Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Inser Hallstedt konsekvenserna?

De ideella spelen som Idrottens Spel, med bingoverksamhet, samt Folkspel, med bingolotto, lever farligt, anser Dan Persson.

 

Just där det skapas mest spelmissbruk och där de inhemska folkrörelserna har svårast att konkurrera. Det är det stora bekymret.

Jag har varit på ett seminarium om omregleringen av spelmarknaden. Vilket i ordningen är jag osäker på, dock säker det är tvåsiffrigt i antal. 

Något lyste och det var idrottens representanter med sin frånvaro. Ingen från idrotten var där vad jag kunde se. 

Hur tänkte fotbollen?

Svenska Fotbollförbundet hade en debattartikel om att de ville ta över spel på fotbollen från Svenska Spel i förra veckan. Ingen funderade på hur man skall kunna tjäna pengar på stryktipset i en mördande konkurrens, 15-20 procent i skatt, omfattande kostnader för Compliance, licenskostnaden och de tekniska kostnaderna för att upprätthålla licensen.

Compliance är djävulens påfund som innebär att ett spelbolag med licens skall kunna dokumentera allt som sker på ett sådant sätt att de kan visa att de följer reglerna för licensen mot den myndigheten, de skall vidare mot Finansinspektionen påvisa att de följer reglerna för penningtvättslagstiftningen. 

Compliance är dyrt, tråkigt, byråkratiskt och kostar nästan lika mycket om man är liten som om man är stor, dvs det är något som slår ut små aktörer. 

Den svenska Finansinspektionen har tolkat lagen om penningtvätt på ett annat sätt än alla andra. En svensk aktör får därför högre kostnader för compliance på det området än en engelsk eller Maltabaserad aktör. 

Kostnaden för Compliance ökar hela tiden, dels på grund av teknik men primärt på grund av att myndigheter hittar på nya saker och därför att de människor som kan tänka sig att arbeta med detta är av typen som aldrig någonsin skulle nöja sig med både hängslen och livrem.

Tänker på sina aktieägare

Copenhagen Economis, trovärdiga och erkända konsulter inom nationalekonomi, presenterade en utredning där de kommit fram till att 15-20 procent spelskatt var det område som gav mest kanalisation och mest pengar till staten. Målet är att plus 90 procent (egentligen 95) av spelet sker hos aktörer med licens när vi väl har ett licenssystem.

För hög skattesats, dvs över 20 procent, så vill inte de stora vara med och de små har inte råd (detta före tillkommande kostnader).

Pontus Lindwall, ordförande för Betsson, betonade dels att det var bra att de små aktörerna slogs ut. Han har nog studerat bankmarknaden där informella karteller och oligopol skapar mycket stora vinster för de största aktörerna så hans åsikt är befogad som omtanke om hans aktieägare. 

Han betonade vidare att produktutbudet var lika viktigt när det gäller frågan om bolagen kommer att skaffa licens. Det betyder då på ren svenska att för spelbolagen är de lönsammaste spelen extremt viktiga. 

Där skapas spelmissbruk

De råkar samtidigt vara de som skapar mest spelmissbruk och de spel som de inhemska folkrörelserna har svårast att konkurrera med. Utan de lönsammaste spelen är en spelskatt på 20 procent förmodligen för hög.

Tillkommande är en ökande risk (se skattemålet mot Friskis & Svettis, respektive moms för båtklubbar, fotbollen med flera) att skattebefrielse av de ideella svenska aktörerna ryker. 

Här är förtexterna till Bosmandomen åter bakgrunden. Ständigt denna Bosman. Dvs EU och de svenska skattemyndigheterna följer det utslag som säger att huvudmannens organisationsform är oväsentligt. Om verksamheten är att jämställa med annan kommersiell verksamhet så skall den beskattas på samma sätt som sådan.

Med en reglerad spelmarknad är risken att de ideella organisationer som bedriver spelverksamhet också ses som lika med annan kommersiell verksamhet som hög.

Det blir en utslagning

Med tesen då, att Magdalena Anderssons revolver är riktad mot utredaren Håkan Hallstedt om att för låg skattesats är åt helvete för statsbudgeten (I sak är för hög det också, men det brukar socialdemokraterna inte bry sig om), så kan vi anta att Hallstedt landar på 17,5 procent med halvgardering med X för 20 procent.

Det leder till en utslagning av små aktörer och redan compliance kan försämra de ideellas konkurrenskraft dramatiskt. Kommer skatten att drabba dem så slås även de ut.

Med en förväntad konsolidering får vi tills slut ett oligopol. 

Mina dystopiska förutsägelser kvarstår.

Logiskt att inte fler kom till Friends

Det var långt ifrån fullsatt på Friends Arena vid måndagskvällens VM-kvalmatch. Men det är alldeles för enkelt att kalla det fiasko. Man måste titta på bakomvarande fakta, tycker Dan Persson. Foto: Anders Wiklund, TT

 

Landskampen mot Bulgarien lockade 21 777 åskådare til Friends Arena. Det kan då ses som ett fiasko av kvällspress. Det är inte rätt ord. 

Min enkla bedömning är att det är en bra siffra utifrån kvalitet på eventet och omfattning på marknadsföring och försäljning. Plus det faktum att det var avspark kl 20.45 en vardagskväll.

Dvs om man förväntar sig att nå många besökare utan aktiv försäljning så lever man kvar i ett samhälle vi inte längre har.

Förutsägbart

Svenska Fotbollförbundet har i fem år kunnat planera för den tid när man saknar ett globalt varumärke i landslaget. Frågan är hur den planeringen sett ut? 

Det finns modeller för att räkna ut hur många bearbetningsbara prospect man behöver utifrån storleken på inventory när man skall agera utan publikmagnet. Jag landar på 430 000 individer i CRM-systemet för att sälja ut Friends med 150-800 kr i biljettpris på första och tredje och tillkommande ca 30 000 för att fylla premium utöver sponsorstolarna. 

Förr i världen så var biljetter till idrottsevent något som köptes av publiken, idag är det något man måste sälja aktivt för att få en kund. 

Den insikten finns, såvitt jag bedömer det, inte fullt ut hos fotbollförbundet. På det kommer att man inte fokuserat nog på CRM-system, har ett halvtaskigt arenaavtal med ett biljett-system av den gamla modellen och en intern kultur där kommersiell verksamhet inte är det finaste som finns.

Kon och båset

Man saknar inte kon förrän båset är tomt hette det förr. För yngre läsare handlar det om att väldigt många hade en ko för att överleva på den tiden. Idag får det ses som en metafor för Zlatans betydelse.

Ett landslag utan ett varumärke som Zlatans mot ett landslag utan varumärke är ingen enkel produkt att sälja. En måndag kväll i oktober är inte den optimala tidpunkten heller. 

För egen del skall jag erkänna att jag kunnat anta att uppehållet i Premier League och Allsvenskan har berott på landskamper och då vi just spelat EM så måste det vara VM-kval. 

Men det är bara någon dag sedan jag förstod att det var hemmamatch på måndag. Nu är 20.45 en måndagskväll, dvs hemma halv tolv lite sent för åldringar som mig som dessutom bor på fel sida av en stad där trafiken aldrig fungerar. 

