BK var spännande, men den tiden kommer inte tillbaka. Nu är elitidrott en del av underhållningsindustrin, skriver Dan Persson med anledning av mediadebatten om SHL:s nya TV-avtal - och passar på att gratulera till ett bra avtal.

En mer idrottssolidarisk diskussion har dykt upp i media på temat att det är dåligt för hockeyn att SHL klubbarna får för mycket och de andra får för lite. 

Åshöjdens BK nämns i debatten. Socialisten Max Lundgrens bok om gärdsgårdsklubben som springer genom serierna fängslade oss alla. Jag insåg inte hur vänstervriden den var som tioåring. Boken finns på begagnatmarknaden till väsentligt högre priser än när den kom för 50 år sedan vilket indikerar att kapitalismen levererar.

Dock är samhället totalt annorlunda nu på gott och ont. Jag försöker bena upp problemet med den komplexitet det handlar om.

Konkurrens med andra ligor

SHL konkurrerar med andra ligor i större länder om spelare. Mindre pengar är sämre spelare och sämre hockey. Det är spelare och spelaragenter som kommersialiserat elitidrotten. Inte ligor, klubbar och förbund.

Klubbarna konkurrerar om besökarna med allt från TV-soffan till restauranger, jobb, resor, biografer, teatrar, pubar, shopping och fik. Bara det fördubblade resandet gör att 100 fler personer är bortresta på matchdag jämfört med för tio år sedan.

Medianklubben omsätter idag 140 miljoner kronor per år. Av det är knappa 30 från TV-avtal, dvs dryga 20 %. När nya avtalet träder in så ökar omsättning till dryga 150 där 40 är TV-avtal, allt annat lika, dvs cirka a 27 %. Resterande omsättning kommer från företagssponsorer, andra nationella sponsorer, annan exponering och publiken, dvs 73 %.

Det nyckeltal som används är att elitidrotten på en ort når 0,8 % av BNP i upptagningsområdet (jag har aldrig lyckats motbevisa det - men inte heller påvisas att det är sant - men det är det enda nyckeltal som finns).

För varje tioårsperiod är korrelationen 93 % mellan tabellplacering och omsättning.

Storleken har betydelse

Problemet för oss alla som drömmer om att bara det sportsliga får styra är därmed inte TV-pengarna. Det är storleken på orten man verkar i och konkurrens från andra elitklubbar på den orten.

Hårt vinklat kan man påstå att det som skulle gynna Kalmar FF mest är att E22an blir motorväg då det skulle ge näringslivet bättre konkurrenskraft vilket ökar mängden möjliga pengar till elitklubben. 

Vill man bli SHL klubb skall man göra exakt som Växjö Lakers gjorde. Duktig, drivande ledning med finansiella muskler. En tillräckligt stor stad med varierat näringsliv och högskola. En modern arena byggd för att generera konsumtion (vilket då också kräver en tillräckligt stor stad).

Oavsett hur duktig man är så blir det i praktiken omöjligt att göra samma sak i Tingsryd eller Ljungby. Finansiella muskler blir ointressant eftersom förutsättning att få återbäring på investeringen saknas. 

Bill är boven

I Borlänge är det Steve Jobs och Bill Gates som skadat förutsättningarna för elitfotboll mest. Färre och färre anställda på pappersbruket som tappar i försäljning försämrar varje år förutsättningarna för Brage.

Urbaniseringen är ur det perspektivet ett av de stora hoten mot elitidrotten. Vi har utanför Stockholm, Göteborg och Malmö bara ca 20 orter som är stora nog för ett elitlag i fotboll eller ishockey och knappa tio som klarar både hockey och fotboll. 

Globalt såväl som nationellt så kommer det in mer pengar till den kommersiella elitidrotten. Skälet är bland annat att upplevelseindustrin växer fortare än BNP och den kommersiella elitidrotten ingår i denna. Oavsett om man tycker om det eller ej.

