Att se hur inte bara lagidrottaren Jesper Blomqvist blir glad över sitt lilla lag med simhopparen Anna Lindbergh, utan också skidskytten Magdalena Forsberg och cyklisten Bernt Johansson få en lagkänsla, det är faktiskt bra.

Urstarja tjejer

Alla behöver vi någon för att må bättre, sen må man vara hur individuell som helst.

Att det är två urstarka tjejer som nu är med i Mästarnas Mästare-finalen är bra. Magdalena Forsberg och Anna Lindbergh är inte bara starka, de är extremt tävlingsfokuserade, uthålliga och snabba. Därtill verkar de vara både intelligenta och roliga.

Som tittare är det synnerligen kul att få den här chansen att lära känna dem, jag tror att varken Magda eller Anna tidigare varit så folkkära som de nu blir genom programmet. Herregud, de slog ju Ingmar Stenmarks rekord båda två i "stå-mot-väggen-övningen", den där mjölksyran börjar pumpa efter nån minut, hur vältränad man än är.

Jesper sympatisk

Nästan 13 minuter stod de, Magda två sekunder längre än Anna. Vansinne. Men vilka tävlingshjärnor.

Jesper Blomqvist visade sig också vara väldigt trevlig och sympatisk, och när han valde att försöka plocka ut Bernt Johansson för att damerna inte skulle riskera att missa finalen; då var han stor.

Synd att han missade att slå ut "Kobra-Bernt" som ju håller sig kvar i tävlingen tack vare sina nattdueller. Vilket förstås blir lite konstigt.

Som jag tyckt tidigare; det är verkligen synd att dessa idrottare måste åka ut ur Mästarnas Mästare, det hade varit så trevligt att kunna njuta av diskussionerna och porträtten flera veckor, varje år.

Då står vi ut

Tolv timmar ishockey i sträck i TV4, det är nästan mer än jag ens orkar tänka på. Jag vet inte om det beror på att reklamköparna kräver detta, eller för att svenskarna verkligen är så intresserade.

Å andra sidan, med den dramatiken och i synnerhet när det blir seger, då klarar vi alla fall en match. Och på lördag är det dags igen.