Men jag är nog ganska tidstypisk i gruppen sällanbesökare/lite lagom intresserade. Siffrorna indikerar att även i grupper av mer hard core supporters så är motståndlag och tidpunkt inte det optimala. Lite Gefle-Häcken över det hela. 

Då krävs en säljande organisation som står på tå och är vansinnigt duktiga. Jag har inte sett någonting som tyder på att en sådan finns.

Hammarby undantaget

Fotbollförbundet har massor med anställda som kan väsentligt mer om fotboll än jag. Jag kan i praktiken ingenting om fotboll mer än att den som gör fler mål vinner och att det är bra. 

Däremot kan jag statistik. Dvs utifrån ranking, regler för VM-kval, ranking på de andra lagen i gruppen och förväntat utfall så kan jag anta att det krävs en prestation långt över bedömd förmåga för att ta sig till VM. Blatter har sålt ut Europa för att bli omvald och priset betalar förbundet här och nu.

Hammarby är väl enda aktör i Sverige som lyckats ha många besökare oavsett hur det går, dvs eventet är viktigare än det sportsliga utfallet. Normalt sett är bristande sportsliga resultat grunden till minskade intäkter.

Jag har bott i Luxemburg i sex år och en halvtimme därifrån på andra sidan gränsen med jobb i Lux i 14 år. Jag har en god inblick i nivån på fotbollen i ett land med 450 000 invånare där färre än 300 000 är medborgare och trots det sportreportrar kallar bra spel så vinner vi med 1-0. Det är ingen säljaktivitet inför matchen mot Bulgarien. 

Motståndaren är ett land som jag kan väldigt lite om, de har två riktigt bra golfbanor, en fjärdedel av vår yta, 7,5 miljoner invånare och en BNP per capita långt under vår. Det är inte England, Tyskland, Italien eller Holland för att nämna några motståndare som har varumärken som drar folk.

21 777, det är bra!

Så, jag kan göra bedömningen att 21 777 besökare om man når den siffran utan att dra ner brallorna i pris är att se som ett bra utfall.

Skall man fylla Friends Arena i framtiden när det inte är avgörande matcher mot kända lag har man ett omfattande arbete framför sig. Om man då inte började det för fem år sedan är det hög tid att börja nu. Drömmen om ett samhälle där blotta tanken på att landslaget spelar räcker för att fylla en arena är numera falsk.

Målet är så högt ställt att en vacker dag i framtiden skall man inte ha någon enda kund som köpt biljett på egen hand. Allt skall vara en följd av aktiviteter från förbundet. 

En full arena med +100 kronor högre snittpris på alla hemmamatcher är ungefär vad man behöver för att betala sin del av kostnaden på Friends och få lite pengar över till ungdomarna.

En bra början för att nå dit är insikten om att man på en upplevelsemarknad har en extrem konkurrens med en produkt som av stora segment upplevs som medioker.

När man nått den mentala statusen är resten faktiskt bara arbete. Då kan man fylla arenan. Når man inte den mentala statusen är man körd.

Då lämnas religionen hemma

Slöja har inget på en basketplan att göra. När man idrottar har man kläder utifrån funktion. Foto: TT

 

En muslimsk tjej får inte ha slöja enligt regelverket när hon spelar basketmatcher i division 1. Det upprör många som då anser att idrotten är exkluderande.

Det här är en av flera händelser som berör relationen mellan religion och idrotten. Jag skrev om Livets Ords idrottsförening för någon månad sedan på samma tema.

Sveriges Radios identitetspolitik gav i en intervju idag vinklingen att den unga kvinnan stängs ute från idrotten. Så är det självfallet inte.

Att tro på valfri Gud

Hon får ha sin tro, hon respekteras för sin tro. Det är ur vår värdegrund jätteviktigt. Men vill hon spela basket så får hon följa de regelverk som gäller och regelverket säger ingen huvudbonad. Inte konstigare än att ishockeyn ställer krav på skydd.

Den här frågan är svår och det är lätt att trampa fel. Det politiska utrymmet mellan liberal humanist och homofob får en motorväg att kännas som en igenväxt skogsstig.

Jag är inte journalist, jag är alltid subjektiv, vilket jag hoppas har framgått tydligt. I det här fallet är det uppenbart.

Jag är ateist och inte speciellt förtjust i religioner. Rätten för en individ att tro på valfri Gud (det lär finnas 2 500 att välja på) eller något annat skall självfallet alltid försvaras.

Idrotten ska stå fri

Att tro på en bättre morgondag, att be om en bättre morgondag och att ha hopp om en bättre morgondag får vi aldrig ta ifrån människan. Jag är också aktiv motståndare mot rasism. Jag förtjänar ingen helgongloria på något sätt men religiöst eller rasistiskt förtryck försöker jag bekämpa efter bästa förmåga.

Då tänker jag så här:

Idrotten skall självfallet stå helt fri från både religion och politik. Man skall kunna spela fotboll i samma lag oavsett vad man har för religiös tro, sexuell läggning eller politisk åsikt. Idrotten skall vara apolitisk och helt sekulär. Stiger man det minsta fel från den linjen så är utfallet långsiktigt en katastrof.

Religiösa och politiska symboler hör inte hemma inom idrotten av det skälet. Hela idén med idrott är att försöka stå fria från religion och politik.

En religiös organisation är något helt annat än individens behov av att tro på något. Det är en organisation som utnyttjar människans behov av att tro för att skaffa sig politisk och ekonomisk makt. Vi har föreningsfrihet så religiösa organisationer skall självfallet ha samma rätt att existera som alla andra men de bör undantas från samhällsstöd och all form av inflytande.

En religiös organisation skapar makt och intäkter genom regelverk och dogmer som skall följas av anhängarna. I värsta fall blir det sektliknande strukturer där man inte skall tänka själv.

De är ändå viktigaste

Svenska kyrkan var till dess vi hade gjort oss av med dess inflytande en organisation som var emot rätt mycket. Katolska kyrkan på Irland försenade rätt att skilja sig och aborträtt med mera i årtionden.

Högerkristna amerikaner bekämpar rätten till fri abort än idag. Islam är ännu värre. Här är religionen också politik där religionens lagar skall gälla i civilsamhället. Att vara ateist som jag är jämställt med att vara terrorist i flera muslimska länder med dödsstraff som följd.

Med tanke på hur många som flytt religiöst förtryck vore det förskräckligt om vi lät islam få något inflytande på hur vi lever i vårt demokratiska humanistiska samhälle.

Även i så små frågor som religiösa symboler när man spelar en basketmatch.

Problemet är då att de förtryckta unga muslimska kvinnorna är de kanske viktigaste att få med i idrotten av många skäl. De utmärker sig i skolan med goda resultat. Utbildning i kombination med samverkan i civilsamhället som idrotten ger dem blir verktygen för att ta sig ur förtrycket.

Finns två alternativ

Ett slöjförbud blir trots detta lätt exkluderande och motverkande det vi vill. När vi beaktar den nackdelen bör vi inkludera det enkla faktum att religionen i sig är extremt exkluderande.

Följer man inte slaviskt och bokstavstroget alla regler får man stora problem. Varje förort innehåller hundratals frivilliga religiösa poliser som misshandlar de unga tjejer som vill att svensk lag skall gälla.

Vi måste stå upp för dessa. Fel gren av en religion eller fel religion bekämpas också av de här grupperna som har för mycket stöd även av riksdagspartier.

