Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Precis vad idrotten inte behövde

"Nu får Firman Boys räknas in i listan över framgångsrika lobbyister", skriver Dan Persson efter riksidrottsstämman. Foto: Scanpix.


Det klassiska citatet är Deng’s svar till Mao ”vad spelar det för roll om katten är vit eller svart så länge den fångar möss”.  Riksidrottsmötet beslutade att bara vita katter räknas.

I det svenska samhälle där bara fascisterna i Sverigedemokraterna är emot mångkultur har primärt de många små förbunden inom RF drivit igenom en fortsatt monokultur. Detta genom sitt nej till att flytta beslut om 51-procentsregeln till specialförbunden.

Det tristaste av allt är att ett av argumenten de använder är en sammanhållen idrottsrörelse men att det var precis vad de sa nej till.

Fakta är som följer:

Förra veckans utredning har talat om för politikerna att pengarna till RF-förbunden för ungdomssatsningen var bortslösade skattepengar.

De senaste tio åren har 30 procent fler svenskar börjat idrotta medan förbunden inom RF genomgående tappat medlemmar. Dvs idrottandet sker på egen hand (typ våra promenader) eller via kommersiella aktörer (typ vårt gym, golfanläggningen och Skistar AB).

Det är idag genomgående fler unga tjejer på de kommersiella gymmen än för några år sedan. Samtidigt har föreningarna tappat mest i den målgruppen.

Prat mer och mer om Idrottspeng

Det ena stora partiet har börjat agera i riktning mot ”idrottspeng” utifrån en idé om att de struntar i färgen på katten, bara vi får friska, aktiva barn som går ut gymnasiet och blir anställningsbara. Lite kul att nya moderaterna blivit Maoister.

Knappt hälften av RF-förbunden saknar överlevnadsförmåga, de är bidragstagare på den nivån att de får anses ingå i idrottens framtidslösa utanförskap.

Därmed inte sagt att vi riskerar stenkastning och brända bilar på nästa riksidrottsmöte. RF:s nuvarande fördelning av medel anses av politikerna som ineffektiv då för stor del går till de som inte har någon leverans. Den politiska logiken är då att minska på resursen.

RF bäst, om...

Det viktiga för de som tycker jag kastar gurkor i ett helt hav av växthus är att jag ser ett starkt offensivt RF som den bästa samlade aktören för allt svenskt idrottande.

Färgen på katten synes dock vara det minst viktiga ur mitt perspektiv.

Skälet är att samhällsutvecklingen annars riskerar att minimera RF till en organisation som tappar sin relevans. Då skulle ingen ha legitimitet att företräda idrotten som helhet. Det blir hemskt om det blir så.

Inte formen som är det viktiga

För att citera Gustav Möller, socialminister och socialdemokrat på 30-talet. När en skattekrona används ineffektivt så stjäl man från folket. Anders Borg och Magdalena Andersson gillar det här citatet.

+ Det Sverige behöver är fler ungdomar som idrottar, fler vuxna som tränar för att behålla hälsa. Det Sverige inte behövde var exkluderande beslut som påstår att det viktiga är organisationsformen för hur man idrottar.

+ Det vi behöver är kommuner som förstår att de skall investera i fler träningsanläggningar men då måste politikerna veta att det finns någon som kan leverera.

Motsägelsefullt

Det som gör den ideella idrottens fiasko så smärtsamt är att det inte handlar om pengar. De som har attraktiva tjänster kan ta betalt på en högre nivå och ändå få kunder.

Min målgrupp, den medelklass som utgör ca 80 procent av vårt land betalar våra barns gymkort om de väljer bort föreningen så länge vi kan glädjas över att barnet tränar.

Detta samtidigt som en växande grupp inte har råd ens med barnfotbollens låga avgifter...

Deras bild av verkligheten

På många sätt påminner RIM om MP:s kongress. Ledningen får stryk av verklighetsfrånvända ideologer. I MP:s fall lär det kosta röster i storstaden. För RF tappar man bara mer legitimitet.

När Karin Mattsson Weiber uttalar orden ”det idrottspolitiska arbetet för att värna vår demokratiska idrottsrörelse” blir jag livrädd. Det hon säger är en exakt upprepning av vad Facits dåvarande vd sa med orden ”Vi skall göra världens bästa elektromekaniska räknare”. Vi vet alla hur det gick.

Det Karin och RF måste säga är ”Det idrottspolitiska arbetet för att värna all svensk idrott”.

Tillgänglig och rolig, det som krävs

Det är för både utövare och samhälle i stort sett ointressant hur idrotten organiseras, det viktiga är att den är tillgänglig, rolig och att samhället får gladare, friskare människor.

Att som nu på årets möte låta en simpel organisationsfråga som berör en promille av föreningarna vara den stora striden är bara en signal om att det här går åt skogen.

De som ser det som en framgång att det gick att samlas runt frågan om en ny strategi för idrottsrörelsen, bör tänka en gång till. 

Jubel hos Firman Boys

Beslutet i 51-procentfrågan indikerar att de ideologiska begränsningarna gör det omöjligt att nå en strategi som är i samklang med samhällsutvecklingen. Än värre är att för en majoritet av specialidrottsförbunden är varje förändring negativ och bör bekämpas.

Som avslutning har jag en ganska enkel politisk filosofi. Allt vad SD är för är jag emot. Här hade flera på Riksidrottsmötet kunnat fundera på det rimliga att stötta huliganerna.

Nu får Firman Boys räknas in i listan över framgångsrika lobbyister.

Regeringens strategi skadar idrotten.

Lena Adelsohn Liljeroths beställde en utredning. Var tog den vägen? Foto: Janerik Henriksson, Scanpix

 

Den senaste veckan har det kommit många signaler om att regeringens hantering av hela frågan om idrottsvåld har havererat. Vi har två utredningar som kom nästan samtidigt under våren.

Dels Björn Ericssons stora utredning om hur vi minskar idrottsvåldet, den innehåller tre tydliga konkreta förslag, överensstämmer med EU lagstiftning och de domar som marknadsdomstol och konkurrensverk avkunnat och är väl förankrad i idrottsrörelsen, dvs idrotten ställer upp de åtaganden och det ansvar de får om staten levererar sin del. Beställare är idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Dels Bo Svenssons beställningsjobb från Bea Ask, några månaders utredning om begränsning av poliskostnader för kommersiella idrottsbolag. Här har inte funnits vare sig förankring, avstämning mot EU-lag som Sverige har att följa eller något annat. Svensson har bara levererat det beställaren justitieminister Ask har beställt.

En beställningsvara

Det är uppenbart att Svensson skrivit ner den beställda slutsatsen först och sedan gjort utredningen genom att motivera denna slutsats utan annan tanke om dess logik.

Det är anmärkningsvärt att Svensson, justitieråd och f.d. ordförande i högsta domstolen under 120 sidor missar att det sedan 1995 finns en konkurrenslagstiftning på EU-nivå som är överordnad svensk lag och att flera svenska myndigheter i närtid fattat beslut som innebär att det Svensson föreslår är lagvidrigt.

När jag kollar med människor som känner honom säger de att han självfallet vet hur det ligger till, men uppdraget hade en explicit informell information att inte beröra EU-förordning.

Kört över idrottsministern

Marknadsdomstolens dom i bilsportmålet kom för övrigt en vecka efter att Svensson i december fick sitt uppdrag och sågade utredningens förutsättningar i så små bitar att det inte ens gick att göra ett pussel av dem.

Nu går det så långt att både SEF (elitfotbollen) och SHL (hockeyligan) tvingas skriva formella brev till idrottsministern där man frågar om hur remissförfarandet för Björn Ericssons utredning kommer att se ut.

