Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
Den lyxen saknar Stockholmslagen
"Hovet är idag med stor sannolikhet den sämsta arenan i Hockeysverige", skriver Dan Persson och förklarar varför Stockholmslagen har så svårt i den tuffa konkurrensen i hockeyn. Foto: Maja Suslin
Stockholms stad är inte av den blyga tysta ödmjuka typen. Man började med att kalla sig för ”the Capital of Scandinavia”. Syftet att reta gallfeber på Köpenhamn uppnåddes direkt, lillebror Oslo likaså. Göteborg behöver man inte reta gallfeber på, den finns där alltid.
Nu räckte inte Scandinavia som målsättning utan sedan några år så pratar alla tunga Stockholmspolitiker med allianstillhörighet om ”Stockholm a world class city”.
Uppvaktar politikerna
För oss som fortfarande lever kvar med fötterna i förortsmyllan och inte behöver prata engelska för att visa att vi kan blir översättningen ”Stockholm en stad i värdsklass”.
Det är en vision som kräver att man levererar på många områden under lång tid.vFrågan är om det även gäller nationalsporten ishockey.
I dagarna har Djurgårdends hockey, numera en allsvensk klubb, gått ut med en pressrelease om aktiviteter gentemot politiker för att försöka få gehör för tanken att en huvudstad utan lag i högsta serien i den största sporten (ur ett intresseperspektiv) knappast kan kalla sig världsklass.
De har onekligen en poäng.
Stor skillnad mot landsorten
Elithockey idag innebär att ca 60 procent av omsättningen hamnar hos spelarna. På en tio års period finns en nästan hundraprocentig korrelation mellan omsättning och tabellplacering. Enstaka år kan det spreta rätt ordentligt men över tid så är pengar samma sak som tabellplacering.
Om AIK och Djurgården år efter år har lägre omsättning för att de har sämre förutsättningar så får de en tunnare och sämre spelartrupp än sina konkurrenter. Så enkelt är det.
Storstadshockeyn har därutöver en tuffare konkurrenssituation. I landsort är hockeylaget en dominerande aktör som alla andra anpassar sig efter. Den lyxen har inte Stockholmslagen där konkurrensen om upplevelsekonsumenterna är total.
Ungdomarna flyttar ut i landet
Stockholms hockeydistrikt har flest juniorer och fostrar massor med talanger men de försvinner ut till hockeygymnasier i landsort och hamnar hos andra lag. När det gäller ishockey lever Stockholm med en ”Brain drain” på samma nivå som u-länder.
Djurgården är enda laget i de två högsta serierna som inte ens har kontroll över träningstiderna.
Hovet är idag med stor sannolikhet den sämsta arenan i Hockeysverige. Det är ett trist konstaterande men likväl sant. Det är så långt ifrån värdsklass man kan komma. Arenakonsumtionen på hovet per gäst är ett skämt i jämförelse med de andra elitarenorna. Vad många inte vet är att Hovet inte ens har ett eget kök. För år 2013 är det så att en arena med kök år är lika självklar kombo som uteslutningar är för Sverigedemokraterna.
Vässentligt färre inkomstkällor
Medianomsättningen för elitlagen idag är 140 miljoner med de bästa på runt 200 och AIK på en bra bit under 100. Djurgården i allsvenskan ligger väsentligt lägre.
En elithockeyklubb i ett regioncentra driver en arena som går runt genom att den utöver klubben är den använda arenan för många andra event. I flera fall äger klubben även fastigheten, klubben äger ett restaurangbolag som omsätter tiotals miljoner, äger en träningsanläggning för A-lag såväl som övriga lag, ofta ett gym och har en helhet som gör att man är dominerande aktör inom sport business och arena business på sin ort.
AIK och Djurgåren har ingenting av ovanstående, deras intäktskällor är väsentligt färre, deras affärsmodell saknar kritiska delar, de har inga möjliga sidointäkter och för Djurgården så saknas dessutom den kritiska träningsanläggningen.
Stockholms stad bestämmer
Lägg till att relationen mellan kommun och hockeylag ute i Sverige får relationen mellan Stockholms stad och elitlagen att likna den mellan kungen och Silvia när det kommer ut böcker av ”vända blad”-karaktär.
Sammantaget måste Stockholms stad bestämma sig om det skall finnas elithockey i staden.
Det Djurgården och AIK måste ha klart för sig är att förutsättningen för att det här skall fungera är att de samverkar helt och fullt. Kan de inte det så kommer det att spricka. Om då de mer rabiata fansen inte accepterar detta så bör de få klart för sig att de skadar sitt eget lag lika mycket.
Det här krävs
Det man behöver är följande:
En helt ny modern arena anpassad för nutida publikkrav på en arena där Hovet står idag.
En träningsanläggning för Djurgården (AIK har Ritorp).
Ett stöd från staden som kompenserar för bristen på intäkter relativt de övriga lagen.
Finner man ingen långsiktig lösning enligt ovanstående modell så kommer vi över tid att ha många derbyn i Stockholm, AIK-Huddinge, Djurgården-Väsby med flera kombinationer.
Det är tyvärr ingen osannolik utveckling, om nu utveckling är rätt ord i sammanhanget.
En bojkott som skadar deras klubb
"Älskar man AIK skall man vara med i föreningen AIK, här finns demokratiska stadgar, värdegrund, ansvar för ungdomar och massor med annat fint för de som älskar AIK", skriver Dan Persson.
Det står var och en fritt att uppmana andra att inte läsa en tidning. Inte konstigare än att islamister i Pakistan inte vill att tjejer skall läsa böcker egentligen.
Nu har ett antal av AIK:s supporterorganisationer bestämt sig för att uppmana AIK-are att inte köpa Expressen med motiveringen att Expressen smutskastar AIK.
De skadar ju sin klubb
Det trista är att de aldrig kommer att få veta om bojkotten har någon effekt. Tryckta tabloider tappar nämligen köpare i så hög takt att det inte blir möjligt utläsa om den här bojkotten har minskat antalet köpare.
För egen del är det många år sedan jag slutade köpa kvällstidningar, händer någon gång ibland men jag föredrar att läsa digitalt och få färska nyheter.
Min syn är att supportrarna genom den här bojkotten skadar AIK.