Med ett generellt nationellt slöjförbud skulle mycket förenklas. Det skulle ge näringslivet, idrotten, övriga folkrörelser och politiken verktyget för att motverka kvinnoförtryck såväl som extremism.

I väntan på en lag har idrotten två val:

Acceptera religiösa symboler och den vägen indirekt stödja förtryck av unga kvinnor och idéer om religiösa lagar.

Säga nej och tappa en grupp unga kvinnor som hade behövt idrotten men som nu inte får idrotta för att de tvingas följa religiösa normer satta av deras fäder, mödrar och bröder.

Kläder utifrån funktion

Några alternativ utan nackdelar brukar sällan finnas så min slutsats är att idrotten skall välja alternativ två och invänta vinsten på sikt.

Slöjan är att se som ett instrument för att förtrycka kvinnor. Att objektifiera dem från människa till enbart en sexuell varelse underställd mannen. Det är motstridigt allt vad idrotten står för.

Hedersförtrycket i våra förorter är övergrepp med våld på nivåer som förringas. Självfallet skall idrotten stå upp för de unga kvinnorna. Då är täckta huvuden direkt motstridigt allt man står för.

När man idrottar har man kläder utifrån funktion. Religionen lämnar man hemma eller bär inom sig. Varje individ är en person med samma värde, samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, hudfärg, politisk åsikt eller religion.

Jag ser vad idrotten levererar på området migration, jag ser hur idrottens värdegrund kan ge unga människor kraft att lyfta.

Hockeyn går först

Någonstans önskar jag att våra valda politiker börjar räkna på vad det innebär om de pengar man lägger på religiösa organisationer som förstärker kvinnoförtryck och exkludering istället skulle läggas på idrotten.

Än så länge är det bara ishockeyförbundet som satt ner foten i form av stöd av Glöm Aldrig Pela och Fadime. Jag skulle gärna se att alla förbund och RF stötte både dem och Varken hora eller kuvad som drivs av en fantastisk kvinna. Amineh Kakabaveh sitter i riksdagen för vänsterpartiet så vi har inget gemensamt utöver viljan att¬¬ kvinnor skall få bestämma själva över sina liv. Att hon hotas av sina partikamrater i syfte att få islamisternas röster gör mig förtvivlad.

Idrotten får aldrig låta religiösa organisationer påverka vår värdegrund. Och idrottens värdegrund är jämställd.

Positiva signaler i allsvensk analys

Allsvenskan utveckla även ekonomiskt. Nya siffror visar en expansion.

 

Utöver att SEF och klubbarna ligger lika långt före Svenska Fotbollförbundet i transparens och öppenhet om ekonomin som H&M i jämförelse med Gazprom, är det rätt rolig läsning om man som jag ser ökad omsättning som vägen till ökad kvalitet.

Vid ett seminarium på tisdagsförmiddagen på Handelshögskolan i Stockholm presenterades Deloittés årliga rapport över Allsvenskans ekonomi. Det är blandade siffror. Några som jag reflekterat över är då följande:

Allsvenskans omsättning (exklusive spelarförsäljningar) har ökat 50 procent på sex år. Det framgår med en tillväxt på ca 20 procent under samma period som en mycket god utveckling. Jämför vi med resten av upplevelseindustrin som vuxit mer än dubbelt så fort som BNP utvecklingen så har man i bästa fall behållit sin marknadsandel. 

Deloitté ser ishockey och andra sporter som Allsvenskans konkurrenter. Det ser jag som en förlegad syn. 

Varje aktör inom upplevelseindustrin konkurrerar om människors fritid. Den konkurrensen är tuffare och bredare med mer kapitalstarka aktörer som har organisationer som är bättre utbildade och duktigare på att få oss att göra av med pengar. För stora grupper är fritid mer bristresurs än pengar till fritiden.

Spelarförsäljningar en del av kärnaffären

Eget kapital för klubbarna som helhet ser bra ut. Bryter man ner siffrorna till varje klubb så är det fortfarande ett antal som behöver förstärka sin balansräkning. Min tes är att 15 procent av omsättningen är en lämplig miniminivå för att hantera en sportslig kris eller en nedflyttning.

På frågan om hur man skall se på spelarförsäljning delar jag SEF:s ordförande Lars Christer Olssons tanke att utifrån ligans position i näringskedjan är det en del av kärnaffären. Det ändrar inte åsikten att klubbarna skall gå runt redan innan dessa intäkter eftersom de inte går att budgetera.

Nästa område där jag anser att Deloitte har fel är årskorten. De är bara bra om de ger premium betalt och då måste antalet begränsas. Med potential hos sällanbesökare är för många årskort som rabatterats rena katastrofen. Vi måste acceptera ett samhälle där de flesta inte kan gå på alla matcher. 

Här kan intäkterna öka

När man tittar på hur inkomsterna ser ut (matchdagsintäkter, visningsrättigheter, sponsring, övrigt och spelarförsäljning) är det bara att krasst konstatera att potentialen ligger på matchdagsintäkter.

En enkel överslagsberäkning ger vid handen att omsättningen (exklusive spelarförsäljning) för ligan skulle öka med ca 20 procent dvs 300 miljoner kronor om alla klubbar tog sig över dagens medel på intäkt per besökare. Något som inte ens får ses som svårt.  Det svåra är väl för klubbarnas styrelser att inse att dagens samhälle kräver mer personal med rätt utbildning som har uppdraget att öka intäkterna. 

Dock, all annan upplevelseindustri är ett bevis för att det går att dubbla de här intäkterna. Det tycker jag man skall göra och satsningen på IT-stöd gör det möjligt. 

Allsvenskan är ekonomiskt en heterogen samling. Det krävs nio klubbar med lägst omsättning för att de tillsammans skall passera MFF. Så kan vi inte ha det. Vi skall självfallet inte ha omsättningskrav på spel i Allsvenskan, det skall vara helt baserat på sportsliga meriter. Det är en förutsättning. 

Behövs fler toppklubbar

Problemet är att MFF är ensamma i toppen och riskerar att dras ner. Vi behöver utöver MFF ytterligare tre-fyra klubbar till som har en omsättning på 200 miljoner kronor exklusive spelarförsäljning. Det skulle ge svensk fotboll samma typ av kluster som fungerar som draglok. Sedan kan vi ha ett gäng en nivå under och ytterligare två gäng väsentligt under. Loket kommer att se till att de följer efter. Även om då SM-tecknet skulle hamna hos något av topplagen ekonomiskt fyra år av fem så kommer det ett Leicester det femte året och bevisar att fotboll inte bara är pengar. 

När vi når ovanstående kluster kommer vi att mer än ha dubblat mängden Europapengar per år och den vägen når vi (utifrån de spelartrupper som omsättningen ger utrymme för) än bättre resultat. Det är grunden för en ranking på plats 15 och bättre som i sin tur ökar mängden Europapengar ytterligare en gång.

Det som nu sker på IT-området och den digitala satsningen är rätt väg att gå. Det enda som krävs nu är att klubbarna ger fan i att räkna utifrån hur det var förr utan kör fullt ut i den fast tron att det ger de väsentligt ökade intäkter som hela projektet baserats på.

