Självklara pengar eller sponsring?

Kommersiella intäkter betraktas som en lockande möjlighet medan kommunala och statliga bidrag snarare uppfattas som en rättighet. Här blev det väl ändå lite fel.
Bidrag från stat och kommun kontra sponsorpengar betraktas annorlunda och inte sällan med viss negativ konsekvens. Foto: TT

 

Den 1 september anlände nya studenter till Malmö högskolas idrottsvetenskapliga program. Många har valt inriktning mot Sport management. För dessa studenter är målet att skapa sig en framtida yrkeskarriär i en allt mer kommersialiserad idrottsvärld: som spelaragenter, sportchefer, marknadsansvariga eller som arrangörer av stora idrottsevenemang. 

De är således beredda på flera år av tuffa studier i ämnen som företagsekonomi, juridik och ledarskap. För egen del hoppas jag emellertid att de även tar sig an våra idrottspolitiska kursmoment med samma iver och allvar. Enligt min mening är nämligen kunskap om politik och offentlig sektor ett omistligt men ofta förbisett inslag i Sport management i en svensk kontext.

Här är argumenten

Jag ska ge tre argument för detta. 

Mitt första argument är att det offentliga stödet till idrotten alltjämt är vida större än marknadens bidrag. Som exempel visar en purfärsk föreningsstudie av Riksidrottsförbundet att reklam- och sponsring endast utgör åtta procent av en genomsnittlig idrottsklubbs samlade intäkter medan det kommunala och statliga stödet uppgår till 24 procent. 

I kronor och ören så är således politikerna långt viktigare än företagarna för svensk idrott. Trots detta så är det en vanlig uppfattning bland landets klubbar och förbund att sponsorintäkter och andra privata medel är viktigare eller åtminstone mer åtråvärda än offentliga bidrag. Detta visar forskning av företagsekonom Anna Fyrberg Yngfalk. 

Lite förenklat kan man säga att kommersiella intäkter betraktas som en lockande möjlighet medan kommunala och statliga bidrag snarare uppfattas som en rättighet. 

Men allt för få klubbar tänker då på att sponsring även innebär kostnader och att nettointäkterna ofta är betydligt lägre än av vad sponsringsavtalen kan påskina. Dessutom kan en övertro på de privata intäkternas betydelse leda till problem såsom att föreningarna accepterar att samarbeta med etiskt tveksamma sponsorer eller att de förmås att kompromissa med sin verksamhet i syfte att tillgodose marknadens krav och intressen.  

Finns gränser, trots allt

Mitt andra argument är att det offentliga stödet inte alls kan betraktas som en rättighet. Det visar inte minst det upprop som initierades av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i våras angående Svenska Fotbollförbundets nya arenakrav. 

Budskapet var att förbundets skärpta krav både var orimliga och utan hänsyn till de ökade kostnader som de medförde för landets kommuner. Dessutom menade SKL att andra idrotter hade följt i fotbollens spår vilket gjorde situationen ”olycklig” och med risk att ”skada allmänhetens tilltro till idrottsrörelsen”. 

Målet med utspelet var att få till stånd ökad dialog mellan kommunerna och idrotten och bättre förståelse för varandras roller och förutsättningar. I förlängningen var det dock även en markering av att det finns gränser för den offentliga sektorns välvilja – och att idrottens arenakrav var på god väg att passera en sådan gräns. 

Saknades förankring

Mitt tredje argument är turerna kring en svensk ansökan om att få arrangera vinter-OS i Stockholm 2022. I det förslag som utarbetades av SOK – och med stöd från den övriga idrottsrörelsen – fanns det en tydlig ambition att minimera statens delaktighet och ansvar. 

Viktigast av allt var att själva genomförandet av spelen var tänkt att ske helt utan statliga medel. Därmed skulle den offentliga sektorns roll begränsas till att medfinansiera vissa nyinvesteringar i anläggningar och arenor samt att regeringen skulle behöva ställa sig bakom en s.k. förlustgaranti, det vill säga åta sig att täcka eventuella ekonomiska förluster i genomförandet av spelen. 

