Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Jämställdhet eller slöja?

Det här med slöja eller inte i sportsammanhang har blivit en omdiskuterad fråga. Foto: TT

 

Björn Eriksson, som är ordförande i RF, skrev sin årskrönika här på IA. För mig är han både en klok person vars kunskap jag respekterar såväl som en bra ordförande för RF. Vi har dock inte alltid samma åsikter även om vi delar målet att idrotten skapar så mycket samhällsnytta att idrotten borde få möjlighet att göra mer.

Min vision är att RF:s värdegrund om jämställdhet är så viktigt att man inte kan acceptera symboler som objektifierar kvinnan till en av mannen underställd sak. Den negativa konsekvensen av detta är att de unga tjejer som tvingas ha slöja inte tillåts idrotta av de som förtrycker dem. 

Alternativet skadligt

Nackdelen är avsevärd och skall beaktas men den omvända linjen är enligt min slutsats mer skadlig för Idrott, samhälle och inte minst de hedersförtryckta tjejerna i förorterna.

Här har Basketförbundet klokt, resonerande och i linje med idrottens demokratiska modell skrivit en motion om att vi behöver få en gemensam linje. Det är en svår fråga som måste utredas så att vi kan få ett beslut som då ger stöd åt tiotusentals ideella ledare som skall hantera frågan i sin vardag.

Björn Eriksson har redan bestämt åt idrottsrörelsen. Utan tvekan i direktsändning i radio, innan frågan på något sätt berörts i Riksidrottsstyrelsen. Han sa att vi skall tillåta slöja om det inte stör idrottandet, något han i skrift repeterade i sin årskrönika här. 

Dvs det är ok att acceptera strukturer som förtrycker kvinnor eftersom fler då kan idrotta. Här tycker jag den gode Björn Eriksson skulle ha hållit inne på åsikten. 

Det kloka hade varit att peka på komplexiteten, att det inte finns någon lösning som inte har stora nackdelar (så är det tyvärr), att frågan bör utredas och det uppenbara, att RF har ett ansvar att ge alla ideella ledare en vägledning och ett principbeslut som fungerar långsiktigt. 

Jämställer man slöjan med ett kors runt halsen, dvs som en oskyldig symbol, som Björn Eriksson gör, missar man hela poängen. Korset är inte en symbol för könet. Både män och kvinnor använder korset som symbol för en tro, eller har det på sig för att de fick smycket av mormor när de konfirmerade sig.

Fem kvinnor att lyssna på

Min förhoppning är att basketens motion vinner RIM:s gillande. Ett gott råd när man sedan skall gå vidare och utreda är att lyssna på följande fem kvinnor som tillsammans står för 98 procent av kunskapen på området:

Sara Mohammad, ordförande, Glöm Aldrig Pela och Fadime.

Amineh Kakabaveh, ordförande Varken Hora eller kuvad, Riksdagsman (v).

Gulan Avci , ordförande Liberalerna, Stockholm.

Hanna Gadban, debattör, författare till ”Min Jihad.

Nalin Pekgul, f.d. riksdagsman (s), författare.

Det här är fem mycket kloka kvinnor från hela det politiska spektrat som i extrem uppförsbacke kämpar mot hedersförtrycket. De har inte bara haft de naturliga motståndarna, dvs Salafister, Muslimska Brödraskapet och deras organisationer emot sig. De har i lika stor utsträckning haft oss svenskar som inte velat lyssna som det stora motståndet

Slöjan en symbol

För mig är det enkelt, för jag har, sent omsider det skall erkännas, lyssnat, läst och lärt. Slöjan är en symbol för att objektifiera och förtrycka kvinnor som underställda män. Därför är slöjan motstridigt allt vad svensk idrott står för. 

På den andra sidan finns det säkert tiotusentals personer som hävdar att då könsmaktsordningen finns i skrifterna och människan inte får ändra på vad som står där så är jämställdhet motstridigt profeten. Det tycker jag RF på ren svenska skall skita i. 

Att Björn Eriksson blandar in Ku Klux Klans huvudbeklädnader i sin argumentation för att acceptera kvinnoförtrycket är tragiskt. Ku Klux Klan är ideologiskt på många områden jämställd med de Salafistiska organisationer som hävdar att kvinnan skall täckas. 

Båda delarna funkar inte

Islam är både en religion och en ideologi. Det ideologiska målet (uttalat av Muslimska Brödraskapet) är ett teokratiskt samhälle där kvinnor är underställda män, där Sharialagar lyder och där demokrati lyser med sin frånvaro. Det är vad slöjan är en symbol för. 

Det går inte vara för jämställdhet och acceptera slöja. Jämställdhet mellan könen är ett av Idrottsrörelsens portalmål.

Idrotten skall vara öppen för alla som delar deras värdegrund, den skall vara sekulär och apolitisk. Jag är tveksam till att religiösa föreningar skall tillåtas. Är inte huvudsyftet idrott så bör man inte få vara med.

Svensk idrott är den största aktören i civilsamhället och även den aktör som förmodligen kan göra mest. RF är med stor sannolikhet ett av de tre mest jämställda nationella förbunden i världen. 

Ansvaret är stort och för mig vore det en enorm besvikelse om RF väljer att passivt stödja hedersförtrycket för det är vad ordförande nu föreslår.

Här tänkte golfförbundet bakvänt

Det är en ständig dragkamp om pengarna mellan fattiga och rika. Därför har RF och SOK skilda levnadsvillkor... Foto: TT

 

När Svenska Golfförbundet motionerar om att effektivisera elitstödet som idag blandas mellan det borgerliga, kungliga SOK och det socialdemokratiska RF så svär man i Idrottskyrkan.

Att SGF har rätt i att elitstödet idag är ineffektivt är något alla vet. Därifrån till att en majoritet vill göra något åt det är det dock långt. 

Staten mot sponsorer

Till att börja med är animositeten mellan RF och SOK lika gammal som organisationerna själva och den är dessutom ideologisk. Det borgerliga, kungliga SOK och det socialdemokratiska RF fick historiskt problem.

Sedan har SOK en renodlad elitverksamhet som är begränsad till de idrotter som är olympiska. RF är en struktur med väsentligt fler idrotter och ett helt annat fokus på bredd. 

Redan här spretar det organisatoriskt rätt ordentligt.

RF är nästan genomgående offentligt finansierat. Sponsorintäkter skulle vara direkt konkurrerande med de stora förbunden. SOK har med rättigheterna till de olympiska ringarna som bas stora sponsorintäkter.

Stenson mer än åtskilliga förbund

Lägg till att de ekonomiska förutsättningarna hos de stora förbunden med hög attraktionskraft och de minsta med stora ekonomiska begränsningar såväl som låg attraktionskraft. 

För de små förbunden med olympiska sporter är elitstödet en förutsättning för att överhuvudtaget kunna ge sina olympier förutsättningar att delta. För exempelvis golfen där olympierna har mångmiljoninkomster och egna avlönade staber är det en helt annan verklighet. 

