Publiken

Högklassigt, men var är publiken?

Det är handbollsfeber igen.

Det brukar bli det när ett svenskt landslag har framgång och presenterar attraktiva karaktärer som sticker ut och avgör matcher.

Det har varit så sedan en man vid namn Bengt Johansson basade över ett lag där Per Carlén och Magnus Wieslander och Magnus Andersson och Ola Lindgren och allt vad de hette tog världen med storm och vann allt utom det olympiska guldet.

Benga-Johan kallade vi honom, han uppfann en massa roliga kodord till spelvarianter och nästan hela Sverige lärde sig att säga ”görk-börk” med lite Halmstaddialekt.

Det var en tjusig tid. Så många skarpa profiler, en del utnämnda till Världens bäste i sin specialitet. Staffan Olssons långa hår svepte med i de överraskande passningsvindarna som kunde vända tvärt och Pierre Thorsson från Linköping satte en underlig skruv på bollen som gjorde målvakterna alldeles snurriga i bollen.