Den gemensamma slutsatsen bland alla som är insatta och berörda i den här frågan, och tro mig, jag blir informerad, är följande:
Justitieutskott och justitieminister har kört över idrottsminister och kulturutskottet och den enda proposition vi kommer att se från den här regeringen är en propp baserad på Bo Svenssons förslag. Björn Ericssons kvalitativa utredning begravs och leder inte till några förslag.

Det är förbannat trist och upprörande, men framförallt förvånande.

Då hade idrotten fått verktyg

Här hade regeringen möjlighet att agera på ett sätt som hade gett idrotten verktygen för att ta tag problemet med idrottsvåld och istället kommer samma vecka som Husbykravallerna signalerna att regeringen inte kommer att ge idrott och samhälle förutsättningar att agera för att minska idrottsvåldet.

Firman Boys, Djurgårdens Fina Grabbar, deras kollegor samt firmornas supportrar kommer därför mangrant att rösta moderat 2014. Om Bea Ask, Krister Hammarbergh i justitieutskottet med flera hade orkat läsa Björn Ericssons utredning hade de dock noterat att huliganerna bara är ca 600 och deras stödtrupper uppgår till ca 20 000. Regeringens idéer om röstmaximering påminner ur det perspektivet om Swedbanks utlåningsstrategi i Ukraina.

Elitidrotten får två extremt tydliga meddelanden från regeringen när regering inte tar till sig Björn Ericssons utredning.

Nästa gång staten vill att ni skall engagera er och medverka så måste ni förstå att det kan vara totalt bortkastad tid och energi. Här har det lagts tusentals timmar på att medverka och se till Björn Ericsson fått möjligheten att finna lösningar och komma med konkreta förslag som det finns acceptans för. För att sammanfatta så förortskidsen förstår så har regeringen sagt ”fuck you” till elitidrotten.

Ser oppositionen chansern

När den nya lagen om lagom mycket poliskostnader så småningom träder i kraft så kommer även de ideella föreningarna att få betala eftersom Sverige inte kan bryta mot EU-förordning.

Vad tänker då oppositionen göra åt det här?

Här får jag olika indata av rätt divergerande karaktär beroende på vilka insidekällor jag pratar med.

Dels signaler om att då sossarnas idrottspolitiska talesman är en folkrörelsefundamentalist som dessutom beskrivs som någon man inte får stöta sig med så kommer man inte göra någonting och dels den motsatta att man sitter och väntar på att regeringen skall fullfölja och sedan använda fiaskot i syfte att vinna röster bland idrotten.

Kan påverka valet

Det är något trovärdigare källor på alternativ två, men det ligger inom 60/40.

Jag bettar fortfarande på alternativ ett då även om Per Schlingmann lämnat får vi utgå från att regeringen är streetsmart nog att inte lägga upp bollen för smash åt sossarna för att de vet att folkrörelsekramarna inom S blir de som vinner.

Börjar Ylva Johansson, Damberg med flera bland de mer verklighetsförankrade sossarna lukta sig till möjligheter i valet kan det dock förändras rätt snabbt.

Besvikelsen total

Jag blir så besviken över signalen att all den energi så många lagt ner för att ta tag i problemet med våldsverkare som skadar idrotten, alla bra konkreta tydliga förslag, allt engagemang och alla de miljoner som både föreningar och bolag lagt på förbättrad säkerhet ser ut att ha varit helt bortkastade.

Jag har haft en del mail med Lena Adelsohn Liljeroths pressekreterare, fått svar av jaså-karaktär som bara stärkt mig i mina slutsatser.

Men, det är klart, jag kan ha misstolkat, övertolkat, ha tokfel samtidigt som elitfotboll och elithockey kan ha bekymrat sig i onödan.

Ett löfte att de tre konkreta förslagen i Björn Ericssons utredning blir proposition i höst skulle ge mig anledning att skicka blommor till två ministrar med en väldigt ödmjuk ursäkt utöver att göra en hel kennel av pudlar här på sajten. Dock sa Lena Adelsohn Liljeroth ingenting i den riktningen på RIM idag.

Idrottens misslyckande med ungdomar!

De unga delegaterna på RIM kan förklara att samhället har förändrats i en hiskelig takt och att idrotten inte har något alternativ till att följa med. Kanske får de med sig de äldre delatagerna. Foto: Scanpix

 

Rapporten från Centrum för idrottsforskning påvisar att de statliga miljarderna för att få fler ungdomar att idrotta inte har gett någon effekt. Vi vet inte om det är sant att färre ungdomar idrottar. Det vi vet är sant är att den föreningsdrivna traditionella idrotten inom RF:s hägn har tappat ungdomar.

Vi vet att antalet som idrottar har ökat för alla åldersgrupper, vi vet att alternativen, både de kommersiella gymmen såväl som egenidrottande och nya idrotter som ej är traditionellt uppbyggda med föreningar ökar.

Sen vet vi tyvärr också att barnfetma ökar vilket indikerar en växande gruppering unga som inte idrottar.

Om detta är vad vi vet så uppstår frågan om minskningen beror på ett minskat intresse bland ungdomar att idrotta eller om det är föreningarnas modell som inte är attraktiv.

Svaret är förmodligen både och, med en obestämd mix av de båda alternativen.

Om vi jämför med skolan...

Som en parentes bör nämnas att om vi använder skolan som referensobjekt har idrottsrörelsen lyckats fantastiskt väl. Det är dock mindre troligt att idrotten kan vinna poänger på detta.

Det finns en växande diskrepans mellan samhällets uppdrag till idrotten och föreningarnas strategi.

Kortfattat vill samhället att vi skapar starka och friska barn med väl utvecklad motorik som lär sig jobba hårt, fungera i ett lag, ta ansvar och göra som ledaren säger. Dvs barn som blir anställningsbara ungdomar med både idrottsbakgrund och ett slutbetyg från gymnasiet.

Ofantligt lönsamt

Samhället vill vidare att vi minskar mängden barn med övervikt samt att så många vuxna som möjligt idrottar på ett sätt som icke leder till skador och som förkortar perioden från fullt frisk till död på ålderns höst.

Det är nämligen ofantligt lönsamt för samhället om vi har en god fysik hela vuxenlivet då vi minskar vårdkostnader såväl som kostnader för äldrevård.

Det ökande antalet människor (upp ca 30 procent) som idrottar visar tydligt att även vi som privatpersoner har insett fördelen med att vara friska.
Idrottsföreningarna har idag nästan genomgående tydliga statuter med värdegrund, glädje, bredd som grund, men vi vet också att ledare såväl som mångaföräldrar ser vinst och möjligheten till elitutveckling som det viktiga.

Elitsatsningar av olika slag

Jag vill inte kritisera föreningarna, den som påstår att det är lika kul att spela golf även om man inte tävlar eller spelar match vet inte vad hen pratar om. Att spela fotboll i annat syfte än att försöka vinna matchen är inte kul.

Sedan kan elitsatsningar för ungdomslag se olika ut, men översätt kritiken mot gymnastiken till fysiken. Det är bra för Sverige om de matematiska begåvningar vi har får utvecklas så bra de kan. Vill vi ha nobelpristagare i fysik så måste de uppfylla extrema krav.

Det finns en tillkommande faktor i form av brist på träningsanläggningar som ger konstiga oattraktiva träningstider som också leder till avhopp, vars betydelse jag inte kan värdera. Här måste Stockholms stad vara sämst i landet och det är min förhoppning att Fokus tar med detta kriteri i sin kommunranking nästa år.

Aktörer med stor förmåga

För att slå in öppna dörrar så här någon dag före Riksidrottsmötet är en väldigt trovärdig och ganska enkel slutsats att vi tappar ungdomar för att vi inte utvecklat modellen i takt med samhället.

Jag kan tydligt se fler unga tjejer på vårt kommersiella gym samtidigt som föreningarna tappar medlemmar.

