"Skrämmande, Ronaldo mot..."

Blotta tanken skrämmer mig; Christiano Ronaldo mot Mikael Lustig därute på den svenska högerkanten. Herregud, vad det skall dansas, vad det skall hoppas, vad det skall hotas in i det svenska försvar som visat sådana brister under Erik Hamréns dagar som förbundskapten.
Gordon Savic, ordförande i FIFA World Cup-organisation, visar upp skylten som vi helst hade velat slippa. Den som bekräftar att Sverige ska möta Portugal i VM-kvalets playoff. Foto: Steffen Schmidt, AP Photo/TT Nyheter

Man kan bli mörkrädd för mindre. Portugal mot Sverige i direkt VM-kval. Låter som en omöjlig uppgift - men är egentligen en drömmatch.

Svenska landslag har alltid varit som bäst när ingen trott på möjligheten, som sämst när det skall spelas hem "givna" segrar.

Ett svenskt adelsmärke, då

Svensken är per definition en underdog.

Den lille, frusne uppe i högan nord som ryter ur skogarnas djup för att det skall höras ut över kontinenterna.

Det har passat oss rätt bra genom århundradena.

För ur den lilles perspektiv riggar man försvarsbastionerna, gillrar man fällorna, vevar man upp sina evighetsmaskiner för att ta musten ur den store och starke, och i många avseenden bättre motståndaren.

Så gjordes på Åby Ericsons tid, på Tommy Svenssons, på Lars Lagerbäcks.

Organisationen, fysiken och löpviljan

Jag har följt det svenska landslaget sedan 60-talets mitt och kan nästan inte påminna mig matcher där Sverige dominerat, styrt och ställt, men erinrar mig hur många som helst där taktiken firat triumf, där organisationen gett resultat, där fysik och löpvilja lönat sig.

Sverige har, med sina bästa årgångar, kanske varit det bästa landslaget i världen på att bekräfta detta oomkullrunkeliga faktum; fotboll är en bollsport, javisst, men i ännu högre grad en löpgren. Det är bara en man åt gångens om har bollen, de andra nio är (i bästa fall) i rörelse. Rycker i sidled, söker upp de fria ytorna, drar i väg längs kanterna, sticker in i djupled för att söka sig till avfyrningsrampen.

På Åby Ericsons tid hette försvarsbjässarna Björn Nordqvist och Kent Karlsson (VM 1974), mittfältsmotorerna Bosse Larsson, Staffan Tapper och Ove Grahn, attackspelarna Ralf Edström, Ove Kindvall och Roland Sandberg.

Vilka namn, vilka lag

Tommy Svensson hade i VM 1994 ett innerbackspar som Hamrén bara kan drömma om. En stor och stark, Patrik Andersson, en kvick städare, Jocke Björklund. På mittfältet det tuffa, bitvis elaka tandemparet Jonas Thern och Stefan Schwarz, löparnisse själv, Klas Ingeson och den outtröttlige motorn Tomas Brolin, kreatör och pådrivare. I anfallet Martin Dahlin och Kenneth Andersson.

Den tredje av de bästa svenska landslagsgenerationer jag sett - EM i Portugal 2004, ett lag som hade kapacitet att vinna hela turneringen - hade under Lasse Lagerbäcks och Tommy Söderbergs ledning försvarsbjässar som Teddy Lucic och Olof Mellberg, mittfältspelare med alla nödvändiga egenskaper representerade; kärnkraftverket Johan Mjällby, det lille envetna tröskverket Tobias Linderoth, en fältherre i vardande, Kim Källström, en strateg som Anders Svensson, en universalspelare som Fredrik Ljungberg, en avvikare som Chippen Wilhelmsson.

I offensiven Henke Larsson, Zlatan Ibrahimovic, Marcus Allbäck.

De fick inte betalt

Kanske den bästa svenska landslagstruppen någonsin som inte fått något betalt för sin presumtiva internationella slagkraft.

Med den truppen hade jag inte varit rädd för Portugal. Visst, svårt men absolut med en jättechans.

Med Lagerbäck visste man att chansen alltid fanns eftersom han var bäst på att gillra fällorna, inte riktigt lika bra på att bygga upp efter det som rivits ner. Hans metodik lönade sig i kvalen, hans ovilja att gambla och släppa på tyglarna förhindrade att alla blommor slog ut på samma gång i skarpt läge.

Lagerbäck gillade att vara underdog. Han kunde utnyttja det.

Saknas mycket, för mycket

Portugal är storfavorit nu i november. Det borde passa det svenska kynnet perfekt.

Men tyvärr har inte den här landslagsgenerationen tillräckligt många slipade, perfekt fungerande och harmoniserade kuggar i sitt maskineri. I begåvning kan Sverige inte mäta sig med portugiser när det gäller fotboll. Men ett lag som springer mer och fortare har alltid chansen att sätta käppar också i de snillrikast konstruerade drivhjul.

Det finns många bevis för det i den svenska landskampsstatistiken.

Men jag har mina dubier; det har varit för lätt att öppna dörrarna till det svenska kassaskåpet och jag är osäker på om Hamrén vet var han har nycklarna till det uppbrutna låset.

Krönikör

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Sven Essen (inte verifierad)

mån, 2013-11-04 14:17

1. VM 2002

Vid VM 2002 hade Sverige chansen att kopiera 1994 års framgång. Tyvärr sköt Anders Svensson i stolpen efter den beramade snurrfinten mot Senegal.Om inte om hade varit så hade Turkiet väntat i kvarten (Inte helt omöjligt)och därefter Brasilien i semifinalen.. OBS!! Turkiet slog Senegal med 1 - 0 i kvarten,åkte dit mot Brasilien i semin med 0-1.. Men vann över Sydkorea i matchen om tredje pris.. Den chansen återkommer aldrig för Sverige. Sveriges lag 2002 var minst lika bra som upplagan 2004.

Efter rekordförlusten om i våras fall uppemot 70 miljoner via rid-EM har styrelsen för Got Event AB vid ett extrainkallat styrelsemöte beslutat att upprätta en kontrollbalansräkning.

Det har gått drygt elva år sedan invigningen och verkligheten har både kommit ikapp och sprungit förbi Borås Arena. Men nu ska det bli ändring på den saken. 100 miljoner kronor satsas när arenan ska bli modern.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Folkspel har gjort höstens värvning. Sportkrönikören Jennifer Wegerup har inlett ett samarbete med Folkspel och därmed blir hennes texter också publicerade här på idrottens Affärer. Hon ska från och med i dag skriva krönikor om de eldsjälar som finns därute i föreningslivet, om allas rätt till idrott och motion, om dem om gör så mycket gott i det tysta.

Franska PSG hade ”shoppat” för närmare 4 miljarder svenska kronor, när fotbollens internationella transferfönster stängdes den 31 augusti. En pengarullning som föranleder UEFA, det europeiska förbundet, att öppna en utredning med misstanke om brott mot UEFA:s Financial Fair Play.