Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

"Det självklara och ändå oacceptabla"

Sportbladet har en artikelserie om idrott och alkohol. Hyckleriet når inga gränser och moralpaniken är nära. Här ”avslöjas” att idrott har en nära relation med alkohol, primärt öl. Jaha vad blir nästa steg, att det avslöjas att ”Zlatan har en nära relation med fotboll”.

Texten är skriven med insinuerande ton på nivån 14-årig IOGT-fundamentalist och har ensidigt tagit ställning för att det av ett eller annat skäl skulle vara förkastligt om någon tog en pilsner när man tittar på fotboll. 

Vad är syftet med artiklarna?

IOGT en organisations vars hela existensberättigande handlar om vad andra skall göra och inte göra är flitigt citerad. Förmyndarelände är ingenting jag tycker om och IOGT får folkpartister att framstå som liberala.

Varför gör man en sådan här artikelserie?

I tidevarv där vi lär oss att vi dör i prostatacancer om vi dricker mjölk är inte alkoholen det enda farliga.

Det är självfallet så att för mycket och för ofta leder alkohol till missbruk med förstörda liv, förstörda familjer, brottslighet med mera. Det är inte så att den alkohol som förekommer i samband med idrott är orsaken.

En försumbar andel för bolagen

Av den totala marknadsföringsbudgeten för alkohol får idrotten en försumbar andel, dvs ungefär där idrotten ligger mot all marknadsföring.

Det finns ingen satsning på idrott från bryggeriernas sida, de slänger in någon mille i kompletterande sponsorskap. Fokus ligger på tv, branding i krogmiljö, internetmedia och print.

Alkoholkonsumtionen i samband med idrott är försumbar. En vuxen besökare på en golfklubb gör av med ca 25 kronor på alkoholhaltig dryck, en besökare på en elitseriematch i hockey ca 18 spänn och på allsvenskan i fotboll är siffran ett par tre kronor. Senast jag blev full på 18 spänn var i mitten på 70-talet.

Idrotten får någon procent

Företag marknadsför sina produkter för att sälja. Utan marknadsföring så väljer kunderna konkurrenterna istället. Det gäller för alla branscher där det inte är monopol.

Idrotten får någon procent av marknadsföringskakan, mer om man räknar in tv-bolagens intäkter för reklam vid live-sändningar men ungefär den andel idrotten förtjänar utifrån den exponering man kan erbjuda.

Den indignerade reportern glömmer dessutom bort att den tidning han får lön ifrån tjänar mycket pengar på annonser för alkohol.

Självklarheter, då som nu

Att alla föräldrar vill att deras barn inte skall dricka för tidigt, för mycket och för ofta är en självklarhet.

Att idrottsrörelsen som engagerar många ungdomar bör ha värderingen att alkohol inte hör ihop med idrottsutövande är också en självklarhet. Sedan är 70-talets ”Spola kröken” kampanj just 70-tal.

Det Sportbladet glömmer i artikelserien är att marknadsföringen av alkohol i idrottssammanhang inte riktar sig till idrottarna. Zlatan är nykter på plan, de andra också. Den här marknadsföringen riktar sig till vi som tittar på idrott.

Inte annat än lagligt

Då har vi bestämt i det här landet att det är lagligt att sälja, köpa, vidaresälja och dricka alkoholhaltiga drycker.  Det är alltså helt ok att jag som myndig individ utan synbarlig berusning får möjlighet att köpa en öl på Johanneshov, på O`Learys eller dricka en i tv-soffan under matchen.

Det vore då ett allvarligt ingrepp i min integritet om inte leverantörerna får möjlighet att göra reklam för sina produkter så jag får information om vilken öl jag bör köpa.  Reklam är dessutom förutsättningen för media som är en grundläggande del av vår demokrati.

Kan vi inte en gång för alla lägga ner det här hyckleriet om alkohol och idrott?

Vinner man SM-guld så partar man och det är lika naturligt som om företagen firar en jätteorder eller familjen en 50-åring. De flesta ungdomar börjar dricka alkohol innan de har åldern inne, idag, för 20 år sedan och för 50 år sedan.

Det verkliga problemet

Här är debuten snarare senare för de som idrottar.

Problemet är inte reklamen, problemet är att en 15-åring idag har tillgång till alkohol 24/7 via nätet och mobiler och den omfattande langningen av smuggel, detta oavsett om 15-åringen idrottar eller ej.

Sedan kanske Aftonbladet kan göra en artikel om sportjournalister och hur det gick för dem, här är dödstalen otroligt mycket högre än för idrottarna. Börja med Hyland. Ta sen den där fantastiska om Grive, Gin & Tonic och Wimbledon.  Inte har någon föreslagit att vi skall införa nykterhetskrav på sportjournalister för det.

Är det så illa att Sportbladet försöker för egen snöd vinnings skull skapa en felaktig bild av idrotten som bland annat gör det svårare att rekrytera ungdomar? I så fall gör man det på felaktiga grunder.

Det är trist.

"Det är väl inte en Johultare till, väl?"

Svenska Fotbollsförbundets blivande ordförande Karl-Erik Nilsson har satt ner foten. Han vill införa ett system där pengar fördelas utifrån andra principer än vem som är bäst på att spela fotboll, bäst på att dra in pengar till fotbollen och bäst på att utveckla en fotbollsklubb.

