ungdomsidrott

1 miljon ungdomar kan inte idrotta

Jag är medlem i gruppen ”Barnidrott” på Facebook. Ledande aktör är läkaren Klas Östberg som onekligen drivs av att förbättra barnidrotten. Ibland på ett sätt som gör att jag misstänker en vendetta mot RF som verkar vara roten till allt ont tillsammans med ett antal förbund.

Här är fokus på problem i sådan omfattning att något positivt med idrottande barn inte verkar finnas.

Jag delar Klas syn på för tidig elitsatsning, exkludering, problem med övergrepp och alla andra problem som uppstår för en folkrörelse med 3,2 miljoner aktiva medlemmar, 600 000 medlemmar. Upplever att jag delar den synen på problemen med ledande personer inom förbund och RF också.

Statlig idrottspeng en lösning

En rapport från CIF, Centrum för idrottsforskning  visar att för barn i åldrarna 7-12 idrottar. mindre Bland pojkar handlar det om 12 procent och bland flickor 5 procent för perioden 2012-2017. Och problemen tilltar.

Orsaken är socioekonomiska faktorer - en ökande andel av barnen har inte råd att idrotta, eller deras föräldrar förstår inte varför barnens idrottande bör vara en prioriterad utgift. 

En generell statlig idrottspeng på 3 000 kronor per år till alla barn  skulle kunna lösa en del.

 

Med en ökad andel utlandsfödda så har vi också en växande grupp flickor som inte får idrotta för att de är utsatta för hedersförtryck.

Härtill kommer bristen på anläggningar. I synnerhet i Stockholm kan barn inte idrotta för det finns inga anläggningar. Det finns obegränsat med pengar till cykelbanor och att öka bilköerna men inga pengar till idrottshallar.

CIF, Centrum för idrottsforskning påvisar i en ny rapport på stora problem.

Minskar mest på landsbygden

Idrottandet minskar bland barn 7–12 år. Nedgången är särskilt stor bland pojkar. Det är ett av resultaten i Centrum för idrottsforsknings årliga uppföljning av statens idrottsstöd. Regeringsrapporten lämnas till regeringen den 14 maj.

– Det är en ny och oroväckande trend, säger Johan R Norberg, utredare på CIF.  

Unga pojkar föreningsidrottar mindre

 

 

Pojkar 7–12 år sticker ut i CIF:s analys. Det är den yngsta ålderskategorin och vanligtvis mycket idrottsaktiv. Minskningen i antalet träningstillfällen per person och år i den gruppen var hela tolv procent mellan 2012 och 2017. För flickorna i samma ålder var motsvarande minskning drygt fem procent.

De unga måste också få möjligheter

I dessa vinteridrotters slutspelstider, tider av enorma penningsummor inom idrotten, tider av könsregler, könsmaktsordning och tider av elittänkande inom många idrotter där leken degraderas och bara de bästa duger, är vi fortfarande i otakt att erbjuda våra barn och ungdomar möjligheten och glädjen att röra sig. 

Alla som upplevt barn i förskoleåldern rusa runt och skratta i en idrottssal vet exakt vad jag menar. Rapporter basunerar ut var och varannan dag att lokaler och tider för olika idrotter i storstäderna inte räcker till och lokaler på landet kan vara obefintliga eller helt saknade.

Protester mot nedskärningar

Under 90-talet arbetade jag på gymnasieskola och berördes mycket av idrottslärarnas fasa och protester mot nedskärningar i timmar

Konsten att stödja ungdomar som vill lyckas

Projektet har hittat nya infallsvinklar och angreppssätt för att upptäcka, ifrågasätta och förändra den stereotypa synen på vad som gör en pojke eller flicka till en framgångsrik idrottare. Allt för att hjälpa den organiserade idrotten i Sverige att nå sina fastställda mål inom jämlikhetsarbetet.

Av det skälet har 2018 års Guldkorn i kategorin Ungdom tilldelats Örebro läns idrottsförbunds projekt ”Unga satsar jämt”. Priset är på 50 000 kronor och delades ut idag i Stockholm.

– Projektet Unga satsar jämt är ett bra exempel på hur man har lyckats inkludera och engagera barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Runt om i Sverige finns det många goda idéer för att lyfta samhällsfrågor, men oftast saknas pengar. Därför finns Arvsfonden, säger Arvsfondens enhetschef Hans Andersson. 

