Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Den egoistiska idrotten!

En levande ungdomsidrott, men totalt sett en idrott på undantag, skriver Dan Persson. Foto: Janerik Henriksson, Scanpix

 

Det blev många kommentarer runt min sista krönika om idrott och politik så det är lika bra att fortsätta på samma tema. Om historien, om RF och och inte minst om en regerinsdeklaration.

När idrotten växte fram för 100-130 år sedan var idrottsrörelsen mycket närbesläktad med nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorna med stöd från överklass och näringsliv för alla borträknat arbetarrörelsen.

Industrins och miltärens önskan

Skälet till stödet var självfallet brännvinet och en social misär i Sverige.

Industrin behövde nyktra vältränade kroppar som de kunde slita ut och fungerande familjer. Arbetarrörelsen behövde stöd av idrott och nykterhetsrörelser för att få engagerade arbetare till sin verksamhet och sin strävan efter makt. Militären gav också stöd till idrotten och idrotten var på den tiden till stor del militär med allt från fäktning, skytte, militär femkamp, ridning.

Så är det inte längre, förmodligen beroende på att SM i knapptryckning nu kallas för dataspel men på tiden det begav sig ville även militären ha nyktra och vältränade kroppar som kunde skjutas av den allestädes närvarande fienden.

Evigt springande på föreningsmöten

När sedan makarna Myrdal i slutet på 30-talet uppfann det s.k. folkhemmet, genom att sno Mussolinis idéer om korporativism så blev folkrörelsen inklusive idrotten en bärande del av Sveriges demokratiska struktur.

Det fungerade fantastiskt fram till slutet på 70-talet. Det fanns inget land som hade så många föreningsmedlemmar som Sverige och vi var aktiva på den tiden. Mitt 70-tal var ett evigt springande på föreningsmöten och jag var inget undantag.

Nu har samhället förändrats och idrotten hamnat på undantag. RF som idrottens högsta företrädare har gjort fel saker i 30 år då man försökt legitimera sig själva genom att beskriva samhället som det var.

RF har fastnat i ett beteende

Konsekvensen är att ingen under de senaste 30 år sålt idrotten till politiker utifrån samhällsnytta och verklighet. Istället har RF sålt idrotten enligt samma modell som Håkan Juholt ville införa för socialdemokraterna. Det gick inte så bra för Juholt och inte så bra för RF heller.

Det är självfallet så att idrottens tappat sin roll, och därmed politiskt och ekonomiskt stöd.

När Anders Borg och Per Schlingmann kommer fram till beslutet att man kan strunta i idrotten (och sin egen regeringsförklaring) utan att förlora röster är det svårt att påstå att de gör fel utifrån deras strävan att röstmaximera per budgetkrona.

Tappat två generationer

Idrottens struktur har vidare medfört att även om vi fortsatt kunnat engagera föräldrar som ledare har vi helt tappat två generationer i föreningsstyrelser och strukturen för idrottsrörelsen är idag lika anpassad för verkligheten som Greklands ekonomi till euron.

  • Sedan levererar ungdomsidrotten mängder av samhällsnytta per satsad skattekrona och gör mer än skola, föräldrar och samhälle för att skapa anställningsbara ungdomar, motverka ungdomsfetma, drogproblem och liknande.
  • Elitidrotten levererar mängder med skattekronor, skapar upplevelser och stolthet och ger i vårt nya tjänstesamhälle stora värden på en nivå som får poliskostnader att blir försumbara.

Vi sköter oss själva

Folkhälsan sköts av oss själva på gymmen och en snabbt växande bransch för utöveridrott där vi åker långlopp, springer, cyklar, simmar i en omfattning vi aldrig haft tidigare. Även här betalar vi själva som skattebetalare och arrangörerna levererar sina skattekronor till samhället.

Men vad är då problemet om nu idrotten levererar, undrar vän av ordning.

Tja, ingen inom idrotten har professionellt under de senste 20 åren lärt våra politiker detta. De har lärt våra politiker att idrotten är ideell folkrörelse som är bidragsberoende och att det ideella är fint och det kommersiella är fult samt att idrotten är kvar i 70-talet. Vi har hamnat i samma soppa som kulturvänstern som ingen längre lyssnar på.

Sen är det inte för sent att göra något åt det. Om det nu finns någon som vill?

"Valrörelsen, börjar den nu?"

Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth har inte förmått övertyga i sin roll och inom idrotten sprider sig missnöjet över utebliven handling. Inte minst vad det gäller åtgärder mot polisnotorna som bl a regeringens utredare Björn Eriksson, till vänster, har rekommenderat. Foto: Henrik Montgomery, Scanpix

 

Det är början på att sossarna tar över idrotten. Ylva Johansson, före detta minister och även makthavare inom idrotten, ställde i veckan en relevant interpellation till justitieminister Beatrice Ask på tema poliskostnader.

Vi som har någon förståelse om det ursprungliga syftet med lagen och slutsatserna i Björn Ericssons delbetänkande kan inte komma till någon annan slutsats än att Ylva Johansson har rätt och att regeringen har misslyckats med att hantera frågan så den inte skadar idrotten.

Som framstående konspirationsteoretiker i kombination med många informationskanaler från båda sidor är min tes nu som följer:

Sossarna ser möjligheten att sno idrotten som fråga inför nästa valrörelse.

Logiskt för sossarna

Den logiska grunden är som följer:

1: Idrotten har en känslomässig relation med halva svenska folket. Det är en fråga som berör.

2: Budgetpåverkan för det som skulle ses som en jättesatsning på idrotten är felräkningspengar i totalen, dvs det är ett område som är prisvärt att sno från alliansen.

3. Idrotten är en del av samhällsansvar, att göra unga människor anställningsbara, folkhälsa, lägre sjukvårdskostnader, att bevara det gemensamma i föreningslivet, dvs det är enkelt att paketera som traditionell socialdemokratisk ideologi. Det Stefan Löfvén behöver mest av allt just nu är ett tydligt område med traditionell sosse-politik att stoppa i halsen på sin vänsterflygel samtidigt som han kan vinna röster på den.