Medias intensiva bevakning är en förutsättning för att intresset för sporten skall vara hög, vilket är förutsättningen för att många skall köpa biljetter. Vilket i sin tur ger pengar till att betala duktiga spelare, vilket gör att man vinner matcher så fansen blir glada och media kan bevaka och så vidare i all oändlighet.
Då ska man vara med i AIK
Vidare är det så med bojkotter som maktmedel att de slår tillbaka om man misslyckas. Dvs då bojkotten inte ger mätbar effekt blir signalen till media att de kan strunta i supportrarna. Vore jag Expressen skulle jag dagligen i Solna-innerstaden köra ut löpsedlar med AIK på under några veckor bara för att retas.
Det är också uppenbart att AIK Fotboll inte kan ställa sig bakom supporterorganisationernas agerande. AIK Fotboll är beroende av media på samma sätt som media är beroende av sporten. Det här förstår inte supportrarna.
Det visar sig än en gång att supporterföreningar är en dålig idé. Älskar man AIK skall man vara med i föreningen AIK, här finns demokratiska stadgar, värdegrund, ansvar för ungdomar och massor med annat fint för de som älskar AIK.
Skadar mer än stöttar
Det har ändå genom åren framkommit att supporterföreningar skadat mer än de har stöttat. Risken finns också att supporterföreningen blir någon typ av fackförening eller inköpskartell, dvs en motpart till klubben.
Att många supportergrupper gnäller över rabatterade biljetter och sedan bränner fem gånger så mycket på krogen inför matcherna torde innebära att de älskar Norrlands Guld mer än sin klubb.
Det är dags för klubbarna att ta in supporterföreningarna i sina egna medlemskap och lägga ner samverkan med de externa supporterföreningarna med andra ord.
För att då återvända till AIK fansens s.k. bojkott av Expressen.
Avgörande skäl
Det är korkat gjort av dem på ren svenska.
Av tre skäl:
1: Skall fotbollsklubbarna må bra så behöver de media som skriver om dem och som har många läsare.
2: Det finns inget farligare än att undvika avvikande åsikter. Slutna grupper oavsett om det är Jehovas Vittnen, Livets ord, KPML eller en fotbollssupporterförening där den introverta kärleken till det egna laget, den egna tolkningen eller den egna politiken gör alla som inte delar sektens åsikter till fiender skapar dumhet.
3: Att bojkotta media för att de skriver sådant som inte är sant är patetiskt. Då skulle vi inte ha några medier över huvud taget. Alla skriver saker som inte är sant i varierande omfattning. De skriver också saker som är sant, nödvändigt för att vår demokrati skall fungera.
Så, jag köper sällan Expressen, läser den frekvent på nätet och tycker den är ungefär lika dålig eller bra som dess konkurrenter, men bojkott av någon som uttrycker sina medborgerliga rättigheter i form av yttrandefrihet är en vald metod som primärt påminner om nazisternas bokbål. Att det kan vara så svårt att förstå.
Zlatan tar själv över rapporteringen
Ibland kan det bli för mycket av det goda. Zlatan Ibrahimovic gäspar mitt under träningen. Foto: Anders Wiklund, TT Nyheter Zlatan tar med makt från tidningarna Blogg: ”Zlatan tar helt enkelt makt från PSG, fotbollsförbundet och svenska media genom att bli sin egen avsändare”, skriver Dan Persson.
Rubriken ”Zlatan startar tv-kanal” är självfallet en extrem överdrift men när Zlatan tillsammans med superentreprenören Dan Olovsson lanserar en app som får flera hundra tusen användare på några timmar så är det en händelse som bör beaktas.
Det här handlar om makt och om pengar, precis som det mesta annat här i livet.
Början till omvälvningen
För mer än 25 år sedan skrev dåvarande SAS-chefen Jan Carlzon boken Riv Pyramiderna. Den byggde på tesen att organisationsstrukturer behölls för att de högt upp hade ett informationsförsprång men att det var på väg att försvinna och skulle förändra hur vi organiserar våra företag och organisationer. Den blev en bestseller som fortfarande läses av tiotusentals ekonomistudenter världen över.
Det finns i närtid två händelser som mer än andra sticker ut när det handlar om informationsförsprång. Internets stora genomslag kom den 11 september 2001. Då satt 100-tals miljoner människor världen över vid datorer och fick samma information som USA:s regering.
För svenska förhållanden blev det uppenbart den 26 december 2004 vid Tsunamikatastrofen. Själv satt jag vid sexsnåret på morgonen i morgonrock vid min dator i Belgien och började genom att leta på engelskspråkiga asiatiska siter få en bild av katastrofen vid nio snåret på morgonen europeisk tid. Mobilsamtal till vänner som var där gjorde att jag hade en god bild och redan vid lunch fick jag de första trista meddelanden om vänner som förolyckats.
Han själv vill styra
Utrikesminister Laila Freivalds och dåvarande statssekreterare Lars Danielsson hade ännu inte fått information via fax från ambassaden i Bangkok och visste därför ingenting vilket ledde till att båda fick avgå och till en skandal för regeringen. När Freivalds gick på teater visste en majoritet av svenska folket att en katastrof inträffat.
När nu Zlatan lanserar sin app så handlar det om makten över informationen och i förlängningen pengarna.
Zlatan är utan konkurrens det största varumärket i svensk fotboll. Står det ”Zlatan” i en rubrik på Sportbladets hemsida får den mera klick än andra artiklar, har Svenska Fotbollförbundet med Zlatan på en presskonferens så skrivs det mer om förbund och deras matcher vilket ger dem mera pengar och så vidare.
Har man hört Zlatan berätta på sin app så minskar behovet av att köpa en tidning, klicka på en rubrik etc.
Alltid hans egen version
Zlatan tar helt enkelt makt från PSG, fotbollsförbundet och svenska media genom att bli sin egen avsändare.
När SvD:s krönikör Petter Nilsson upprörs över att ingen journalist reagerar när Zlatan på en presskonferens konstaterar att 95 procent av det som skrivs om honom inte är korrekt och jämför det med att Zlatan kallar journalisterna för lögnare har han självfallet fel, men nu får Zlatan ett eget maktmedel, då är det inte lika enkelt för en journalist att göra en skarp vinkling om en annan mera trovärdig version finns direkt från källan.
Vi kommer att få se mer av samma förändring. Artister som inte använder skivbolag för att ge ut sin musik (vad skall man med specialister på att sälja plastbitar till om 75 procent av intäkterna kommer från Spotify?), författare som säljer sina egna e-böcker och så vidare.