Större andel av pengarna hamnar hos allt färre sporter och en ökande andel hamnar hos den högsta nivån. För tio år sedan hade vi sju allsvenska lag som omsatte mer på ett år än vad en Premier League-klubb får i ersättning för TV-rättigheter för en match. Nu är det två klubbar. 

Elithockey är upplevelseindustri

Klart att förbunden och klubbarna skulle kunna skapa en solidarisk lösning där den samlade intäkten fördelades lika om man så önskade. Spelare och spelaragenter skulle slå sönder en sådan lösning på kort tid och totalintäkten skulle minska då ingen hade incitament för att öka intäkter. 

En global spelarmarknad där svenska aktörer inte kan påverka priser är inget vi kan förändra.

Att elithockeyn blivit upplevelseindustri är heller inget vi kan förändra.

Globalisering, Urbanisering och Digitalisering, det som kallas GUD, är inget vi kan förändra och här är det bara att åka med där vi knappast klarar det när det gäller digitaliseringen. 

Konkurrensen om människors fritid är stenhård och blir tuffare. Lösningar som ger de bästa lagen lägre intäkter gör det bara svårare för dem att konkurrera.

Det finns en enkel förklaring till varför belgiska ligan omsätter dubbelt så mycket som Allsvenskan i fotboll. Det bor nästan tio gånger så många inom varje arenas upptagningsområde. Vi har samma befolkning, högre BNP per capita, men vi är för utspridda och för få. 

Stängda ligor väntar

Får vi i förlängningen nästan stängda ligor som konsekvens av hur omvärlden ser ut och utvecklas blir då den logiska frågan?

Svaret blir ”Ja”.

Går det göra något åt det blir följdfrågan. Svaret blir ”knappast”. Det finns mycket stora risker med att försöka skapa motvikter och idrotten lär inte skapa nya välmående mellanstora städer med 75 000-150 000 invånare. 

Vi får nöja oss med att låta klickhungriga populister till sportjournalister skriva indignerade krönikor på temat att det bästa vore om Åshöjdens bollklubb kunde återuppstå. Även jag blir varm i själen av texterna trots den totala avsaknaden av verklighet.

Vi kan också passa på och gratulera SHL till ett bra TV-avtal.

Tillbaka till framtiden del 3

Foto: Augusto Bizzi, TT Nyhetsbyrån

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. Fäktförbundet för deras talan.

Vi har alla våra hemligheter, sånt vi ogärna vill skall spridas, då det negativt kan påverka omgivningens bedömning av nivån på vårt sunda förnuft. Det har fått mig att tveka när det gäller den här krönikan. Det blir nämligen uppenbart att jag lagt tid på att läsa Svenska Fäktförbundets remissvar på RFs strategiförslag inför 2025. 

För några veckor sedan sågade jag i och förty samma strategiförslag i ganska små bitar och i helgen vid föredrag för ett förbund (styrelse plus distriktsordförande) var jag tydlig med min åsikt att framgång för dem låg i att inte låta RFs förslag vara grund för deras egen strategi.

Min ”sågning” baserades på att man inte nog tagit hänsyn till de stora förändringar i samhället som allt från digitalisering till makroekonomi skapar och att det var för mycket av bevarande för att idrotten skulle kunna utvecklas i symbios med samhällsutvecklingen.

Fäktförbundet (läs ordförande Lars Liljegren utifrån språket i texten) sågar från andra hållet. Dvs det är upprörande, skandalöst och exempellöst att RF låter futiliteter som samhällsutvecklingen och verkligheten påverka ett strategiförslag.

Blotta tanken på att låta kvantitet styra bidragen från samhället är då ett djävulens påfund. Analysen att mer svett per krona kan vara en förutsättning för att erhålla bidrag i framtiden finns överhuvudtaget inte.

Vuxit från små tal

Fäktförbundet har från väldigt små tal vuxit vilket de skall ha en eloge för. Jag bedömer att det är en följd av många timmar hårt arbete på ideell basis på både förbunds och föreningsnivå. De är fortfarande i kvantitet beräknat en försvinnande liten del av svensk idrott.