Potential i allt färre orter

Ett megabekymmer utan lösning är Urbaniseringen. Läser man rapporten och börjar titta på upptagningsområdet storlek och sedan tittar på var det finns tillväxt och befolkningsökning i kombo i Sverige så blir man bekymrad. 

Att vara framgångsrik elitklubb kräver att man är dominerande aktör på en tillräckligt stor ort eller att man finns i storstad. 

Problemet är bristen på tillräckligt stora orter med tillväxt och en BNP-utveckling över medel. Här skall man dela orter med ishockeyn (övriga sporter är för små ekonomiskt) och orterna blir färre och färre. 

Utanför storstad har vi tre orter där det fungerar med både ett Allsvenskt lag i både fotboll och Ishockey (Jönköping, Örebro och Gävle) och att Gefle skulle ha haft högre omsättning om inte Brynäs tagit så mycket syre (och tvärtom) krävs det ingen raketforskningsexamen för att komma fram till. 

Det finns två orter att slåss om. Västerås och Uppsala är idag de största städerna utan lag i högsta ligan i vare sig ishockey eller fotboll. Vore jag SEF (och Hockeyligan) skulle jag se det som ett strategiskt mål att ta de städerna. Vi börjar få slut på städer med en BNP som kan skapa ett framgångsrikt elitlag. Här finns ett first mover advantage för att prata IT-svenska.

Sedan är Deloitte rätt på det när de pekar på behovet av ekonomiskt långsiktig strategi. I valet mellan ekonomi under kontroll och sportsliga vinster bör man alltid välja det förstnämnda. Det är enda vägen mot det senare. Står valet mellan en brasiliansk spelare eller en B2C-manager skall den senare ge er möjligheten att köpa tre spelare inom något år.

Men på det stora hela rapporten ett bevis på att man är på rätt väg, publik och omsättning ökar. Ekonomin är med något enstaka undantag stabil. Det gläder mig.

En loge väl värd sina pengar

Swedbank Stadion i Malmö, med ordinarie läktare, men också med loger, varav en är betald av kommunen och nu är frågan hur och vilka som utnyttjar den. Det skapar osämja. Foto: Anders Hillergren, TT

 

I Sydsvenskan finns en okunnig indignationsartikel om relationen MFF och Malmö stad. Reportern saknar helt kunskap om hur elitarenor och kommuner fungerar. 

Det är klickjournalistik, läs själva här, http://www.sydsvenskan.se/2016-09-29/malmopolitiker-gar-pa-gratis-toppfo...  på en nivå som får högerpopulistiska tidskrifter att bli avundsjuka. Vinklingen är att staden har gett för mycket till MFF och att stadens ledande politiker är underförstått korrupta när de utnyttjar den loge som ingår i avtalet. 

Här har reportern rätt

På en punkt har reportern rätt. Malmö stad måste ha en policy för hur man utnyttjar den loge man får som en del av samverkan. En sådan policy är enkel att skapa, jag kan skriva ihop den på mindre än två timmar (gratis dessutom). 

I korthet så handlar det om att logen skall användas för att bjuda in anställda på alla nivåer, företrädare för civilsamhällets organisationer, näringslivet som är viktigt för kommunen, ledande befattningshavare från kringliggande kommuner, myndighetsföreträdare med flera. Värdskapet bör vara rörligt mellan partierna i fullmäktige med hälften hos det styrande partiet.

På alla andra punkter har reportern fel. Malmö stad som har två moderna och fina arenor som till största delen är privatfinansierade är tämligen unika som har lyckats med detta. Kostnaden för utebliven ränta på 145 miljoner i lån kan utifrån kommunens upplåningskostnad i nuläget ligga på ca 1 procent, dvs vi pratar 1,5 miljoner. 

Skåningarna vinnare

Att jämföra med den för Stockholms stad i sammanhanget skäliga förlusten för Tele2 eller Göteborgsarenornas motsvarande på långt över 100 miljoner. 

1,5 miljoner i uteblivna ränteintäkter är ca 5 kronor per besökare. Plockar vi fram motsvarande subvention för Malmös kulturbyggnader hamnar vi på tresiffriga belopp. 

Jag har väldigt svårt begripa varför opera skall subventioneras mer än idrott med tanke på genomsnittsinkomsten hos de som går på opera. Nu kan jag inte Malmös geografi men här i huvudstaden kan man gå från Östermalm till operan utan att smokingen blir svettig. Wagner är dessutom att se som rena nazistpropagandan.

Det är 2700 år sedan den första offentligt finansierade arenan byggdes. Än idag är 93 procent av Europas arenor för elit (definierad som att det finns betalande åskådare) offentligt finansierade och ägda. 

Malmö med två privatägda arenor är i det sammanhanget unikt. Man får alla intäkter och alla fördelar men behöver inte betala på samma nivå som andra städer. 

Kommunens krav

En kommun/stad skall ställa följande krav på en elitklubb:

1: Marknadsföra kommunnamnet. Då all media om Malmö som inte handlar om MFF är negativ är den positiva varumärkesexponering som Malmö FF (och ishockeyn) levererar den enda motvikten till ett varumärke som bara förknippas med kriminalitet och dålig ekonomi.

2: Ge medborgarna glädje och stolthet. Flera forskare påstår att ett lag som har framgångar påverkar tillväxten positivt med 0,3 procent. Jag är rätt tveksam till den typen av beräkningar men negativt kan det inte vara. Redan 0,1 procent handlar om 1,3 miljarder (källa SCB) i ökad tillväxt. 

3: Vara det sammanhållande kitt i ett samhälle där digitalisering har gjort att ingen under 40 år läser lokaltidningen. MFF kan man prata om oavsett ålder, etnicitet, politisk åsikt, religion och så vidare. I ett samhälle förljuget av identifikationspolitik blir den här rollen och det ansvaret allt viktigare. Den emotionella relationen till laget är något som medborgarna delar.

4: Vara en del av ett brett eventutbud som ger valfrihet och mångfald för medborgarna. 

5: Bedriva en kvalitativ ungdomsverksamhet med mycket bredd och därigenom få fler barn att gå ut skolan, senarelägga droger, minska på barnfetman med flera positiva effekter Att klubben får fram elitspelare är bra för klubben, men ingen del av samhällets krav.

6: Vara en stor aktör på integrationsområdet. Det är man. Idrotten är den aktör som gör mest på integrationsområdet i vårt land.

7: Generera stora skatteintäkter i form av löneskatter på personal inklusive spelare, moms, energiskatter, punktskatter. Jag har inte räknat på MFF men utifrån omsättning så bör vi prata ca 20 miljoner direkt till kommun och landsting och 10-20 till som går till staten.

Och omvänt

Klubbens krav på staden är lägre och enklare:

1: Förstå vad en elitklubb ger för värden för staden.

2: Bidrag till ungdomsverksamheten.

3: Ett mindre stöd till arenan. När det gäller MFF så är nog Malmö Stads stöd det lägsta i landet och då är fortfarande subventionen per åskådare mellan idrott och kultur fortfarande 1 till 10 för landet som helhet, I Malmö kan den vara 1-100.

Så sammanfattningsvis har Malmö med sin ansträngda ekonomiska situation, jämfört med andra orter minimala pengar, fått allt det goda en elitklubb kan ge ett samhälle och totalt sett går man plus.