Bara början...
Det som krävs i nuläget är självfallet att man är väldigt känd. Det klarar Zlatan med råge. Vi ser också varför Messi lagt bildrättigheterna på honom själv i eget bolag.
För 17 år sedan höll jag föredrag runt om i Europa på temat ”cutting out the middle men” där jag argumenterade för att det då nya Internet skulle leda till att informationsövertaget försvann och då faller vinsterna för mellanledet.
Det är vad vi nu ser hända.
PS: det är ingen händelse att det står ”Zlatan” i rubriken. DS
Läs Petter Nilssons krönika i SVD
Den sannolika sanningen om Friends
Fotbollsförbundet säljer till Folksam och frågan är hur den affären gått till. Vi visar en sannolikhetskalkyl. Foto: TT Nyheter
I fredags kom den väntade nyheten. Svenska Fotbollsförbundet har via bolag överlåtit en tredjedel av sitt ägande i Friends Arena till Folksam. När man läser pressmeddelanden skrivna av människor som inte vill att sanningen skall fram är det alltid det som inte står som är det intressanta. Det gäller även här.
En anomali är att Solna stads kommunalråd på sin blogg skriver att det är ett annat bolag än det Svenska Fotbollsförbundet skriver om som Folksam köpt in sig i. Den stora anomalin är att det är långivaren Swedbanks huvudägare Folksam som är köpare.
Grävande journalister förmår inte
Några försäljningssummor redovisas inte och kommer oavsett grävande journalister nog aldrig att komma fram.
Läget innan var alltså att fotbollsförbundet, den största demokratiska folkrörelsen i vårt land, som borde vara den mest transparanta i sin roll som föredöme, i en salig blandning av kommanditbolag och andra bolag ägde 33 procent av Friends Arena (fastigheten, vi glömmer driftsbolaget här). Värde i böckerna ca 1 miljard.
Det har fotbollsförbundet finansierat genom att dels stoppa in hela det egna kapitalet, dvs de 300 miljoner man fick vid försäljningen av Råsunda och sedan låna upp ca 700 miljoner av Swedbank med sina aktier i arenabolaget som säkerhet.
Hur gick affären till?
Nu säljer man då en tredjedel av detta till Folksam och frågan är då hur den affären gått till.
Den bakomliggande paniken hos ett lamslaget fotbollsförbund som sakta börjat inse att ägandet i Friends kan ta livet av organisationen är enkel att förstå.
Den bakomliggande paniken hos långivaren Swedbank som lånat ut 2 miljarder till en fastighet som i bästa fall kan värderas till 1 miljard (som kommersiell fastighet, vilket den är) där den största ägaren inte kan betala är också enkel att förstå.
Anta att...
Min gissning är nu att Folksam har köpt 11 procent av Friends Arena på ett sätt som gör att fotbollsförbundet har minskat sin skuld till Swedbank krona för krona. Affären har gjorts till bokförda värden, dvs i ett senare läge har Folksam ett gigantiskt förlustavdrag att utnyttja.
Fotbollsförbundet äger då 22 procent fördelat på hälften egna pengar och hälften lån. Swedbanks kreditchef har dryga 300 miljoner skäl att sova lite bättre
Fotbollsförbundet får också vid den förväntade nivån -200 miljoner i resultat varje år för Arenabolaget (det är en helt normal siffra, brukar hamna där) bara 44 miljoner i årlig förlusttäckning.
Men Folksam, då?
Det är självfallet också så att om någon, vem det vara månde, ringde Karl-Erik Nilsson på fotbollsförbundet och erbjöd sig ta över resten av aktierna mot en spänn och att han löste lånen skulle Karl-Erik inte tänka efter utan bara acceptera. Att bli av med hela sitt egna kapital är för fotbollsförbundet numera den bästa lösningen.
Den intressanta frågan är inte varför fotbollsförbundet gör den här affären utan varför Folksam gjort den här affären. Varför Folksam, i grunden ägt av sina kunder, en del av den socialdemokratiska sfären som utöver sin koncernchef Anders Sundström från Piteå, ofta utpekad som nästa partiledare, nyligen räddaren av det kapsejsade Northland i Pajala, och huvudägaren till Swedbank, gjort den här affären.
Vi vet bara två saker. Det är inte för att berika sina ägare utifrån bedömningen att man kommer att tjäna pengar på att äga 11 procent av arenan. Det är Folksam som har begränsat affären till 11 procent, hade man velat ha alla fotbollsförbundet aktier hade man fått dem.
En räddningsaktion
I och med den mycket avancerade bolagsstrukturen är resten gissningar. Jag har som svar på frågan från chefen för en av våra större redaktioner svarat att jag bedömer det till två månaders arbete för två journalister med ekonomutbildning och extern hjälp i form av revisorer att få fram det scoop som döljer sig någonstans i de här strukturerna.
Folksams agerande måste bedömas som en räddningsaktion. Är det då omsorgen om vår stora fina demokratiska folkrörelse fotbollsförbundet eller om den av Folksam ägda banken man agerat?
Hur hanterar man sedan de övriga anomalierna. Ägaren Solna stad har varit tvingad att skjuta till tiotals miljoner i förlusttäckning medan fotbollsförbundet inte behövt göra det än så länge. Skälet är någon typ av fiffighet i kommanditbolagsstrukturen, men så småningom måste arenabolaget få in likvider så den lösningen håller inte över tid.
Olika revisorer, olika belopp
Ägarna Statliga Jernhusen och Solna stad har värderat aktierna i arenabolaget lägre än vad fotbollsförbundet har gjort, hur nu revisorerna kunnat gå med på detta?
Vad är Peabs roll? Att bröderna Paulsson är de som ligger bakom hela affären vet vi. Att de är smartare än fotbollsförbundet och Solna stad i de här sammanhangen vet vi också. Fotbollsförbundet framstår alltmer som en av Lenins nyttiga idioter (de som sprang andras ärenden utan att ens förstå det) och oavsett vad som händer kommer Peab att tjäna pengar på Arenastaden.
Fotbollsförbundet har sålt en tredjedel av sitt ägande i arenan och förlorat pengar på affären för att alternativet var sämre. Så långt är allt uppenbart. Det är resten som är dold.
