Åke Stolt: OS i Sverige bara att glömma

Sverige går inte som tåget. Det går nämligen bra för Sverige. Ohyggligt bra. En stolt finansminister redovisar miljardöverskott av sällan skådat slag och ser bara ljus i tunneln de närmaste åren. Vår Borg är oss en väldig Gud. Typ.

Det är väl i glädjeyrsel över de fina finanserna – som naturligtvis inte är regeringens förtjänst i högre grad än att det är regeringens fel när vi hukar under en kaotisk världsekonomi – som ministern för bl a idrott, Lena Adelsohn-Liljeroth, helt på eget bevåg börjar yra om olympiska spel i Sverige. Vinter närmare bestämt.

Ett vackert sommarminne

Det orimliga i att söka sommarspel har väl till och med Stockholmspolitikerna börjat förstå åren efter det senaste misslyckandet. Kandidaturens dåvarande slogan, Feel the Light, kan nu förhoppningsvis översättas till den eviga, mera adekvata, Leave the Fight.

Sverige är för litet, Sverige har inte pengarna, resurserna, tillräckligt med folk, behovet av arenor.

Sverige kommer aldrig att få ett sommarolympiskt spel. 1912. Det var den gången. Ett vackert sommarminne från anno dazumal. Vi får nöja oss med det – och nästa år är det 100-årsjubileum.

Det var uppenbarligen under ett internationellt idrottskonvent i London som idrottsministern gav offentlighet åt sina drömmar (planer?) på olympiska vinterspel. Tillsammans med Norge. Och då gick SOK:s generalsekreterare Gunilla Lindberg i taket. Av förklarliga skäl. Det bör väl vara idrotten, och alldeles särskilt Sveriges Olympiska Kommitté, som tar initiativ till olympiska spel.

Otänkbart och meningslöst

För om inte idrotten vill, kan eller tror på idén skall naturligtvis inte politikerna vara drivande. Det är bara i länder som det forna Sovjet eller i Kina som regeringen bestämmer över idrotten, kommenderar fram olympiska spel och också garanterar att de tas hem och genomförs. Av rent politiska och kommersiella skäl.

Ministerstyre är väl inte tillåtet i vårt land, vad jag vet?

Gunilla Lindberg betraktar en svensk OS-ansökan inför vinter-OS 2022 som ”fullständigt utesluten.” Och om nu Riksidrottsförbundet har en annan åsikt – vilket knappast skulle förvåna – så är det otänkbart och meningslöst att ens diskutera den olympiska tanken utan att den är fullt förankrad, stöttad och mött med entusiasm hos den olympiska kommittén.

För så fungerar det olympiska nätverket med trådarna in till huvudkontoret i Lausanne; det är från ländernas olympiska kommittéer signalerna skall tydas. På viljan, förmågan, intresset för att arrangera olympiska spel.

Så när det gäller Sverige och olympiska spel väger den betydande IOK-ledamoten Gunilla Lindbergs ord vida tyngre än en ministers. Vem det än må vara.

Dömt att misslyckas

Dessutom; Lena Adelsohn-Liljeroths förslag, att arrangera tillsammans med Norge är dömt på förhand. Norge har haft vinter-OS två gånger. 1952 i Oslo, 1994 i Lillehammer, tidernas finaste. Den senaste gången efter en rätt knapp seger över Östersund.

Sverige har misslyckats i sex mer eller mindre seriösa och några riktigt klantigt genomförda kampanjer.

Att försöka åka snålskjuts på succéarrangören Norge är ingen bra idé. Norge står långt ner i kön nu.

OS är ett TV-spel

En svensk regering har en enda uppgift i olympiska sammanhang; att skriva under de ekonomiska garantierna. Gunilla Lindberg uppskattar att bara ansökningen kostar 60 miljoner. Nu talar vi om 2022 och jag gissar att summan snarare hamnar en bra bit bortom 100 miljoner. Garantierna är i flermiljardsklassen.

När svensk ekonomi nu går som tågen gjorde förr, är det en mycket bättre idé av den svenska regeringen, att satsa pengar på utveckling och förädling av svensk elitidrott, att garantera resurser för t ex den svenska toppidrottssatsningen så att det är med konkurrenskraftiga trupper Sverige kan resa till de olympiska spelen.

Regeringen är till för folket och folket bryr sig inte om var spelen arrangeras. OS är ett TV-spel. Det är via televisionen de flesta konsumerar idrott som underhållning. Garantera den istället.

Jag ställer mig också mycket tveksam till regeringens förslag om skattelättnader, s k expertskatt, för importerade spelare och tränare med inkomster över 85.000 kronor. Är det verkligen ett förslag i tiden, att skapa ett skattefrälse för de redan besuttna, när så många tvingas suga på ramarna?

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet. Du når honom på akegstolt@gmail.com

Fakta

Krönikan publiceras också på www.skaneidrotten.se

AIK Bandyförening och SvartGul Bandy utreder just nu av Skatteverket. Det handlar om från vilket konto spelarnas och ledarnas löner har kommit. ”Jag har hela tiden tyckt att det är fel eftersom det inte är SvartGul Bandy som betalat ut lönerna utan att det är föreningen som har gjort det”, säger Ingemar Andreasson, handläggare på Skatteverket, till SVT Sport.

Åbytravet byter vd.Johan F Lundberg får lämna sin roll och ersättare blir förre vd:n Kenneth Thollström. 

– Efter flera år av tunga investeringar måste vi ta ett steg framåt och lägga ökat fokus på lönsamhet och förbättrade intäkter, säger ordföranden Fredrik Tenfält. 

SKF fortsätter som huvudpartner till Gothia Cup. Det nya avtalet sträcker sig till 2022 och parterna tittar nu på hur de kan utveckla det nära samarbetet som byggts upp under många år. Högt upp på önskelistan: en utbyggnad av SKF Arena på Heden till nästa sommar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

”  The same procedure as last…”. Det passar sannerligen in på rättighetsföretaget ISP Sport under de här dagarna. Lagom som de nya avtalen för SHE, damhandbollen, hade avslöjats kom nästa presentation. ISP har snickrat ihop en överenskommelse mellan Kopparbergs/Göteborg FC och Prioritet Finans.

Svenska sporträttighetsagenturen Spring Media har inlett ett samarbete med Red Bee för att lansera Wnited /juːˈnaɪtɪd/– världens första globala streamingtjänst tillägnad damfotboll. Presentationen skedde på måndagen under Sportel Monaco. 

IFK Göteborg tog hjälp av agenten Denis Celebic vid 17-åringen Benjamin Nygrens övergång till Genk, en affär på runt 40 miljoner. Denis Celebic fick tre miljoner kronor för besväret. Han har fungerat som förmedlare mellan klubbarna. Det är förbjudet att använda agenter när spelaren är under 18 år.