När de i lokala media får kritik för detta så beror det antingen på bristande kunskap eller på ren illvilja.

Fördelar i överflöd

Elitidrotten är i de flesta fall en tillgång för staden, det är relativt enkelt att skapa en gemensam samverkan som är win win för båda parter. Undantagen handlar om klubbar som inte har ordning på ekonomin men även här ligger Malmö Stad på första plats i Sverige då MFF både har det högsta egna kapitalet och den högsta omsättningen. Dessutom med potential att öka på båda områden. Klubben har fortfarande stora outnyttjade möjligheter att omsätta mer. 

Trist med så perspektivlös artikel, då Sydsvenskans ledare är några av de bästa i landet är det ledsamt om den övriga redaktionen inte fokuserar på fakta, relativitet och perspektiv. Har man dessutom samma koll på elitidrott som SVT-chefen Jan Helin har på yttrandefrihet blir det fel.

Om nu MFF vinner SM-guld om en dryg månad skall staden stolt kunna stå bredvid och känna sig som den stora vinnaren.

1 krona till idrott, 5 till kultur...

Typiskt Björn Eriksson, med stark övertygelse framför han sin bestämda åsikt. Idrottminister Gabriel Wikström lyssnar och många med honom. Men Björn Eriksson borde få sällskap av flera debattörer från idrotten. Avsaknaden är oroande. Foto: Erik Nylander, TT

 

Kultur är makt, idrott är inte makt. Det är slutsatsen efter att ha synat villkoren.

Senaste numret av tidskriften Fokus, för övrigt en av mina favoriter, hade listat de 75 tyngsta makthavarna inom kulturen. Listan är självfallet på gränsen till fånig för någon som mig, som utöver facklitteratur och biografier bara läser böcker som säljer i väldigt många exemplar och dessutom mera sällan lyssnar på musik som gjorts under annan tid än 70-tal i rock och pop genren.

Sådan enorm skillnad

Dvs, det är många som jag aldrig hört talas om, en stor grupp som tar sig själva på alldeles för stort allvar och tydliga tendenser på en inomgruppssolidaritet som får polismyndigheten att framstå som extrovert.

Men, de har mera makt och tillgång till andra makthavare såväl som statsbudget på ett sätt som idrotten saknar. En motsvarande lista för idrotten skulle omfatta två från RF, 12-15 pers från de tyngsta förbunden, ligachefer för fotboll och ishockey, några sportjournalister, idrottsministern, Zlatan och några till. En 20 lista är max vad man får ihop om det skall finnas någon reell makt hos de på listan.

När det gäller den i sammanhanget mycket viktiga opinionsbildningen kör kulturen cirklar runt idrotten. Det är lika stor skillnad som mellan Arsenal och Notvikens IK i div 3 Norra Norrland.

Smyger, ligger lågt, avvaktar...

Konsekvensen är ett idrottsstöd som är en femtedel av motsvarande kulturstöd med konsekvensen av att per individ som utövar eller är åskådare är skillnaden ca en på tio till idrottens nackdel.

Kultursidor i varje tidning med någon form av självbild omfattar inte bara ett oavsiktligt komiskt språk i recensioner av svår litteratur utan väldigt mycket kulturpolitik. Sportsidor som har ofantligt fler läsare har ett enklare språk men berör i praktiken aldrig idrottspolitiken. Den berörs nästan aldrig. Björn Eriksson som ordförande i RF skriver några debattartiklar per år i rikspress och det sammanfattar idrottens opinionsbildning..

Tre års nyhetsbrev från största förbundet, Svenska Fotbollförbundet, innehåller inte en stavelse om något annat än matcher, laguttagningar och presskonferenser. Inte en stavelse om fotbollens betydelse för samhället, ingenting om allt man gör på integrationsområdet, ingenting om hur budgeten påverkar, de problem som Urbaniseringen utgör och så vidare.

Ingenting.

Då agerar kulturen

Man behöver inte vara raketingenjör för att lista ut att skillnaden i opinionsbildning är en grundläggande orsak till skillnader i budget.

Jag vet självfallet hur mycket bra som exempelvis golfförbundet gör på området samhällsnytta, jag vet hur stor mängden av möten med politiker är men även här är kulturen bättre och så skapar de dessutom opinion för sin sak.

Kulturen agerar med mångfald, dvs väldigt många opinionsbildare driver olika frågor och olika framgångsrikt fram till dess att en politiker exempelvis försöker lägga ner en kulturinstitution nästan ingen har hört talas om i ett annat land. Då reser man sig som en man och inom några veckor har politikerna fått backa.

Det är samma sak med ekonomin. Trots att idrotten omsätter någonstans mellan 70 och 120 miljarder beroende på hur man definierar den så är det mera sällan idrotten bevakas av ekonomijournalister. De jag pratat med tycker det är sportens ansvar och på sporten vet man mera sällan skillnad på balans och resultaträkning. Konsekvensen blir att ingen skriver.

Att vi gör det på Idrottens Affärer och når en del makthavare är förhoppningsvis bra, men man bör komma ihåg att vår budget för innehåll är mindre än 10 procent än vad RF:s avdelning för kommunikation omsätter. Påståenden om att skribenter som jag själv skulle vara opinionsbildare eller makthavare ställer jag mig mycket frågande till.

Enad front leder till ingenting

Borträknat golfen, korpen och några mer breddorienterade förbund så ser jag inga tecken på någon större förbättring. Björn Eriksson gör ett jättejobb men det här är inget som en enskild kan hantera, det krävs en strategi och ett omfattande arbete på många fronter.

Min bild är också att det finns en rädsla att kommunicera åsikter, dvs man anser att det är farligt att stå för något (Björn Eriksson då undantagen). 

Vidare så skall åsikter förankras till dess de är så urvattnade att det inte står något i dokumentet. En rädsla som inte finns någonstans hos kulturskribenter som snarare ser konflikten och traditionellt tes-anti-tes-syntes som en väg att utveckla.

Vidare upplever jag en naivitet där man anser sig vara så god och ha en verksamhet som är så bra för samhället att man inte behöver bedriva opinionsbildning. Det här kan mer än rädslan vara orsaken till att man inte får något som helst genomslag.

Idén om en enad front utåt har lett till att man tycker ingenting om nånting. Min teoretiska kunskapsbas om opinionsbildning må vara begränsad men här är min slutsats att det inte leder någonstans.

Den dag idrotten kan påvisa att man är en maktfaktor kommer också listorna i tidskrifter som Fokus. Det hoppas jag få uppleva under min kvarvarande livstid.

Min enkla slutsats är därför att om inte idrotten blir bättre på opinionsbildning så får man det sämre.

De utländska spelbolagen släpps in!

De svenska spelbolagen har försökt påverka spelregleringens utredare, Håkan Hallstedt, för att de utländska spelbolagen inte ska få ett ökat tillträde till den svenska marknaden. Men nu talar allt för att de släpps in med allt vad det innebär för bl a idrotten.

 

Omregleringen av spelmarknaden kommer att skada idrotten svårt. Hotet övergår till en realitet.

Onsdagen den 21:a september skriver ett tiotal ledare för ideella organisationer inklusive RF på Svd (klicka här) på temat att de nu, när det i praktiken är försent, inser att omregleringen av spelmarknaden, som den kommer att föreslås av utredaren Håkan Hallstedt kommer att skada de ideella organisationerna.