Förbundet kunde säga som det är
Att fotbollsförbundet inte ens kan berätta sanningen är ett fattigdomsbevis. Hur svårt är det att säga som det är:
Vi var korkade, vi tänkte inte efter, vi förstod inte. Vi blev förförda av bröderna Paulsson och gjorde oss av med de pengar som skulle säkra utvecklingen av fotbollen. Nu har vi fattat att de agerade för att få 30 miljarder i byggande utan konkurrens. Nu sitter vi här som ett fattigt förbund och får fokusera på att överleva. Typ.
Men den stora frågan är varför fotbollsförbundet gick med och hur affären nu ser ut? SvFF är en demokratisk folkrörelse, då borde man kunna berätta hur det ser ut.
Hur ska någon kunna räkna rätt?
Nu är utredningen runt ett svenskt OS-arrangemang 2022 ute på remiss. Specialidrottförbunden hade en samling på torsdagen och från många andra håll granskas siffror och uppgifter efter presentationen på Stadion i tisdags. Foto: Erik Mårtensson, TT Nyheter
Nu har vi läst och i de fall det gått försökt kontrollräkna på OS-budgeten. Vänligen försök förstå att huruvida 100 meter fallhöjd ytterligare ska kosta 100 millar eller 4 miljarder är för mig fullständigt omöjligt att bedöma. Men...
Det jag kan bedöma är att oavsett Ångpanneföreningens enorma kunskap på området så kan inte ÅF garantera att någon tar på sig totalentreprenaden till den kostnad som finns i OS-rapporten efter futtiga åtta veckors utredning.
250 miljoner kronor för ansökan är en gigantisk peng, omöjlig att bedöma om den är hög, låg eller realistisk.
Huruvida Sverige har en komparativ nackdel för att vi av moraliska skäl inte använder mutor, inte förser delegater med prostituerade och annat elände kan jag heller inte bedöma. Det vi vet är att Norge då har samma nackdel medan övriga kandidatländer synes ha en fördel. Att IOK är fri från korruption vet vi är en felaktig tanke.
Är TV då som nu?
Det intressanta med en ansökan om OS 2022 är att en mycket stor del av IOK:s intäkter (som är grund för de pengar värdnationen får) bygger på TV-rättigheter. När vi sitter här i oktober 2013 så har jag under året med ett stort antal tunga företrädare för olika idrottare såväl som TV-bolag diskuterat frågorna ”Vad är tv 2018, hur ser affärsmodellen ut, är det samma pengar, är det egenregi eller något man säljer, vad händer med TV-reklamen och så vidare?
Det intressanta är att om vi hade suttit år 2000 hade vi kunnat svara på frågan. Nu kan ingen det. Dvs, risker att förändringar av affärsmodeller och teknikutveckling runt TV-mediet kan påverka hela OS-affären, dvs för både IOK och värdnationen får bedömas som höga.
En mycket stor intäktspost av det rörliga slaget är biljettintäkter. 1,5 miljard är 15 procent av budgeten. Det är 100 olika grenar varav en mycket stor andel är av litet intresse för svenska folket. Om vi då tar snittintäkten per stol från ishockey-VM och ökar den med 50 procent hamnar vi på ca 300 kronor. Då är 1,5 miljarder lika med 5 miljoner biljetter. 16 000 hotellrum á två personer á 14 dagar är under 500 000, lägg generöst till lika många till som hyr i privat boende men väldigt många av de hotellrummen går år till andra än besökare. Kvar är då ca 4 miljoner idrottsrelaterade biljetter att sälja till de som inte behöver boende.
Det är ca fem gånger fler sålda biljetter än vad idrotten i Stockholm säljer på ett år till ett snittpris som är fyra gånger högre än vad Stockholmsidrotten får ut.
Tycks sakna 1 miljard...
Det finns invigning, avslutning, fem-mil, störtlopp, slalom, sprint och 20-30 event till som går att både ta bra betalt för och sälja ut. Det finns också många event som väldigt få är intresserade av. Om man svär i kyrkan och kallar bob för kälkåkning så kan vi konstatera att det är en av många konstiga grenar som inte har ens speciellt många aktiva världen över.
Med ovanstående skrivet, men utan förmåga att bedöma hur den här 1,5 miljarderna är beräknade kan jag konstatera att det låter som det saknas en miljard.
När jag inte skriver på Idrottens Affärer utan försöker bidra till familjens försörjning är en stor del av mitt liv att svara på frågan, hur attraherar vi publik om fem, åtta och tolv år till liveidrott. Det är väldigt mycket utmaning där konkurrensen om människors fritid, deras pengar, digital utveckling, ökade krav på kvalitet och upplevelse på varje satsad fritidstimme och så vidare håller varje arenaoperatör vaken om nätterna.
Att då som Hägglund gör, anta att Vinter-OS är en så vacker flicka att det är kö till allt tror jag är naivt med tanke på hur oroliga och investeringsvilliga alla andra är för att säkra sina framtida intäkter.
Vad blir över?
Sedan har vi kannibaleffekterna. Utifrån den i nationalekonomiska sammanhang inte helt främmande tesen att både tid och pengar är begränsade resurser bör vi anta att ett Vinter-OS i Sverige innebär att all övrig idrott blir av med 50-80 procent av de intäkter som detta gigantiska arrangemang får.
Under tre till fyra år påverkas sponsorintäkter och under OS-året tappar alla andra aktörer biljettintäkter för att gökungen OS äter upp alla resurser. IOK:s affärside är att ta andras pengar om man uttrycker sig elakt.
Den enade idrottsrörelse som skall stå bakom en OS-ansökan lär då bestå av dels de specialförbund som deltar och de specialförbund som inte har några intäkter medan det finns ett gäng av mycket stora och ekonomiskt framgångsrika sporterna som bara har förluster som följd av en OS-ansökan.
Jag är emot, men jag lyssnar
Att SOK och handikappidrotten är för ett Vinter-OS är ganska självklart. RF hamnar i en delikat situation då vinster för den ena sidan är förluster från den andra.
Jag är emot en svensk OS-ansökan för att jag tror (vet alltså inte) att det leder till större skada än nytta för svensk idrott.
Jag är emot en svensk OS-ansökan för att jag vet att det inte är bra för Sverige som land.
Jag är mottaglig för all form av fakta som visar att jag har fel och lovar härmed att göra en formidabel pudel i detta forum när jag är överbevisad.