Henrik Stenson omsätter mer än ett antal av de minsta förbunden tillsammans.

OS ett emotionellt värde

Ett stort antal av de olympiska sporterna har få anhängare och få aktiva i världen. De finns kvar av hävd. De genererar vare sig samhällsnytta eller har något större kommersiellt värde. En för varje år ökande konkurrens om människors fritid slår också mot de aktiva. 

Många av de små sporterna har stora problem att rekrytera. För dem är OS-deltagandet deras 15 minutes of fame och den stora belöningen för ledarna i förbundet är att få åka till OS.

Sen är SOK den svenska delen av IOK medan RF är en klassisk svensk folkrörelse, här uppstår en organisatorisk skillnad som krånglar till det dramatiskt.

Så skilda förutsättningar

Vidare är det så att de stora förbunden agerar helt enskilt och kan göra så medan de små helt saknar möjligheten till annan verksamhet än vad RF och SOK ger dem medel till. 

Korpen, Friskis och Svettis är två förbund inom RF (Friskis är snart eget förbund) som av naturliga skäl inte tycker man skall lägga så mycket fokus på OS och elit.

På ovanstående kommer då dels alla maktfrågorna som är själva smörjmedlet i organisationssverige. Det är ingen hemlighet att personkemin bakåt i tid aldrig var den bästa med två organisationer som bevakar varandra.

Heltidsproffs mot fattiga

Lägg till att skidåkare, golfare, friidrottare och många andra är heltidsproffs med goda inkomster medan många i de små idrotterna inte kan tjäna en krona på sin idrott. Det absurda blir då när vissa skall avstå från intäkter för att vara med i OS medan andra får intäkter om de kvalificerar sig.

Det finns alltså många orsaker till att verksamheten är ineffektiv. Att man sedan bör försöka effektivisera verksamheten är en självklarhet men särskilt lätt blir det inte.

OS är också något där vinsten inte räknas i kronor utan i medaljer. 

Visst finns det graderingar där 100 meter herrar hamnar väsentligt över en medalj i tyngdlyftning men i slutändan mäter man i medaljer. 

Enklaste sättet att effektivisera verksamheten vore att införa en gräns för hur små förbund som skall vara med i RF och SOK får vara. Det i kombo med att bara ta ut deltagare som har förutsättningar att komma topp 6 skulle göra att det tillgängliga resurserna användes effektivt.

Det kommer självfallet inte att ske.

Gör om, gör bättre, RF!

Nej, inom RF får man lov att ifrågasätta sin egen process. Dagens arbete kommer inte att leda till någon särskilt kreativ lösning inför framtidens idrott. Foto: TT

 

Det är för omständigt, det tar för mycket tid. RF:s framtidsstrategi blir är ytterligare ett dokument som bara samlar damm.

RF skall på Riksidrottsmötet 2017 fastslå en strategi för perioden fram till 2025. Beslut om detta togs vid Riksidrottsmötet 2013. 

Den första logiska slutsatsen är att om man behöver fyra år på sig för att skriva en strategi för en åtta års period föreligger det ett allvarligt metodproblem. 

Men gud, så utdraget!

Då planen skall revideras 2021 utifrån den korrekta slutsatsen att samhället förändras bör denna revidering påbörjas redan nu, väntar man till 2021 så riskerar revideringen inte att bli klar före 2025. 

Redan här påvisar RF på tydligaste möjligaste sätt att organisationen saknar förmåga att agera proaktivt.

Jag blir väldigt ledsen när jag läser strategiförslaget. Här får jag svart på vitt klart för mig att min dröm om ett starkt inkluderande RF som en samlad röst för svensk idrott inte ingår i planen.

I förslagen finns, förmodligen medvetet, inte ett ord om kontroll och uppföljning, dvs det här är ytterligare ett dokument som kommer att samla damm. Skulle det ”önskade läget” som man döpt om målen till uppnås på något område så är det beroende på samhällsförändring, inte på eget arbete. Nu tror jag inte så blir fallet.

De små förbunden röstar emot

Förslaget om att bli effektivare i användandet av statsbidragen kommer självfallet inte kunna genomföras då det slår ihjäl de små förbunden som kommer att rösta emot. 

Det finns heller inga förslag om minimikrav för att få vara kvar i RF vilket påvisar att det helt saknas en riktig vilja att bli effektivare. Här är det så enkelt att politiker som upplever att någon använder bidrag ineffektivt inte har lust att öka på stödet.

Det finns heller inget ”hur” i dokumentet, dvs inte en stavelse för hur man skall nå de önskade eller av samhällsutvecklingen påtvingade förändringar. Ytterligare ett bevis för att det inte blir någon verkstad.

Min egen bedömning, som bygger på GUD (Globalisering, Urbanisering och Digitalisering) som påverkansfaktorer och samma trender som United Minds tagit fram åt RF är som följer:

Fler kommer att träna regelbundet 2025 än idag. En växande andel gör så livslångt. Samtidigt kommer andelen som är medlemmar i en förening att fortsätta att minska. Dvs den tydliga trend vi sett de senaste 15 åren kommer att fortsätta och förmodligen förstärkas. 

Trivs - utanför föreningarna

Nya ”communites” via digitala plattformer, ideella eller kommersiella växer fram och skapar föreningslik verksamhet, dock utan styrelse, stadgar, årsmöten, förbund. 

Vi kommer i mycket stor utsträckning att få all den glädje och träning vi behöver och vill ha utan att ens komma nära någon förening.

Utvecklingen på ökande ålder på styrelseledamöter och minskat antal år man är aktiv förstärks. Jämställdheten blir dock total. Vare sig män eller kvinnor finner styrelsearbetet i en förening som något attraktivt. 

Det är många vackra ord i strategiplanen. Avsnittet om jämställdhet är både välskrivet och helt i linje med den utveckling jag också vill se. 

Som att sminka en gris...

Det som då skaver är att RF:s ordförande bara för någon månad ville bejaka de religiösa symboler som objektifierar kvinnan som underställd mannen och är en del av orsaken till hedersförtrycket. 

Förslaget om att kvotera i förbundsstyrelser men helt strunta i att det underliggande problemet är att jämföra med att sminka en gris.

Ett av idrottsrörelsens största problem, att den demokratiska modellen slutar fungera berörs inte. Årsmöten, stadgar, motioner, dagordning är en fungerande modell bara så länge det finns medlemmar på årsmötena. 

Det är intellektuellt ohederligt att försvara föreningen som enda tillåtna modell och helt strunta i att modellen slutar fungera. 

RF av i går, i dag - och i morgon

Det som stör mest är dock den fundamentalistiska synen på organisationsform. Heter man Riksidrottsförbundet torde det övergripande syftet vara att alla i riket idrottar. Istället håller man på närmast religiösa grunder dogmatiskt fast vid föreningen som enda modell.

Organisationsform är ingen del av en strategi. Det är en taktisk fråga utifrån vilken verksamhet man skall bedriva. I de flesta fall är den ideella demokratiska föreningen bästa driftsform och då väljer man den. 