Robert Laul skriver insiktsfullt i Sportbladet efter att Karl-Erik Nilsson uttalat sig i P4 väst.

Tre alternativa tolkningar

Det finns tre möjliga tolkningar av bakgrunden till hans uttalande:

A: Han är korkad.

B: Han är kreationist, misstror Darwins survival of the fittest och har en dröm en jättelik allsvenska med 2 000 lag där alla alltid spelar oavgjort som det slutgiltiga beviset på att fördelat pengarna rättvist.

C: Han är Johultare, målet är 50- och 60-talets samhälle, den  verkligheten skall vara grund för dagens lösningar.

Fotboll utan mål!

När jag var ung för mycket länge sedan (mer än fyrtio år sedan) i Luleå, en stad på den tiden dominerad av ideologiskt hårdföra sossar på lägre nivå och pragmatiska kloka sossar i toppen så hade Unga Örnar monopol på all fritidsverksamhet för ungdomar.

De införde i sin goda strävan att verksamheten inte skulle vara en så elitistisk verksamhet fotboll utan mål. Av outgrundliga skäl så blev det ingen succé och idén lades sedan ner då ingen tyckte det var kul, dock utan att fotbollen togs upp i deras regi.

Det är 45 år sedan Åshöjdens BK kom ut, en del av den tidens välskrivna och läsvärda ungdomsböcker på marxistisk grund. Jag älskade Max Lundgren såväl som Stig Malmberg och Sven Wernström. Max dog 2005 och jag tror inte Marx är lösningen på framtidens problem.

Frontalkrock med elitklubbarna

När Bosse Johansson i Svensk Elitfotboll kraftsamlar och sätter målet att dubbla elitens omsättning och göra Allsvenskan till Nordens bästa liga kommer nästa ordförande för fotbollsförbundet och säger ungefär:

”Det där kan ni fetglömma. Här skall inte satsas på elit, här skall inte skapas någon attraktiv fotboll, inga Champions Leage-drömmar utan här skall vi vara jämlika”

Jag har förstått att konflikten inom socialdemokratin är mycket stor och att skillnaden mellan vänsterfalangen med Veronica Palm, Morgon Johansson med flera på ena sidan och Östros, Mona, Österberg, Nuder på andra sidan är på gränsen till olösbar.

Nej, så kan det väl inte vara

Det jag inte förstår är de inom fotbollsdistrikten som sett detta som en väg till framgång.

Hela idén med att välja en Johultare för att säkra att striden skall bli publik, långvarig och helst genomföras med så smutsiga vapen som möjligt är fullständigt absurt. Så kan ingen ha tänkt.

Att den hårdföra högerfalangen i KD tidigt insett att deras åsikter om Kreationsm, antiabort och homofobi inte skulle vinna mark i partiet och sett fotbollen som det näst bästa verkar osannolikt. Nilsson kan inte vara tokkristen.

Den tid det tar och den skicklighet som krävs för att hamna på korta listan som ordförande i SvFF efter Lagrell som är en Sveriges bästa maktspelare gör det mindre troligt att han är korkad.

Han gör det trots bättre vetande

Ändå har Nilsson skapat ett minst decennium långt misstroende från SEF och dess medlemsklubbar.

Han har lyft upp en sedan länge dödförklarad konflikt mellan elit och förbund till ytan och han gör det trots vetskapen att SvFF kan vara väsentligt försvagad om tre år när Nationalarenans resultat äter upp förbundets egna kapital.

Varför?

Hur skall han kunna få stöd på stämman?

Vad händer om han blir vald?

Är det en taktik som vi inte förstår...

Sverige behöver ett starkt samlande och väl fungerande fotbollsförbund på samma grunder som vi mår bra av en kompetent opposition, bra nog att när som helst ta över regeringsmakten.

Inte ens Lennart Liston Söderberg kan uttala sig så dumt avslutar jag med trots att jag misstänker att det kan stärka hans chanser att bli vald. För de som han söker stöd hos utgör vi som tycker om idrotten som underhållningsindustri djävulens påfund.

Eller så är han kunnigare och klokare än jag och förstår och vet med sig att den här konflikten går han vinnande ur.

"Ajdå, Superettan glömdes bort"

Mats Enquist har utsetts till ny VD för Föreningen Svensk Elitfotboll. Det är bara gratulera Svensk Elitfotboll. Sedan har jag vissa svårigheter att rent juridiskt förstå hur en förening kan ha en VD men bolagsbildningen kanske är på väg.

Målet är att på fem år dubbla intäkten och bli den bästa ligan i Norden i ranking. ”Det är höga mål vi sätta oss före” som det hette i någon klubb för gentlemän jag var med i på den tiden man ansågs ingå i den målgruppen.

Glömde den andra halvan

Förutsättningen för att nå målen är en gemensam strategi där alla är med och det tror jag är mycket svårt. Målet som kommuniceras är att Allsvenskan skall bli den bästa ligan i Norden. Redan här har man glömt den andra halvan av föreningen, dvs Superettan.