Kan idrotten enas runt ett OS?
Stefan Lindberg från SOK visade stark återhållsamhet, men var entusiastisk inför alla nya uppgifter. Foto: Erik Mårtensson, TT Nyheter
Med rätt åtgärder kan man få väsentligt högre samhällsstöd för att det blir lönsamt för samhället att satsa på idrotten. Hela den möjligheten försvinner om allt krut läggs på ett OS.
Ibland blir man glad. I Jöran Hägglunds trovärdiga text om ett lönsamt vinter-OS i Stockholm som inte får mer än knappt tio miljarder i kostnader och som går runt utan att staten behöver pynta en spänn så får vi den mycket goda nyheten att T-banan till Nacka är klar redan 2022.
Ett Stockholm med trafikinfarkt
Vi som bor i Nacka visste inte ens om att det fanns beslut om sträckningen, än mindre en tidsplan och en klar finansiering. Vi har utgått ifrån att T-banan om allt går som planerat är färdig 2027 enligt vad SL sagt. ”(citat: Under den tidsperiod det handlar om planeras utbyggnad av tunnelbana till Nacka, Barkarby och den nya Hagastaden, slut citat).
Läser man citatet en gång till kan det vara helt korrekt men då uppstår frågan vad det har i utredningen att göra (ja, man kommer att planera för utbyggnad under hela perioden, när man tänker bygga är det ingen som vet).
Att Stockholm om tio år har 300-400 000 invånare till som påverkar infrastrukturen, dvs om inte all utbyggnad av kollektivtrafik och vägar är klar så kommer trafikinfarkten att vara total nämns inte heller i texten.
Men jag är skeptisk
Jag är skeptisk till mycket i det som skrivs, dock fick jag utredningen i min hand vid 18:00 idag och det är ett antal dagars arbete att kontrollräkna på intäkter samt många kostnader som jag inte kan bedöma rimligheten i till exempel 20 000 ton snö på ett 700 meter högt torn och liknande omöjliga frågeställningar.
Det jag noterar är att jag för första gången på mycket länge är enig med idrottsminister Lena Liljeroth Adelsohn. De här siffrorna känns helt enkelt inte trovärdiga.
Hur Lena skall få Anders Borg att skriva ut en blancocheck på upp emot tio miljarder i förlusttäckning är en lika svår fråga som hur en socialdemokratisk idrottsminister skall få Magdalena Andersson att skriva ut en liknande blancocheck.
Det finns ett antal skäl till varför jag ser det som negativt för både idrott och samhälle med ett vinter-OS i Stockholm 2022.
Ett OS tar allt fokus
Ett vinter-OS tar allt fokus i tio år, vinter-OS blir en våt filt för resten av idrotten. Svensk idrott står inför mycket stora förändringar och utmaningar. Min bedömning är att man med rätt åtgärder kan få väsentligt ökat samhällsstöd för att det blir lönsamt för samhället att satsa på idrotten. Hela den möjligheten försvinner som en avlöning en fredagskväll på Stureplan om vi lägger allt krut på OS.
Det vi behöver är massor med träningsanläggningar för ungdomar, förmåga att hantera att förenings och medlemsbegreppet förändras drastiskt, finna metoder för att attrahera ungdomar, öka mängden vuxna som idrottar och så vidare.
För de flesta större förbund som bedriver annan idrott än vinteridrott innebär ett vinter-OS en ren förlust. De tappar mot de andra förbunden. Jag ser stora svårigheter att få en enig idrottsrörelse i den här frågan.
Ger inte fler ungdomar
RF:s nya samverkan med besöksnäringen skapar stora möjligheter att få många internationella event som inte är ens nära de risker och den storlek som ett vinter-OS utgör. Hela den processen riskerar att förstöras av en OS-ansökan.
Jag finner det också mindre troligt att ett vinter-OS kan få tiotusentals ungdomar att söka sig till de nio föreningarna inom Bob- och Rodelförbundet även om det går att flerdubbla det normala tiotalet deltagarna i tävlingarna som genomförs.
Jag hittar inga tecken på att framgångar i Sverige ger bättre utväxling än framgångar på annan plats.
Det finns mycket begränsad statistik som visar att framgångar för enskilda idrottsmän skapar stora grupper ungdomar som börjar med den idrotten. Trist fakta är att de flesta idrotter såväl som idrotten som helhet tappar ungdomar trots goda framgångar.
De flesta tittar på TV i alla fall
Det blir marginellt fler svenskar som tittar på OS för att det ligger i Sverige, de flesta tittar på tv och den är relativt geografineutral.
Kombon av det s.k. klimathotet och Murphys lag lär medföra att vintern 2012 blir den varmaste någonsin.
Vill man marknadsföra Stockholm så är det i min bok så att vi har världens vackraste huvudstad med ett fantastiskt ljus i maj, juni, juli och augusti. Att skapa Stockholmsturism genom att visa ett mörkt och regnigt Februari-Stockholm känns inte som en bra idé.
Vi konkurrerar med länder som Norge där en budget på 25-30 miljarder kan täckas av tio procent av den årliga avkastningen på Oljefonden.
Men okej då, fixar ni T-bana till Nacka, en invigd förbifart samt Österleden till 2021 så får vi nog fundera en gång till. Det är samhällsekonomsikt lönsamt.
Legitimerar AIK-ledningen våldet?
Det som skulle vara fotbollssupportrarnas samlade promenad till arenan tillsammans med polisen som fanns där för både fansens och andras säkerhet övergick till Konfrontation, hets och skrik. Foto: Erik Mårtensson, TT Nyheter .
Mindre än en vecka från det Svensk Elitfotboll och Svenska Fotbollförbundet sätter ner foten med sitt pressmeddelande om att man fått nog av våldet och skall agera. Mindre än fyra dagar efter att regeringen utsett Rose-Marie Frebran som ny nationell samordnare.
Då agerar en av de största klubbarna så att de oavsett om de avsåg detta eller inte framstår som de legitimerar våldet.
Detta görs genom att ordförande för förening och VD för bolaget går i spetsen för en match till arenan för bortaderbyt i Stockholm.
Skicka fakturan till AIK!
Samma marsch som leder till krossade skyltfönster, vandaliserade bilar, våld mot tjänsteman och rädda medborgare. En marsch med stora grupper maskerade deltagare
Det är svårt att göra någon annan tolkning än att AIK inte vill ställa upp på det som SEF, SvFF, regering med flera vill göra för att lösa problemet med maskerade kriminella.