4. Mängden områden där politiker just nu påverkar idrott genom lagstiftning, dvs där politiker kan göra skillnad är många. Lagstiftning kostar lite att ordna.

Förlåt, men moderaterna har...

Sammantaget är att mina gamla partikamrater i moderaterna ser ut att ha skitit i det blå skåpet (ursäkta språkbruket, men den retoriska liknelsen blev för bra) och bjudit in sina motståndare alldeles i onödan.

Hur ser då ett modernt idrottspolitiskt program ut?

Det får vi då basera på tesen att det skall kosta så lite som möjligt och ge så många röster som möjligt.

En given taktik

I vårt nya pragmatiska samhälle verkar det viktigare än gamla idéer om långsiktig samhällsutveckling? Här får vi medborgare då anta att det är klokt då båda sidor valt samma modell.

  • Erkänn elitidrotten som en närande del av samhället som förtjänar samhällsstöd för att öka mängden levererade skattekronor.
  • Definiera om ungdomsidrotten utifrån den enorma samhällsnytta den levererar.
  • Se breddidrotten som en jättebesparing i kostnader för vård och äldreomsorg för vuxna.

Vill man bli känslomässig kan man peka på ökad livskvalitet, livsglädje och samhörighet men det är förmodligen omodernt i dagens politiska verklighet.

Regeringen bryr sig inte

Mina kamrater bland de mindre socialistiska socialdemokraterna såväl de som tillhör alliansen kan gratis få mera utvecklade planer på det här området enligt en först till kvarn princip.

Då partikassor verkar vara ett problem så tar jag inte uppdrag för partier som princip så det får bli pro Bono som det så vackert heter när man jobbar gratis för de behövande.

Poängen är att den nuvarande regeringen inte ens brytt sig om att försöka uppfylla sina egna löften och sina regeringsförklaringar samtidigt som vi nu fått en socialdemokrati som ser ut att ha ambitionen att göra lite mer.

Då är idrotten ett utmärkt område för det krävs väldigt lite för att vara bättre.

"Vilka, när, var, och hur stora går inte ens att gissa sig till"

Idrott i morgon - blir det en skugga av dagens idrott? Många processer pågår just nu och kommer att styra villkoren till stora delar för villkor och utövandet. Foto: Janerik Henriksson, Scanpix


Just nu finns det flera helt separata processer som kan förändra svensk idrott. Alla med samma grund, idrotten är en del av samhället och ska följa samma regelverk. Frågan är vad konsekvensen blir.

Stora delar är primärt bara en förändring för den medialt intressanta och kommersiella idrotten, dvs en mycket liten elit men en del berör hela idrotten.

Här är ärendena

• Skatteverkets revisioner om otillåten vinstutdelning i idrottsbolag
• Marknadsdomstolen i bilsportmålet
• Högsta domstolen om främjandeförbudet för spel
• RF:s förslag om att låta specialförbunden kunna ta bort 51-procentsregeln.
• Utredningen om hur poliskostnader skall hanteras.
• Konkurrensverket om NHL-spelarna

Som det ser ut nu förlorar idrotten allt utom poliskostnader.

Idrotten ska följa samma regler...

Lägg på de senaste årens domar eller utslag:
• Örgrytedomen om att s.k. idrottsbolag skall jämställas med vanliga företag ur alla perspektiv.
• Konkurrensverkets fördömande av den s.k. Göteborgskartellen inom golfen.
• Marknadsdomstolens utslag att ersättning för att idrotta är en konsumenträttslig tjänst (dvs träningsavgifter till fotbollsklubben jämställs legalt med att betala sin frisör för en klippning).
• Nya förslag på momsområdet som ger föreningar rätt till frivillig momsregistreras.

Allt ovanstående har en grund som säger att idrotten är en del av samhället som skall följa samma regelverk som samhället. Svårt att inte acceptera den principen. Mycket bygger på förtexterna till Bosmandomen för 17 år sedan.

Finns en skrämmande syn

De idrottsledare på nationell nivå som inte läst dessa kan aldrig bedömas som något annat än grovt inkompetenta och försumliga. Här finns allt man behöver veta om principerna för hur man skall resonera om man vill agera lagligt.

Jag upplever fortfarande ofta en skrämmande syn bland svenska idrottsledare, att idrotten står utanför lagen och att man kan leva som man alltid gjort med någon form av sedvanerätt som argumentation.

Det här är livsfarligt. Skall idrotten behålla sin legitimet är förutsättningen att man följer lagen.

En grann uppgift för Sisu

Sisu Idrottsutbildarna får många nya spännande kurser att sälja till föreningarna om vi skall få alla att förstå hur man som ledare i en idrottsförening skall kunna följa lagstiftning.

Det är dessutom ofta så att det finns 100-åriga stadgar och ageranden som helt plötsligt visar sig vara olagliga.

”Det här är ett hot mot den demokratiska folkrörelsen” är ett frekvent uttalande när den här utvecklingen diskuteras.

Demokrati upphörde för länge sen

Det är kvalificerat bullshit på samma nivå som när fascisterna inom SD påstår sig vara demokratiska.

Vi har inte haft någon fungerande demokrati i idrottsrörelsen på länge.

Medlemmarna har nämligen slutat rösta till ca 90 procent. En liten klick väljer varandra medan de likt strutsen stoppar huvuden i sanden och kallar varandra för förtroendevalda.

Omöjligt att sia

Det förhindrar inte att de valda är goda människor som vill väl, sen kanske det inte alltid är så att deras kompetens räcker nu när man måste kunna helt nya saker.

Dock sammantaget över en längre tid om fem till tio år kan jurister och myndigheter rita om kartan för svensk kommersiell idrott i första hand men även bredden.