Jag tror i och förty att man omedvetet tänkt rätt. Allsvenska och Superettan är två helt skilda produkter och de bör utvecklas och säljas som två skilda produkter. På samma sätt är det min bedömning att man skapa en mycket klar linje gentemot förbundet.

SEF skall berika sina ägare och bara arbeta med det kommersiella, dvs fler besökare som pyntar mer, konsumerar mer, fler nationella sponsorer, bättre tv-avtal och så vidare. Förbundet är en ideell organisation som skall fokusera på ungdomar och fotbollens utveckling i den ideella sfären. Därutöver har man landslaget som används för att få in pengar.

Slåss om samma resurser

Krasst så är SEF och SvFF konkurrenter om sponsorpengar, tv-pengar och så vidare. Man kan ha en god relation men man måste inse att man konkurrerar och SEF måste inse att de förlorar på samverkan.

Att minska antalet lag till tolv och öka antalet omgånger till 40 är ett annat nödvändigt steg. Fler intäktstillfällen, fler arbetstimmar per spelare och behov av färre spelare som sänker lönekravet då det blir fler att välja på.

Sedan blir ju Mats arbete helt bortkastat om ökningen av intäkter till 100 procent försvinner i ökade spelarlöner. Bland det viktigaste som finns är att stärka klubbarnas balansräkningar. Nu tror jag Mats skall strunta i mina råd och sondera terrängen först. Här kan terrängen avvika väsentligt från min karta.

"Ett avtal som inte räcker för Nationalarenan"

Idag, onsdag, kom nyheten som en stolt Lars-Åke Lagrell presenterade på mediaträffen på Råsunda kombinerat med minijulbord. Gott och välsmakande och självfallet helt utan alkohol.

Presentationen omfattade utöver fotbollsframgångar där 2011 onekligen var ett bra år för både dam-och herrlandslagen också status för Nationalarenan

Arenan blir ett finansiellt aktieinnehav

Mitt tips är att när väl den nye ordföranden är på plats så kommer vi att få se en gradvis distansering från Nationalarenan där SvFF har fokus på bollsparkandet och där arenan mer och mer presenteras som ett finansiellt innehav.

Hur som helst, Lars Åke kunde stolt meddela att Nationalarenan skrivit ett femårigt samarbetsavtal med Live Nations. Enligt Lars-Åke så var det ett strategiskt viktigt avtal och enligt Lars-Åke fanns det i avtalet en ambitionsnivå på tiotalet konserter per år.

Enligt Thomas Perslund, VD på arenan, och Carl Pernow, VD  för Live Nations nordiska verksamhet, så finns det ingenting i avtalet om antal konserter.

Avtal med så många flera

Carl bekräftar också att Live Nations har samarbetsavtal också med Globe Arenas och Got Event. Jag utgår ifrån att det finns avtal med Parken i Köpenhamn och någon arena till i hans ansvarsområde, men det glömde jag fråga om.

Avtalet är alltså inte exklusivt, Live nations har bara säkerställt att oavsett vem som bjuder på fest så får man ligga.

Det är självklart att alla stora arenaägare skall ha ett avtal med Live Nations och det är självklart att Live nations skall ha ett avtal med alla stora arenaägare.

Inget mer på Stockholms Stadion

Nu var Thomas Perslund väldigt positiv och såg ett mycket stort värde med avtalet. Han lär inte veta vad som står i avtalen med de andra arenorna, men känner sig onekligen trygg i att deras avtal är så bra att Live Nations kommer att prioritera dem.

Min tolkning av värdet på det här avtalet är då som följer:

Stockholms Stadion försvinner från 2013 som arena för konserter. Det synes som ett ovanligt stort hål i huvudet om Stockholms fritidsförvaltning skall konkurrera med det av Stockholm Stadshus ägda Stockholmsarenan.

Avtal som inte strider med varandra

För världsartister så finns det två konkurrenter Ullevi (nya, gamla, nygamla, gamnya, bara göteborgare håller isär dem) och Nationalarenan. Det finns sju artister och i genomsnitt sex konserter per år i Sverige inklusive hårdrock som är en jätteaffär.  Tre vardera är en god gissning.

För artister snäppet under finns det fyra arenor (Malmö, Stockholmsarenan, Nationalaenan och Ullevi). Här finns ett 20-tal konserter att slåss om. Publiken är inte lika rörlig och en turneplan med både Stockholm och Göteborg är möjlig. Fem var.

Sammanfattningsvis så ger detta Nationalarenan åtta konserter till per år till en intäkt som inte påverkar Live Nations eller deras artisters intäkter. Sammanfattningsvis så strider inte detta avtal med de avtal Live Nations har med Globe Arenas eller med Got Event.

36 event mot tänkta 55

Antagandet att den nivå driftsbolaget skrivit avtal på inte får fastighetsbolaget att skriva upp värdet på arenan har samma sannolikhet som att Steve Jobs har betytt mycket för Apple.

8 event här, 6 landskamper, 20 matcher AIK (allsvenska, träning, cup)) bandyfinal och EM-final  för damfotbollen.

Det är 36 där AIK får ett snitt på 15-20 000 besökare (de har 10 men arenan är fantastisk så det kommer att öka ordentligt). Det räcker inte enligt planen (55 event med i snitt 25 000 besökare). SvFF sitter som huvudägare i samma hiss som förut och den går åt fel håll.