Vore jag butiksägare med krossat skyltfönster eller bilägare med vandaliserad bil skulle jag fakturera AIK Fotboll för kostnader. Om nu ordförande och vd går främst i tåget är det onekligen bolagets aktivitet med bolagets ansvar det handlar om.
Har jämnt göra med bortförklaringar
Ordförande Segui får svårare och svårare att hantera frågor från media, bilderna talar sitt tydliga språk och hans uttalande får mer och mer formen av bortförklaringar.
Det är osannolikt att AIK vill sätta ner någon fot, strategin verkar vara att inte uttala sig mot det SEF och SvFF gör, men heller aldrig konkret uttala sig för någon aktivitet som risksupportrar och firmor inte tycker om.
Det kan man kalla för olika saker, men civilkurage är inte en av dem.
Tänk vad ett klistermärke kan ställa till med... Foto: Erik Mårtensson, TT Nyheter
Ett misslyckande även för polisen
Derbyt får väl i övrigt ses som ett tillkommande misslyckande för polisen. Medborgare drabbades av brott, maskerade personer greps inte (förbjudet med maskering vid allmän sammankomst dit demonstrationer räknas sedan 2006), de yrkeskriminella identifierade personerna bland de 619 risksupportrarna i rikspolisstyrelsens undersökning sitter inte i fängelse och så vidare.
Det är självfallet så att med stora grupper rasister inom polisen efter miljoner på värdegrundsarbete i många år får det ses som komplicerat att ändra värdegrund bland fotbollssupportrarna. Om inte polisen lyckas med heltidsanställda så blir det omöjligt för fotbollen med människor man inte ens träffar.
Att den illegala pyrotekniken på matchen får till följd att kunderna får frysa häcken av sig då taket inte går att ha på är ett underbetyg för 3-miljardersarenan med fokus på att ge besökarna en behaglig upplevelse.
Ingen idé att gå på matchen
Själv har jag hört fyra personer som sagt sig välja bort nästa derby på grund av allt strul som skapas av de här personerna som beter sig som hustrumisshandlare (de misshandlar det lag de säger sig älska). Detta av fem tillfrågade som var där.
Lägg till att regeringen inte prioriterar de här frågorna. Ett utökat maskeringsförbud som även gäller vid publik tillställning kan inte vara rocket science i lagstiftarsammanhang men lyser med sin frånvaro.
Det vi kan konstatera är att vi har en lång uppförsbacke innan vi har nått målet med fotbollsmatcher som bara handlar om glädje och helt saknar våld, skadegörelse, hat, illegal pyroteknik och annat elände.
Den blir inte kortare om klubbarna legitimerar våld och brott.
Eliten skall stå på egna ben
Ett idrottselitförbund är en icke fungerande idé. De kan aldrig attrahera vare sig samhälle eller sponsorer", skriver Dan Persson och menar att staten aldrig ger ett stort anslag om inte idrotten genererar samhällsnytta och det kan inte om elit och bredd delas. Foto: TT Nyheter
Idén med att vi är flera krönikörer på IA är självfallet att vi gör vårt bästa för att skapa mycket läsvärt för våra besökare. Idén är inte att vi skall tycka samma sak.Igår skrev Willy Berggren en läsvärd krönika där han argumenterade för ett tydligare fokus mot elit. Läs den här först om ni inte redan gjort det. Jag har en annan åsikt i frågan än den Willy för fram. Min syn är enkel.
Det finns inga skäl för samhället att lägga pengar på elitidrott. Sverigebilden förändras inte av en medalj i skytte eller triathlon på nästa OS. Världsstjärnor attraherar inte nya ungdomar till sporten idag som på 70-talet. Elitidrott i övrigt skapar i stor utsträckning skador som kostar för samhället.
Den trista sanningen är att världselit idag innebär att man plågar sig så man riskerar men för livet såväl som skador under hela karriären. Svenska idrottare som förhoppningsvis inte dopar sig har i många sporter en uppförsbacke som heter duga och vi är ett mycket litet land.
I så fall får de betala själva
Det finns tillräckligt med pengar inom elitidrotten för att den skall kunna leva på egna meriter och för de elitidrotter som är ekonomiskt ointressanta (de flesta) får väl den som vill ta sig till världsklass betala själva.
Den kommersiella idrotten (elit+kommersiell utövaridrott) är en del av upplevelseindustrin och genererar tiotals miljarder i skatteintäkter för samhället. Dvs den skall få samma förutsättningar som övrig upplevelseindustri varken mer eller mindre.
I Sverige är det 32 lag fotboll och 24 lag ishockey samt på lägre nivåer ca 40 klubbar till inom basket, bandy, handboll. Fler är de inte. Lägg till 40 individuella idrottare som tjänar sju siffror.
Bara om det ger samhällsnytta
Bredd och ungdomsidrott bör få ökat stöd från samhället för att det är lönsamt för samhället att ge det stödet, dvs ”return on investment” är 100 garanterat och mycket hög.
RF bör vara den samlande politiska rösten för all svensk idrott, även den kommersiella och även den som bedrivs i bolagsform. Pengar till SOK är helt ok då vi är ett rikt land och inte behöver vara rationella med allt men med marginell återbäring. OS skapar nationalism vilket är bra för att bevara skattebasen (och mindre bra då nationalism är fascismens grundsten).
Slutsatsen att elitidrott förutsätter bredd torde dessutom göra alla påstådda motsatser mellan dem felaktiga.
För att RF och idrotten skall kunna få ett väsentligt ökat stöd från staten är förutsättningen att pengarna går till det som ger samhällsnytta.
Här är fördelarna
Idrottens samhällsnytta består av följande områden:
Skatteintäkter från idrotten (gissningsvis ca 25 miljarder per år, finns ingen undersökning). Jämför med stödet på ca 1,7 miljarder i statligt stöd.
Ökad folkhälsa (benskörhet, barnfetma, diabetes typ 2, hjärtsjukdomar med mera med mera) som sänker årliga vårdkostnader, minskar mängden uttagna sjukdagar med mångmiljardbelopp. Ingen vet hur många men snarare 20-40 än 5-10.
Minskad tid mellan fullt frisk och död (enligt gammal utredning från åtta till tre år). Minskar kostnad för äldrevård dramatiskt och ökar livskvalitet dramatiskt.