Även om det inte finns något förslag på RIM att ta bort 51-procentregeln kan vi konstatera att de kommersiella aktörerna varit bättre på att attrahera än de ideellt drivna och att det av det skälet är dumt att stänga ute dem.

51-procentregeln handlar inte bara om ett tjugotal elitklubbar i fotboll, ishockey, bandy och basket, utan också om att vi stänger ute Sats, Wordclass, Skistar och en mängd stora aktörer med kunnande och förmåga.

Enkel ekvation

Min tes är att diverse ideologer av ”folkrörelse modell sextiotal” skadar idrotten. Jag kan lova att den som vill argumentera för antitesen får utrymme på Idrottens affärer.

Samhället kommer aldrig ge stöd till idrotten för att utveckla elit. Här är samhällsnyttan för begränsad. Samhällets stöd till idrotten kommer att ges för att idrotten skapar samhällsnytta. Så enkelt är det.

Vi kan konstatera att avdragsrätten för träning ger ungefär lika mycket pengar till de kommersiella aktörerna som staten ger den ideella idrotten i bidrag. Det är ett tydligt bevis för att samhället värdesätter samhällsnytta och ingenting annat.

Då krävs det stora förändringar för idrottsrörelsen om man åter vill vara i samklang med tiden.

RF måste bli trovärdigt

För mig som ser ett RF med hög legitimitet och trovärdighet som den naturliga aktören att företräda nyttan med att idrotta gentemot staten är det fullständigt obegripligt att RF frivilligt avsäger sig positionen gentemot +50 procent av idrottstillfällena i vårt land beroende på att de enligt RF:s hundraåriga stadgar är felaktigt organiserade.

Nu till helgen skall alla idrottens makthavare föra diskussioner om att göra den ideella föreningsidrotten attraktivare. Det är samma utgångspunkt som Facit hade när man beslutade sig för att göra världens bästa elektromekaniska räknemaskiner. Man lyckades och dog.

Riksidrottsmötet måste välja en modell som kan leda till framgång. RF skall vara samlande aktör för en inkluderande svensk idrottsrörelse som ger oss bättre folkhälsa, bättre livskvalitet och som ger våra ungdomar bättre möjligheter i en globaliserad värld med allt hårdare konkurrens. Därutöver är det kul med VM-guld någon gång ibland.

Det är bara då som det finns anledning för stat och kommun att öka mängden pengar till idrotten.

Ger regereingen skäl till minskning

RF måste över tid bli bättre på att, för att travestera försvarsdebatten, ”leverera mer svett per krona”. Dvs modellen med 100-talet miljoner i stöd till förbund som inte levererar kommer inte att fungera. Den blir bara ett skäl för regeringar att minska ner stödet till idrotten.

En stor ideologisk debatt där motståndarna mot att flytta besluten om 51-procentsregeln vinner blir för alla utomstående ett tillkommande bevis för att dels finna andra modeller för att utveckla folkhälsan och dels konstatera att de som Björn Ericsson kallar det onda laget är de som påverkar.

Centrum för idrottsforskning har tyvärr konstaterat att en regering som vill att våra skattepengar används effektivt skall finna andra kanaler än den ideella idrottsrörelsen. Det gör mig väldigt ledsen

De vet, men vågar inte

Nu är det min förhoppning att i synnerhet de unga delegaterna på RIM kan förklara att samhället har förändrats i en hiskelig takt och att idrotten inte har något alternativ till att följa med.

Sammanfattningsvis så finns det en enkel modell för dagarna i Luleå. De som vill svensk idrott väl skall rösta ja till allt som innebär att man förändrar sig, det är nämligen sannolikt att det oavsett förslaget är bättre än att inte förändra sig.

Här är det min bedömning att RF:s ledning och styrelse har kommit fram till kloka slutsatser i sina förslag till beslut även om jag tycker det är trist att de inte vågat ta ett steg till.

"...har lön 365 dagar per år, tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa"

Gefles Jakob Orlov firar sitt mål tillsammans med Simon Lundevall. Klubben är den i allsvenskan med troligen högst verkningsgrad sett till intäkter kontra utdelning. Gefle IF är också den klubb vars störst andel av intäkterna går till att betala löner för spelare och personal. 77 procent av intäkterna rör personalkostnader och då har klubben en tajt organisation. Foto: Pernilla Wahlman, Scanpix

 

I Allsvenskan har spelarna har lön 365 dagar per år och tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa... Ändå är det färre betalande besökare än i ishockeyns Elitserie som dessutom med 75 procent av lagen (12 mot 16) omsätter 25 procent mer.

Vad kan vi då lära av rapporten ”Analys av allsvenska klubbarnas ekonomi 2012?”

51 procent är löner

Först att Svenska Fotbollsförbundet väljer absoluta siffror, dvs man jämför sig inte med någon annan. Det kunde varit intressant att få se en jämförelse med ex.vis norska eller danska ligan eller med elitserien i ishockey.

Lönekostnader ligger på 51 procent av omsättning. Det är bra jobbat. De som ligger högt (över risknivån 70 procent) är de som har för låg omsättning och inte borde kunna vara med i en liga som skall vara bäst.

BK Häcken lever på sitt framgångsrika och välskötta Gothia Cup. Hade de varit ett privatägt bolag som drivits utifrån styrning av balans och resultaträkning enbart hade man lagt ner elitlaget och fokuserat på Gothia Cup.

Eget kapital större här

Nu är det en stor och fin breddförening så man styr på andra premisser. Häcken gjorde också ett fantastiskt sportsligt resultat och var den som 2012 överlevererade mest utifrån tabellplacering/matchdagsomsättning

Eget kapital är ok, dvs på nivån 25 procent av omsättning, vilket är bättre än Elitserien.

Tillväxten på 7 procent per år får också väl godkänt. Här bör man betona att det dels handlar om nya tv-avtalet och dels om att upplevelseindustrin ligger på 4-5 procent generellt. Dvs ger tv-avtalet mer än 3 procent av tillväxten har man tappat i övrigt. Det är hur som helst en vacker siffra, hur man får in pengarna är rätt oväsentligt.

Lite snedvridet

Det vi kan konstatera är att man har färre betalande besökare än hockeyns Elitserie som dessutom med 75 procent av lagen (12 mot 16) omsätter 25 procent mer än Allsvenskan. Fotboll är en större sport och elitfotboll är globalt sett en sport som omsätter väsentligt mer än ishockey.

Om man då bortser från det sportsliga. Jag bortser från det sportsliga. Om man då bortser från det sportsliga. Det här måste repeteras eftersom ingen läsare som håller på med fotboll kommer att klara av just detta.

Om man då bortser från det sportsliga vore en liga med de tio lag som har bäst ekonomiska förutsättningar där man spelade fler matcher än idag det enklaste och snabbaste sättet att öka omsättning, vinst, sänkta spelarlöner (fler spelare som vill spela allsvenskt och färre platser), ökade tv-intäkter per klubb med mera.

Skälet till det är att de tio lag som omsätter mest med Häcken som enda undantag också är de lag som drar mest publik, dvs har kunder som vill betala.

Då kan vi börja drömma

Nu lär man inte bortse från det sportsliga så den här enkla vägen mot hälsa och välstånd kan vi fetglömma som kidsen säger.

För oss som både slutat tro på drömmar av Åshöjden modell och blivit så gamla att vi glömt bort merparten av boken är det enkelt att konstatera att det är långt till en kvartsfinal i Champions League.

En gissning är väl att den dag vi har en högsta serie med 10 lag som omsätter över 200 miljoner så kan någon av dem, ungefär ett år av tio nå dit även om det inte borde gå.

Mängden intäktsdagar borde vara större

Korrelationen omsättning och prestation är extremt hög över en tio års period men låg för en enskild säsong.