Det är självfallet omöjligt att bedöma vad som kommer att hända, alternativen blir för många.

Tänk dig det här i framtiden

Rent teoretiskt kan följande saker hända, därmed inte sagt att de gör det och det går inte värdera kombinationen av de här förändringarna:
• Utländska spelbolag skriver avtal med svenska idrottsförbund/idrottsklubbar/ligor.
• Kommersiella aktörer arrangerar tävlingar som tidigare förbund haft monopol på.
• Idrottsbolag måste ta mer betalt av föreningen som äger dem för juniorträning.
• Vi får RUT-avdrag för våra kostnader för barnens idrottande och kommersiella företag som säljer tjänsten idrottande barn
• Vi får elitföreningar som ägs av kommersiella aktörer.
• Förbundsregelverk blir sedda som brott mot konkurrenslag.

Ett idrottsbolag med ungdomar

Min grundinställning är att det här lika gärna kan vara positivt som negativt.

Om ett bolag som heter ungfotboll AB blir väldigt framgångsrika, dvs visar sig bättre på att attrahera våra ungdomar och deras föräldrar med en verksamhet som upplevs som roligare ser jag inget negativt i det, skall de delta i seriespel måste de självfallet följa reglerna för detta.

Det enda vi vet är att vi får förändringar och att det kommer att få effekter. Vilka, när, var, och hur stora går inte ens att gissa sig till.

"För kaffepengar får man goodwill och blir politiskt korrekta"

"Svenska Spel får tillbaka den goodwill som förlorades för något år sedan samt åter blivit politiskt korrekta gentemot de politiker som vill bevara spelmonopolet", skriver Dan Persson. Foto: Hasse Holmberg, Scanpix

 

Svea är det smartaste och lönsammaste sponsringsprojektet någonsin. Det är bara gratulera Svenska Spel och Johan Lindvall. Avtalet med RF om Svea är det bästa sponsringsavtal ett svenskt företag någonsin skrivit. Jag är nästan sjukligt imponerad.

Johan Lindvall och hans kollegor har varit intelligenta, kreativa och affärsmässiga på en nivå som är sällsynt och vida överstiger övriga i svensk reklam, PR och sponsringsindustri.

Så många vinster

Svea är uppbyggt så att en stor del av svenska folket kommer att bli spelkortsinnehavare, dvs registrera sig i Svenska Spels CRM-system.

Det innebär fyra saker.

• Svenska Spel påskyndar övergången mot spel via nätet istället för via ombud. Här kan man spara uppemot en halv miljard om året på minskade ombudskostnader på sikt.

• Databasen gör att man kan bearbeta målgruppen mycket effektivt och billigt via e-mail och sms, här kan man på sikt minska reklamkostnaderna med 100 miljoner per år.

• Tusentals idrottsföreningar marknadsför Svenska Spel gentemot sina medlemmar alldeles gratis. Den gratisreklamen torde i sig ha ett värde som överstiger vad man betalar.

• Medlemmarna i idrottsföreningar kommer att spela mer, nya intäkter som även dessa utan problem ger goda vinster i sponsringsavtalet

Det är bara kaffepengar

Och allt detta har man fått av RF och svensk idrottsrörelse för 50 miljoner om året. I det här sammanhanget kaffepengar där man också fått tillbaka den goodwill som förlorades för något år sedan samt åter blivit politiskt korrekta gentemot de politiker som vill bevara spelmonopolet.

För föreningarna når man knappast ens nivån kaffepengar när utbetalningen kommer om ett år. 50 miljoner delat på 2 500 föreningar är i genomsnitt 2 000 kronor.

Jag blir varm i själen, nästan gråtmild när jag ser upplägget. Det är bara lyfta på hatten för Johan och Svenska Spel. Svea är det bästa sponsoravtalet genom tiderna och nästa års utdelning av Gyllene Hjulet har redan nu tappat all spänning.

"Mera pengar krävs av ägarna till Friends Arena"

Svenska fotbollslandslaget i aktion för första gången i Friends Arena. Här är Zlatan Ibrahimovic i aktion. Foto: Jessica Gow

 

Nyhetsprogramm ABC har gjort till en stor nyhet att Solna stad måste gå in med mer pengar i Nationalarenan. Oppositionspolitikerna i Solna är upprörda men verkar även förvånade. Det förstår jag inte.

Solna är aktieägare i två bolag (ett drift- och ett fastighetsbolag som äger arenan) på en överetablerad konkurrensutsatt marknad. Som ägare har man ett ansvar där förlusttäckning är en viktig del om man vill undvika personligt ansvar för styrelse och konkurs.

Nu saknas 20 miljoner

Nu är det 20 miljoner i driftsbolaget där Solna äger 16,67 procent, dvs förlusten i driftsbolaget hittills ligger på ca 130 miljoner.

Punkt ett och det är viktigt. Kostnaden för att få arenan att fungera, få in event för tiden efter invigning och allt annat arbete som krävs för att driva en arena innan eventen börjar och den första intäktskronan kommer är naturlig och självklar.

Det finns från min sida ingen som helst kritik mot ledningen för driftbolaget, möjligen tycker jag att ägarna skulle ha satsat hårdare med en lite större och lite dyrare organisation. Affärsrisken ökar om man inte har resurser att skapa ett första gott intryck.

Ett väntat underskott

Att driftbolaget måste gå med förlust till och med 2014 måste alla som är intelligenta nog att vara förtroendevalda ha vetat om hela tiden. Här är oppositionens kritik naiv om inte de styrande i Solna påstått något annat än den självklara verkligheten.

Förlusten i driftsbolaget för 2013 och 2014 torde bli mindre, men hälften är nog minsta nivån om man skall säkerställa att resultaten därefter blir bra.