I andra fall kan man välja en annan modell. Huvudsaken är trots allt att man idrottar, inte hur man organiserar idrotten. När man nu gör organisationsformen som en del av ideologi och strategi har man med mycket hög sannolikhet valt en modell som gör att idrottsrörelsen kommer att minska i omfattning såväl som politisk betydelse.

Det blir inte bra, för tusan

Raderna med klagomål över hur myndigheter jämställer delar av idrotten med kommersiella aktörer påvisar tydligt att man inte förstått grunderna i den 20 år gamla Bosmandomen. 

Det är verksamhetens art, inte organisationsformen som avgör hur man skall beskattas. Kan man inte förstå den enkla principen och acceptera det korrekta i modellen så kommer man inte framåt.

Avsaknad av hur man skall genomföra strategin, demokratiproblemet, fundamentalismen runt organisationsmodellen, den totala bristen på uppföljning och kontroll. 

Oförmågan att få ut strategin till föreningarna, bristen på resurser i föreningarna. Listan på orsaker till att den här strategin kommer att misslyckas går att göra mycket lång.

Det gör mig ledsen.

Inte lätt med spretande specialförbund

Dan Persson är inne på samma linje som Willy Berggren, idrotten måste omprövas! Foto: TT

 

Ett företag med stort huvudkontor i Stockholm, en mekanisk verkstad i Motala, en gourmetrestaurang i Göteborg, en bilverkstad i Sundsvall och ett tvätteri i Malmö får förmodligen problem med synergieffekter, företagskultur, värderingar och varumärkesbyggande. Det framstår ändå som en mer homogen struktur än hur Riksidrottsförbundet idag är uppbyggt. 

Min kollega på IA, Willy Berggren, skriver en lysande krönika om problemet här. Willy har varit aktiv som ledare på alla nivåer inom idrotten sedan strax efter att Eldkvarn brann. Han måste ses som en av de tyngre krafterna med en erfarenhet av att utveckla idrott och idrottare som väldigt få kan matcha.

Willy pekar på att samhällsutvecklingen gör att RF:s organisatoriska modell alltmer ser ut som en mekanisk räknemaskin från Facit i en värld av smarta telefoner.

Fyra grupperingar

Min syn på problemet landar av naturliga skäl i samma analys som Willy. 

De fyra grupperna, Kommersiell elit, Traditionell klubbidrott, Barnidrott och Bredd för medelålders har relativt lite med varandra att göra.

Problemet är då att min slutsats är att pressen på traditionell klubbidrott, dvs som för 60 år sedan var hela RF är mycket hård. 

Ledarbrist, färre deltagare, svårt få förtroendevalda, för höga och ökande kostnader gör att vi nog får lära oss ha idoler som kommer från andra länder i framtiden.

Begränsad samhällsnytta hos icke kommersiell elit förstärker problemen då sannolikheten för ökade bidrag från samhälle är liten. 

Den kommersiella eliten i fotboll och ishockey ökar sin omsättning och har utifrån sin position inom Upplevelseindustrin lysande framtidsutsikter.

Barnidrotten har föräldrar som ledare, en total förståelse för samhällsnyttan med barnidrott från föräldrar och politiker. 

Här är samhällsnyttan att skapa barn som undviker barnfetma, lär sig fungera i ett lag, lär sig respekt för ledaren, lär sig göra sitt bästa, lär sig förlora. Saker som skola och föräldrar idag saknar förmåga att ge barnen. 

Målet är inte att skapa elitidrottare. Även här växer kommersiella aktörer fram, mycket då föreningarna inte vill erbjuda mer verksamhet även om det kan ske på kommersiella villkor. 

Det har förbunden valt bort

Breddidrotten för vuxna har de flesta förbund valt bort som verksamhet. Vill man spela fotboll som fyrtioåring är det Korpen som gäller inte SvFF. Sannolikheten att jag får börja med längdhopp är försumbar. 

Här erbjuder borträknat Friskis, Korpen och golfförbundet kommersiella aktörer ett fullödigt utbud som mot kommersiell ersättning ger oss drömmen om en friskare ålderdom. 

Samhällsnyttan i form av lägre kostnader för äldrevård och sjukvård är enorm och samhällets kostnad är försumbar då vi betalar själva och den ideella idrotten i mycket liten del är inblandad (golfspel är en konsumenträttslig tjänst, inte föreningsaktivitet). 

Här växer träningsresor, utövarevent fram som omsättningsmässigt stora verksamheter helt utan för den ideella idrotten som RF av outgrundliga skäl begränsat sin verksamhet till.

RF har begränsat, frivilligt

RF har först frivilligt begränsat sin verksamhet till det ideella och sedan till den del som har störst problem, dvs traditionell klubbidrott. 

För att då lägga lök på laxen så är RF i dag med så spretande specialförbund (storleksmässigt, ideologiskt, ekonomiskt, attraktionskraft) i en situation där det gemensamma man kan komma överens om är så litet att konklusionen genomgående blir att man alltid kommer att vara reaktiv och aldrig proaktiv.

Framgångsstrategi någon?

Så från varsin utgångspunkt har jag och Willy definierat stora problem i Idrottsrörelsen.

Mig behöver man inte lyssna på om man inte vill. Jag är en simpel konsult och tyckare även om jag tror mig ha en faktagrund. 

Men Willy Berggren och hans kamrater i stammen av mycket kompetenta ledare och trotjänare har man en skyldighet att lyssna på. Dels för att de är kunniga och dels för att de är kloka att inse deras generation försvinner så finns det inte några som tar över. Lyssnar man inte nu finns det ingen kvar att lyssna på sen.

Jag hyser en optimistisk inställning, dvs problemen går att lösa och det finns möjligheter. 

Kalle en spade för en spade...

Förutsättningen är då att inte de förtroendevalda i toppen gör som Neville Chamberlain och hans gelikar med en strategi för ”appeasement”. Det professor Nordin i sin Churchill-biografi definierar som ”Han ville bevara freden, men genom en svaghetens snarare än genom en styrkans strategi”. Därmed påstår jag på intet sätt att Willy och jag skall ses som en modern icke rökande, icke krökande Churchill. 

Min egen drivkraft är dock att försöka beskriva problem som de är och inte som de borde vara för att gå att lösa med gårdagens verktyg.

Så käre RF, lyssna på Willy, kalla en spade för en spade och betänk Einsteins definition av galenskap - när man gör samma sak om och om igen och förväntar sig ett annat utfall. 

RF som en stark samlande röst för svensk idrott, som stödjer utveckling och som lyssnas på av politiker och näringsliv är en omistlig del av civilsamhället.

God Jul och Gott nytt år!

AIK, en klubb som ingen annan

Som elitfotbollens enda börsnoterade klubb skiljer sig AIK från alla övriga föreningar. Nu har klubben tagit beslutet att såväl aktiebolaget som fotbollsverksamheten har en och samma styrelse. Foto: TT

 

AIK har nu infört samma styrelse för den ideella föreningen såväl som det börsnoterade bolaget. Samtidigt påvisar Handelshögskolan att motsatsen är bättre.