För klubbarna är mängden intäktsdagar det största enskilda problemet. Allsvenskan innebär att spelarna som har lön 365 dagar per år tjänar pengar åt sin arbetsgivare ca 20 av dessa.

Här utgör förbund och internationella förbund ett problem då det är svårt att utöka antalet omgångar då så många dagar är blockerade.

Sammanfattningsvis så visar förbundets sammanställning att det inte föreligger någon kris (mer än i GAIS) men det finns heller ingenting som pekar på att det går att förbättra ekonomin speciellt mycket.

Inte ens för oss nördar leder rapporten till någon form av upphetsning.

"Varför blir det fel hela tiden?"

Poliser ska själva bestämma hur stor styrka som ska sättas in vid varje match. Här har ingen annan part, exempelvis klubben som ska arrangera en match något att säga till om. Foto:Scanpix,

Regeringen med Beatrice Ask och Lena Liljeroth Adelsohn har lyckats att skapa två utredningar som pekar åt varsitt håll. Hanteringen av polisnotorna understryker hur alliansregeringen skadar idrotten. Det vi ser är ett politiskt haveri.

Statsministern kom med svepande formuleringar på en presskonferens om att hot mot idrottsledare är hemskt och något regeringen bör göra något åt.

Men vad han avsåg och eftersom man under sex år inte gjort något mer än utrett och struntat i sina egna regeringsförklaringar så växer bara frågetecknen.

Vill ha bort frågan

F.d. justitierådet, f.d ordf i Högsta domstolen Bo Svensson förslår alltså en halverad poliskostnad för s.k. idrottsbolag när han nu presenterar sin promemoria på området. Eller rättare sagt, Bo Svensson har levererat en politisk beställning från regeringen som saknar en fungerande legal grund.

Jämfört med Björn Ericsson gedigna arbete har det inte här funnits någon ambition att finna en fungerande modell, utan upplevelsen av dagens promemoria blir att frågan skall bort från agendan inför nästa val.

I kombination med att Ask, departementet och justitieutskottet inte lyft ett finger för att leverera de lagar som idrotten behöver för att kunna bli duktigare blir man ledsen. Det är trist och konklusionen att alliansregeringen skadar idrotten gör mig ledsen, men jag finner ingen annan slutsats.

Ett patetiskt förslag

Det vi kan konstatera är att för de som arbetar med de här frågorna inom idrotten är resultatet av Svenssons promemoria patetiskt. Patetiskt är det vanligaste uttryck jag hört bland de insatta under dagen.

Det finns fyra punkter som gör mig besviken på Svensson, hans bakgrund borde innebära en juridisk stringens och det vi får nu är motsatsen, dvs regeringens tyckande.

1. EU förordningens 107-108 paragraf och lagakraftvunna domar på området beaktas inte. Dvs det i domstol fastslagna att det är eventets omfattning, inte organisationsform som avgör om eventet är kommersiellt bortser man ifrån. Lite trist när vår regering föreslår olagliga lösningar. Effekten blir också att varje beslut och varje faktura överklagas med hänvisning till konkurrensrätten. Omöjlig situation blir fallet.

2. I debattartikeln kommer signalen om att man om detta inte håller (dvs man måste debitera även de s.k. ideella på grund av lagar) får man öka stödet till de ideella. Blir ytterligare ett brott mot konkurrenslagen om likabehandling. Notera att ideella Malmö FF omsätter mest. Drar man in 300 miljoner i intäkter tycker åtminstone jag att man är verksam på en kommersiell marknad. Någon däremot?

På en parts villkor

3. ”Halverad kostnad” saknar värde så länge en part ensidigt utan motivering kan bestämma vad som är 100 procent. Rättssäkerheten där polisen, den myndighet som tappat mest förtroende och bara kan benämnas som dysfunktionell enligt alla utvärderingar, både är den som på hemliga grunder bestämmer omfattning för bevakning och sedan fakturerar är inte värdigt en rättsstat. Å andra sidan är det än värre om polisen har rätt i att man inte kan informera för att föreningen är infiltrerad av kriminella.

4. Det demokratiskt inkorrekta där en aktör utöver alla andra skatter skall bära poliskostnader när deras konkurrenter inom krog, resorts och andra delar av upplevelseindustri slipper är skrämmande. Elitidrotten lägger in miljarder i skatter till staten men det beaktas inte.

Det man skriver är att ideella föreningar (i alla fall tills EU hanterat frågan) kan skapa konkurrensfördelar genom att låta polisen göra allt då det är gratis för dem.

Då hinner man debitera miljoner

Här börjar vi närma oss slutsatsen att man har haft otur när man tänkt. Argumentet att man vill ge incitament för de bolagsdrivna att jobba med säkerheten faller på sin egen orimlighet.

Det man också skriver att införandet kan dröja till 2014, dvs man skall först debitera föreningarna på fulla avgifter i år.

Det Stockholms politiker bör notera är att deras slogan ”ett Stockholm i världsklass” inte kommer att ha några framgångsrika exempel inom idrotten utifrån hur Stockholmsidrotten hanteras av både lokala och nationella politiker.

Så trist, så fel, så onödigt

Det ekonomiskt rationella att bygga arenor för 6 miljarder och sedan stå där med lag i superetta och hockeyallsvenska för att få in 20 miljoner om året i polisfakturor övergår mitt förstånd. Det kan vara fakta om två år.

Att rikspolisstyrelsen skulle vara framgångsrika i arbetet att skapa nationell likabehandling är dessutom mindre troligt. Personliga relationer leder till att landsortsklubbarna kommer att få billigare lösningar. Kan någon informera mig om något rikspolisstyrelsen varit framgångsrika med?

Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera att det Bo Svensson och Beatrice Ask nu lyckats med är att öka misstroende mellan idrotten och regeringen, mellan idrotten och polisen och definitivt mellan politiker och fansen. Man försämrar grunden för att de goda supportrarna skall vara med och skapa en positiv läktarkultur.

De försämrar också allt det goda som hade kunnat komma ur Björn Ericssons utredning.

Om någon person med rötterna i 60-talets Sverige utgår ifrån att polismyndigheten alltid agerar korrekt bör åter nämnas att en närpolischef i Skåne på uppdrag av rikspolisstyrelsens jurister uppfann dressyrhuliganer och tvingade Falsterbo Horse show att betala 300 000 kronor för polisbevakning.

Sverige är fantastiskt, vi är enda landet i världen som har huliganer inom dressyrridning. Det är samma polismyndighet som nu skall bestämma hur mycket hälften är.

"Vem vinner på hockey-VM?"

De här trivs i alla fall. Svenska fans på läktaren under VM-matchen mellan Sverige och Vitryssland i Globen i Stockholm på måndagen. Foto: Anders Wiklund, Scanpix

 

Är hockey-VM en bra affär? Det enkla svaret är ja. Hockey-VM är en bra affär för Stockholms stad, Anders Borg och det internationella ishockeyförbundet. Huruvida det är en bra affär för Svenska Ishockeyförbundet återstår att se. Mitt stalltips är att svaret är nej.

Det bör betonas att jag inte har någon inside information utan bara gör en egen bedömning utifrån det jag hört.

Ett vågspel för förbundet

Mina teser för att det inte blir bra är som följer:

• Förbundet har balanserat hela VM, dvs fjolårets förluster aktiverades och blir en del av ett projektbokslut för VM som helhet. Man börjar med andra ord på minus.

• Internationella förbundet är för giriga och behåller för stor del av intäkterna. Skälet är att det kan man göra i öststater där staten går och in bär kostnader för eventet men det förstör möjligheterna för svenska aktörer att vara med och konkurrera på en nivå som går att räkna hem.

• För många världsspelare kvar i NHL-slutspelet som pågår för länge på grund av lockouten.

