"Vårda minnet, glöm svenskt OS"

Nästa år, 2012, kommer Stockholm – och måhända många i övriga Sverige – flitigt påminnas om och fira, att det är 100 år sedan de olympiska spelen avgjordes i den svenska huvudstaden.

Det var sol den sommaren. Sydeuropeiskt varmt och alla tillresta som hoppats (?) få se isbjörnar på gatorna blev besvikna och de varma tröjorna de tagit med sig på resan till det arktiska Sverige behövde aldrig användas.

Stockholms-OS är ett vackert idrottsminne. 1912. Det var det året då Titanic förliste, Strindberg dog, Prins Bertil föddes och Hjalmar Söderberg skrev den underbara romanen ”Den allvarsamma leken.” Den hade förstås inte ett dugg med idrottens lekar att göra.

Ett första välorganiserat spel

I Stockholm deltog för första gången alla världsdelar, för första gången antogs ett regelverk som hela världen kunde acceptera, för första gången användes målkamera och för första gången noterades en exakt publiksiffra. 327 288.

Man kan säga att de moderna, välorganiserade olympiska spelen föddes i Stockholm.

Så var det och så kommer det att förbli; Stockholm som en vacker och betydelsefull milstolpe i raden av minnesvärda olympiska värdstäder. Det är nog bra så. Stockholm har gjort sitt i de olympiska sammanhangen.

Vi är för få, helt enkelt

Det misslyckade försöket att få spelen igen 2004 under mottot ”Feel the light” kappsejsade. 

Sverige är för litet (inte till ytan men till invånarantalet) och behovet av gigantiska arenor finns inte. Entusiasmen har i varje fall hittills saknats. Inte ens idrottsrörelsen har varit särskilt övertygad eller drivande, höjdarna i Sveriges Olympiska Kommitté kanske de mest skeptiska av alla.

Efter misslyckandet 1997 (då omröstningen gjordes i Lausanne) tycktes de flesta inse det.

Men de ger sig inte

Döm om min förvåning när en kvintett socialdemokratiska förtroendemän för ett tag sedan undertecknade en artikel under Brännpunkt i Svenska Dagbladet med rubriken ”Stockholm bör söka sommar-OS”. De ger sig inte.

Det är visserligen sant att de olympiska kandidaturerna numera ofta initieras och genomdrivs av städer och regioner, alltså politiker, oftast inte av en brinnande önskan från idrottsfolket.

Förra gången skedde den delvis (initialt) illa skötta och dåligt förankrade kampanjen i samråd mellan politiker och näringsliv.

Generalen hette som ni minns Olof Stenhammar. Han var lika mutvillig som alla andra.

Idrottsfesten är inte drivkraften

Det finns många städer och länder före i kön att få arrangera olympiska spel. Ansökningarna tillkommer numera oftast med en (illa) dold agenda. Idrottsfesten är inte drivkraften.

Det är städer, stater, regioner som med hjälp av olympiska spel vill skaffa sig handelspartners, näringslivsuppsving, turism, infrastruktur i form av flygplatser, motorvägar etc.

De fem ringarna är bara magneten för helt andra syften. Rent affärsmässiga. Inget fel i det.

De vill tvätta en smutsig byk

Eller som i Pekings fall rent politiska och ekonomiska och för att tvätta en smutsig byk. Det gick väl ”sådär”.

De företag med globala ambitioner som leker på den här arenan är inte intresserade av pytteländer som Sverige. I Asien, Afrika, gamla öst och i Sydamerika finns betydligt större och ekonomiskt intressantare städer att satsa på.

I gatunätet i det olympiska monopolet är Sverige bara en liten återvändsgränd som ingen vill köpa.

Lönlöst att dra igång igen

Den ekonomiska krisen, som flera av världens ledande ekonomer tror kommer att vara betyg längre än vad den svenske finansministern siar i sina prognoser, kommer också att spela in.

Att sätta igång en allvarligt menad kandidatur för olympiska sommarspel kräver statliga garantier i en omfattning som i varje fall den nuvarande regeringen knappast kommer att kunna svara upp med i ett läge då ”ansvar för statens finanser” blivit ett mantra.

Som sagt, i ett läge då tveksamheter hörs, både från idrottsrörelsen och de olympiska höjdarna, är det nog lönlöst att dra igång nya olympiska projekt i Stockholm.