AIK:s vägval presenteras samtidigt som Handelshögskolan visar forskning om den s.k. hybridorganisationen, dvs hur skall man få ledningen att fungera i en organisation som både är ideell och kommersiell. Handels modell får ses som motsatsen till det AIK nu inför.

Samma styrelse

Det fungerar i princip så här:

AIK Fotboll som förening har som mål att vara en god företrädare för folkrörelser, utveckla barn och ungdomar. Deras valda företrädare skall helt utan egenintresse brinna för att lämna efter sig en bättre förening till nästa generation. 

AIK Fotboll AB har enligt aktiebolagslagen målet att maximera vinsten till ägarna. Ägarna har också gett bolaget målet att nå sportsliga framgångar och meddelat att vinsten återinvesteras i verksamheten. De privata ägarna med en minoritet av aktierna har uppenbarligen investerat för att stötta sin klubb snarare än för att få ökat värde på aktier och utdelning.

Elitfotboll är en kommersiell verksamhet där kostnaden för spelarna sätts på en internationell marknad och där bolaget konkurrerar om besökare på matcher på en stenhård marknad där vi som individer hela tiden erbjuds massor med möjligheter att konsumera samtidigt som vi har familj, arbete och annat. 

Olika uppgifter

Konkurrensen rör i första hand människors fritid och i andra hand pengar eftersom stora konsumentgrupper ser fritid som en bristvara i större utsträckning än pengar. 

Tabellplacering styrs till 93 procent över varje tioårsperiod av omsättning. 

Skall medlemmarna i föreningens mål om sportsliga framgångar skall bolaget hela tiden öka sin omsättning.

I bolaget är det aktiebolagslagen, bolagsordning, registreringskontraktet med börsplatsen och minoritetsskyddet som styr verksamheten. VD är den operativt ansvariga. Styrelsen skall kontrollera att bokföringen är korrekt, lägga fast en långsiktig strategi och om så krävs byta vd. Arbetet leds av vd och de anställda i bolaget. Någon annan modell finns inte. 

Avtal med andra kommersiella aktörer har genomgående sekretessklausuler och är de av sådan storlek att styrelsen skall godkänna avtalet har styrelsen i bolaget sekretess medan samma personer i styrelsen för föreningen inte har det. 

Det skapar en svår situation.

Mer transparanta

En ökad transparens är inte helt enkel att uppnå även om mycket går att vinna. Här bör man nämna att börsnoteringen och den redovisning som då krävs gör att AIK är väsentligt mer transparenta än övriga klubbar. Kvartalsrapporterna ger mer info än vad man får i övriga klubbar. 

Sedan är det bara medlemmar i föreningen ock aktieägare i bolaget som är mottagare av information.

Supportrar är rent formellt att se som kunder och supporterorganisationer saknar helt rätt att vare sig påverka eller få information enligt både lagar och föreningsstadgar. De har inget ansvar för verksamheten, kan inte ta ansvar, får inte ta ansvar. De är rent formellt icke existerande. Vill de ta ansvar skall de göra detta som medlemmar i föreningen och/eller som aktieägare i bolaget.

Att AIK Fotboll AB har intresse av en god relation till kunder är en självklarhet och supportrarna är också kunder enligt en dom i marknadsdomstolen från 1990. 

Föreningar kräver olika kompetens

Sedan har en klubb som AIK ett 30-tal kundsegment som alla skall hållas nöjda och utöver klacken som levererar en omistlig del av matchupplevelsen bör resterande segment värderas utifrån hur mycket pengar de levererar. 

Att fortsätta rensa i gamla avtal, att införa policies för avtal, att ha kompetens och moral att inte skriva avtal som skadar AIK är några områden som skall ses som förbättringar. 

Men slutsatsen är att styrmodellerna för den moderna kommersialiserade elitidrotten behöver utvecklas. För egen del är jag tveksam till om gemensam styrelse är en väg framåt. 

I föreningen skall man brinna för att lämna en bättre förening till nästa generation genom omfattande kunskap om föreningsrätten. I bolaget skall man brinna för kunder, service, upplevelser, ekonomi, avtalsrätt, arbetsrätt. 

Det är försiktigt uttryckt rätt olika kompetenser som normalt inte finns i samma människor. Min erfarenhet från gemensam styrelse är att vi la 95 procent av tiden på bolaget och mindre än 5 procent på att utveckla föreningen.

Den som lever får se.

Tysk modell tveksam i Sverige

Jo, nog är det en kamp som AIK står inför vid kvällens årsmöte Det handlar om pengar, om makt och om framtiden. Foto: Christine Olsson, TT

 

Det handlar om makt och pengar. Ett bråk som splittrar AIK-arna som också frågar sig om Lagardére verkligen är rätt partner.

I kväll torsdag hålls det extramöte i AIK där styrelsen lämnar sina  uppdrag och ställer sina platser till förfogande och valberedningen ska sedan presentera ett förslag till ny styrelse.

Bråket i AIK är komplext och jag saknar indata, men här har Olof Lundh på Fotbollskanalen och Robert Laul på Sportbladet lagt energi på att beskriva händelserna och de är trovärdiga. 

Det handlar om makt och pengar. I AIK kommer snart Alexander Isak att skapa 70-100 miljoner i intäkt, det får ses som en förmögenhet och hör också till bilden av dagens turbulens. Och, "Greed is good" är en fantastisk replik i Wall Street. Men i svensk idrott är girighet och möjlighet att få egna fördelar något negativt.

Kostar mer än avtalen ger

Utöver makt handlar det nu om huruvida avtalen AIK har med Lagardère om sponsorförsäljning respektive arenahyra är bra eller dåliga för klubben.

Jag har ingen insyn i de här avtalen, då skulle jag inte skriva om dem. Det är ett principiellt resonemang.

Vi kan till att börja med anta att avtalet ingicks för att AIK var missnöjt med vad sponsorförsäljning i egen regi gav i intäkter och att Lagardére var berett att garantera ett högre belopp utifrån bedömningen att man var duktigare.

Såna här avtal omfattar ett garantibelopp och provisioner. Då uppstår två problem. Leverantören har ett starkt incitament för att få upp bruttobeloppen i så kallade barteraffärer där klubben har en motsatt drivkraft. 

Vidare är klubben den som står för kostnaden för att leverera enligt avtalet, dvs det finns alltid en risk att klubbens kostnader plus provisionen till leverantören gör att det blir en minusaffär. 

Fel villkor för tysk modell

Marginalen på sponsoravtal har sjunkit de senaste 20 år. Det krävs mer i leverans av klubbarna samtidigt som priset på exponering har sjunkit på grund av internet.

En tredje faktor är att ligorna har utvecklats. Både SEF och SHL men även andra sporter agerar i dag med ligan som den centrala aktören som har rättigheter. Ligan blir då i praktiken en konkurrent till aktörer som Lagardère.