Tänk om han blir frikänd

Efter mediaträffen, långt senare i eftermiddag kom beslutet att SvFF:s styrelse kissat på sig. Den för en demokrati grundläggande principen att envar skall betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats ansågs inte viktig. En spelare som i en icke laga kraft vunnen dom (han kan bli frikänd i hovrätt) blir portad från landslagsspel.

Det är i sak ett korrekt beslut av styrelsen. Mänskliga rättigheter, humanistiska principer och annat viktigt saknar betydelse i dagens medialandskap och styrelsen skall i första hand värna om förbundet, vilket de gör.

Att den demokratiska folkrörelsen så uppenbart och på goda grunder tvingas fatta beslut som innebär att media vinner över grundläggande principer för ett samhälle är bara trist och ingen kritik mot förbundet på något sätt.

Men och om

De har bedömt situationen korrekt och jag hade om jag suttit där instämt i beslutet (uppdraget i en styrelse är att värna organisation/bolag, inte nödvändigtvis att värna demokratin, det är andras uppgift)

Kvinnomisshandel är ett avskyvärt brott och straffen därför borde bli väsentligt strängare vid fällande domar, men min enkla åsikt är att ingen är dömd innan det finns en dom som har vunnit laga kraft. 

Den som sedan sonat sitt straff skall också få en ny chans och bli behandlad som oss andra. Någon demokratiskt sinnad individ som har en annan åsikt?

Men, alla inklusive journalister, borde inse att det så kallade allmänintresset består av ett tiotal ekonomichefer på landets mediabolag med vinst och bonus som enda fokus och att vi i förlängningen hamnar i det moraliska trångmålet att de som stulit cyklar för att komma till juniorträningen inte får spela i landslaget.

”Tänk om förbunden konkurreras bort”

Företrädare för fler förbund i symbios med politiker och journalister ser stora hot mot svensk idrott.
Problemet är att andra än idrottsrörelsen kan få anordna tävlingar. Det kan då leda till att förbunden konkurreras ut och det är tragiskt för att idrottsrörelsen är ideell.

Här finns det en hel del att fundera över för att teserna skall kunna styrkas.

Gjort affär av folkhälsan

Den största svenska idrottsrörelsen idag är utan diskussion gymmen. Miljoner svenska gymbesök varje vecka är en företeelse som knappt fanns för 30 år sedan. Med Friskis & Svettis som ideell förening (fast kommersiell verksamhet) så har ett litet antal stora kedjor och ett mycket stort antal småföretag skapat mer folkhälsa, mindre övervikt, mer frisk ålderdom än vad den traditionella idrottsrörelsen någonsin medfört. Här har företagsdrivna enheter gjort mer folkhälsan än den samlade idrottsrörelsen. På vilket sätt är det ett problem?

Om fler aktörer inom exempelvis golf, fotboll, motorsport än förbund, distrikt och föreningar anordnar tävlingar, dvs ser till att människor idrottar. Hur kan det vara ett problem? Inom golfen är en stor del av tävlandet så kallad företagsgolf. Ett företag bjuder in sina kunder till en golftävling på en bana som i 50 procent av fallen drivs av ett företag. Är det ett problem? Hur kan golfförbundet tillåta privata företag att medverka i verksamheten och se detta som en del av golfens utveckling medan det för andra förbund är som att bjuda in djävulen?

Sedan uppstår idrottsrörelsens problem med Bosmandom. Här är lösningen enkel. Den ideella idrotten har inga som helst problem med de här lagarna. Kravet att följa lag uppstår först när det handlar om anställda. En förening som inte betalar ersättning till spelarna i laget behöver inte följa de EU-lagar om arbetsrätt eftersom den inte har några anställda.

Monopol skadar konkurrensen

Det är helt enkelt så att elitidrotten blivit en underhållningsindustri med anställda artister. Förbunden har blivit myndigheter med ibland över 100 anställda. Elitidrotten har blivit en bransch och då uppstår den enkla konsekvensen att vi har lagar för att förhindra monopol eftersom monopol skadar konkurrensen och i slutändan konsumenten.

Det är svårt att se att en konkurrerande allsvenska i fotboll skulle vara negativ för fotbollsspelande ungdomar, för fotbollsälskande arenabesökare, för statskassan med flera.

Det är klart att SvFF skulle se en konkurrerande allsvenska som något farligt för dem. Att det skulle vara farligt för fotbollen är mindre troligt. Det farliga är snarare om förbundet tror att fotboll och förbund är samma sak. Det spelas hundratusentals golfrundor på banor inte anslutna till förbund och av människor som inte är medlemmar i förening. Det gynnar golfen på alla sätt och vis och är ingenting som golfförbundet ser som något negativt. Här framstår golfen som upplevs som konservativ som den enda moderna aktören bland de svenska förbunden.

Så varje gång ni läser om att den ideella idrotten hotas av konkurrens så kan ni vara trygga i tre slutsatser.
1. Det är inte den ideella idrotten, utan den kommersiella det handlar om.
2. Den kommersiella idrotten vill inte betala skatter som de ska eller följa lag som de ska.
3. Förbunden vill ha monopol.