Ett ansvar inför idrott i huvudstan

Det nya styret i Stockholm har varit extremt tydliga gentemot Stockholmsidrotten. Även när det inte finns några kostnader för staden, inga risker för staden utan bara fördelar så kommer man att säga nej till idrotten. Beslutet att säga nej till Vinterspelen 2026 går inte tolka på annat sätt.

Det är den enda slutsats som alla som arbetar inom Stockholmsidrotten kan förhålla sig till. Politikerna i styret med Idrottsborgarrådet Ernlund får räkna med ett väl motiverat och omfattande misstroende mot dem från alla representanter för Stockholmsidrotten. 

Att få bort det misstroendet på en så kort period som den här mandatperioden är osannolikt.

Finns det någon förening med rent samvete?

Riksidrottsförbundet och Bris, Barnens rätt i samhället, har tagit nästa steg för att också öka barnens rätt inom idrotten. Tillsammans har de arbetat fram spelregler för hur barnen ska behandlas inom idrottsrörelsen och skickat ut över 50 000 böcker kring spelreglerna för att sprida budskapet. Mottagandet har varit enormt.

Riksidrottsförbundet och Bris, Barnens rätt i samhället, har tagit nästa steg för att också öka barnens rätt inom idrotten. Tillsammans har de arbetat fram spelregler för hur barnen ska behandlas inom idrottsrörelsen och skickat ut över 50 000 böcker kring spelreglerna för att sprida budskapet. Mottagandet har varit enormt.

Investera i ungdomsidrott

För att få fram en Zlatan krävdes det många bra ledare, som såg och utvecklade. Talangen och viljan hade Zlatan själv. Skolningen fick han i den skånska myllan. Resultatet blev en oslagbar kombination. Men vilka förutsättningar gäller för ungdomar runt om i Sverige?

Det finns mängder av barn som också har talangen och viljan. Men är du tjej riskerar du att aldrig få börja träna därför att ledarna saknas. Är du kille däremot, är möjligheten betydligt större.

Skilda förutsättningar

Ett exempel från verkligheten idag. En klubb i ett hyfsat välbärgat villaområde samlar till infomöte för att undersöka intresset i området för att starta ett flicklag. Två personer dyker upp. Två.

Ungdomsidrotten på fel väg

Är verkligen slopandet av seriesystem inom ungdomsidrotten ett steg i rätt riktning?

I krönikan vill IA:s nye krönikör Carl-Axel Hageskog ta upp den viktiga tävlingsfostran som idrottande och tävlande innebär. Om varför ett långsiktigt värdebaserat ledarskap är viktigt i kontrast till ett kortsiktigt resultatbaserat ledarskap bland idrottare, tränare och föräldrar.

Häromdagen var jag på innebandy. En match mellan 12-åringar. Det var inget resultat på ”tavlan”. Inga tabeller eller seriesystem. När matchen så var slut var det ett gäng som jublade och ett som inte jublade. Samtidigt har jag läst om en hel del problem i matcher där ledare och föräldrar betett sig illa gentemot domare och aktiva.

Barnidrott borde kanske bli en betaltjänst

Barnens idrottande borde kanske bli en ”betaltjänst” som samhället kan köpa av klubbar. Eller hur ska framtidens ungdomsidrott formas?

Det kanske är dags att sluta med organiserad barnidrott? Dags att återlämna barns idrottande till samhället – från idrottsrörelsen?

Hur blev det så här?

Som en av tusen och åter tusen av idrottens eldsjälar upphör jag aldrig att förvånas över hur den idrottsrörelse jag tillbringat större delen av mitt liv fått ansvaret för barns fostran. Hur gick det till? Fram till mitten av 80-talet fick vi mestadels ägna oss åt idrott i våra klubbar.

Då plötsligt fanns det ingen där...

Efter tävlingar som inte gick så bra, uteblev klapparna på axeln, och blickar riktades istället rakt fram, för att inte kännas vid den unga, bedrövade och ensamma flickan som passerade.

 

Debatten kring föreningsidrott kontra kommersiell idrott, i relation till dess förutsättningar och framtid berör oss alla, oavsett om vi vill eller ej. 

Det tar sig uttryck på olika sätt.

Självkänslan är grunden

Det finns få saker som har varit så givande under min barndom, ungdom samt vuxna liv som just idrotten. Och samtidigt inget som påverkat självkänslan mer – i negativ bemärkelse. 

