trakasserier

Avarterna inom idrotten kartlagda

RF och Brå presenterade idag tisdag en stor rapport ”Motverka otillåten påverkan inom idrotten – En kunskapsfördjupning om trakasserier, hot, våld och korruption.” Det finns all anledning att både förstå problemet och se till att färre drabbas.

Svensk idrott med 3,2 miljoner deltagare i knappa tjugotusen föreningar är för stor för att inte vara utsatt för brott, hot, våld och övergrepp. Frågan är hur man får ned nivåerna till acceptabla nivåer, att bli av med dem helt lär inte gå förrän vi får ett brottsfritt samhälle. Något jag bedömer kan ta någon vecka till.

En rosa guldfågel

Det finns framför allt två stycken vedertagna uttryck som gör mig både trött och misslynt.

1. ”Förändring måste få ta tid”.

Det är klart att förändringar tar tid, problemet är när konstaterandet används för att skjuta konkreta handlingar på framtiden.

2. ”Problem inom idrotten är små jämfört med resten av samhället”.

När det kommer till sexuella övergrepp och sexuella trakasserier så finns det både ledare och aktiva inom Idrottssverige som öppet hävdar att problemet är minimalt i jämförelse med hur det ser ut i samhället i stort. Genom att förminska problemet ger de heller inget utrymme för att detta skall tas på allvar.