Promenaden i gångförbundet...

Det är inte så att Skistar har varit negativ för utförsåkningen, Bro Hof för golfen och så vidare. Det kan inte vara så att om det spelas fotboll utan ersättning till SvFF så är det negativt för fotbollen.
Ur samhällets perspektiv så är det så att det är bra om ungdomar kan idrotta, något som föräldrar betalar, om befolkningen regelbundet tränar och om underhållningsidrotten skapar skatteintäkter till staten.

För oss som ingår i det svenska samhället är det dock mindre viktigt om idrottandet sker på ett sätt som ett idrottsförbund har godkänt det. Våra kvällspromenader kan inte vara en angelägenhet för gångförbundet, det viktiga är att de blir av.

Förbundens möjlighet att motivera sin existens är dessutom god då man äger rättigheter som skapar stort skydd mot konkurrens. Om de istället för att gnälla la lite energi på att skapa delaktighet i sin verksamhet så skulle hotet med konkurrens minska.

Om andra kommersiella aktörer kan tjäna en spänn på att ordna kul tävlingar så är det alltid positivt.

”Momsproblemet alldeles överdrivet”

Karin Mattsson Weiber är mycket kritisk till EU-kommissionens grönbok om moms som ser ut att leda till att även ideella föreningar drabbas av moms. Här har RF fått med sig regeringen och kraftsamlat, momsen har blivit en av de stora frågorna som RF driver. Diverse ledarsidor även borgerliga sådana har reagerat. Det är en mycket överdriven reaktion på en i sammanhanget liten fråga som totalt sett dessutom kommer att vara kostnadsneutral för föreningarna.

Det borde därför finnas andra och väsentligt viktigare frågor för RF att agera på. Momsen är i sin förlängning en icke fråga.

Hur svårt kan det vara?

Ca 500 000 enmansföretagare hanterar månads-, kvartals eller årsvis sin momsredovisning. En snickare får väl anses mindre kompetent än den som väljs till kassör i en förening.  En mig mycket närstående kvinna hjälper ett antal småföretag med momsen och det rör sig om minuter att upprätta en momsdeklaration.

Kassa 25 kronor, försäljning fika 20 kronor, moms 5 kronor. Hur svårt kan det vara att bokföra?

Bokföringssystem på nätet finns för 89 kronor i månaden.

Momsen blir till vinst

För väldigt många föreningar kommer momsen dessutom att bli vinst. Dvs den avdragsgilla momsen för energi, drivmedel, inköp av material, bilhyror, tågbiljetter med mera är större än den momspliktiga intäkten och man får tillbaka pengar.

Flertalet av föreningens intäkter har dessutom 6 procent moms medan kostnaderna har 25 procent moms vilket ytterligare förstärker möjligheten att tjäna på momsen.

Den rädsla som finns grundar sig på okunnighet.

Här ska RF anstränga sig

Nej, RF har mycket större frågor att hantera med en helt annan impact på idrottens framtid och bör fokusera på dessa. För att nämna några:

•    Föreningsdemokratin, där legitimiteten för föreningsdemokratin är på väg att försvinna.
•    Ungdomsfetma, ett jätteområde som påverkar samhällets kostnader för sjukvård.
•    Ungdomsjobb, när yngre lär sig komma i tid till träning, fungera i ett lag, jobba hårt samt lyda en tränare blir de anställningsbara.
•    Att få Anders Borg och hans kollegor att förstå att idrotten skapar skattepengar till vård, skola, omsorg, idrotten är inte bidragstagare.

Sammanfattningsvis så gäller alltid strategin att man skall välja sina strider. Här har RF valt fel.

"Folkrörelsernas död blir synliggjord"

Lars-Christer Olsson hoppar av sin kandidatur till posten som ordförande i Svenska Fotbollförbundet. Det är inte förvånande. Han har nämligen ingen chans att bli vald. Susanne Erlandsson kan också hoppa av. Hon har heller igen chans.

Processen att utse ny ledare inom SvFF följer modellen som sosseriet använder. Det innebär att två-tre distrikspampar bestämmer vem som skall väljas medan de flera tusen föreningar som är medlemmar i fotbollförbundet haft inga eller försumbara möjligheter att påverka vem som skall leda deras förbund.

Medlemmarna i de lokala föreningarna har självfallet ingen som helst påverkan. De är inte ens tillfrågade.

Inte längre förtroendevalda

Att demokratin inte fungerar är heller inte förvånande. Förvånande är dock att förbundets pampar fortfarande tror att demokratin fungerar och anser sig vara förtroendevalda.

Pamparna kan dock vara helt lugna, krönikor av den här typen och andra ifrågasättanden kommer inte att bli så starka att de behöver bry sig. De kan utgå ifrån att de lokala föreningarna för länge sedan slutat bry sig om demokratiprocessen i förbundet och i distrikten. De kan räkna med att små kotterier äldre män kan fortsätta välja varandra.

Det de måste förstå är att en vacker dag i framtiden rasar hela folkrörelsestrukturen och att de är de skyldiga till att så sker. Sedan är det lika illa i de flesta förbund. Fotbollen är bara större och synligare.