Som lök på laxen är Sverige en extremt digitaliserad marknad med liten och gles befolkning. Att som Lagardère ta en tysk modell till Sverige är mycket svårt utifrån detta.

Min tes är att klubbarna skall agera i egen regi. Mellanhänder gentemot de största kunderna är ingen bra lösning. Ombuden, som Lagardère, finns för att klubbarna inte har anställt rätt kompetens med konsekvensen att kundrelationen för de största kunderna hamnar hos någon annan.

Utöver egenregi så är ligasamverkan för att erbjuda nationella rättigheter allt man behöver om den egna organisationen är kompetent.

Blev snett från början

På arenasidan kan vi utan att ha läst avtalen se att premiumprodukterna verkar vara prissatta i kronor istället för procentuell fördelning genom att läsa AIK:s rapporter. Det är ett vanligt förekommande fel. Arenaoperatörer verkar inte ha förstått att de är en ”Inventory Business”. Det innebär att båda parter tappar intäkter. Det finns förmodligen fler områden där avtalen suboptimerar intäkter för båda. Här förlorar man förmodligen +5 miljoner var per år på grund av okunskap.

Att Lagardère kan få provision för avtal där de också fakturerar AIK alla kostnader (Sportbladet) är självfallet ingen bra modell. 

Vi kan vidare anta att Stockholmsklubbarna har rätt bra arenaavtal med tanke på de förluster som ägarna av arenafastigheterna bär. Min syn är att 8-15 procent i hyra med en stege från en låg fast minimihyra per match är att föredra. Har man inte skapat gemensamma incitament för att öka intäkterna så ökas inte intäkterna. 

Avskeda vd:n eller ej?

När nu Per Bystedt väljs till ordförande så har han under en kort tid framåt två alternativ som är grundläggande. Avskeda VD eller samverka med VD. Mikael Ahlerup själv har att välja på att säga upp sig eller stanna.

För Mikael Ahlerup som får jobb med högre lön omgående utifrån sitt trackrekord som är bäst inom svensk idrott är det en mycket hög risk att stanna. För Per Bystedt är det en mycket hög risk med att avskeda vd:n. Mikael Ahlerup gjorde ett fantastiskt arbete med Astrid Lindgrens värld, blev utsedd till årets chef och får vilket jobb som helst inom Upplevelseindustrin.

För AIK vore ett vd-byte nu en katastrof.

Det blir mycket svårt att rekrytera en ny vd med kapacitet för ett noterat bolag och bevisade framgångar inom upplevelseindustrin och de krav som då ställs när huvudägaren är en förening som beroende på vilka av den procent av medlemmarna som går på årsmöten och kan fatta vilka beslut som helst. 

Kan bli en konkurrent

Jag har länge hävdat att AIK för att nå sina idrottsliga mål behöver nå ca 200 miljoner i omsättning varje år (inklusive normala spelarförsäljning men exklusive extraordinära som Alexander Isak). Om avtalen med Lagardère är motstridiga det målet så har vi svaret på vad man bör fokusera på. 

AIK är en del av SEF som utvecklar strukturer och organisation för att hantera den nationella sponsorförsäljningen såväl som kundupplevelsen. Här finns en utveckling som skapar ökad omsättning för klubben. Ligasamverkan är något nödvändigt i ett litet glest befolkat land som Sverige. Risken att Lagardère blir en konkurrent till det man gör tillsammans skall inte underskattas.

Fastighetsägaren Fabege förlorar varje år pengar i en arena som utifrån den senaste aktieförsäljningen där Solna stad sålde 16 procent för fyra kronor är värd 25 spänn. 

En relevant värdering för ett bolag som går 200 miljoner i förlust men lite trist för de som investerat 3,5 miljarder. Svenska Fotbollförbundets andel är idag värd 8 kronor. Ett förbund som har stoppat in ca 500 miljoner av medlemmarnas pengar...

Lagardére förlorade 55 miljoner

Lagardère förlust förra året var 55 miljoner trots att man inte behövde betala någon hyra.

AIK går back på verksamheten exklusive spelarförsäljning, dvs allt som berörs av sponsor och arenaavtal.

Så här kan man inte ha det.

Elitfotbollen har liksom hockeyn på mindre än tio år blivit en del av upplevelseindustrin där man direkt konkurrerar om människors fritid med ett stort antal aktörer. Här krävs den typ av hybridorganisation som Handelshögskolan forskat om där den ideella föreningens verksamhet skall kunna samverka med den renodlat kommersiella verksamhet som arenaidrott idag är en del av.

Jag ser i nuläget ingen större anledning att kritisera Lagardères arbete, utan jag tror att det är felaktiga grundförutsättningar som är problemet.

När det gäller sponsorförsäljningen så kan bästa lösningen för båda parter vara att avsluta samarbetet. När det gäller Friends och arenahyran är min tes att det finns potential att finna modeller som ger båda parter ökade intäkter. 

Det spåret måste drivas hela vägen. Skall AIK kunna vinna Allsvenskan oftare måste intäkterna upp och då får inte motstridiga strukturer försvåra detta.

Supportrarna kan till slut ställas inför det svåra beslutet att spela på Tele2 på konstgräs och vinna titlar eller stanna på Friends Arena och inte göra det. Det vore tragiskt om det gick så långt.

En gigantisk succé utom för SvFF

Fotbollstemplet, multiarenan, eventhallen - Friends Arena lockar massor av människor innebär en påfrestning för många men är också till glädje för åtskilliga... Foto: Michael Campanella, TT

 

Arenabolaget i Solna, dvs det bolag som äger fastigheten Friends Arena har låtit IUC AB, som skall ses som en mycket seriös aktör, göra en ordentlig utvärdering av effekterna för samhället av Arenastaden.

Den färdigbyggda arenastaden (arena, hotell, massor med kontorsfastigheter och väldigt många bostäder samt gator, kollektivtrafik med mera) beräknas från 2020 generera ett bidrag till samhället (stat, landsting och kommun) på 18 miljarder per år.  

Finansiell succé

I försiktiga beräkningar, punktskatter som är väldigt mycket pengar (energi, moms etc) ingår inte och då kontoren som företagen har flyttat från, butiksytorna är fyllda och lägenheterna som de som flyttat in flyttat från är fyllda så är det genomgående nya pengar.

Det är inte konstigt. Så fungerar tillväxt. Den skapar nya pengar på riktigt (bara banker som gör nya pengar utan substans, då med risker för samhället).

Arenan genererar utanför arenan en omsättning på 300-400 miljoner kronor per år. Det gäller då hotell, shopping och restauranger i samband med event. Här är i stora konsumentgrupper kannibaliseringen högre, dvs hade inte medlen konsumerats vid Friends hade de konsumerats någon annan stans.

Ur det perspektivet får Arenan ses som en finansiell succe för Peab, Fabege och Solna stad. Vidare också för svenska staten (som alltid är den största vinnaren utan risk) samt Stockholms läns Landsting. Statliga Jernhusen har fått bra betalt för marken så de har heller inga skäl att klaga.