Bättre skolresultat. Alla undersökningar visar entydigt att idrottande ungdomar får bättre resultat i skolan.
Anställningsbara ungdomar. Ungdomar som tränar får lära sig komma i tid till träning, jobba hårt under träning, göra som tränaren säger och fungera i grupp. De är anställningsbara.
Att barnen vill avgörande
Här är det självfallet så att ovanstående sammantaget är av absolut betydelse för samhället. Vår ovilja mot invandring, låga födelsetal och ålderspyramid gör att det bara är vår egen strävan efter bättre liv som kan rädda Sveriges ekonomi.
De som håller på med elitidrott skall självfallet kunna vara stolta över det och en väl fungerande breddidrott är onekligen förutsättningen för att de som arbetar med elit skall få några ungdomar som vill satsa.
Att elitsatsningar måste bygga på att barnen vill, inte föräldrar eller tränare, vet idrotten idag. De enstaka övertrampen är något vi får ta (och åtgärda) då det är miljoner barn som idrottar vilket en del fundamentalister på området måste förstå. Bättre med barn som idrottar än inga barn som idrottar för att det finns små risker.
Å andra sidan, RF...
Men en sammanfattning är enkel.
Ett idrottselitförbund är en icke fungerande idé. De kan aldrig attrahera vare sig samhälle eller sponsorer.
Dagens RF där man exkluderar många av de mest framgångsrika, dvs de kommersiella är en lika dum idé, då hamnar vi i ett läge där ingen kan vara en samlande röst för idrotten.
Dagens idrottsrörelse framstår som oppositionen i Syrien, det enda man är eniga om är att regeringen är dum. Det är inte en framkomlig väg.
Dags att tänka både rätt och fritt?
Hur tolkar RF signalen från regeringen?
Idrott för alla, lyder signalen från regeringen och öronmärker pengar till idrotten. RF får inte själva längre bestämma hur det statliga anslaget ska fördelas. Foto: TT Nyheter
Inga budgettårtor på RF i år. Inga nya pengar till idrotten, däremot en ny form av stöd till ungdomar från ekonomiskt svaga familjer som långsiktigt är ett hot mot idrotten då man inte klarar omställningen till det nya samhället.
Årets statsbudget innehöll en överraskning i form av en ”fritidspeng”. Från juli 2013 skall hushåll med barn i årskull 4-9 som uppbär någon form av samhällsstöd sedan minst sex månader få en fritidspeng om 3 000 kronor per år.
Ingen överraskning, men...
Det som inte var en överraskning var att idrotten inte får en spänn till. Med hänsyn till inflationen kan vi konstatera att regeringen har bestämt sig för att stöd till idrotten inte ger förväntat resultat eller att idrottsministern inte agerar. Några andra sätt att tolka att idrotten inte får mer pengar finns inte utöver kombinationen av ovanstående.
Det Karin Mattsson Weijber, Birgitta Ljungoch de andra på RF bör fundera på nu när de kör igång sitt stora strategiarbete är väl hur de skall agera för att samhället bättre skall värdera samhällsnyttan idrotten levererar.
Ett tips i all välmening är att man bör värja sig mot de som kämpar för att bevara det bestående.
En ny målgrupp
Fritidspengen innebär att förälder (som uppbär samhällsstöd) kan betala för barnets fritidsaktiviteter med pengar från staten.
Det är tydligt i den information som finns från regeringen (alla detaljer är inte klara) att stödet är riktat mot barn i familjer, det är inte ett sätt att stödja idrotten specifikt. Stödet ligger under Socialdepartementet, inte hos Kultur och idrott och det är uppenbart att begreppet fritid får bredast möjliga definition, dvs föreningsidrotten får konkurrera med andra.
Det här är självfallet en möjlighet för den ideella idrottsrörelsen. Här finns massor med barn som idag inte har råd med idrott som nu får det.
Kommersiella idrotten tar för sig
Konkurrensen från den kommersiella fritidsindustrin blir dock inte att leka med. Sannolikheten att de kommersiella gymmen är duktigare, snabbare och smartare är ganska hög.
Noterade själv i tisdags när vi hittade tillbaka till gymmet efter en fantastisk sommar att där fanns fyra unga tjejer som jag inte sett där tidigare. Ökningen på vårt lilla gym av ungdomar de senaste åren är märkbar, detta under en period där föreningsidrotten tappat.
Konkurrensen från kultursektorn borde dock gå att hantera. Om föreningsidrotten är dålig på att anpassa sig till verkligheten är kulturen värdelös.
Idrottspengen är något helt nytt. Stödet om 122 miljoner kronor på två år räcker till ca 20 000 barn som får maxbelopp eller ca 40 000 barn som får hälften. Det är ca 7 procent av barnen i de här åldersklasserna.
Pengar som gick RF förbi
I förlängningen är det här ett hot mot den ideella idrottsrörelsen. Det är en logisk fortsättning av regeringens politik (skolpeng, friskvårdsavdrag etc), dvs regeringen har anpassat sig till samma trender som RFs analyser visar på (individuella lösningar inte kollektiva).
Här ligger mer eller mindre det belopp som RF hade hoppats på, men i en annan form, på ett annat sätt och som ett tydligt bevis på att samhället har förändrats.
För hela området ungdomars fritid så är det ett paradigmskifte till individen och från föreningen.
Inser vi vad som sker just nu?
Stöd till föreningar för att de skall sysselsätta ungdomar är något helt annat än stöd till ungdomar som föreningen får konkurrera om.
Nästa steg är vi får en lösning liknande friskvårdsavdraget för vuxna, dvs alla ungdomar får en fritidscheck och den förening ungdomen väljer kan casha in checken. Med motsvarande pengar innehållna skulle det skapa ett Idrottssverige i panik. Nu är det långt dit, men beslutet om fritidspeng är en tydlig signal till RF om att de har att leverera mer samhällsnytta om de skall få några pengar.
I värsta fall sitter vi om tio år och funderar på vad det var som hände med ett marginaliserat RF, specialförbund i spillror men ett land där fler idrottar allt oftare ändå.
Frågan är hur RF tolkar signalen
Det finns anledning att sätta stort hopp till det stora strategiarbetet RF nu inleder, men tyvärr finns det lika stor anledning att befara att begränsningarna att inte röra organisationsformen har skapat ett exkluderande RF som därför inte kan bli den samlande kraften för svenskt idrottande.