De agerar lika fel båda två

Ingen vet när den vackra dagen infaller, om det är 5, 10 eller 15 år, men de flesta är överens om att det är någonstans i det häradet.

Det trista är att de två största inom svensk folkrörelse, dvs socialdemokraterna och fotbollsförbundet just nu ser ut att vara de två som leder förfallet av den demokratiska folkrörelsen.

Ännu mer trist är den totala självförnekelsen. Vi får fortfarande höra alla fina ord om Folkrörelsesverige trots att alla som lyssnar inser att kejsaren är naken. De som uttalar dem utstrålar självsäkerhet på samma sätt som när Johult säger sig ha rörelsens stöd efter att ha träffat de två procenten mest trogna av medlemmarna och ca en promille av väljarna på sin förlåtturné.

Förbundet behöver en nystart

Det är självfallet så att SvFF mer än de flesta andra behöver en nystart för Sverige där hela rörelsen medverkar. De utmaningar man står inför med ägandet av Nationalarenan såväl som allsvenskans Canossavandring är inte att leka med. Precis som inom sosseriet så finns kraften i rörelsen, det man i båda fallen tappat är förmågan att engagera den.

Nu kommer fotbollen att välja en gammelsosse med samma förnekelse av samtiden som Johult och med samma syn på att allt var bättre förr. På samma sätt så väljs han också mer som det enda alternativet än som det bästa alternativet.

Putte Kock är död och det fotbollen behöver är något helt annat. Det är tragiskt att se den här utvecklingen.

Andra villkor, andra beteenden

Jag förordar alltid att elitidrotten måste bli mer kommersiell och mer professionell, det skall inte tolkas som att jag är emot den ideella rörelsen.

Tvärtom så finns det ingenting som gör mig gladare än att se en grupp ungdomar tränas med den lokala ideella föreningen som arrangör. Vi behöver folkrörelsen också inom politiken där s må gå före men där läget är lika illa i de andra partierna.

Det stora problemet är att vi kan definiera att svensk folkrörelse av modell sent 18 hundra-, tidigt 19 hundratal är döende men det finns ingen som har ett förslag på hur en modell för hur tvåtusentalets demokratiska samhällsbygge skall fungera.

Inom idrotten kan vi alltid hävda att politiken bör gå före men när vi ser att de inte har förmågan så måste vi själva ta på oss ansvaret.

”Det dummaste de kan göra är att bygga”

Falu kommun skal lägga 55 millar eller nästan på öret tusen spänn per kommuninnevånare på nya hoppbackar. Min far hoppade backe med landslagsmeriter och något SM-guld tidigt 50-tal så jag har en positiv inställning till sporten, uppfostrad som jag är med nyårshoppning på tv varje år.

Skälet till investeringen är ett skid-VM 2015 där backhoppning ingår.

Några få tiotusenlappar tillbaka

Världsmästerskapet kommer att ge kommunen några tiotusenlappar i intäkter i form av kommunalskatt för de boende i kommunen som får extra jobb under VM.

I övrigt innebär VM bara kostnader för kommunen. Anders Borg kommer att dra in ett antal miljoner på moms, energiskatter, byggmoms, källskatter och alkoholskatter från åskådarna.

Falun kommer att få sitt varumärke känt bland tv-tittare världen över. Hur många av dessa som väljer att åka till Falun är svårt att bedöma men jag är övertygad om att man inte behöver bygga nya hotell.

Ingen företagsetablering som en följd

Det är också osannolikt att det sker någon företagsetablering som följd av VM.

Men, det vi bör komma ihåg är att svensk backhoppning är död, jag har lite svårt att beskriva hur illa det är då skidförbundets hemsidor inte fungerar just nu, men det handlar inte om att backhoppningen är förkyld, lunginflammation eller cancer utan svensk backhoppning har dött utan möjlighet till återuppståndelse.

Inte så konstigt, sporten kräver för stora investeringar, mycket speciella markförhållanden och klimat, en kombo som är mer eller mindre omöjlig, Där det finns förutsättningar finns vare sig folk eller pengar och vice versa.

Ingen som trampar backe längre

Modellen som min far och hans kamrater använde sig av att de trampade underbacken och överbacke själva och gick upp med skidorna på axeln efter varje hopp känns inte helt anpassad till dagens ungdoms krav på instant action och bekvämlighet.

Hiss och pistmaskiner ger driftskostnader som inte står i relation till antalet aktiva. Vi bör låta svensk backhoppning vila i frid.

Falu kommun är suverän i sina beslut och kommer förmodligen att stoppa in degen, allt annat vore en jätteskräll. Vi får hoppas att det finns pengar kvar till en kvalitativ äldrevård.

Tusentals kronor för varje hopp

Om drift, avskrivning och räntor klarar sig med tio procent av investering så är det 5,5 miljoner kronor per år.

Kostnaden per hopp torde uppgå till tusentals kronor och jag får all anledning att be kulturmaffian om ursäkt. Det dummaste man kan göra med kommunala pengar är inte att bygga ett nytt operahus med subventioner på 2000 kronor per biljett.

Det dummaste man kan göra är att bygga en hoppbacke.

"Bra jobbat av fotbollsförbundet!"