Dvs Solna stads styrande allians bör kommunicera följande till de folkvalda i fullmäktige och till Solnaborna:

”Nu stoppar vi in 20 miljoner i förlusttäckning i driftsbolaget för perioden fram till nu. 2014 får vi stoppa in minst 10 miljoner till i förlusttäckning i driftsbolaget. Därefter kommer driftsbolaget att kunna gå med vinst om hyran till fastighetsbolaget sätts på affärsmässiga nivåer (20-30 kronor per besökare)

I arenabolaget (fastighetsägaren) skall vi räkna med att ge en förlusttäckning om ca 30 miljoner per år i minst tio års tid. Här bör vi flagga för eventuella krav från banken på nedskrivning av värdet 2015. Från 2016 kommer resten av arenastaden att ge kommunen nya intäkter som gör att totalen är lönsam för kommunen.

De pengar vi satsat i arenan är borta till ca 70 procent, vi kommer att få betala vår borgen och i slutändan har vi ett ägande av 16 procent av ca 900 miljoner i relevant fastighetsvärde, dvs 140 miljoner.

Totalt kostar alltså arenan oss fram till 2023 ca 600 miljoner. Under samma period drar vi in det dubbla på byggrätter, kommunalskatt från nya Solnabor med mera.”

Men var ska fotbollen få tag på pengar?

Så långt är det inga problem. Peab får förluster på samma nivå men får bygga för 20 miljarder kronor utan upphandling. Nemas problemas för dem och Fabege också med andra ord.

Svenska Fotbollförbundet äger 33 procent i både driftsbolag och fastighetsbolag, de skall alltså stoppa in dubbelt så mycket. De har inga pengar. För att då repetera det jag sa i P1 morgon häromveckan så återstår bara en relevant fråga.

Var skall Svenska Fotbollsförbundet få den miljard de skall lägga in?

Ett förbund utan de resurserna

Då förbundet inte har pengarna, inte kommer få fram pengarna och då aktieägaravtalen som de såg ut i förundersökningen om mutbrottet (då blev hemliga handlingar offentliga, jag har dem på kontoret) visar att huvudägaren fotbollsförbundet har samma ansvar så uppstår ett antal frågor.

Har förbundets dåvarande styrelse utgått ifrån att de utöver allt kapital de hade så skulle de gå in med en miljard till för att täcka sina 33 procent i ägande under tio år?

Här har Sune Hellströmer publikt indikerat att förbundet inte tänker bära sin del av förlusterna men då uppstår en viss diskrepans med lagstiftningen. Om nu så inte är fallet finns det många tunga klubbledare som kommer att ställa frågor.

”Politikerna vill inte se verkligheten”

"Idrotten tar ansvar för att göra ungdomar anställningsbara (de lär sig komma i tid till träning, göra som tränaren säger, fungera i ett lag och jobba hårt, dvs anställningsbara)", skriver Dan Persson när skolan, föräldrar och staten lagt ner. Foto: Henrik Montgomery, Scanpix


Willy Berggren, mångårig idrottsledare i Stockholmsidrotten har skrivit en gripande krönika här på sajten om hur Folkrörelsesveriges korthus är på väg att rasa samman utan att samhället bryr sig. Jag har en hyfsad kunskap om svensk idrott och kan direkt vidimera att det som Willy skriver inte är någon överdrift, snarare det motsatta.

RF är väl medvetna om att det är svårt idag och hela tiden blir svårare att få ihop en styrelse till en idrottsförening. ”En gång i veckan ledarna” klarar vi fortfarande tack vara engagerade föräldrar med barnet i laget, men utan den övergripande strukturen i föreningen kommer så småningom allt att raseras.

Där står de, 65-åringarna

Det är snart jul och utanför varje större köpcentrum står en eller flera lokala idrottsföreningar och säljer julgranar för att få ihop lite pengar till föreningen.

Kära politiker som läser detta, ta en stund och gå runt och studera vilka det är som står där. Notera att genomsnittsåldern ligger över 65. Det finns ingen ny generation som kan, vill eller har tid att ta vid när de nuvarande lämnar in, så trist är det.

Undra på det. I min roll som enkel styrelseledamot i en liten idrottsförening med 1 600 medlemmar har jag insett att rollen tar upp emot tio timmar i veckan, trots anställd personal och bra sådan.

Pratar minst av allt om idrott

Vad värre är, vi lägger ca fem procent av tiden till att diskutera uppdraget, dvs hur vi utvecklar idrotten.

Resterande tid går åt till att lösa problem om ekonomi, arbetsrätt, jordabalken, arbetsmiljö, miljölagar, relationer med kommun, it-utveckling och liknande.

Områden som inte med ett ord berörs i de hundraåriga normalstadgar för en idrottsförening inom RF.

Nu har vi lyckats få in en ung tjej i styrelsen, annars räknas man till ungdomarna vid 50 års ålder i de här sammanhangen och vid 60 på distriktsnivå i ett förbund.

Folkrörelsesverige har abdikerat

Utöver att det är svårare att finna styrelseledamöter så ökar också omsättningen av ledamöter då genomsnittstiden man orkar med styrelsearbetet minskar.

Som bonuspappa till fotbollsspelande tjej har jag insett att det krävs två medelklasslöner för att hantera utrustning, träningsavgifter, turneringsavgifter, resor till matcher och turneringar, träningsläger med mera.

Den trista sanningen är att då folkrörelsesverige har abdikerat och samhället i form av stat och kommun gjort detsamma så har idrottande ungdomar blivit en klassfråga. Det är bara den villaboende medelklassen med två arbetande föräldrar som har råd att låta barnen idrotta.

Ändå ökar bara ansvaret för idrotten

I det här sammanhanget bör betonas att kommunerna gör massor men för lite och staten nästan intet. De statliga bidragen till idrotten motsvarar ungefär Coops återbäring till kunderna, dvs idrotten får ca fem procent av vad de genererar i skatter till staten.

Med en idrottsintresserad statsminister som ser bekämpandet av utanförskapet som sin livsuppgift borde den här situationen inte kunna uppstå. Men det har den gjort.