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. I en alltmer mördande konkurrens om människors fritid så finns det inte resurser att få de här att börja växa.

För den här gruppen om 20-30 förbund beroende på var man vill sätta gränsen så är varje anpassning till politiska krav, varje anpassning till hur samhället förändras och i slutändan varje förändring någonting negativt.

Ovanstående stycke sammanfattar fäktförbundets remissvar, det är välskrivet på temat att övriga småförbund med stor sannolikhet sluter upp inför Riksidrottsmötet. Då rösträtten på RIM är fördelad så att små förbund får väsentligt fler röster per medlem än stora förbund kan det då gå precis hur som helst.

Vi som får ses som externa betraktare kan ta fram flaggor och popcorn i det val mellan 60-tal och 00-tal som de två förslagen utgör. Vi kan också notera utifrån att fäktförbundets ordförande är nominerad som ordförande för valberedningen från 2017 års RIM att även den omröstningen handlar om RFs framtida relevans. 

Fäktförbundets ordförande Liljegren är en av de mest erfarna ledare vi har. Han har lagt fler ideella timmar på idrotten än vad som ryms i ett yrkesliv. Han är också det min hustru kallar en god person, beläst och kunnig. Han är en ledande företrädare för de små förbunden och som sådan extremt skicklig i att undvika att RF förändras och utvecklas då det skadar de han företräder. 

Här är det så illa att min bedömning att Liljegren medvetet gjort sig omöjlig som ordförande i valberedningen kan vara käpprätt fel. Lars kan ha rätt i att han genom det här remissvaret säkrat den positionen.

Min grundinställning, som extremt extern aktör, är att jag ser ett starkt RF som samlande röst för svensk idrott som med hög relevans utifrån samhällsförändringen kan se till att Idrotten får mer för att man förtjänar mer. Det trista i sammanhanget är då att det bland alla idrottens makthavare inte verkar finnas någon som delar den målsättningen annat än på tu man hand över ett glas vin.

Vi har med de stora samhällsproblemen och det vi kallar GUD, dvs Globalisering, Urbanisering, Digitalisering, ett läge där tåget lämnat perrongen. RFs förslag är en rälsbuss som åker i samma riktning i halva hastigheten medan fäktförbundets förslag är att se som en dressin som ger sig iväg åt andra hållet.

Jag har en total förståelse och respekt för fäktförbundets remissvar och att de små förbunden agerar. De slåss bokstavligen för sin långsiktiga överlevnad och som alla vet är det en motståndare som man skall ha respekt inför. De är nästan genomgående oskyldiga, hårt arbetande ideella ledare som ser den idrott de brinner för drabbas av samhällsutvecklingen på ungefär samma sätt som skogsarbetare på sextiotalet drabbades av skogsmaskiner. Frågan är om de kan räddas utan att resten av idrottsrörelsen också blir överkörd av samma skogsmaskin?

RIM i Karlstad blir nu en intressant företeelse. Här går järnvägen mellan Stockholm och Oslo. De större förbunden som har samklang med samhällsutvecklingen letar efter sina förstaklass stolar i X2000, en stor grupp traditionalister får det trångt när de tar fram unikaboxen med matsäck på RFs rälsbuss medan de små förbunden når nya hastighetsrekord med sin dressin på stickspåret mot Torsby. 

Vart är vi på väg blir frågan?

Dan Persson

Henrik Stenson var inte särskilt svårflirtad. Där fanns redan Nicklas Lidström och Stefan Edberg, två av svensk idrotts mest framgångsrika personer.  Och mest förmögna. Så Henrik Stenson passade in och blir  majorvinnaren och Sveriges bästa manliga golfare genom tiderna nu delägare i det framgångsrika kapitalförvaltningsbolaget Case. 

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

På stranden spelar kändisar beach-volleyboll, i Hamngatans backe med mål utanför restaurang Sand är det utföråkning. Båstad förvandlas under några dag till eventend Högborg. Och jodå, det spelas också tennis i Båstad, men nog är det kokurrens runt uppmärksamheten.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.