”Feel the light” får bli ”Leave the fight”.

Vårda minnet av Stockholms solskensolympiad istället. Och minns att Sverige en gång lämnade ett betydande bidrag till den makalösa utvecklingen av de olympiska spelen. Gott så.

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Fakta

Krönikan publiceras också på www.skaneidrotten.se

Tommy (inte verifierad)

fre, 2011-09-23 11:37

1. Vårda minnet glöm OS

Åke har som vanligt en del poänger i sitt resonemang och att hoppas på att IOK(Internationella Olympiska Kommittéen) skulle ändra strategi och förlägga de Olympiska Spelen(Sommar-OS) till en stad av Stockholms storlek är sannolikt överoptimistiskt. Även om jag för min del tror att det långsiktigt skulle vara välgörande för intresset för den olympiska rörelsen att dimensionera de Olympiska spelen för att även kunna arrangeras i mindre/medelstora städer/länder. Men som sagt det är troligen inte sannolikt att det kommer att hända så mitt förslag är istället att söka Vinter-OS med Stockholm som huvudort(vi har här det mesta av arenor som krävs för sporter såsom ishockey, skridsko, konståkning, Curling etc i form av Globen/Nya Hovet(skall renoveras 2012/2013/Stockholmsarenan/Nationalarenan som båda står klara 2012/2013 därtill har Stockholm det mesta av infrastruktur såsom hotell, transporter, telekommunikationer etc som behövs. Och tillsammans med Östersund/Åre som arrangörer av de sporter som man har anläggningar för(alpint/skidor/skidskytte/backhoppning mm)så skulle Sverige erbjuda ett oerhört bra alternativ helt i linje med hur IOK har placerat de senaste Vinter-OS-arrangemangen(läs: Stor stad tillsammans med mindre orter för skidåkning/alpint etc)2002 Salt Lake City`/Park City mfl, 2006 Turin/Sestriere mfl, 2010 Vancouver/Whistler mfl. Därtill skulle IOK kunna hävda att genom att emellanåt förlägga OS-evenemangen där man kan utnyttja befintlig infrastruktur skulle göra att man balanserar de totala kostnaderna för att manifestera de Olympiska idealen istället för att kostnaderna bara skenar iväg oändligt. Så mitt råd är satsa på Vinter-Olympiska Spel i Stockholm vår fantastiskt vackra, vänliga och utvecklade huvudstad!

AIK Bandyförening och SvartGul Bandy utreder just nu av Skatteverket. Det handlar om från vilket konto spelarnas och ledarnas löner har kommit. ”Jag har hela tiden tyckt att det är fel eftersom det inte är SvartGul Bandy som betalat ut lönerna utan att det är föreningen som har gjort det”, säger Ingemar Andreasson, handläggare på Skatteverket, till SVT Sport.

Åbytravet byter vd.Johan F Lundberg får lämna sin roll och ersättare blir förre vd:n Kenneth Thollström. 

– Efter flera år av tunga investeringar måste vi ta ett steg framåt och lägga ökat fokus på lönsamhet och förbättrade intäkter, säger ordföranden Fredrik Tenfält. 

SKF fortsätter som huvudpartner till Gothia Cup. Det nya avtalet sträcker sig till 2022 och parterna tittar nu på hur de kan utveckla det nära samarbetet som byggts upp under många år. Högt upp på önskelistan: en utbyggnad av SKF Arena på Heden till nästa sommar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

”  The same procedure as last…”. Det passar sannerligen in på rättighetsföretaget ISP Sport under de här dagarna. Lagom som de nya avtalen för SHE, damhandbollen, hade avslöjats kom nästa presentation. ISP har snickrat ihop en överenskommelse mellan Kopparbergs/Göteborg FC och Prioritet Finans.

Svenska sporträttighetsagenturen Spring Media har inlett ett samarbete med Red Bee för att lansera Wnited /juːˈnaɪtɪd/– världens första globala streamingtjänst tillägnad damfotboll. Presentationen skedde på måndagen under Sportel Monaco. 

IFK Göteborg tog hjälp av agenten Denis Celebic vid 17-åringen Benjamin Nygrens övergång till Genk, en affär på runt 40 miljoner. Denis Celebic fick tre miljoner kronor för besväret. Han har fungerat som förmedlare mellan klubbarna. Det är förbjudet att använda agenter när spelaren är under 18 år.