Vi bygger en låtsasvärld

- Farfar, vi gör en straffslagstävling, först till nio, jag är Neuer och du börjar att skjuta, säger åttaåringen. Han är redan för att det ska tävlas. Men då bryter han ju mot svensk idrotts lagstiftning...

 

Fast jag blir jättelycklig över att sonsonen tar initiativ och ger signaler av att vilja organisera.

Tänker för ett ögonblick på pojkens farbröder, som är elitspelare, de har också märkt en hög tävlingsnerv hos Philip.

Livet i med- och motgång

Vid något tillfälle har det antytts att det blir nyttigt för honom när han skall tränas i att ta besvikelser och förluster. 

Det livet innebär. 

Vi kan börja tro på ett nytänk

Barn- och ungdomars rättigheter i idrotten diskuteras flitigt. Som förändrade regler i fotboll som nu ska införas. Men mycket tyder på att den nya modellen blir bra, skriver Johan R Norberg.

 

I det tysta och med stor framgång har barnens rätt blivit ett väletablerat koncept i idrotten som tjänstemän på Riksidrottsförbundet beskriver utvecklingen. Ja, de använder till och med ord som ”omvälvande” och ”revolutionerande”.

Förvandlingen för ungdomarna

I somras genomförde jag på uppdrag av Unicef Sverige en kartläggning av hur idrottsrörelsen, myndigheter och andra aktörer tillämpar FN:s barnkonvention i svensk idrott.

Välkomna till min verklighet!

Året 2016 har passerat. Ett år fyllt med utveckling och utbildning i de fyra nya strategierna. Jag har aldrig förr hjälpt så många föreningar att processa fram nya sätt att driva sin förening.

 

Därför känner jag mig en aning kantstött när jag läser hur de andra krönikörerna indirekt kritiserar det jobb jag gör. Funderar över hur mycket de bidrar till förflyttningen som bör ske inom svensk idrott för att få en sund barn- och ungdomsidrott. Funderar också över hur mycket ”ord” bidrar till förändringen eller om ”lärandet (bildning) och görandet” har större kraft.

De vet inte hur man ska göra

Ber du ungdomar att exempelvis hoppa jämfota, sida till sida, på ett ben, göra kullerbytta eller sparka, så måste de först veta vad du menar med orden och sedan träna på det...

 

Debatten om ungdomsidrott eller varför inte skolidrott ska pågå ständigt. Jag lovar, det finns alla skäl. Alla.

Själv har jag varit på föredrag och lyssnat till Dr Dean Kriellar som pratar om  physical literacy. Tänker inte uppehålla mig med vetenskap eller forskning som ligger bakom utom mer om budskapet.

Detta förbaskade curlande!

Svenska barn rör sig för lite och har sämre kondis än sjukpatienter. De sitter och sitter och stirrar i sina mobiler. Vuxenvärlden omkring dem verkar oförstående till sitt ansvar.

 

Jag refererar till TV-programmen om Kalle som vill aktivera barn och ungdiomar.

Hoppas att ni tittar.

Jolmiga och vaga synpunkter som att "det är bra att söka info på nätet" förekommer i programmet. Nu tror jag i och för sig inte att man ska generalisera. Det finns säkert många skolor är bra på att få igång ungdomar men, denna fysiska passivitet och vuxengenerationens slappa attityder är mycket oroande.

Bevis nog på motsatsen

Det vuxna perspektivet lyser igenom, i synnerhet vad som faktiskt är viktigt för barnen och varför de väljer att idrotta. Det finns en föreställning om att tabeller är viktiga och att tävlingsmomentet skulle försvinna om dessa inte existerade. Men helt utan någon som helst fakta.

 

I en krönika gör Niclas Andersson det som många män gjort den senaste tiden, nämligen att på ett populistiskt sätt försöka hålla fast vid gamla normer och den kultur som har funnits, och finns, inom idrottens värld. I synnerhet inom lagidrotterna. 

Toppning fördöms i ny undersökning

Svaren är de samma. 85 procent av barnen i åldern 10-15 år säger att de vill ha kul när de idrottar. Och, vuxna måste lära sig att skilja på barn- och vuxenidrott.

 

Men vad som också framkommer är att äldre barn tycker i högre utsträckning än yngre barn att det är ok att toppa lag och pojkar i högre utsträckning än flickor.