Någon sådan garanti var regeringen emellertid inte villig att ge. När Stockholms stadshus meddelade att ansökan inte ens skulle behandlas i fullmäktige så hade SOK inget annat val än att ge upp försöket att få till stånd ett vinter-OS i Stockholm. Mycket hade gjorts rätt. Förutsättningarna för ett vinterspel hade utretts grundligt. Ett konkret förslag hade utarbetats. Därtill hade hela idrottsrörelsen slutit upp bakom idén.

Men trots det föll förslaget eftersom det saknade förankring på politisk nivå.

Glöm inte den offentliga sektorn

Min poäng är enkel. I takt med att svensk idrott blir allt mer kommersialiserad och professionaliserad, så ökar behovet av personer med utbildning i ekonomi, juridik och ledarskap. 

Men glöm inte bort att den offentliga sektorn alltjämt är idrottens största sponsor. 

Därmed sagt att sport management på svenska inte bara handlar om kunna hantera lukrativa sponsoravtal, dyra spelarkontrakt eller försäljning av TV-rättigheter. Lika viktigt är att förstå hur politikerna i en kommunal fritidsnämnd tänker och resonerar. Det är ju ofta dessa personer som fattar de riktigt viktiga besluten rörande idrottens förutsättningar och existensvillkor.

Krönikör

Johan Norberg

Philip (inte verifierad)

tis, 2014-09-09 10:01

1. Utredning

Johan! Nyfiken, vilken RF-utredning refererar du till?

Stefan Albrechtson (inte verifierad)

tis, 2014-09-09 11:23

2. Tillägg och förstärkande av

Tillägg och förstärkande av artikeln: Det är rätt att offentliga sektorn är det största stödet till Idrotten. Dock viktigt att hålla isär det kommunala stödet från det statliga. Det kommunala stödet är betydligt större till föreningslivet än vad som syns i ekonomiska bidrag och då tänker jag i första på hand på arenor, idrottshallar, idrottsplatser m m. En eloge till många kommuner här. Det statliga stödet i form av Lokalt Aktivitetsstöd, Sisu och andra riktade bidrag är bara en bråkdel i "återbetalning" till vad den samlade idrotten genererar till staten i form av: arbetsgivaravgifter, löneskatter, moms, reklamskatt. Lägg därtill hela idrottssveriges samlade ideella ledarkår som på ett osynligt sätt sparar mycket bidragspengar för ex socialkontor. Och den som vill kan ju också fantisera fram megabelopp som går från idrotten till staten för arbetstillfällen, momsinkomster m m som uppstår i samband med idrottsutövandet: idrottsutrustning, resor (för tävling/matcher, till och från träningar), logi, kost, medföljande föräldrar, supporters. Det jag vill säga kort är att de pengar idrotten får från staten inte är något annat än en skälig återbetalning. En utökning vore på sin plats, och sker denna ska den inte hamna i idrottens administration/byråkrati utan på enklaste sätt rätt ner på gräsrotsnivå.

J Norberg (inte verifierad)

ons, 2014-09-10 11:50

3. Utredning

Hej. RF:studien hittar du här: http://www.rf.se/ImageVaultFiles/id_52253/cf_394/F-reningsstudie_v2.PDF Hänvisningen till Anna Fyrberg Yngfalk bygger på rapporten I gråzonen. Den hittar du på http://centrumforidrottsforskning.se/regeringsuppdrag-uppfoljning-av-sta...

Commercial Sports Media (CSM), med Jonas Persson i spetsen och med kontor i Stockholm, har fått ett ståndsmässigt uppdrag. CSM blir exklusiv rådgivare åt norsk topphockey.

Det har gått drygt elva år sedan invigningen och verkligheten har både kommit ikapp och sprungit förbi Borås Arena. Men nu ska det bli ändring på den saken. 100 miljoner kronor satsas när arenan ska bli modern.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Folkspel har gjort höstens värvning. Sportkrönikören Jennifer Wegerup har inlett ett samarbete med Folkspel och därmed blir hennes texter också publicerade här på idrottens Affärer. Hon ska från och med i dag skriva krönikor om de eldsjälar som finns därute i föreningslivet, om allas rätt till idrott och motion, om dem om gör så mycket gott i det tysta.

Franska PSG hade ”shoppat” för närmare 4 miljarder svenska kronor, när fotbollens internationella transferfönster stängdes den 31 augusti. En pengarullning som föranleder UEFA, det europeiska förbundet, att öppna en utredning med misstanke om brott mot UEFA:s Financial Fair Play.