Konkurrensen mångdubbelt värre

• Eventet är urvattnat, ishockey-VM varje år gör att det inte finns någon hög efterfrågan. För många av de sista kunderna tycker inte det är viktigt nog, hockeynördarna kommer alltid men de räcker inte till.

• Sämsta tidsperioden som går att uppbringa. En period med två klämveckor är rena döden för ett långt event som det här. Stora grupper av konsumenterna väljer att resa bort och företagsevent är omöjliga de här veckorna. Ring runt till Stockholms alla konferenshotell och fråga vad de tycker om de här två veckorna så vet ni.

• Konkurrensen om människors fritid har ökat dramatiskt de senaste åren, det förändrar hela eventmarknaden. Nu slåss hockey-VM med trädgårdar, lantställen, båtar, golfbanor, Bruce, uteserveringar, bröllop utöver allt det andra man har att konkurrera med.

Minskat värde på varumärket

• En stark påvisad nedgång på företagsmarknaden på grund av den finansiella krisen. Affärsresor, kundevent, personalevent, konferenser, representation är det som företagen först drar in på när man befarar dåliga tider. Nu blev det inte så dåligt men drog in det gjorde man på företagen.

• Varumärket Tre Kronor har uppenbarligen tappat i värde. Mängden emotionella relationer vi klarar av är begränsad. Elitserielag, allsvenskt fotbollslag, lag i PL, NHL lag och något till börjar det bli fullt. Globaliseringen gör att landslagen tappar. Fotbollen har klarat sig tack vare Zlatan men det är svårt att i dagens extrema konkurrens behålla ett varumärke närmast befolkningens hjärta.

Sammanfattningsvis så skapar ovanstående en uppförsbacke som får Hammarbybacken att framstå som något Trafikverket sätter ut ett varningstecken för gupp för.

Stora risker

Min trista gissning (bedömning hade varit ett för starkt ord) är att hockeyförbundet kommer att gå back på sådan nivå att det skapar en ekonomisk kris. De kan sätta VM-bolaget i konkurs men de fastnar ändå i stora kostnader och de blir av med de pengar som skulle satsats på utveckling framåt. Fast jag hoppas jag har fel. Det är osannolikt att det inte slutar med personalneddragningar om jag har rätt.

Varför blev det då så här och om det är så illa vems fel är det?

Huruvida någon enskild person skall ta på sig ansvaret kan jag inte bedöma. Men någonstans vid tidpunkten för att lämna in en ansökan såg världen helt annorlunda ut och beslutsunderlaget likaså. Om man har brustit i genomförande, primärt gällande försäljning mot företag har jag ingen aning om.

Då vågar inte förbundet

Det vore förskräckligt trist om vi hamnar i ett läge där svenska förbund inte vågar ansöka om internationella event för att vi är det enda landet i världen borträknat Nordkorea där det trots otaliga regeringsförklaringar inte finns något statsstöd trots att staten alltid är en vinnare.

Det är minst lika trist om hockeyförbundet blir än svagare när det gäller att ta ansvar för juniorer men det är troligt.

Om någon vecka vet vi. Visst vore det kul med ett VM-guld. Vinsterna mot mot Tjeckien och Vitryssland ger oss visst hopp.

Men det vore förödande trist med en konkurs.

"Dessa fantastiska män, med eller utan rånarluvor... "

Bilden av en framtida fotbollsläktare? Poliser och åter poliser... Foto: Scanpix


Som medelålders gift man i ett umgänge av medelålders gifta män har vi tvingats acceptera våra fruars bedömning, att vi har extremt skeva självbilder. Att vi, för att vi är medelålders män, tror oss vara mer än vad vi är. Vi har funderat och tvingats erkänna. Vi har letat efter bevis på motsatsen men aldrig funnit något.

Älskade hustru, alla mina kamraters hustrur och alla hustrur till medelålders män som finns. Ni hade fel.

Sätter sig själv på piedestalar

Medelålders män har självinsikten. Det är äntligen bevisat. Vi borde få bestämma! I alla fall lite mer.

Den trubbigaste grupp av medelåldersmän som finns, en grupp som sätter sig själva på piedestaler så höga att Eiffeltornet blir futtigt, dvs de som sitter i de fotbollsförbunds distrikt och de föreningar som får vara remissinstans inför årsmötet har lämnat sitt omdöme om  51-procentsregeln

De har nämligen gjort århundradets pudel. 80 procent av dem har kommit fram till den lysande slutsatsen ”Vi är så inihelvete korkade och vi saknar helt omdöme att det vore fullständigt livsfarligt att låta oss besluta om något som har med fotboll att göra”.

Varpaförbundet bestämmer i stället

Beslut om hur fotboll skall spelas skall Dragkamps och Varpaförbundet bestämma över. Typ.

Mer självinsikt än så går helt enkelt inte att finna. Det enda som förvånar mig är att de inte i fritextfältet har skrivit någon om liten snopp, men det kan förklaras med att det är information som inte längre behövs.

Älskade Sussie, vi män har självinsikt. Det kryllar av medelålders män som förstår att de ingenting begriper och är beredda att säga det högt. Du kan få en lista på namn om du inte tror mig, kolla på www.svenskfotboll.se.

I rättvisans namn bör nämnas att de flesta inom SvFF svarade innan de såg RF:s proposition. Här har någon klantat sig i tidsordningen av demokratiska processer. Dvs remissvaret inom fotbollen gjordes utan att de kände till hur propositionen såg ut. 

Skammens dag

Sen blir det råtrist en dag som denna.

Idag är en skammens dag. En kvart efter att SvFF släppt sin pressrelease så kommer Djurgården med sin. Tommy Jacobsson och Magnus Persson går på grund av idioterna och de kriminella som tagit över makten.

Den får vår statsminister att agera. Han skall ha all heder för att han gör det. Det är dags att göra skillnad.

Och så ska vi alla gå på årsmöten

Kan vi nu få alla som håller på ett lag att betala in en hundring och bli medlem och gå på nästa medlemsmöte så är mycket vunnet. Är vi 1 000 kan inte 30 anabolstörda kriminella i skinnjackor skrämma oss.

Klart är att varje socialförvaltning skall få frågan om han är lämplig vårdnadshavare till sina barn när medlemskap i en firma finns. Klart att den som är medlem i en firma eller ses som närstående av en firma skall uteslutas som medlem i föreningen.

Här är stadgarna underbara, det räcker med misstanke för uteslutning. För att travestera Nike, Just do it.

Börja med att ta av er rånarluvorna

En bra idé vore att stänga ståplats i tio omgångar. Om de som älskar sin klubb så mycket inte kan sitta med vi andra och betala lite mer (de bränner oceaner av pengar på kröken och droger före match så pengar har de) kan de fara och hoppa. Samtidigt som vi säger nej till beteende när de blir en pöbel.

Enkelt att göra om de inte får ha rånarluvan på.

Den tristaste dagen för svensk idrott på länge kan bli något positivt.

Reinfeldt missade en poäng

För mig återstår ett kopiöst bekymmer. Jag liksom övriga inom den svenska medelklassen har helt tappat förtroendet för polisen. Vi har gett våldsmonopolet till en dysfunktionell organisation.

Möjligheten för de goda krafterna som Fredrik Reinfeldt pekar på att göra något är begränsat då den myndighet som borde värna demokratin som bas utifrån att de fått våldsmonopolet visar sig vara en katastrof.

Det Fredrik Reinfeldt inte sa, och inte ville säga, men den enkla extrapoleringen av hans presskonferans i kombo med en icke fungerande polis är att vi har förlorat. Det krävs mycket av oss som älskar idrott när rikspolischef Bengt Svensson som ledare för en organisation som inte fungerar skall försvara demokratin.

Fredrik R missade den lilla poängen. Hade han levererat en fungerande polis hade vi vågat stå upp för fotbollen.