Idrotten har fått ansvaret för att göra något åt problemet med ungdomsfetma, drogmissbruk, passivisering och folkhälsa.

Ungdomar blir anställningsbara

Idrotten har blivit den enda aktör som tar ansvar för att göra ungdomar anställningsbara (de lär sig komma i tid till träning, göra som tränaren säger, fungera i ett lag och jobba hårt, dvs anställningsbara) när skolan, föräldrar och staten lagt ner.

Idrottens bristande resurser säkerställer nyrekryteringen till utanförskapet.

Vad är idén med gigantiska satsningar på unga vuxna i utanförskap och på vuxna i utanförskap värda om man samtidigt ser till att det hela tiden fylls på med än fler i andra ändan för att inte ungdomsidrotten får resurser för eller orkar med sin verksamhet? När dessutom en satsad krona på ena sidan innebär en besparing på en tia på den andra.

Och vad tjänade den här texten till?

De ungdomar som behöver mest hjälp är dessutom de vars förälder inte orkar med avgifterna för att ha ett idrottande barn.

Utöver regeringens tillkortakommanden och kommunernas sparkrav kan man också tyvärr konstatera att RF och alla specialförbund har varit så upptagna med att försvara den gamla modellen och dess inneboende strukturer att man inte agerat eftersom det uppenbarligen är ideologiskt omöjligt att göra något annat än att försöka försvara hur det var på 60-talet.

Sammanfattningsvis så kan man nu konstatera att både jag och Willy lagt ner tid alldeles i onödan då ingenting kommer att hända trots att alla vet att vi har rätt.

Läs även Willy Berggrens krönika om allt sämre förutsättningar för idrotten.

”Om man inte blir otrogen...”

Tre varumärken – två personliga i form av Charlotte Kalla och Anja Pärson och så Vattenfall, i form av vd:n Öystein Lösteth. Var och en med sitt enskilda värde. Foto: Anders Wiklund, Scanpix


”Varumärkesbyggande handlar inte om att tjäna pengar, varumärkesbyggande kostar, men den naturliga följden av att man är duktig på att bygga varumärke är att man tjänar pengar. Fast Tiger Woods och Lance Armstrong valde att vara otrogna” skriver Dan Persson apropå Forbes undersökning om världens bästa varumärken.

Varumärken, en tillgång om man gör rätt men bara då. Forbes har listat de värdefullaste varumärkena inom sport business.  Det är inga nyheter direkt. Sverige är inte med.

Ingen svensk aktör...

Värdet på de 40 listade varumärkena inom affärer, event, lag och idrottsmän är för varje enskild aktör är högre än det bedömda motsvarande värdet för alla s.k. sports brand i Sverige tillsammans.

Nu är värdering av varumärken en sport med samma vetenskapliga grund som kreationister använder sig av, dvs ingen alls. Det som till skillnad från kreationisternas stolligheter är sant är att ett väl skött varumärke kan ha ett mycket stort värde, dock inte av karaktären att man kan köpa gröt för det.

Kortfattat är ett högt värde på varumärket grunden för att kunna ta mer betalt för samma produkt. Står det Nike på skorna eller tröjan kan man ta ett högre pris. Samma gäller för Apple, Manchester United, Barcelona med flera som får högre bruttovinst tack vare varumärket.

De största i Sverige

De stora sportrelaterade svenska varumärkena är många och ganska olika. Anja Pärson, Vasaloppet, AIK, Malmö FF, Brynäs IF och TV4 sport är exempel på ett event, en idrottskvinna, tre av våra publikstarkaste lag och ett tv-bolag.

Jag kommer just nu inte på några svenska varumärken som tillverkar sportutrustning i någon omfattning även om vi har några klädmärken bland golfkläder för kvinnor.

Att bygga varumärken är svårt, kräver långsiktighet, seriositet och kompetens. Att förstöra varumärken är mycket enklare. Titta bara på Tour de France som tappat en stor del av sitt varumärkesvärde på grund av Lance Armstrong som i sin tur tappat hela sitt.

Farorna är många

Några dumma supporters, ett dopingprov, en otrohetsaffär, en spelare i laget som slår sin fru och kör bil full, skattefusk med mera, det finns många snabba sätt att förstöra ett varumärke och svensk idrott har provat alla.

Hade Tiger Woods förstått att varje utomäktenskapligt ligg hade en prislapp på ca 10 miljoner för honom kanske han hade låtit bli, eller så var han beredd att betala det priset. Oavsett vilket borde han förstått att han inte bara var otrogen mot Elin, han var lika otrogen mot Nike, Gillette, EA med flera och skadade dem ur ett ekonomiskt perspektiv än mer.

Hur ser de stora cykelstallen och cykeltävlingarnas sponsorförsäljning ut just nu? ”Stolt sponsor av cykelsporten, vi fuskar också” Nä, det är ingen bra säljpitch.

En liten svensk grupp

Min tes är att de vi skall beundra när det gäller varumärken inom svensk sportbusiness är en liten grupp idrottsmän/kvinnor, ett antal duktiga aktörer på event som Vasaloppet, Vätternrundan med flera. Något golfklädmärke och någon tv-kanal.

De flesta har inte varit duktiga

Våra elitklubbar har trots omsättning på 100-300 millar inte lyckas bygga bestående varumärken, i betydelsen ett tungt dolt värde i balansräkningen även om man i många fall har skapat en tung lokal positionering.

Måste ha en plan

Min tes (en tes är en icke underbyggt teori, dvs den kräver ingen källforskning eller arbete, en tes må vara en del Hegels utvecklingsfilosofi men för mindre akademiskt bevandrade är en tes ungefär samma sak som en gissning, fast utan gissningens sannolikhetsanalys) är att våra klubbar bör lägga en tioårsplan på hur de skall utveckla och stärka värdet på sitt varumärke.

Det bör självfallet samordnas med en plan för att se till att de förbättrar sin balansräkning. Ett eget kapital på 50 procent av omsättningen är en rimlig bottenplatta för de risknivåer som elitidrottens business lever med. Det är få som är där idag.