Fotbollsförbundet vann Uefa:s tävling i klassen Best sponsorship activation för projektet Energifonden tillsammans med E.ON. Stort grattis för ett fantastiskt upplägg, nytänkande och en tydlig win-win för alla inblandade.

I korthet går Energifonden ut på att hjälpa fotbollsföreningar som äger sin anläggning att sänka sin energiförbrukning och därigenom spara pengar.

Inga tramsiga skyltar

Energikostnaderna kan uppgå till 30 procent av klubbarnas kostnader så en ordentlig besparing ger ett väsentligt bidrag till klubbens verksamhet.

Det finns flera skäl till varför det här sponsringsprojektet är så bra:
• E.ON framstår som både miljövänlig och omtänksamt, värdeord som är sällsynta i energijättarnas värld.
• Förbundet kan påvisa tydlig nytta för klubbarna med sin verksamhet.
• Klubbarna sänker sina kostnader för energi och får mer pengar över.

Framförallt så är projektet på riktigt. Den gamla modellen sponsring med skyltar och utnyttjande av loggor är hyfsat värdelös, bränna pengar på massa exponering i media likaså.

Projektet talar för sig själv

Det innovativa att skapa riktigt värde och låta projektet tala för sig själv bygger trovärdighet, förstärker de mjuka värdena och ger en högre långsiktig effekt.

Den tillkommande poäng SvFF enkelt kan göra med data från projektet är att förklara för staten att fotbollen betalar mer i energiskatter än vad fotbollen får i statsbidrag.

Detta före den stora statliga vinsten med fotboll, nämligen energiskatter från fotbollsmammornas skjutsande av telningar till och från träningar och matcher.

Två tydliga trender

Energifonden är ett nytänkande sponsorprojekt så ofantligt mycket bättre än att låta ekonomiska brottslingar köpa plats på matchtröjor.

Det är också en del av förändring av sponsormarknaden med två tydliga trender:
1.    Ökad vikt av CRS-inslag i idrottssponsringen.
2.    Ökat krav på reell verksamhet

80-talet med avtal av modellen ”ni får använda våran logga i era annonser så fakturerar vi en mille” är borta och ingen torde sakna det.

Effektivt i dubbel bemärkelse

Exponering minskar generellt i värde och i pris medan samarbeten där det finns human interest, CRS, direkta kopplingar till försäljning och framförallt mätbara effekter ökar.

Idrottsanläggningar är dessutom ett utmärkt område för energieffektivisering. De byggdes ofta med begränsade budgetar vilket gjorde att man valde energilösningar som var billiga i installation och dyra i drift.

Stort grattis, Lars-Åke Lagrell, här har ni gjort något riktigt intelligent och bra. För er, för klubbarna och för sponsorn. Det är tyvärr alltför ovanligt i Idrotts-Sverige.

"Annorlunda ekvation runt avskrivning av en arena"

Det är så här, ett bokslut från ett arenabolag får ofta jämtländsk urskog att framstå som genomtränglig. Arenor ligger oavsett ägande ofta i bolag med den sekretess som detta ger.

Regel nummer ett för att granska bokslut är alltid samma. Ser företaget ut att gå bra så går det i verkligheten mycket bättre, dvs man reserverar, skriver av, skapar inkurans, tidigarelägger kostnader och allt vad som nu finns för att minska resultatet i syfte att minska skatt och skapa långsiktig uthållig vinstnivå.

Verkligheten ännu sämre

Går ett företag dåligt så går det i verkligheten sämre. Nu försöker man minska förluster för att hålla ägare nöjda, undvika problem med eget kapital, bevara kreditbetyg, slippa tråkiga samtal från banken med mera. Man skriver av mindre, aktiverar mer, övervärderar lager, tidigarelägger intäkter.

Ovanstående sker alltid inom ramen för lagstiftning genom den konst som får Rembrandt att framstå som en amatör. Vi pratar avancerad bokföring. Med äggvita gör man sufflé. Men lagligt är det.

Det största partytricket för arenafastigheter är alltid avskrivningstiden. Fakta är att idag går utvecklingen så fort att lämplig avskrivningstid bör ligga på 20-25 år. Det ger 4-5 procent i avskrivning per år. Då har man nått den tidpunkt när en större renovering kostar mer än vad arenan ursprungligen kostade.

Då blir det bedrägligt

Lagen säger 2,5 procent, dvs 40 år på fastigheter men ofta försöker man få revisorer med sig på 50 år. Det är ekonomiskt osunt men bedrägligt beteende blir det först när någon inser att den nya arenan är så dyr att man föreslår en avskrivning på 1 procent, dvs påstår att den här arenan är modern och funktionell om 100 år.

Stockholm Stadion kostade 1 miljon kronor, en modern arena kostar ca 3000 gånger så mycket. Det är kristallklart att det skall skrivas av fortare.

Utveckling går fortare idag än för 100 år sedan. Den som har annan åsikt kan fundera på hur Internet fungerade 2001. Matt Rosetti som är ledande i världen på arenadesign såväl som de flesta inom hoteldesign pratar om ”7 year time span” för första uppgradering och 20-25 år som tidpunkt för större ombyggnad.