Får inte vara så tysta

För Fabege som nu äger merparten av arenan i det kommanditbolag som arenabolaget utgör föreligger fortsatta förluster för arenan under lång tid. Deras vinster från Arenastaden är väsentligt större så det är inget problem

Kommanditbolag är speciella, förlust/vinstandelen kan avvika från ägarandelen och det är uppenbart att den andra ägare som är Svenska Fotbollförbundet inte kommer att behöva bära sin andel av förlusterna (33 procent för eget ägande och för Folksams ägande). 

Varför SvFF inte publikt kommunicerat detta är obegripligt. Karl-Erik Nilsson som ordförande är uppväxt inom en socialdemokrati av Ingvar Carlsson-modell. Dvs på den tiden S var en folkrörelse med en väl fungerande intern demokrati. 

SvFF borde som största specialförbund inom RF och Sveriges största folkrörelse vara ett föredöme på demokratiområdet. 

De är motsatsen. Jag har stor respekt för Karl-Erik Nilsson såväl som Håkan Sjöstrand Det är goda personer men de måste rensa ut och skapa en ny modell för det nya samhället vi nu lever i.

Pengar kommer aldrig igen

Över tid vid nyemissioner blir SvFF med all säkerhet utspädda. De har inte råd att vara med. Inget negativt med det. Värdet på Arenan på en kommersiell marknad är mindre än 1 miljard och enda möjligheten för SvFF att någonsin få en krona tillbaka är sedan länge borta.

SvFF:s hela eget kapital och mer därtill är förbrukat för syftet att berika Solna Stad, Jernhusen Peab och Fabege. Jag har inte helt koll på stadgarna för SvFF men om de är nära det normala inom RF är verksamhet som primärt syftar till att berika andra direkt motstridigt stadgarna.

SvFF har med 300 miljoner kr i insats och 200 till i förlusttäckning lagt en halv miljard på att berika staten, Solna stad och Stockholms läns landsting med 18 miljarder per år. 

Det är något vi bör tacka SvFF för, men vi kan samtidigt fundera på om inte pengarna borde ha använts till att utveckla svensk fotboll.

Vad och vilka finns bakom kulisserna?

Jag köpte aktier i Peab när jag förstod upplägget runt arenan och är skyldig Karl-Erik Nilsson (och hans företrädare) en god lunch av det skälet. Tack.

På det kommer mycket välgrundade misstankar att fastighetsägaren inte optimerat avtalet med operatören och att operatörens avtal med de stora arrangörerna AIK och SvFF är motstridiga och leder till att båda förlorar.

Skulle det visa sig att konflikten i AIK nu handlar om att den gruppering som vill byta ut VD stöttas av det bolag som vill behålla rätten att sälja sponsorrättigheter som enligt den andra grupperingen inte levererat så blir jag bekymrad. Hörsägen är inte grunden för att påstå att det är så. AIK är en demokratisk förening så medlemmarna bör få all info i denna fråga.

Utöver att det påverkar AIK negativt så kommer det påverka värdet på arenan. 

Att Arenastaden är bra för Solna stad, Mall of Scandinavias ägare, staten, Peab, Landstinget, Fabege med flera är lysande. Jag älskar tillväxt.

Tre avgörande frågor

Kvar står tre frågor:

1: Hade det gått att utveckla Arenastaden utan arenan?

2: Hade SvFF kunnat nöja sig med att chippa in 100 miljoner kronor för att lova att spela där och sluppit det de inte hade pengar till och inte förstod?

3: Kan AIK vinna SM-guld om de har en för dem negativ avtalssituation med både sponsorsäljare och arenaoperatör?

Att fastighetsägaren förlorar på att avtalen är motstridiga vet jag. Huruvida punkt tre är felaktig eller korrekt kan jag inte bedöma för jag har inte fakta nog.

Fast om nu AIK har extra årsmöte och skall rymma 20 000 medlemmar så får Friends en eventdag till. Jag antar att så viktiga frågor gör att åtminstone 15 000 kommer. Det är en sån här gång då svensk folkrörelse visar vara den starkaste demokratiska delen av civilsamhället. (Ironi)

Att den part som fått dit 0,6 procent av medlemmarna skall vinna vore en katastrof för svensk föreningsdemokrati. Fast så kan jag inte tänka, då blir våra politiska partier av med all legitimitet för de når bråkdelen. 

Med andra ord, SvFF ger 18 miljarder i stöd till samhället varje år. Att jämföra med idrottens totala statsbidrag på 1,8 miljarder...

Det var inget smart förslag...

Nja, moderaternas förslag med en ny myndighet en så kallad Barnidrottsman var nog inte så genomtänkt. Foto: TT

 

Att från politiskt håll sätta en överrock på vår största folkrörelse är ingen väg för att skapa ett bra samarbetsklimat.

Moderaterna med Saila Qvicklund föreslår en ny myndighet en så kallad Barnidrottsman för att få bukt med sexuella övergrepp inom idrotten.

Det förvånar mig, Saila Qvicklund är nog den riksdagsman som kan idrotten bäst, förstår idrottens samhällsnytta och organisationens struktur bättre än de flesta. Det här är ett dumt förslag av flera skäl.

Ingen vettig lösning

Till att börja med har RF såväl som alla specialförbund som föreningar att ta ansvar för ur man skall agera när misstanke uppstår. Föreligger sexuella övergrepp skall det polisanmälas och pedofiler får gärna låsas in till dess de accepterat kemisk kastrering i min bok.

Idrotten drivs idag som demokratisk folkrörelse. Att sätta en myndighet som med regleringar och förordnanden skall besluta om hur 20 000 föreningar, 70 specialförbund och RF skall arbeta på det här området är ingen väg framåt

Idén kan dock göra något för sysselsättningen eftersom vi behöver en förskoleombudsman, Unga Örnar-ombudsman, 4 H-ombudsman, Kyrkoombudsman, ungdomsgårdsombudsman och så vidare till dess vi har en ombudsman för varje större område där det finns barn och ungdomar. 

Vill man prioritera kan katolska kyrkan få vara först. Rent statistiskt så räddar vi flest barn den vägen. 

Större än ett idrottsproblem

Ämnet är för allvarligt för att raljera, men arbetet mot sexuella övergrepp på barn är något som inte kan isoleras till idrotten. De hemska övergrepp som Patrik Sjöberg utsattes för kan lika gärna ses som familjeövergrepp då det var hans styvfar som stod för övergreppen.

Vi strävar efter målet att minska antalet övergrepp på barn. Med en miljon barn och ungdomar inom idrotten kommer det självfallet alltid att finnas sådana övergrepp av rent volymmässiga skäl. Vi kan inte få bort dem, men vi kan minska antalet och måste göra allt som går för att göra så.

Då krävs funktionalitet och effektivitet, begrepp som tyvärr blivit motstridiga begreppet Myndighet. 