Hur vet man då när man byggt ett varumärke till rätt nivå frågar den som anser att matematik inte är vetenskapligt nog. Det är rätt enkelt.

Som en naturlig följd

När ni måste tacka nej till sponsorer, inte har plats för publiken trots skyhöga priser och när ni måste ringa landets dyraste skattejurister för att fondera vinsterna på bästa sätt. Då har ni nått målet med varumärkesarbetet.

Men säger då Folkrörelsenisse, varumärke är väl mer än bara pengar.

Självfallet, pengarna är bara en konsekvens av att företag vill synas med ert varumärke, att publiken älskar er för att ni har värdegrund, långsiktighet, moral, krisprevention där ni dessutom fått alla i er organisation att dela värdegrunden och agera utifrån den.

Varumärkesbyggande handlar inte om att tjäna pengar, varumärkesbyggande kostar, men den naturliga följden av att man är duktig på att bygga varumärke är att man tjänar pengar.

Sen är det inte enkelt att bygga varumärke.

"En fånig tillämpning av Skatteverket"

Även i Linköping har hyrorna i Cloetta center diskuterats livligt. Foto: Stefan Jerrevång, Scanpix


Skatteverket har funnit ett nytt område för revisioner för s.k. idrottsbolag (ett bolag som ägs av en ideell idrottsförening) som de kallar otillåten vinstutdelning. Frågan är vad som är marknadsmässig hyra och det vet inte heller Skatteverket.

Under en lång period gick idrotten från renodlat ideellt till kommersiell med väldigt konstig syn på skatter och avgifter.

Ungdomstränare verkade bo 20 mil bort...

Tesen att det var idrott så skatter behövde man inte betala var genomgående och svarta löner, konstiga ersättningar och annat var legio. Ungdomstränare med milersättning verkade bo 20 mil från träningen och massa annat.

Så är det inte idag inom den kommersiella idrotten. Här betalas skatter och avgifter enligt lagar och förordningar, några svarta pengar förekommer inte och ett idrottsbolag sköter sig på en nivå som jag bedömer ligger över genomsnittet för andra bolag med liknande omsättning. Jämfört med Volvo, Ikea, SHB med flera storbolag är idrottsföretagen på skatteområdet moraliska föredömen.

Det är positivt och bra, men desto tristare om Skatteverket lever kvar i 70-talets syn på skatter inom idrotten.

Otillåten vinstutdelning

Nu har Skatteverket funnit ett nytt område för revisioner för s.k. idrottsbolag (dvs ett bolag som ägs av en ideell idrottsförening) som de kallar otillåten vinstutdelning.

Idén är att om P15 får hyra planen som bolaget äger/driver till en kostnad som inte är marknadsmässig så bör skillnaden beläggas med vinstskatt.

Principen är ingenting att säga om, Örgrytedomen är kristallklar i beslutet att idrottsbolagets enda tillåtna syfte är att maximera vinsten, precis som för andra bolag.

Finns inget marknadsmässig pris

Det är tillämpningen som är det fåniga. Ungdomsverksamheten för en elitförening i någon av de stora sporterna är fullt jämförbar med den för andra företag avdragsgilla Research &Development. Där Astra lägger miljarder på att få fram nya lönsamma piller så lägger idrotten miljarder för att få fram nästa generations lönsamma elitspelare.

Det mest fåniga är självfallet Skatteverkets naiva tes om att det finns marknadsprissättning på arenahyror.

Med kommunala arenabyggnader, kommunala bidrag för ungdomsverksamhet, överetablering av arenabyggnader så finns det inga möjligheter för någon att finna ett relevant marknadspris. Oftast blir planhyran samma som det kommunala bidraget, dvs det är tredje part som sätter priset.

Kraftiga variationer

Jämför vi med liknande kan vi se att Stockkholm Globenfastigheter får in ca 8 kronor per timme och person i hyra från AEG, detta på arenor på Sveriges dyraste tomtmark.  Med 20 ungdomar i träning en timme så är kostnaden 160 spänn med SGA som det bästa benschmark som går att uppbringa.

Priset på en timme arenayta kan variera på ett sätt som det inte finns någon motsvarighet till. Tittar vi på efterfrågesituationen är beläggningen ofta på sådan nivå att det inte går ta ut en krona i avgift

När Skatteverket då gör egna värderingar av s.k. marknadspris så har de valt en vetenskaplig modell som senast används av alkemister.

Allt blev snett

Den kommersiella idrotten skall följa samma lagar, betala samma skatter och är på intet sätt undantagen från detta.

Där är jag helt överens med Skatteverket. Därifrån till att Skatteverket väljer tolkningar, gör egna värderingar och i en del momsfrågar agerar så att skatteintäkterna minskar är det ett långt steg.

Skatteverket har under flera år bedömts vara en av våra bästa myndigheter (det är inte de som sätter skattesatser). 

Det är därför trist när man med bristande kunskap, fel ingångsvariabler, fel prioritering lägger våra pengar på revisioner av idrottsbolag som hyr ut sin anläggning till ägaren, dvs den ideella förening som får betalt av kommunen för detta.

Samhällets knivar i ryggen på idrotten

"Staten bidrar med en dryg miljard, ca 5 procent återbäring på de skatter idrotten genererar om ca 20 miljarder kronor i form av moms, energiskatter, källskatter, arbetsgivaravgifter, alkoholskatter, reklamskatter med mera", skriver Dan Persson i en betraktelser över svensk idrotts intäkter och utgifter. Foto: Scanpix

 

Under någon vecka har jag besökt ett större antal idrottsklubbar med elitverksamhet runt om i landet. Den trista slutsatsen av många beskrivningar av fakta är att samhället skadar idrotten.

Ofta utan att förstå det, ofta på ett sätt som skadar samhället ekonomiskt och i en del fall ren och skär dumhet. Det blir temat för flera krönikor där vi idag börjar med det aktuella om poliskostnader i huvudstaden.