Det ekonomiskt sunda för en modern arena är då som följer:

A: avskrivningstid på 25 år, dvs 4 procent av byggkostnaden per år.
B: Underhåll och tilläggsinvestering på 2 procent per år.
C: räntor på de max 65 procent som en arena skall belånas till kostar ca 2 procent av byggkostnad (med 3 procent försiktigt beräknad räntekostnad).

Skjuta upp en ekonomisk smäll

Det ger 8 procent i kostnad före man slagit på första glödlampan, skurat första golvet, kört igång värmen och så vidare. 8 procent på 3 miljarder är 240 miljoner kronor. Det här är ekonomi av Göran Persson och Anders Borg modell.

Det vi nu hör från flera ställen är ekonomi av Berlusconi (dock inga påståenden om Bunga Bunga partyn finns) och Papandreou modell. Då pratar vi 1 procent för avskrivning och 0 procent för underhåll och tilläggsinvesteringar.

Skillnaden på 5 procent på exempelvis 3 miljarder är 150 miljoner i förbättrat driftsresultat genom att skicka den stora smällen på framtiden.

Jämför med AIK:s kostnad

Med de 20 kronor per besökare som högt räknat kan bli över till fastighetsbolaget så motsvarar 150 miljoner kronor för en arena som tar 55 000 personer ca 130 event om det är utsålt varje gång, (Nationalarenan räknar med 55 event med 25 000 besökare i genomsnitt.

Då motsvarar 150 miljoner en ersättning till fastighetsbolaget om 109 kronor per besökare. Det är mer än fem gånger så mycket som AIK har betalat på Råsunda och då ingick ersättningen till driften i deras ersättning.

Incitamenten för arenaägare att försöka få med sig ägare och revisorer att acceptera en lång avskrivningstid och små eller inga avsättningar till underhåll och tilläggsinvesteringar är alltså mycket stora. Även för en ateist som undertecknad blir betydelsen av bibelcitatet ”Inled oss icke i frestelse” kristallklart.

Omöjligt att gå runt de första åren

En för låg avskrivningsnivå innebär om det är offentlig ägande att våra barn skall betala våra försyndelser och i privata bolag att man missleder aktieägarna. För en demokratisk folkrörelse blir effekten att man går all in med framtidens intäkter till ungdomsverksamheten trots att man sitter med knekt hög.

En sund avskrivningstakt ligger på minst 2,5 procent, med de normala kostnader för tillägg som måste göras och räntor ger det första åren garanterat en hög förlust. Första två åren är en inkörningsperiod där det är nästan omöjligt att gå runt, det bör noteras. Men normal avskrivning är också grunden för långsiktiga förluster.

Då kan det vara ett bättre alternativ att göra en nedskrivning och ha med sig banken på att dela på den smällen.

En Nationalarena som skrivs ned till 1 miljard får helt andra förutsättningar att bli en framgång. Ägarna tar 1 miljard och banken 1 miljard av smällen.

Banken vill inte bli delägare

Men varför skulle banken vara beredd att skriva av lån undrar då vän av ordning. Tja, alternativet för banken är att bli arenaägare, man är beredd att betala väldigt mycket pengar för att slippa det ansvaret. Det här var en vanlig lösning under bankkrisen i början på 90-talet.

För Solna stad, Fabege, Jernhusen och Peab vore detta en ganska enkel åtgärd med små konsekvenser på kassaflöde och balansräkning. För ledningen i arenabolagen vore det som att hitta en evig syrgastub när man fastnat i ett nät på botten av havet.

För fotbollförbundets nye ordförande och ledning är det bästa sättet att få ut liken ur garderoben men det kommer att göra ont.

Ingen allsvensk klubb har under kort tid blivit av med så många stjärnspelare som Östersunds Fotbolls Klubb. Det framgångsrika bygget är delvis raserat och nu måste ÖFK bygga nytt för att kunna hänga med i toppen. Framgångarna i Europamatcherna och spelarförsäljningar har inneburit att klubben har en rekordstor kassa.

Flera Premier League-klubbar fejkar sina publiksiffror avslöjar BBC, som har granskat samtliga PL-klubbar genom att jämföra klubbarnas officiella publiksiffra med den som polis och myndigheter har rapporterat.

 Som mest har en publiksiffra ”ökat” med upp till 12 000 åskådare den gångna säsongen. 

Chrtistophe Dubi är högsta chef för de olympiska spelen. I samtal med svenska medier säger Dubi att han är beredd att göra undantag för Stockholm om det inte finns en regering den 11 januari. Då ska den statliga garantin vara på plats enligt IOK:s kravbild.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Det är med stolthet som jag idag kan berätta för er att SVT utsetts till världens bästa sporttv-kanal! SVT tilldelas priset “TV SPORT EMOTION AWARD - The best Tv Sport Channel of the World” i kategorin ”Sport values of a TV programme” på sportfilmfestivalen i Milano den 17 november.

Festivalen är en av världens största och mest ansedda film- och TV-festivaler med fokus på sport,skriver Åsa Edlund, chef för SVT Sport om priset och äran.

Vi har slutat att förvånas över fotbollsstjärnornas enorma inkomster. Men det franska underbarnet Kylian Mbappés övergång från Monaco till Paris S G får den mest garvade att åtminstone höja på ögonbrynen.