spurtavgörande

Total lycka, och vi som tvekade

Det känns som att bli uppbjuden på Damernas.

Som kärlek, som en present, som att sitta i publiken på Dramaten när dramat är som tätast, alla har slipat på sina repliker så att allting känns naturligt och självklart.

Jag har alltid älskat skidstafetter - men vackrare än så här vet jag inte om det kan bli.

Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla, Stina Nilsson.

Och vad visste vi egentligen vad de här tjejerna tålde innerst inne?

Ebba Anderssons första VM-lopp gjorde mig tveksam, hon som varit så tuff under hela vintern.

Frida Karlsson? Är det verkligen klokt att skicka en junior - som från början inte ens skulle få åka till Seefeld - som redan gjort två lopp och överträffat sig själv och tagit medalj, och pressa henne att prestera i en tredje start?

Författarbild: