engagemang

Årsmöten anses inte som angelägna längre

Verksamhetsårets högtidsdag skall firas. Det är dags för årsmöte. 

Utanför lokalen är det en lång slingrande kö av mötesdeltagare som vill in. Vaktmästare och styrelseledamöter letar efter fler stolar, Någon inser att lokalen inte räcker till utan det måste ske en förflyttning till en större lokal. Någon ser också att antalet bullar också är för få. 

 

Nej, så är inte situationen ute i Idrotts-Sverige. Årsmötenas tid är ute… förlåt vitsen. 

Årsmöten kan vi lika gärna vara utan, tycks vara en allmän uppfattning.

Behöver inte gå rekordsnabbt

Eller, har vi rentav de möten som vi förtjänar?

Inte ens mästarna lockar deltagare

”Årsmötet genomfördes på rekordtid”, hör vi någon säga med stolthet.

Som om det skulle vara målet med dessa möten…

Idrottsrörelsen väljer att förlora

Organisationen En Svensk Klassiker låter opinionsinstitutet Novus varje år göra en undersökning om hur barn och ungdomar idrottar (10-18 år). Det är ett mycket trist dokument för svensk idrottsrörelse. Slutsatsen är att RF och deras 71 specialförbund har förlorat kampen för den här målgruppen.

Idrottens Affärer har rapporterat om rapporten i en tidigare artikel. Läs den här.

Då är idrotten en förlorare

VD:n bor inte på orten, har inga barn i varken skola eller dagis, möter aldrig folk på stan, känner ingen delaktighet. Dvs, en vd utan engagemang. Då är idrotten en förlorare.

 

Senaste exemplet kommer från Degerfors där fotbollslaget alltid har haft ett starkt stöd av bruket som numera är ståljätten Outokumpu. Företaget fick ta över traditionen att vara huvudsponsor. 

En tid låg beloppet på miljonnivån. Därtill jobbade många spelare och ledare på bruket med mycket stor frihet och möjlighet att avvika till Stora Valla för träning. Och just planen sköttes av underhållspersonal från bruket.