"Föreningen har makt över alla idrottsliga värden, så bra"

Klubbarna värnar om sina fans och oron från supportergruppen är lite märkligt, skriver Dan Persson. Foto: Andreas Hillergren, Scanpix

 

För att citera Leif GW Perssons antihjälte Ewert Bäckström, "Vad är det som händer?" Ur alla sakliga perspektiv borde Riksidrottsmötet till 100 procent rösta för Riksidrottsstyrelsens förslag om hantering av den s.k. 51-procentsregeln. Borde...

Förslaget innebär att föreningen har en total makt över alla idrottsliga värden. Dvs det företag som föreningen upplåter ”hyr eller lånat ut”, inte överlåter ”säljer”, rätten att delta i seriespel till måste följa alla regelverk som Specialidrottsförbundet beslutar annars blir de av med rätten.

Finns inget sakskäl

Förslaget flyttar ner demokratiska beslut till rätt nivå i ett läge där förbunden inom RF är mer heterogena än någonsin, dvs risken för att gemensamma regler skadar enskilda förbund har ökat väsentligt.

Förslaget innebär att det går att investera i ett Idrotts-AB med möjlighet att ha en påverkan på sannolikheten att få tillbaka sina pengar. Det är en förändring som rent teoretiskt borde öka viljan att investera i sådana bolag för att använda en engelsk underdrift.

Något sakskäl att vara emot förslaget att beslutet flyttas till specialförbunden med tillägget att upplåtelseavtal skall följa ett regelverk och kontrolleras av både SF och RF föreligger alltså inte.

Tre skäl att vara emot

Nästa fråga, den som det då inte finns några förslag om och som av det enkla skälet inte kan behandlas på Riksidrottsmötet och som sedan inte blir en RF-fråga utan en SF-fråga, den om man skall tillåta att bolag som inte ägs till minst 51 procent av en ideell förening ansluten till SF att delta i seriespel är inte lika enkel.

Frågan är inte aktuell, men den är inte enkel.

Det återstår då åtminstone tre skäl att vara emot att ett bolag som inte ägs till minst 51 procent av en ideell förening deltar i seriespel.

1. Man är ideologisk fundamentalist och anser att allt som inte är ideellt föreningsliv är av ondo, att SATS och Skistar är onda företag för att de driver verksamhet som gym och skidbackar i vinstsyfte och liknande.

2. Man är organiserad i en s.k. firma och inser blixtsnabbt att arrangören av matchen blir ett privat bolag som kan införa arrangörsavstängningar, marknadsanpassa priserna för ståplats, säga nej till s.k. ”förhandlingar” om rabatter, kvartssamtal med mera. Dvs hota den makt och inflytande man skapat.

3. Man är organiserad i en supporterförening av goda supporters och tror att man riskerar förlora den maktposition man skickligt byggt upp om arrangören av matchen inte är föreningen.

Det finns anledning att respektera alla tre skälen.

De överdriver

Ideologerna för att vi skall respektera rätten till åsikter. Kunde jag låta mina åsikter bara vara styrda med hjärta så skulle jag hålla med dem, uppväxt i ett folkrörelsehem som jag är. Nu tvingas jag inse att det av praktiska skäl sällan är dumt att försöka anpassa åsikten till den verklighet vi lever i.

Firmorna för att de är rationella i sitt motstånd och skall ha respekt för det, konsekvensen blir om någon förening fullföljer en privatisering den de befarar.

Däremot bedömer jag att de överdriver riskerna att så sker.

Ingen vill vara utan dem

Supporterföreningarna förtjänar respekt för att de arbetar så hårt för att få fram en god läktarkultur. Här bedömer jag dock att de, om de klarar av att öka mängden engagerade och få acceptans för god läktarkultur, behåller de sin maktposition.

Det enda vi kan vara 150 procent säkra på är att någon som investerat privata pengar i ett företag i underhållningsindustrin (dit elitidrotten hör oavsett hur man bedriver verksamheten) inte förstör sin investering genom att be de mest trogna kunderna fara åt helvete.

Den som kan påvisa att han representerar 5 000 regelbundna kunder kommer aldrig behöva uppleva att han inte har en förhandlingsposition.

Så bedömer jag, rätt eller fel, läget just nu.

Frågor och svar

Då återstår några andra enkla frågor:

Q: Vad är grunden till supporterunionens uttalande i Aftonbladet om bojkott om RF förslaget går igenom?

A: Brist på kunnande om föreningsregelverk. RF är en demokratisk organisation. Röstar en majoritet igenom att RF skall göra något och ger dem grunderna därför så skall RF göra det, vilket RF nu gjort. Det är sedan upp till deras högsta organ att besluta utifrån vad som är bäst för RF:s medlemmar. Medlemsorganisationer har stadgar som säger att de skall göra det som är bäst för befintliga medlemmar. Överfört är det en god förklaring till varför fackföreningar skall besluta om vad som är bäst för deras befintliga medlemmar som har jobb även om det vore bättre för samhället om de valde det som var bäst för de som stod utanför. Det är odemokratiskt att inte respektera detta. Klackarna kommer dessutom inte att bestraffa de föreningar de säger sig älska med en bojkott, då dessa är oskyldiga.

Q: Hur kommer fotbollsförbundet att agera?

A: Till veckan har de svar på sin förfrågan till föreningar och distrikt. Supporterunionens och en del föreningars åsikt måste ta Karl-Erik Nilsson och fotbollsförbundet hårt. Det går nämligen inte att tolka som annat än ett misstroende mot SvFF som demokratisk organisation. Det gör mig ledsen och jag tycker det är djupt orättvist att ifrågasätta demokratin inom SvFF, i synnerhet nu när en del av de tråddragande osynliga makthavarna i bakgrunden är på väg ut och de har tydliga planer på att öka öppenheten. Stalltipset är att SvFF går på RF:s förslag eftersom de sakliga invändningarna är uppfyllda och de inte gärna kan inkompetensförklara sig själva.

Q: Kommer SvFF att på en stämma de kommande fyra åren att ta bort 51-procentregeln?

A: Nej. Undantaget är att det visar sig uppenbart att viljan att öka intäkterna för att nå högre nivåer med bättre ranking som liga kräver kapital som man inte kan nå på annat sätt. Alternativt kan behovet av att skydda den ideella föreningen, värdegrunden, ungdomsverksamheten, dvs allt det viktiga, göra att man vill lägga över riskerna med eliten i ett bolag som kan ta in andra pengar än föreningens.

Q: Kommer det här beslutet att förändra strukturen av svensk idrott?

A: Nej. Några SF, men inte fotboll kommer att rösta igenom ett beslut att ta bort 51-procentregeln och några föreningar kommer att följa efter. Men strukturen förändras inte. Jag gissar att några privata aktörer kommer att försöka bedriva ungdomsidrott bättre än föreningslivet men är tveksam om de kommer att lyckas trots betalningsviljan hos föräldrar.

Q: Hur ser strukturen ut inom fotbollen?

A: Sveriges största idrott, ca 1 miljon medlemmar, Ca en halv miljon aktiva spelare, 3 400 föreningar, man står för 30 procent av alla sammankomster inom svensk idrott (inom RF) men har 3,5 procent av rösterna på RIM. Allsvenskan omsätter över 1 miljard, mer än 4 miljoner svenskar tittar på fotboll på tv varje år, ca en miljon individer går varje år på en match i en högre serie. Ca 2 procent av dessa är organiserade i en supporterförening och ca 0,6 promille är aktiva i en s.k. firma.

RF:s förslag går igenom

Av de ca 600 000 individer som går på allsvenska matcher står dock ca 60 000 individer som går på nästan alla matcher för mer än hälften av arenabesöken och ca 25 procent av arenaintäkten.