Anser man att vår största folkrörelse inte på egen hand kan agera med syftet att barn inte skadas eller utsätts för övergrepp bör man i första hand föreslå att allt stöd till idrotten dras in. Någon annan intellektuellt baserad slutsats går inte att komma fram till. 

Det här ska polisen sköta

När det begås övergrepp så är det polis och åklagare som skall agera. En Barnidrottsombudsman får då myndighetsrollen att agera förebyggande då polis och åklagare av goda skäl har monopol på sin verksamhet.

Det kommer hen inte att kunna göra. Först och främst få vi då att hantera den politiska sanningen. Barnidrottsombudsmannens enda väg till ökade anslag är att överdriva problematiken, föreslå nya åtgärder, kampanjer, och kontroller. 

Det kan leda till färre övergrepp då det garanterat leder till färre ledare, färre barn som tränar och färre föreningar. Glädjen över barnens glädje och framgångar, det som driver ungdomsledare, förminskas snabbt av en myndighet som tjänar på att se varje ungdomsledare som en presumtiv pedofil.

Direkt brott mot principen

Historiskt finns flera undersökningar som påvisar att vi har för många myndigheter och att de fungerar dåligt. Skälet till att de föreslås är oftast att en riksdagsman som är en god person vill göra något för att få bort eller minska ett oönskat beteende. När man väl infört myndigheten har man agerat. 

Att sedan myndigheten inte genererar önskat utfall behöver man inte bry sig om. Här har moderaterna varit de som haft högst förståelse för att nya myndigheter inte skapar ett bättre samhälle. Förmyndarna i FP och vänstern har haft motsatt åsikt.

Att från politiskt håll sätta en överrock på vår största folkrörelse är ingen väg för att skapa ett bra samarbetsklimat. 

För dopingområdet där den största delen av problemet idag ligger utanför idrottsrörelsen (gym, kosttillskott och dopingpreparat för träning) är det en annan sak. Att genomföra detta med RF och specialförbunden emot vore ett direkt brott mot principen för hur staten och civilsamhället samverkar. 

Nu lär inte förslaget bli verklighet. M sitter inte i regeringen, verkar inte ens vilja göra så och det här förslaget lär inte vinna stöd från Magdalena Andersson som drömmer om att spara pengar på att effektivisera myndigheter. 

En arena i kapitalismens klor

Tjusig och förförisk - men så är det också tjusiga pengar. 3,3 miljarder... Foto: TT

 

Det har skett ägarförändringar i Friends Arena. Fabege har köpt ut statliga Jernhusen, Solna stad och Peab.

Miljardären Erik Paulsson äger Fabege och hans bror Mats äger Peab. De påstås inte vara så goda vänner längre, och de har delat upp sitt ägande. Detta är dock i sammanhanget oväsentligt.

Minus 200 miljoner per år

Det som är väsentligt är att fastigheten som har kostat 3,3 miljarder i byggnad och ombyggnad (arenan var felaktigt ritad och behövdes göras om efter tre år) nu ägs av det urfattiga Svenska Fotbollförbundet och ett börsnoterat fastighetsbolag med +10 miljarder i tillgångar. 

Arenan kan i bästa fall komma ner till förluster på bara ca 120 miljoner per år, dock syns inga tecken på annat än att den befintliga nivån på minus 200 miljoner ligger kvar i flera år till.

SvFF äger 33 procent (man säger 22 procent eftersom man lånat pengar av Folksam mot 11 procent men avtalet är sådant att SvFF äger förlusten för Folksams andel). 

SvFF har inte råd att betala sin andel av förlusterna. 33 procent av 200 miljoner (som är nuvarande nivå) är 66 miljoner och det klarar inte SvFF. Fabege har hjälpt dem hittills men vad som händer när Erik Paulsson lämnar bolaget (han är gammal) står skrivet i stjärnorna. 

De gör vinster

För Peab, Solna stad och Jernhusen är Arenastaden en ekonomisk bingo som gör förluster på arenan till småpengar i sammanhanget.

Läget är nu som följer. Arenan är värd någonstans mellan 800 miljoner och 1 miljard. När Lagardère når en sådan omsättning att man kan betala runt 75 miljoner i hyra når man den värderingen. Direktavkastning på 6-8 procent får ses som det normala i fastighetsbranschen. Fabege som noterat bolag kan inte ta upp värdet till det ursprungliga. Swedbank som har lånat ut 1,6 miljarder bör kräva in säkerheten för lånet.

Mitt i detta står då svensk folkrörelses största aktör, den ideella organisationen Svenska Fotbollförbundet. Höll på att skriva demokratiska också, men där är man inte riktigt utifrån sitt agerande vid senaste ordförandevalet (inget fel på ordförande, bara på processen) och hur man hanterar förbundsmöten och information. 

Friends Arena har kostat förbundet allt kapital man byggt upp under 100 år och mer därtill. Ägandet är och kommer för lång tid att vara värdelöst och en belastning. Samhälls- och teknikintresse skapar behov av en större renovering inom 20-25 år vilket gör att avskrivning är för låg. 

Har inte råd längre

Förbundet har inte råd att vara med på de löpande nyemissioner som behöver göras. Att vara minoritetsägare som fattig aktör med en majoritetsägare som är förmögen är den sämsta positionen man kan ha. Sägningen är ”En liten minoritetsägare är en liten idiot, en stor minoritetsägare är en stor idiot”. 

Förbundets verksamhet var sist jag kollade att utveckla svensk fotboll. Står ingenting i stadgarna om att äga olönsamma multiarenor. Satsningen på Friends är det dummaste man har gjort och man agerade trots att all kunskap om hur ekonomin skulle utvecklas fanns där tidigt. 

Skälet till att jag fem år i förväg kunde förutse de årliga förlusterna beror inte på att jag är synsk eller fantastiskt duktig. Det tog ca 20 minuter att göra beräkningen och resultatet blev 200 miljoner i förlust. 

Varken event eller publik räcker

Att vi inte har event nog för två stora arenor i Stockholm och dessutom inte har publik nog visste alla. Friends marknadsplaner inför beslutet baserades på 1,5 miljoner besökare per år. Med 40 kronor i hyra per besökare till fastighetsbolaget var det bara att räkna.

Trafikkaoset i huvudstaden har minskat upptagningsområdet för arenan dramatiskt och fortsätter e-handeln att utvecklas så riskerar även Mall of Scandinavia att få problem om tio år även om upplevelsedelen av arenan är betydande.

SvFF bör skyndsamt finna en väg att bli av med ägandet i arenan. Den kan bara gå med vinst om man tar en smäll på 2,5 miljarder och även då är vinsten fem-sju år borta.

Kastat bort en halv miljard

För Lars-Åke Lagrell blir arenan något som förstör bilden av den smartaste och duktigaste ledaren i idrottssverige under mer än 20 år på samma sätt som Reinfeldts eftermäle förstörs av migrationsöverenskommelsen med MP. 

Arenan skulle självfallet ändå ha byggts för att skapa arenastaden och den vägen berika PEAB, Fabege, Jernhusen och Solna stad men utan investering från SvFF. 