Självklart att idrotten skadas

Det har i praktiken varit fullständigt kristallklart sen utredningsdirektiven kom för ett år sedan så sent vaknar de ideella. 

Jag har inte räknat men jag torde ha skrivit tiotalet krönikor här under senaste året där mina slutsatser är att resultatet kommer att skada idrotten och folkrörelserna. 

Håkan Hallstedt, generaldirektör för Lotteriinspektionen som utredare är en oförvitlig tjänsteman. Statens skatteintäkter och Lotteriinspektionens tillsynsarbete går då naturligt före folkrörelsens behov.

Enda sättet att säkra statens skatteintäkter är att ge de utländska spelbolagen goda möjligheter att tjäna pengar på att skaffa sig en licens. Konsekvensen blir självfallet att folkrörelserna med sina begränsade resurser får en konkurrens som riskerar att döda dem. 

Men sossarna saknas

Det som förvånar i artikeln är att det saknas representant för regeringspartiet bland undertecknarna. S är genom sina bolag en stor aktör på spelmarknaden och deras spelintäkter är utöver statsbidragen enda skyddet de har mot att helt gå i LO:s ledband. 

Det är osannolikt att regeringen i slutändan lägger ett förslag som skadar partiet (har såvitt jag vet aldrig hänt förut).

Ur ett rent taktiskt perspektiv skulle därför resten av folkrörelserna redan dag ett tagit hand med S och agerat gemensamt. Då hade man haft goda chanser att nå framgång.

Nu är man blivande offer på statsbudgetens altare och det kan inte vara så kul för ledare för de stora förbunden och organisationerna att inse att de förminskats till en get. 

Lotteriinspektionen har förmodligen på egen hand infört regelverk som särskiljer digitala lotterier från fysiska. Syftet har primärt varit att hantera deras egen tillsyn. Här ligger en tanke om att en förenings verksamhet följer kommungränser. Det känns lika klokt som att anta att musik kräver en 78-varvs stenplatta och en trattgrammofon. 

Det är först och främst motstridigt all modern lagstiftning att ha olika regelverk för fysisk och digital verksamhet. Det är troligen mot EU lagstiftningen att ge aktörer som har tillstånd att bedriva fysiska lotterier förbud att bedriva digitala sådana.  

Vårt eget fel

Det är också genom typgodkännande av den tekniska lösningen enklare att utöva kontroll över de digitala. I dag är kontrollen obefintlig, här står minderåriga med kontanter i stökiga miljöer och säljer lotter idag och det blundar man för.

Tesen att Lotteriinspektionen skadar svensk folkrörelse är troligen sann. Det är på intet sätt att se som kritik av myndigheten. Myndigheter skall följa lagar och förordningar, huruvida det är bra eller dåligt för samhället ingår inte i myndighetens uppdrag.

Att regeringens (i samma utsträckning den förra som den nuvarande) agerande eller primärt brist på agerande i de här frågorna skadar svensk folkrörelse får vi leva med. Det är en del av vårt ansvar som medborgare när vi röstat fram dem.

Kunde ha gynnat folkrörelserna, men...

Den förra regeringen såväl som den nuvarande har haft gott om tid att införa förändrade regler som skulle stärka folkrörelserna (inklusive hästsporten och det egna bolaget Svenska Spel) inför en omregleringen. Det har man mycket medvetet skitit fullständigt i. 

Det jag varit rädd för från dag ett är på väg att bli sant. Förlorarna är folkrörelser och idrotten. 

Det är troligt att den ekonomiska skada regeringen nu glatt skapar för svensk idrott vida överstiger de i sammanhanget små tillskott i form av nya bidrag till idrotten som regeringen nu klappar sig för bröstet med.

Men ingen skugga må falla över utredaren. För en statstjänsteman så är statens bästa det enda uppdraget. Skall de utländska spelbolagen acceptera en hög skattesats så kan de inte drabbas av konkurrens från folkrörelser.

Online går om gammel-TV

Fler ägnade sig åt e-sport än tittade på gammel-TV under fotbolls-EM, visar en undersökning. Foto: TT

 

E-sport attraherar fler människor än gammel-tv. Till och med under fotboll-EM. Och det gäller alla åldrarResumé rapporterar de senaste siffrorna för hur vi tittar på tv på s.k. on-linekanaler under Q2 2016. En period som omfattar fotbolls-EM. On-line betyder då allt utom gammel-tv. 

Rapporten visar att e-sport gått om vanlig sport även i gruppen 15-74 år. Bland de unga 15-34 skedde så för länge sedan.

Trenden är tydlig

Det här är inte så konstigt, men heller inte så revolutionerande, som man kan tro. Livesport ses fortfarande i första hand på en stor skärm på tv. Även 30-åringar som kan vara hur moderna som helst i övrigt vill se sina favoritlag spela fotboll på gammelteven på väggen. 

Att jag, 59 år, tycker det är obegripligt år 2016 för att vi för en bråkdel av kostnaden med samma stora skärm kan se samma utan gammel-tv är i sammanhanget oväsentligt.

Men trenden för gammelteve versus on-line är även den tydlig och kombon av de två trenderna är att vi inom en nära framtid, dvs fem-sju år kan förvänta oss se att online går om gammelteve. Huruvida sedan e-sport går om sport även totalt är en senare fråga som är svårare att hantera. Några såna fakta finns inte och jag tror det är en icke relevant fråga för lång tid.

Det är logiskt att anta att vi i framtiden på on-line plattformar kan köpa exakt vad vi vill ha och ingenting annat dvs vi tvingas inte köpa paket med sånt vi inte vill ha. Det är också logiskt att anta att klubbar/ligor själva sköter produktion och sänder själva i stor utsträckning från runt 2020.

Det jag inte vet, som krånglar till det ordentligt är priset på sändningarna under mätperioden Q2 16. Är E-sport free of charge och stora delar av gammelsport betal-tv så haltar alla jämförelser ordentligt. Även om vi har CS-stjärnor som tjänar miljonbelopp per år så är lönemassan för e-sport försumbar relativt fotboll. 

E-sporten omsätter (Google) mindre än 4 miljarder även om den växer mycket fort. Det är mindre än vad större enskild klubb omsätter i Premier League.  Jämfört med exempelvis tv-rättigheter för OS så är det ungefär som när jag köper en kopp kaffe.

Min tes är också att exponering digitalt är på väg att bli så billigt att reklam i sändningar inte kommer kunna finansiera sändningen.

Måste finnas en beredskap

Så långt nödvändigheten att tona ner nyheten om att E-sport gått om och sätta den i ett perspektiv.

Därifrån till att traditionell kommersiell idrott inte behöver bry sig är det djävligt långt. Väntar man till dess e-sporten gått om är det kört. 

Skall man göra något är det nu, när man är ofantligt mycket starkare ekonomiskt. 

Om vi då gör det försiktiga antagandet att det kommer att hända mer på de kommande tio åren än de förra (det troliga är att det händer mer än dubbelt så mycket). Då kan vi då ur alla vetenskapliga perspektiv inse att den enda vi vet är att vi ingenting vet. 

Konsekvensen av all underhållning som går att skapa med Virtual reality, Augmented reality och saker vi inte ens har ett namn på i kombo med världens smartaste människor (smarta på en nivå som jag inte ens förstår även om få kallar mig korkad) och obegränsat med pengar är inte att leka med.