NOT: Det sista styckets siffror är bästa möjliga uppskattning utifrån de fakta vi hittar. De är dock i sak att se som antaganden då det inte går att få fram explicita fakta. Om någon har fakta så rättar vi gärna. Har jag fel uppgift någon annanstans så rättar vi självfallet också, vi har inte resurser att göra en veckas research utan går på den databank jag byggt själv och kollar mot Google.

Q: Vad händer nu?

A: Min tes är att ingen kan förutsäga framtid, vilket dagligen bevisas när vi gör en okulärbesiktning av vädret utanför fönstret eller bedömer avvikelsen mellan där vi tänkt golfbollen skall landa och var den landar.

Med ett odds som är bättre än tre så bettar jag på att RF:s förslag går igenom. Det är nämligen rationellt bra och även om vi kan ifrågasätta hur den representativa demokratin fungerar inom idrotten har vi inte funnit anledning att ifrågasätta att de som röstar är kloka människor.

"RF ska leverera idrottande invånare"

RF:s nya strategi är baserad på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.

Det är tyvärr allt för sällan man blir glad av att läsa pressmeddelanden från RF men idag förtjänar de beröm.
Proppen om ett strategiarbete om svensk idrotts framtida förutsättningar andas en acceptans av samhällsförändringar som grund för strategiarbetet.

Breddmålen i centrum

Sannolikheten att skapa en framgångsrik strategi ökar onekligen om den är baserad på den verklighet vi har istället för den verklighet vi önskar att vi hade.

När det här omfattande arbetet skall presenteras om två år hoppas jag att det är breddmålen som finns i centrum. Det är viktigare för samhället att vi fortsätter öka antalet invånare som idrottar än i vilken form det sker.

RF är över tid den enda aktör som kan äga ansvaret att göra politiker och media väl informerade om vilken samhällsnytta som idrotten genererar och ta till vara idrottens intresse.

Leverera idrottande invånare

Då bör alla aktörer som levererar någon form av idrottande invånare kunna inkluderas även om formerna kan avvika från den traditionella ideella föreningen.

Svensk idrott skall vara inkluderande och då blir det fel om man (som enligt Uppdrag Granskning) inkluderar huliganer och kriminella men exkluderar de som agerar kommersiellt eller ännu värre, det vi ser bland ungdomsidrotten att ett ökat antal barn inte har råd att vara med.

Viktigt också att strategiarbetet baseras på det livskraftiga att ge den ideella föreningen nya verktyg och inte det förödande med att försöka anpassa samhället till det som passade den ideella föreningen.

Krävs en rannsakan

Det blir också tydligt klarlagt i propositionen att det vi strävar efter är en idrottsrörelse som värderar breddaktiviteter lika högt som elitframgångar. Det är bara då vi levererar samhällsnytta nog för att motivera ett ökat stöd. 

Här tror jag många i ledningen av specialförbunden har skäl att rannsaka sin verksamhet.

En mening som tydligt påvisar hur självkritisk man valt att vara är följande: ”Undersökningar visar dock att många gärna skulle idrotta inom föreningslivet om verksamheten vore utformad på ett tilltalande sätt”.

Ett annorlunda tänk

Samtidigt som antalet som idrottar har ökat med ca 30 procent och andelen som är helt inaktiva har minskat med 25 procent har idrottsrörelsen tappat medlemmar.

Den modell vi valt är inte uppenbarligen inte attraktiv på marknaden, det känns som vi säljer trattgrammofoner medan gymmen erbjuder Spotify. Idrott är för viktigt för att vi ska få skjuta oss i foten på det här sättet.

Det viktiga är att idrottsrörelsen som helhet förstår vilket fundamentalt misslyckande det är och att det inte räcker med att gå över till Vinyl eller CD spelare.

Kom ihåg demokratin

Ser man statistiken på unga tjejers idrottande i föreningsregi och ser hur andelen unga tjejer på vårt gym ökat de senaste åren får man en aha-upplevelse.

En fråga som jag hoppas belyses i strategiarbetet är demokratiprocessen. Idrottsrörelsen får inte hamna i det kaos som de politiska partierna hamnat i där medlemmarna lämnat in och demokratin har slutat fungera.

Det är en fråga om legitimiteten. Svenska idrottsförbund får inte bli som socialdemokraternas stockholmsdistrikt.

Bra lösning

RF har också löst den i sak oväsentliga men ideologiskt problematiska frågan om var man tar beslut om att förändra 51-procentsregeln på ett mycket intelligent sätt.

Man flyttar besluten till specialförbunden samtidigt som man säkrar att upplåtelseavtalen mellan förening och bolag skrivs så att det man kännetecknar som idrottens kärnvärden skyddas. Ingen kan nu påstå att en ändring av rösträtten kan skada idrotten.

Skrivningen torde ha alla förutsättningar att vinna nödvändiga 67 procent bifall även om vi kan förvänta oss att den något heterogena motståndsgruppen bestående av Fäktförbundet och Firman Boys inte kommer att byta åsikt på grund av detta.

Välkomna, Skateboardförbundet

När det gäller invalen där nio förbund ansökt och där styrelsen nu föreslår att Skateboardförbundet skall bli medlem, men där inget av de andra klarade nålsögat. Även här ser jag det positiva i agerandet.

Skateboardkulturen är onekligen något nytt, det är troligt att deras sätt att organisera föreningsverksamheten är mera modern än den hos många av de idrotter som lever på lånad tid.

Skälen till förslag på avslag för de övriga åtta delar jag även om min bedömning är att

Cricket nästa gång

Cricketförbundet kommer att klara medlemskraven om något år och dessutom bli det förbund som vinner alla bedömningar om mångfald då Cricket är stora bland invandrare.

Ett trist antagande är också att det så småningom kommer att bli nödvändigt att införa regler så att man kan utesluta förbund som inte lever upp till grundkraven för medlemskap i antal medlemmar och mängd föreningar. Jag vill ingen något ont men legitimiteten kräver att statsbidragen används rationellt.

Men totalt sätt har RFs styrelse och ledning visat att man bejakar verkligheten och samhällsutvecklingen och det skapar hopp för framtiden.

+++

PS: Fotbollens ordförande Karl-Erik Nilsson medverkade i Ekots lördagsintervju. För mig som glatt mig över att elitfotbollen jobbar hårt med sitt projekt ”Stå upp för fotbollen” var det lite trist att konstatera att det gjorde inte Karl-Erik. Det var nog den tråkigaste lördagsintervju jag hört i modern tid och om någon hade förväntat sig att få reda på vad Sveriges största idrottsförbund tycker så blev någon besviken.

"The times they are changing"

Lite halvrisigt läge, eller hur? Det samma gäller åtminstone delvis golfförbundet som inte får chansen att göra önskvärda förändringar. Foto: Scanpixm

 

1964 skrev Robert Zimmerman en sång med budskapet till ungdomens föräldrar att de skulle bejaka förändringar i samhället och inte vara rädda för förändringar som nästa generation ville ha. Låten finns på plats 59 på listan över de bästa poplåtarna någonsin. 30 procent av de i min generation vet inte att Robert Zimmerman är Bob Dylan och halva vår nuvarande befolkning vet inte vem Bob Dylan är.

Denna krönika är en betraktelse över min närvaro på golfförbundets förbundsmöte. Ca 200 personer varav 75 ombud träffades i dåtidens huvudstad för Svearna. Dvs Västerås. Bob Dylans mästerverk ekade i mitt huvud under mötet.

Kramare eler kritiker

För läsare som inte är aktiva inom golfen bör noteras att jag omväxlande ses som en golfförbundskramare eller som en osaklig golfförbundskritiker beroende vem inom golfen man frågar och när.

Jag har inga synpunkter i sak i den frågan, folk får tycka vad man vill, men kloka personer i min närhet indikerar att det är intellektuellt  osannolikt att båda parter har rätt samt att existensen av båda grupperingarna tyder på ingen av dem har rätt.