Här är grunden

Om jag först gör en kort sammanfattning av vad idrotten bör leverera till samhället så får vi grunden klart för oss.

  • Ungdomsidrotten skall leverera friska, anställningsbara ungdomar med god värdegrund som utöver glädjen av samhörigheten har utvecklat motorik, muskler och drivkraft. Framtida goda skattebetalare som dessutom inte fastnar i barnfetma, droger, passivitet och utanförskap.
  • Breddidrotten för vuxna skall leverera folkhälsa, dvs minska samhällets kostnader för sjukvård och ge oss mer kvalitet i livet. Breddrotten skall därutöver generera stora skatteintäkter till staten.
  • Elitidrotten skall ge upplevelser, stolthet, samhörighet och har samma roll som kulturen som del av grundläggande infrastruktur för ett samhälle sedan tusentals år. ”Bröd och skådespel åt folket” är inget modernt citat men ack så gällande. Elitidrotten ger tiotalsmiljarder i skatteintäkter till staten. Härutöver skall eliten stärka Sveriges varumärke internationellt.

Bryter sina egna löften

Här är det så att ungdomsidrotten drivs ideellt med föräldrarna som den primära kundgruppen, bredd för vuxna drivs mer och mer kommersiellt av gym, diverse spring, cykla, åka skidor-event, golfanläggningar, Åre, Sälen med flera.

Elitidrotten är kommersiell även när den drivs av en ideell förening och en stor industri. Breddidrotten likaså, medan ungdomsidrotten tyvärr har många samhällstrender emot sig och tappar lite vilket är allvarligt.

Vad gör då samhället utöver att ta emot idrottens skatter?

Staten bidrar med en dryg miljard, ca 5 procent återbäring på de skatter idrotten genererar om ca 20 miljarder kronor i form av moms, energiskatter, källskatter, arbetsgivaravgifter, alkoholskatter, reklamskatter med mera.

I övrigt bryter regeringen/staten glatt sina egna löften från regeringsförklaringar och agerar på ett sätt som skadar idrotten.

Vill inte ha idrotten som en valfråga...

Kommunerna bidrar med massor av pengar, driver träningsanläggningar, ger stöd till ungdomsverksamhet och nästan genomgående med undantag av Stockholm och Göteborg skapar man goda förutsättningar för elitlagen.

Vår kära alliansregering har strategiskt beslutat att inte få upp idrotten som valfråga. Det är klokt av dem, för det är ingen bra fråga för regeringen utifrån hur man agerat de senaste sex åren. Kan dock vara givande för den mer pragmatiska delen av oppositionen att försöka äga frågan då den garanterat kan ge röster från motståndarna.

Det som gör mig förbannad idag är polisens agerande där Stockholms polismästares beslut att kräva fullt betalt för polisbevakning nu. Det är så korkat och dumt att klockorna stannar.

Hur tänker egentligen polismästaren?

När Stockholms polismästare, med full vetskap om nedanstående fakta tar ett beslut som kan ta livet av elitklubbarna i stockholm så kan det bara motiveras med en strävan att ta över rollen som Sveriges mest inkompetenta statstjänsteman sedan konstruktionen av Vasa, nu när Van Der Kwast gått i pension.

Syftet med lagen var att idrotten inte skulle ingå. Förtexterna är explicit tydliga med att detta inte skulle drabba idrotten. Sedan valde man en dum modell för att definiera idrott genom skrivelsen om ideell förening men att tolka en lag i strid med lagens syfte är inte värdigt en rättsstat.

Utredningen som lämnat sitt delbetänkande har föreslagit att man bör ta bort poliskostnaderna för idrotten. Det var ganska självklart och ingen mer än möjligtvis polismästaren i Stockholm och mindre begåvade jurister på RPS torde vara förvånade.

Tycks inte förstå konsekvenserna

Det finns stor riksdagsmajoritet för detta och beslut väntas under 2013.

Elitidrotten betalas så mycket i skatter för sin verksamhet att de redan har betalat för polisbevakningen.

När våra valda företrädare, regering och riksdag inser att lagen tolkas fel utifrån syftet och agerar för att göra något åt det så väljer polismästaren att göra tvärtom och agera i strid med vad våra demokratiska företrädare önskade. Det är ett beteende mera vanligt bland polischefer i diktaturstater.

Det är oförklarligt. Konsekvenserna riskerar bli stora.

Finns inget förtroende kvar

Dels faller all motivation för alla de ideella som gjort ett fantastiskt arbete med att minska problemen på matcherna, dels är det efter 2012 med den lugnaste säsongen på länge en bestraffning när klubbarna borde fått en belöning efter sina stora satsningar på säkerhet. Här har Stockholmsklubbarna lagt tiotals miljoner på ökad säkerhet och tacken är detta.

Tillkommande är att allt arbeta som klubbarna gjort tillsammans med supporters förstörs. Supportrarna får rätt i sin syn på polisen där deras språkbruk avviker en smula från det vi använder här. Polisen förvärrar ordningsproblemen i samhället genom sitt agerande.

I ett läge när vi i den breda medelklassen löpande tappar förtroende för polisen på grund av bristande effektivitet, inkompetens, övergrepp, kåranda med mera så ger Stockholms polismästare oss goda skäl att helt tappa förtroende för polisens verksamhet.

Ett samhälle där medelklassen saknar förtroende för polisen, den aktör som äger våldsmonopolet, är ingen fungerande demokrati.

"Idrotten gör självmål. Igen"

”Att några få talanger med oceaner av hårt arbete kan nå nivån att de kan försörja sig på sin idrott är en konsekvens av bredden. Det är också så positivt att ungdomsidrotten numera är lönsam för elitklubbarna och skall de få fler egna produkter i sina elitlag måste det finnas större bredd hela vägen upp till J20”,framhåller Dan Persson i sin text. Foto: Janeric Henrikson, Scanpix


De senaste dagarna har en mycket gripande (och välskriven) insändare från en hockeymorsa valsat runt i sociala medier (här är texten). En stackars 8 åring som blivit utsparkad från sitt hockeylag för att han inte är bra nog. Klubben hävdar en annan sanning och det kan finnas annan sanning än mediauppgifterna.