RF får nöja sig med den mindre intressanta positionen som samlande kraft för den minskande organisation som är den ideella demokratiska idrottsrörelsen enligt 1634 års grundlag.
Men, regeringen har med årets budget klappat till RF på båda kinderna. Först genom att inte höja bidragen till idrotten och sedan ge i runda slängar lika mycket pengar som fritidspeng till individer istället för föreningar.
RF bör fundera på varför det sker.
Inte längre motparter, utan medparter
Hon har kallats in tidigare som en räddare i nöden. Nu är det dags igen, Rose-Marie Frebran blir särskild utredare när idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth kallar på hjöälpt i konfrontation med idrotten. Foto: Ida Eklund, TT Nyheter
Regeringen och arenaidrotten är eniga om en väg framåt för att bli av med problemen med läktarvåld och huliganer. Det som presenteras på en presskonferens på Tele2 Arena just när ni läser detta är något unikt.
Regeringen har utsett Rose-Marie Frebran som ny nationell samordnare (obs inte utredare, det är utrett färdigt). Parterna är överens om färdriktningen och den nya samordnaren har det väl förspänt med goda kontakter och regeringens öra såväl som positioner hos Svensk Elitfotboll.
Hon hittar i maktens korridorer
Lägg till Svenska Hockeyligan som än ligger snäppet före och alla är med. Både SEF och SHL vill ta mera ansvar och se till att det blir roligare att gå på ishockey och fotboll.
Frebran med styrelsepositioner inom både förbund och SEF kan fotbollen, har kontaktnätet både mot idrotten men även in mot regeringen. Hon har suttit i Svenska Spels styrelse, i kulturutskottet med flera positioner. Frebran är kristdemokrat med ett långt aktivt liv i missionsförbundet som det enda som skorrar.
Det finns ett mycket gediget material, många bra idéer och alla, säger alla är överens om att nu är det nog. Arenaterroristerna skall bort från fotbollen.
Hennes kanske omöjliga uppgift?
Därmed inte sagt att det är ett lätt uppdrag. Det finns noga räknat fyra större problemområden.
1. Arenaterroristerna. En liten klick brottslingar som borde sitta i finkan eller på rättspsyk. Hammarby-Gais visar med önskvärd tydlighet att det är människor som utan att blinka kastar ner knallskott bland små barn. Den bristen på empati har psykologiska diagnoser.
2. Rikspolisstyrelsen som tänker inleda det goda samarbetet och våra demokratiskt valda företrädares intentioner med att fortsätta fakturera året ut. Lär inte bli något gott samarbete före nyår och kan bli frostigt länge.
3. Resten av polisen som inte ser våldsamt upplopp som något att utreda, som inte lagför brottslingar och som ens inte fångar arenaterroristerna. Jag kan se terroristerna på en pub före matchen köra standardskämtet ”Jag har en god och en dålig nyhet vilken vill du höra först? Den dåliga. Du har polisen efter dig. Den goda då? Det är den svenska polisen”. Stulen från New York Times från tiden när Palmeutredningen havererade).
4. Juridiken, det finns många bra förslag som är ett mörker av problem att göra om till lag som fungerar. Tillträdesförbudets genomförande är ett exempel där flera lagar krockar.
Polisen är problemet
Sammanfattningsvis är det punkt 2 och 3 som utgör det olösliga i nuläget. Juridiken går att lösa, det tar bara lite tid och skulle vi få en fungerande polis (som fått massor av ökade resurser under sex år och minskat i uppklarningsprocent) som numera framstår som en myndighet som är mer ineffektiv än
Arbetsförmedlingen. Fick jag frågan vilket det bästa råd jag kunde ge Bea Ask skulle svaret vara - sparka Svensson och Löfving! Gör du inte det är det ditt fel att polisen inte fungerar när det drar ihop sig till valrörelse.
När jag under våren började prata med människor som har god insikt om polisens organisation insåg jag snart att oavsett vem jag pratade med så fick jag bekräftat att RPS inte fungerade och inte Stockholmspolisen heller. Det är enligt samma människor mindre troligt att den stora polisreformen som regeringen planerar kommer att leda till en förbättring.
Bedrägligt av polisen
Med fotbollens vilja att agera och ta ansvar, stöd från regering, en ny samordnare, gediget utredningsmaterial att söka lösningar i så finns alla förutsättningar. Det vi saknar är alltså en fungerande polis.
Det för samhället allvarliga med eländet på Tele2 Arena häromdagen är inte barnen som utsattes för angreppen, inte angreppet på fotbollen eller upploppet utan att ingen, säger ingen, ser ut att bli åtalad.
Då Hammarby får en faktura för matchen mot Gais kan man konstatera att polisen bör polisanmälas för bedrägeri. Polisen levererade ingenting av det vi som medborgare kan ställa som krav.
Skäl till viss förhoppning
Men presskonferensen på söndag med enad front, ny samordnare och massor med energi, SEF:s utspel som även fotbollsförbundet ställde upp på, med temat nu är det nog och polisnotorna borta så finns nu förutsättningarna.
Det är som sagt var en fungerande polis som kan se till att de som begår våldsamt upplopp, mordförsök med mera tas fast, häktas, åtalas och sätts in finkan som saknas.
Men på det stora hela är helgen ett stort steg framåt. Fotboll och regering är inte motparter, de är medparter.
Det var länge sedan.
SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.
På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.
Vimmerby, cirka 15 000 invånare, är inte längre bara Astrid Lindgrens värld, kändisar som Pippi Långstrump och Madicken har nu konkurrens av tätortens hockeylag som sensationellt klivit in i Hockeyallsvenskan, HA, efter seger i Hockeyettans kvalserie.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
”Gör golfen vildare”. Med den slogan lanserar Världsnaturfonden WWF och Svenska Golfförbundet (SGF) ett nytt samarbete En rad insatser ska gynna naturen – allt från blomsterängar för pollinerande insekter till att bygga bihotell.
Kampanjen Gör golfen vildare riktas brett till både allmänheten, företag och organisationer.
Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv. Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.
Lagom som många sportentusiaster hade fått ordning på valet av kanal och visste hur man tekniskt går tillväga – då lanseras en ny streamingtjänst och vänder upp och ned på allt som människor har lärt sig och vant sig vid.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs.
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.