För att citera Winston Churchill ”Forewarned is forearmed” så är vi förvarnade. Det som då återstår är att se till att vi har skapat förutsättningar för moteld.

Klubbarna behver e-proffs

Varje elitklubb i fotboll, ishockey, bandy, handboll, basket och speedway bör då under 2017 ha ett e-sport lag i någon de e-games som är intressanta.

De kan vara semiproffs och ha några tusenlappar i ersättning per månad. Så småningom kommer de att skapa intäkter och de bästa ökar vi månadslönen för, ligorna kan tillsammans eller var för sig skapa event med betalande besökare såväl som pay per view streaming. Det kommer att kosta de första åren, men alternativet är så ofantligt mycket värre.

Det här kriget handlar nämligen inte om den oändliga resursen pengar utom om den ändliga resursen tid.

Om nu någon vän av ordning som gick i plugget före 1971 (när guldmyntfoten upphävdes) och inte läst på sedan dess hävdar att pengar också är oändliga utifrån upptäckten att det är mycket månad kvar när pengarna är slut så har man ingenting förstått. 

Vi har bara 168 timmar i veckan

Då är uppgiften att förklara logiken i att Riksbanken gör nya pengar som man använder för att köpa obligationer man själv ställt ut, dvs först säljer man en obligation till Kalle för 200 spänn, sedan gör man nya 200 kronor och sedan pyntar man Kalle med dessa för att köpa tillbaka sin egen obligation. Vänligen nogsamt notera att försöker ni som enskild att göra samma sak är straffet minst sex års fängelse.

Hur vi än gör så har vi bara 168 timmar per vecka och efter att ha sovit, duschat, gått på muggen, jobbat, pendlat, älskat, ätit så är det ganska få timmar kvar. 

Om konkurrensen om dessa få timmar ökar så har vi antingen lägre pris eller färre kunder alternativt så levererar vi fler och bättre produkter. Ingen kan öka mängden timmar per vecka, månad, år.

Så dagens stora nyhet i Mediesverige kan vi bortse ifrån på både ett och två års sikt. Problemet är att om vi gör det så får vi en slägga i bakhuvudet några år senare.

Det sämsta vi kan göra är att vara förvarnade och inte beväpna oss. Såna människor saknade Churchill respekt för.

Kritikerna är inte pålästa!

Ett Modo i medvind skapar så mycket glädje, stolthet och upplevelser för så många människor. Och dessutom, höga skatteintäkter. Foto: Håkan Nordström, TT

 

Modo Hockey har problem med ekonomin, något som drabbar alla som åker ur SHL.  Intäkternas halveras på en kvart och det tar tid att halvera kostnaderna. Det får några ledarskribenter i olika tidningar att vara indignerade över att kommunen hjälper klubben. 

Det tyder på en omfattande okunnighet hos dessa ledarskribenter, förmodligen i kombination med förakt för s.k. vanligt folk, dvs de som mer sällan läser ledarsidorna.

Man har helt enkelt inte förstått elitidrottens roll i samhället.

Omfattande samhällsnytta

Ett elitlag i någon av de högsta serierna i fotboll och Ishockey har följande ansvar i deras roll att skapa en omfattande samhällsnytta:

• Vara en stor skattebetalare till kommunen, en naturlig följd att man har ett femtiotal anställda och i många städer är att se som ett medelstort företag med en omsättning väl över 100 miljoner.

• Vara en stor skattebetalare till staten i inkomstskatter, energiskatter, moms.

• Bedriva en omfattande (+1 000 barn) ungdomsverksamhet

• Skapa stolthet och tillhörighet genom att vara en dominerande aktör i staden. När Skellefteå Hockey spelar står staden stilla (travesti på gammalt djungelordspråk)

• Ta över tidningens ansvar för att skapa gemenskap på orten. Nu när alla under 40 har slutat läsa tidningen så får idrottsklubben ansvaret att skapa det gemensamma kittet oavsett ålder, kön, politisk inställning, religion med mera. Det här är ett ganska nytt ansvar som våra politiker bör fundera hur man bäst använder. Att vi behöver gemenskap i samhället torde inte kräva någon längre betänketid ens hos dem. Att Modo i Ö-vik är det mest gemensamma som finns behöver inte diskuteras.

Kulturen får 45 miljoner

Klubben bör ur det perspektivet jämföras med kulturen. Norrbottensteatern (2014 års siffror) som får 45 miljoner  i bidrag och på egen hand lyckas skapa 6 miljoner eller drygt 10 procent av omsättningen i egna intäkter har färre barntimmar än Luleå Hockey och väsentligt färre Luleåbor som besökare än Luleå Hockey som exempel. 

Så har det sett ut i de snart 50 år som teatern har funnits. Under min tonårstid var teatern rödare än de ombyggda hamnmagasin som staten lagt hundratals miljoner på att bygga vilket i dåtidens kulturklimat var en förutsättning men idag skapar den identitetspolitik som sliter sönder samhället.

Stödet till elitklubben kan delas upp i tre delar:

1: Subventionerad arenahyra till i genomsnitt ungefär 10 procent av motsvarande subventioner per besökare för kulturbyggnader.

2: Bidrag till ungdomsverksamheten. Även dessa är väsentligt lägre per träningstimme än motsvarigheten inom kulturen. När Prins Daniel genom sin organisation Gen-pep nu tydligt går ut och pekar på att folkhälsa är en klassfråga och att lösningen är mera idrott kanske en och annan ledarskribent som inte ens tänkt tanken.

3: Sponsorskap, ofta av kommunala bolag. Det här handlar då om samma priser som privata företag betalar och samma krav på motprestation. Att det kommunala kraftbolaget Skellefteå kraft fått ut sitt varumärke effektivare och billigare över hela landet genom sponsorskap av arenan än vad motsvarande investering i marknadsföring hade gett blir uppenbart.

Elitklubben levererar mycket mer

Det finns tyvärr inga undersökningar, men utifrån ovanstående och min övriga kunskap torde det genomgående vara så att elitklubben per krona kommunalt stöd levererar ofantligt mera samhällsnytta än kulturen.

Att det då sedan handlar om klassförakt är uppenbart. Det är ur deras eget perspektiv finare människor som sitter och tittar på Dario Fo’s ”Vi betalar inte” än de som jublar när klubben gör mål.

Att klubben genererar skatteintäkter som vida överstiger samhällsstödet värderas inte heller och om det värderas så är det snarare negativt eftersom då verksamheten klassas som kommersiell. 

Hur nu ett så fint ord kan ha en negativ laddning. 

Inget annat ger så mycket

Men det är klart för de som lever enligt Fo’s principer om att de inte behöver betala är det ju förskräckligt om andra väljer att göra det.

Med ovanstående i betraktelse är det alltså bättre att kommunen hjälper Modo Hockey än att man inte gör det. Det enda viktiga i det sammanhanget är att det inte blir ekonomisk doping men där är kommunen mil ifrån ett antal andra exempel.

Jag har svårt att se något som Ö-viks kommun kan göra som ger så många människor glädje, stolthet och upplevelser till en så liten kostnad per besökare om man jämför med kulturen.