Förbundet använde all sin kompetens för att landa i en slutsats att man skulle gå all in på den garanterade förlustaffären och tacka nej till de delar som garanterat skulle generera stora vinster.

SvFF har kastat bort en halv miljard och gjort det medvetet. Det är svårt att förstå.

Media får vänja sig vid andra villkor

Henrik Larssons beteende inför journalister fick DN:s Johan Croneman att gå i taket och i sin tur reagerade Dan Persson. Läs om deras motsatta uppfattningar. Foto: TT

 

Johan Croneman – media - Henrik Larsson och, ja, det handlar om framtiden. Jag är inte så förtjust i den här utvecklingen heller, av demokratiska skäl, men vi kan inte förneka att verkligheten ser ut så här.

Johan Croneman, en av Sveriges lästa krönikörer ondgör sig över Henrik Larsson i Helsingborgs IF för att Larsson inte vill prata med journalister. Croneman föreslår därför att media bör sluta skriva om Helsingborg. Croneman skriver i en tidning som är mest känd för att man ljög och förtalade Carema i en artikelserie om äldreboendet Koppargården och vägrat be om ursäkt för detta.

Tidningen konkurrent med klubbarna

Det är extremt valida åsikter som Croneman framför. Om det hade varit 1995. Nu är det inte 1995 och det har den gode Croneman missat.

När jag och Croneman var unga, dvs i början på 60 talet (halva Sveriges befolkning är födda efter 1975) så såg det annorlunda ut. För Notvikens IK i division III norra Norrland var kvartssidan i Kuriren och Norrländskan en bekräftelse på att man fanns och tack vare den kunde man gå från 300 till 320 betalande på nästa match. Fortfarande idag så finns det avtal där klubben får, numera helt värdelösa annonsytor hos lokalmedia och de får mer access till vad som händer i klubben.

På området TV har idrotten för länge sedan lärt sig ta betalt. Idag tar man väldigt bra betalt men när det gäller tidningar har ingen agerat.

Tidningen är numera en direkt konkurrent till klubbens och ligans hemsidor och idrotten är ett av de områden där artiklar på nätet hamnar bakom betalväggar för att tidningarna tjänar mycket pengar på idrott. Print där folk betalar kan vi snart bortse ifrån. Läsarna av print är snart väsentligt äldre än både Croneman och jag och vi är tokgamla. 16 procent av de under fyrtio läser lokaltidning och den siffran sjunker i en rasande hastighet.

Jag vill inte ha objektivitet

Svensk elitidrott är idag en gratisleverantör av intäkter till media. Och man får ingenting av värde tillbaka. Så trist är sanningen.

UEFA och förbundets krav på pressläktare och medieservice bygger på ett samhälle som vi lämnat. I det samhälle vi fått är det enkelt. Media som vill tjäna på att skriva om idrotten får i framtiden skriva på ett avtal och börja betala. Croneman och hans kollegor tvingas inse att de inte bara är journalister utan också innehållsköpare.

Medias argumentation mot en sådan utveckling är att de är objektiva, neutrala och faktabaserade. Därför kan inte klubben själva vara media då de saknar trovärdighet eftersom de är subjektiva.  Det var också en korrekt slutsats i det samhälle vi en gång hade.

Verkligheten idag är då två saker 1: förtroendet för det s.k. oberoende, objektiva faktabaserade media som tidningar anser sig representera har minskat och mer viktigt 2: När jag läser om Arsenal och Luleå Hockey så vill jag inte ha objektiva fakta. Oavsett om vi förlorar eller vinner vill jag läsa en subjektiv skribent som lider och gläds på samma sätt som jag.

Båda kommersiella

En elitklubb i en stor sport är idag en kommersiell aktör som försöker tjäna pengar på intresset för verksamheten. Media är en kommersiell aktör som skall berika sina aktieägare genom att få människor att betala för att läsa det de skriver om elitklubbar.

Om vi då glömmer diskussionen om det är bra eller dåligt att det blev så utan använder det 3000 år gamla grekiska uttrycket att ”kalla en spade för en spade”, dvs utgå från den verklighet vi har så är det enkelt.

SEF, SHL, Hockeyallsvenskan, basketligan med flera måste skydda alla sina immateriella rättigheter.

Publicerar någon en bild på en klubbtröja utan att ha pyntat skall hen stämmas eftersom tröjan är skyddad. Hela behovet av att läsa om matchen skall klubben/ligan/motståndarlaget tillfredsställa. De pengar detta är värt skall hamna hos klubben. Självfallet skall de media som lägger upp åtta siffror för att bevaka SHL eller Allsvenskan eller sex siffror för att i lokal media bevaka en klubb få alla förutsättningar för att göra det också.

Klubbarna ska tjäna pengar

Cronemans idé om att den malliga morgontidningen kan bojkotta de klubbar som inte ställer upp på deras villkor bör relativt omgående bytas ut mot att om journalist och fotograf från tidningen vill bevaka en match så är de välkomna på arenan om tidningen har ett avtal där man pyntat och inte annars. Tror man att den division III-fotboll som fortfarande är gratis genererar några läsare som pyntar på nätet så får man göra det.

Jag kan självfallet se ett stort antal problem ur ett övergripande samhällsperspektiv att det blivit så här. De långsiktiga konsekvenserna är inte bra för det demokratiska samhället. I min roll som skribent utifrån ståndpunkten att agera för vad som är bra för idrotten och i min roll som rådgivare till elitidrotten är det mycket enklare. Låt ingen annan tjäna pengar på er verksamhet utan att ta betalt.

Croneman får ringa Mats Enquist i SEF och Ulf Rönnmark i SHL och säga de enkla ord som i den här världen är fullt jämförbara med det mer personliga ”jag kommer att älska dig mest tills jag dör”, dvs ”vi pyntar 10 mill per år om vi får de här rättigheterna.

Så slutsatsen är enkel. Låt Croneman och hans gelikar bojkotta. Henke Larsson kommer att bjuda på både middag och sig själv till de media som ökar hans spelarbudget men som professionell vet han att det finns ingen anledning att bjuda gratisätarna.

Sen ser jag otroliga problem för samhällsutveckling, demokrati och humanismen med en utveckling där media, i den form den fanns en gång, försvinner. Men det är en annan diskussion.

Henrik Stenson var inte särskilt svårflirtad. Där fanns redan Nicklas Lidström och Stefan Edberg, två av svensk idrotts mest framgångsrika personer.  Och mest förmögna. Så Henrik Stenson passade in och blir  majorvinnaren och Sveriges bästa manliga golfare genom tiderna nu delägare i det framgångsrika kapitalförvaltningsbolaget Case. 

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

På stranden spelar kändisar beach-volleyboll, i Hamngatans backe med mål utanför restaurang Sand är det utföråkning. Båstad förvandlas under några dag till eventend Högborg. Och jodå, det spelas också tennis i Båstad, men nog är det kokurrens runt uppmärksamheten.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.