Om det nu är så illa att mamman berättar en korrekt bild så är det tragiskt. Det är inte första gången toppning av barnlag dyker upp i media och inte sista gången heller.

Ledarna förstår ingenting

Då har vi ungdomsledare som inte förstått någonting om sitt uppdrag. Då har vi klubbar som inte har en utbildning och ett urval av ungdomsledare utifrån en värdegrund.

Idrotten får stöd av samhället, och legitimitet från föräldrar för att man skall vara duktig på att ta hand om våra barn. Idrotten får aldrig ha uppgiften att toppa laget innan man kommit upp mot 12-15 års ålder och egentligen inte då heller.

Ungdomsidrottens uppdrag från goda föräldrar och samhället är enkelt att definiera.

• Ge barnen lek och glädje.

• Gör ett aktivt liv naturligt för att vi den vägen skall ge våra barn bättre motorik, bättre kondition, minska riskerna för barnfetma och öka inlärningsförmågan genom bättre fysik.

• Utveckla barnens sociala förmåga så de fungerar i grupp, lär sig ta ansvar som del av ett lag, lär sig varför man måste komma i tid, jobba hårt och respektera sin ledare, dvs gör våra barn anställningsbara.

• Ge dem en värdegrund som stärker det demokratiska samhället, i linje med den folkrörelsetradition som finns i idrotten.

Så försvinnande få som når hela vägen

Ovanstående är både samhället och föräldrar beredda att betala för. Samhällets primära intresse är nya goda skattebetalare. Cupvinster för pojkar födda 2004 ingår dock inte i uppdraget. Då har man fel ledare både på lagnivå och på klubbnivå.

Att några få talanger med oceaner av hårt arbete kan nå nivån att de kan försörja sig på sin idrott är en konsekvens av bredden.

Det är också så positivt att ungdomsidrotten numera är lönsam för elitklubbarna och skall de få fler egna produkter i sina elitlag måste det finnas större bredd hela vägen upp till J20.

De 190 kommentarerna till insändaren talar ett entydigt språk men det bör noteras att RF i decennier gjort sitt bästa för att den här typen av händelser inte skall inträffa. Likaså ishockeyförbundet (och de andra förbunden), problemet består i att det är för svårt att rekrytera ungdomsledare med den kvalitet som skulle behövas.

Revansch för egna misslyckanden

Då får man avarterna som skall revanschera sig för sina egna idrottsliga tillkortakommanden genom att fokusera på toppning och vinster. Till dem bör man säga det enkla och korta ”skaffa er ett liv”.

Idrottsklubbarnas problem är inte för många ungdomar, det är det omvända. Utöver ett årligt tapp för att idrotten inte attraherar i dagens internetsamhälle och minskade barnkullar så har vi också fått en ekonomisk utslagning inom idrotten.

Avgifterna för att ha ett barn i hockey överstiger årsavgiften på de lyxigaste golfklubbar. Det är bara den dubbelarbetande, villaboende medelklassen som har råd med att låta barnen idrotta.

Väl investerande pengar

Som föräldrar har vi varit kunder till idrottsföreningar, svårt kalla det något annat när man pyntar 25 000 kr om året i träningsavgifter, turneringsavgifter, träningsresor, utrustning, transporter till och från träningar och matcher med mera.

Vi förstår värdet som idrotten ger och var beredda att betala och det har visat sig vara en lönsam investering när vi nu några år senare ser hur ambition och drivkraft kombinerat med viljan att jobba hårt ger utdelning på arbetsmarknaden.

Skall idrotten få föräldrar att betala, engagera sig och hjälpa till måste man förstå att det beteende som insändaren beskriver är direkt kontraproduktivt uppdraget att utveckla föreningen och fullfölja sitt samhällskontrakt.

Skäms på er. Men framförallt, stig fram, gör en pudel, ställ till rätta och se till att föreningen och alla dess ledare förstår uppdraget.

Sedan Gösta Carlsson, en av golfsveriges mest älskade entreprenörer, gick bort 99 år gammal i slutet av 2018 har en strategisk översyn av verksamheten på Barsebäck Golf & Country Club genomförts. Nu kommer beskedet att anläggningen är till salu.

Svenska bandyförbundets avtal med Uppsala kommun går ut i år. Bli inte ett dugg förvånade om nästa års final spelas i Västerås. Jag ställde frågan till Bandyförbundets ordförande Per Anders ”Nöne” Gustafsson. Hans svar: ”Rocklunda är vår största inomhusarena”. Det är svar nog. Cirka 7 000 åskådare ryms i arenan.

Marathongruppen har idag tillsammans med arrangörsföreningarna runt om i landet tvingats ta beslutet att ställa in Vårruset 2020 som skulle arrangerats den 27 april till 4 juni runt om i landet.

- Det är en sorglig stund men samtidigt är vi stolta över att alla de som anmält sig och arbetat för att försöka genomföra Vårruset, säger Daniel Almgren, vd  för Marathongruppen.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Mitt i allt,positiva idrottsnyheter! Vi i Brynäs har klart med förlängt huvudpartneravtal med Länsförsäkringar Gävleborg, utropar Johan Cahling, direktör för varumärke och hållbarhet i klubben.

På bara ett par veckor omkullkastades spelvärlden.  Så mycket spel som bara gäller fotboll… Och plötsligt spelades inga matcher. Spelkupongerna blev tomma. Men hästarna springer!

ATG är vinnaren på spelmarknaden och noterar höga nivåer. Medan Svenska spel för första gången i bolagets historia tvingades ställa in Stryktipset.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.