Det är trist att ledarskribenter jag normalt sett läser med glädje och respekterar när det handlar om den bransch jag verkar i har så dålig koll. Tanken att samma gäller för branscher jag inte kan är inte angenäm.

Kan man flytta ett elitlag? Nja...

Klassiska Domnarsvallen - ska den arena förbli Dalkurs hemmaplan eller flyttar klubben till Västerås eller Uppsala?

 

Frågan om ett elitlag kan byta stad har uppstått när Superettanlaget Dalkurd nu säger sig vilja flytta från Borlänge eftersom de anser att kommunen är dum. Uppsala och Västerås är två alternativ som de säger sig undersöka.

Utan att ta ställning i den inflammerade frågan om det är kommunen eller föreningen som har rätt eller fel, förmodligen är det både och, för det brukar det vara så uppstår frågan om det går att flytta en elitklubb.

Tänk er beskedet att Skellefteå AIK skulle flytta till Alingsås. 

Klara förutsättningar

Relationen mellan en elitklubb och kommunen ser ut ungefär så här:

Kommunen stöder elitklubben genom en kommunal arena som inte går runt ekonomiskt av några grundläggande skäl.

Arenor som är finansierade av det allmänna är det normativa, första offentligt finansierade arenan byggdes för 2 700 år sedan i Grekland, kulturbyggnader är än mer olönsamma än arenor, det skiljer ofta en nolla i subvention per besökare.

1. Klubben har en omfattande ungdomsverksamhet med mycket stort värde för kommunen såväl som för föräldrar och barn.

2. Klubben är mycket väl etablerad hos befolkningen på orten. Klubbens vinster och förluster berör en stor del av befolkningen.

3. Klubben är mycket väl etablerad hos näringslivet på orten. Både utifrån den samhällsnytta man skapar och för att man är en väg att nå kunder för företaget såväl som att vara en community för företagarna som samlas på arenan.

4. Klubbens matcher är en viktig del av det utbud av upplevelser som behövs för en ort.

5. Idrotten med den ledande klubben på orten som största aktör är idag den enda metod för integration som fungerar i vårt land. Borde inte vara så, borde finnas många fler där idrotten bara är en del, men det har tyvärr blivit så.

Bygger ortsgemenskap

På senare år har ett elitlag utanför storstad också fått rollen att vara det sammanhängande som skapar ortsgemenskap. I en tid när lokaltidningens nyheter når allt färre och identitetspolitiken breder ut sig är elitlagets verksamhet något som går att ha som gemensamt samtalsämne oavsett kön, ålder, religion eller etnicitet. 

Arenan är av de här skälen lika naturlig del av kommunen som konserthus, teater, löpspår, ungdomsanläggningar, bibliotek, reningsverk och så vidare. Det behöver inte diskuteras. Tillkommande kommunalt och statligt stöd till föreningen är till den dominerande delen direkt kopplad till ungdomsverksamheten.

Vad som i det nuvarande statsfinansiella läget där prognoserna för kommunernas framtida ekonomi är bedrövliga är kostnaden för att uppgradera en arena till elitnivå kraven.  Delar av UEFA-kraven är fåniga och här borde SEF och fotbollsförbundet agera för att hitta billigare lösningar. 

Samtidigt saknar UEFA kraven den syn på arenan som gör den lönsammare, dvs hur möter man den moderna bortskämda medelklassens krav på service, utbud och konsumtionsmöjligheter. 

Borlänge i minsta laget

Jag har inte lyssnat på vare sig Dalkurd eller kommunen utan bara läst lokala media om konflikten och något som uppenbarligen är en mycket infekterad fråga. 

Borlänge med 51 000 invånare, majoriteten i centralorten är största kommun i Dalarna. Invånarantalet är i minsta laget för att skapa ekonomi för en allsvensk klubb.  

På objektiva grunder finns risken att klubben åker ur allsvenskan om man nu går upp vilket är oklart med en fjärdeplats i tabellen efter 21 omgångar. Dvs en arenainvestering för att möta allsvenskans krav och ingen klubb i allsvenskan kan bli följden. Samtidigt finns det flera belägg för att en modern arena ger klubben ökade intäkter och därigenom bättre möjligheter att etablera sig. 

Dalkurd är speciell som förening. Där alla föreningar idag bedriver social verksamhet utöver idrotten så skapades Dalkurd som ett socialt projekt som blev framgångsrik idrott. Att flytta den omfattande ungdomsverksamheten är, antar jag, i princip omöjligt. 

Svårt med sponsorer

Att bara flytta elitlaget tar bort de viktigaste skälen för en ny kommun att stötta verksamheten och försvårar dramatiskt möjligheterna för klubben att sälja in sig hos sponsorer. 

Att klara att utveckla ekonomin med ungdomsverksamheten i Borlänge och elitlaget i Uppsala är självfallet inte omöjligt men det måste beskrivas som väldigt svårt. 

Hela CRS-vinklingen försvinner för sponsorerna till att börja med. Uppsala får en bra arena först 2019 så några direkta vinster av en modern arena uppstår inte. 

Om nu Brage av historiska skäl har favoriserats av Borlänge kommun så bör man räkna på vad anrika Sirius har för emotionell relation till politiker och befolkning i Uppsala. 

Att få ekonomiskt utrymme för två allsvenska lag i Uppsala utöver ett allsvenskt lag i hockey plus elitlag i basket och bandy har en 100-procentig risk att varje ökning hos en klubb är en minskning hos en annan. 

Växjö förskräcker

Spåren från Växjö förskräcker där duktiga Lakers tog alla pengar som fanns till eliten i kommunen och Öster åkte rutschkana ner i seriesystemet.

Om någon blir irriterad för att jag gör om de här frågeställningarna till pengar i tron att det handlar om ideell idrott så är korrelationen 93 procent mellan omsättning och tabellplacering för varje tioårsperiod. 

Frågan Dalkurd skall ställa sig handlar därför mer om var man optimerar omsättning än var man skall spela. Ur det perspektivet enbart så blir min slutsats att man skall stanna i Borlänge.

Sedan kan man väl ta in lämplig äktenskapsrådgivare så relationen med kommunen kan återgå om inte till kärlek så i alla fall till vänskaplig. 

– då bryts också Skellefteås ekonomiska framgångssaga

Skellefteå AIK har dominerat svensk ishockey både ekonomiskt och sportsligt. Med sex SM-finaler senaste sju åren.

Men den här säsongen bröts den sagolika trenden; stopp i kvartsfinal

Ola Serneke tar sats igen. Entreprenören bakom jättearenan i Kviberg i Göteborg vill nu komplettera anläggningen med en enorm skidhall för utförsåkning samt en unik multisportarena. Och lite till...

Nu blir det fest. Brakfest! Var: Solvalla. Varför: Elitloppshelgen. 

– Årets startfält är det bästa vi någonsin haft. Vi har världens 16 bästa hästar på plats, säger sportchefen Markus Myron.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Anders Friman är mannen bakom succén Bandyhjärtats Miniallsvenska. På två år har han genom sajten bandyhjärtat.se samlat in 300 000 kronor tack vare sponsorer och medlemsavgifter.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Ge er till tåls, ”Parneviks” återkommer. Golfstjärnan Jesper Parnevik blev TV-stjärnan som släpper in kända svenskar i familjens fashionabla villa i Florida.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.