Strunta i toppning!

Det här visar Rädda Barnens två Sifo-undersökningar om barn- och ungdomsidrotten, med fokus på selektering för att vinna – så kallad toppning. 

Bara var tredje ungdom fortsätter

90 procent av alla ungdomar idrottar någon gång under uppväxten men endast en tredjedel är kvar i sena tonåren. Det visar en alarmerande rapport.

 

Britta Thedin Jakobsson, doktorand på GIH, har i sin avhandling valt att forska om vilka som stannar kvar i föreningsidrotten och varför de gör det. 

De gör allt för sina söner

Mona och Peter Carnello har satsat stora summor och rest världen runt för att sönerna Lancelot (12), Elliot (18) och Camelot (2) skall bli fantastiska tennisspelare. Nu har hela familjen medverkat hos Skavlan.

 

Elliot är i dag 18 år, han började spela tennis som 9-åring i USA. Lancelotte började som 4-åring och är nu 12 år och når stora framgångar.

Hos Skavlan berättade de om ett ovanligt liv. De har valt det själva och grabbarna tycks inte göra annat än gilla det.

Alltid starka åsikter

Familjen Carnello är vana numera. Vid att andra pratar, vid starka åsikter och vid att bli bemötta annorlunda.

- Om vi är på en tennismatch i Sverige är det ingen som pratar med oss. De tisslar och tasslar, säger mamma Mona.

50 spelmiljoner till ungdomsidrotten

50 miljoner från spel går till idrotten. Idag presenteras vilka idrotter och vilka föreningar som är vinnarna. Hammarby och AIK får över 1 miljoner kronor.


Det var före ett år sedan som Svea lanserades. Alla idrottsföreningar uppmanades att ansluta sig till tjänsten och alla spelare med ett Spelkort eller spelkonto hos Svenska Spel kunde vara med genom att välja tre favoritföreningar som skulle få en del av insatsen.

186 044 spelare agerade

Nu är redovisningen klar. 186 044 kunder har hjälpt 6 365 föreningar i 69 idrotter.

Mannen bakom idrottsupproret

Han har lyckats reta upp stora delar av idrotts-Sverige. Han startade en kampanj och fick ledande tidningar och TV-kanaler att granska idrotts-Sverige. Här träder han fram för första gången. Lennart Engelbrektsson berättar om varför han blev så arg och fick en sådan energi till idrottsupproret.

 

Allt handlar om att han anser att ingen någonsin får vika på linjen att ödmjukhet och glädje ska prägla idrott, i synnerhet om det handlar om ungdomar.

Men problemen finns där och nu kom de verkligen nära.

Familjen drabbad

- Ingen ska få kränka mig eller mina närmaste, säger han och fortsätter:

- Jag blev personligen drabbad, men det värsta var att familjen fick lida.

- I såna lägen varken jag kan eller vill hålla tyst, jag kräver åtgärder och jag ger mig inte.

Larmrapport trots miljardsatsning

3,5 miljard kronor har staten satsat för att fler ungdomar ska idrotta. Men effekten har blivit långt ifrån vad man önskade. Ungdomarna lämnar idrotten och i synnerhet gäller det flickor.


Centrum för Idrottsforskning (CIF) har presenterat sin årliga uppföljningsrapport om effekterna av det statliga idrottsstödet till idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth (m).

Dyster rapport

Jämfört med för tio år sedan är det dystra siffror.

- Den stora utmaningen är att få ideella ledare att entusiasmera ungdomar som kanske inte tycker att det här är det viktigaste av allt. Idrottens målsättning är ju att alla ska kunna vara med, säger Johan R Norberg, utredare på CIF.

Förklaringen till att så många hoppar av är inte riktigt klarlagd.

Stockholm redan sämst på ungdomsstöd

Efter den skandalartade sänkningen av stödet till ungdomsidrotten i Stockholm framkommer nu nya avslöjande fakta. Stockholms stads föreningsstöd är på rekordlåg nivå.

25 procents sänkning sänker också ungdomsidrotten, menar en rad ideella ledare som känner sig rejält motarbetade. 

Stockholms stöd är det minsta av länets kommuner – redan innan den senaste neddragningen. Och vid en jämförelse med övriga kommuner visar det sig att stödet i Stockholm är mindre än en tredjedel av riksgenomsnittet och enbart en fjärdedel av det belopp som gäller i Tyresö.