Jag ser mig själv som varken eller, jag försöker utifrån mina begränsningar skriva det jag tror är bäst. Även om min kärlek till golfen allt för ofta upplevs som obesvarad på golfbanan så finns den där. Detta som upplysning inför följande text.

Kreativt av förbundet

SGF hade tagit dit både Kasper Lund Kirkegaard och Anna Iwarsson. Kasper jobbar för dansk idrott och har forskat på god akademisk nivå på temat ”Vad gör idrotten för fel när fitnessbranschen kan öka sina intäkter dramatiskt medan idrotten minskar?”

Anna är den person som gjort att Friskis&Svettis gått från att upplevas som en bastrosa på Konsum till en framgångsrik, lönsam och trendig organisation.
Deras presentationer var kristallklara, det krävs inte förståelse för vad som behöver ändras på högre nivå än en grundskola ger.

Förbundsledningen bör få en stor eloge för att de vill fortsätta ligga i framkant bland förbunden och för att de vågar svära i kyrkan genom valet av föreläsare. Själv blir jag lite varm i själen över ledningen och styrelsens tro på att anpassning till verklighet är möjligt i en organisation som inte är på gränsen till konkurs.

Sen blev allt som vanligt

Sen kom verkligheten i kapp och när alla entusiastiskt klappat händerna bestämde man sig snabbt för att inte låta fungerande exempel och akademisk forskning vara grund för verksamheten utan låta allt bli som vanligt igen.

Redan nästa seminarium som handlade om elitutveckling visade tydligt att viljan att skapa mer breddgolfare som kan betala kalaset inte ses som fint nog för en församling som lydigt applåderade en listning över svenska golfstjärnor men fick väldigt lite information om hur förbundets elitavdelning använder våra medel effektivt.

Bäst var Pu (Per Ulrik Johansson) som kom med ett antal one-liners ur verkligheten, vissa av dem direkt motstridiga det gällande inom ungdomsidrotten.

Hur resonerade valberedningen?

Det sista seminariet på temat om att tv-mediet förändras gav svaret att tv-mediet förändras men att folk gillar att titta på tv.

Lördagen följdes via sociala medier och golf.se. Tesen att 14 mil enkel inte motiverade en resa utifrån det förväntade att ingen oförutsett skulle inträffa besannades.

Christer Bergfors omvaldes som ordförande, valberedningens ordförande hade klokt nog avsagt sig omval. Guy Ericsson fick inte förnyat förtroende utan Stefan Bengtsson valdes till ledamot. Jag tycker om båda men när problembilden är att vi tappar breddgolfarna och eliten får en orimligt stor andel av resurserna så förstår jag inte hur valberedningen resonerade.

Valde vd:n för hockeyallsvenskan

Det stimulerande med valet av Stefan är att Stefan i sin roll som Vd för Hockeyallsvenskan varit mycket kritisk till att distriktens maktposition. En åsikt han förhoppningsvis tar med sig in i golfen.

Påståendet att hela valberedningens fallerande handlar om avundsjuka mellan Barsebäck och Vasatorp får ses som del av resonemanget i baren efter middagen. Långt efter middagen.

Som Brasklapp bör noteras att jag är tveksam till att en valberedning numera har förutsättningar att göra ett gott arbete om ”gott” definieras som representativt relevant.

Skåne backade

Att Skåne drog tillbaka sin motion var ingen överraskning. Den var undermålig ur alla perspektiv. Sen kan de återkomma med valda delar som enskilda tydliga motioner till nästa år och jag kommer definitivt att stödja en del av dessa om de blir mer stringent formulerade.

Att minska på IT-utvecklingen som sågs som en tydlig framgångsfaktor i Karstens forskning är inte ett område jag stödjer men behovet av en förbundstidning i print (jag har avsagt mig mitt ex då appen är så bra) och bankonsulenternas avskaffande är två exempel på förändring som är nödvändig. 

Stockholms motion om förändrad mandatfördelning visar på en anomali men problemet är inte mandatfördelning utan distriktsuppdelningen. Man löser fel fråga. Å andra sidan skulle en röst per distrikt fungera lika representativt då klubbarna i stor utsträckning abdikerat.

Klubbarna har solidariskt under ett antal år betalat för högre avgifter än vad verksamheten krävt i syfte att öka förbundets egna kapital. Här kan man notera att Förbundets verksamhet genererar väsentligt lägre summor idag.

Förbundet får inte chansen

Självförsörjningsgraden har minskat dramatiskt. Fullt naturligt då tesen om ”riskfria affärer” är förhärskande. Riskfria affärer kan nämligen enligt all ekonomisk forskning aldrig någonsin generera en krona i överskott.

Det som är en bra sammanfattning är att SGF:s ledning och styrelse bejakar problemen, tar fram rätt underlag och gör en korrekt beskrivning av verkligheten, men att de inte får mandat att göra något åt dem då den verklighet som efterfrågas inte är den som finns.

Golfen har alla förutsättningar utifrån samhällstrenderna men då krävs det en ökad acceptans av samhällsförändring och den självkritik som exempelvis RF nu visar viljan att göra. Om nu SGF:s styrelse och ledning visar sig redo för det så finns inga tecken på att den politiska makten nått dit.

Sen mår jag rätt dåligt över utmärkelseutdelningen. Någonstans känns det som det ultimata bevisat på bristande förändringsbenägenhet. Att efterapa kungens belöningar från en svunnen tid är det ultimata sättet att tydligt visa att man inte vill bli modern.

Östersunds FK har nu presenterat en kontrollbalansräkning som kommer att väcka reaktion.  Här värderas spelarna till 60 miljoner kronor och plötsligt kan klubben visa ett plus på 23 miljoner och ett eget kapital på 19 miljoner.

Östersunds FK har uppfunnit hjulet för att undvika konkurs. Det framgår i en kallelse till den nya bolagsstämman 21 april. Den nya värderingen är ett sätt att återställa det egna kapitalet och undvika konkurs.

Svenska bandyförbundets avtal med Uppsala kommun går ut i år. Bli inte ett dugg förvånade om nästa års final spelas i Västerås. Jag ställde frågan till Bandyförbundets ordförande Per Anders ”Nöne” Gustafsson. Hans svar: ”Rocklunda är vår största inomhusarena”. Det är svar nog. Cirka 7 000 åskådare ryms i arenan.

Håll i er nu. Av alla kreativa förslag för att hålla i gång idrotten kommer det kanske mest otroliga från England.

Som en möjlighet fortsätta med racingens Storbritanniens GP, finns ett sannerligen unikt förslag -  loppet ska köras åt fel håll. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

I tider av stor ekonomisk oro har SHL-laget Malmö Redhawks skrivit ett tre-årigt samarbetsavtal, värt 5 miljoner, med RSA-gruppen, el och data. Företaget, med sin bas i syd-Sverige, är först på den nya nivån ”Stjärnpartner” och blir Redhawks största partner.

ATG delar ut vinster i efterhand efter att ha avslöjat en spelkupp.

Nu har ATG tagit beslut.. Spelaren på Malta som vann 15,5 miljoner får ingapengar utan de går i stället till 95 000 kunder.

Enligt The Times kommer fler av säsongens Premier League-matcher att TV-sändas om säsongen kommer igång. Sedan 2012 har England haft förbud att sända klockan 16-matcherna på lördagen.

För mindre än en månad sedan avbröts den hockeyallsvenskan finalen mellan Björklöven och Modo – ställningen var 1-1 i matcher och båda lagen tvingades ställa in resten av säsongen med anledning av corona-utbrottet.

I dag är Modo:s trupp slagen i spillror och ledarduon Björn Hellqvist, tränare och Fredrik Glader, sportchef, har den svåra uppgiften att bygga ett helt nytt lag inför säsongen 2020-2021.