Statistiken skrämmer oss alla

Statistiken talar sitt obarmhärtiga språk - varje år lägger flera hundra mindre klubbar ned sin verksamhet. Och de lär aldrig återkomma.
Funktionärer och ledare i mängd håller svensk idrott levande. Men statistiken skrämmer, allt flera föreningar försvinner. Foto: Pontus Lundahl, TT

 

En ny mandatperiod får en ny regeringsmajoritet. Många utmaningar väntar varav åtskilliga berör människors vardag. 

Idrotten kanske inte ska ligga överst på önskelistan. Men, det måste vara dags att börja forma en vilja, en övergripande politik om att man vill och kan något med idrotten. 

Inte har vi fått fullt gehör

Nu har vi dessutom fått en egen idrottsminister. Dock med ansvar även för hälsa och sjukvård vilka i sig är omfattande ansvarsområden. 

Jag tycker inte att det visar att Sveriges största folkrörelse har fått fullt gehör för att möta framtiden. Men, denna relativt unga och ännu oprövade person bör få vårt stöd för att kunna göra betydligt mer än vad tidigare minister förmådde.

Även om många såväl ungdomar som vuxna väljer andra former för sitt idrottande än föreningsformen finns det inget motsatsförhållande till att vara med i en klubb eller idrotta själv. Båda ingår i viktig friskvård för bra hälsa och ett bra liv. 

Idrotten är motorn

Men idrottsrörelsen är på många sätt själva motorn för att få svenskarna på fötter och att fortsätta ta stort ansvar för ”fostran” av unga människor. I ett alltmer stressat samhälle där människor får allt mindre tid för gemenskap fyller idrottsrörelsen en allt större roll. 

Den här gemenskapen bidrar i hög grad till ett mänskligare, hälsosammare och gemensamhetsskapande samhälle. Nu väntar vi på inbjudan till att inleda ”Operation Idrottens Framtid i Sverige” (OIFS). 

För att åskådliggöra idrottens tillbakagång måste jag ge följande trista siffror. Av drygt 22 000 registrerade föreningar sökte endast 10 600 statliga och kommunala bidrag 2013. 

Fakta som skrämmer

Följer vi avvecklingen av aktiva föreningar under 20 år finns en tydlig nedåttrend. En annan besvärande trend är att små klubbar försvinner, medelstora blir små och större klubbar tvingas välja mellan att bli företagsliknande eller att gå samma väg som små eller medelstora.  

Statistiken talar sitt obarmhärtiga språk - varje år lägger flera hundra mindre klubbar ned sin verksamhet. Frågan är väl om någon av dem kommer tillbaka igen. Med dem försvinner mycket av det idrotten i sin föreningsform står för – både i den lilla och den stora orten.

Att då prata om ”vita fläckar” där idrottsklubbar saknas blir bara larvigt. Hela landsändar kommer att helt sakna ett aktivt föreningsliv. 

Är detta en utveckling vi samtycker till, eller vill vi förändra detta? 

Bara kommersiella kvar

I frågan om vi vill vitalisera svensk idrott måste dessa frågor upp på bordet. En lika allvarlig fråga gäller det ideella arbetet ute i våra klubbar. Mätningar 1980 visade att 75 procent av allt klubbarbete utfördes av idrottens s k ”eldsjälar”. 

År 2000 hade detta minskat till endast 25 procent. Om vi inget gör åt detta kommer endera svensk idrottsrörelse som vi känner den att vara borta år 2040 – eller den som återstår kommer att vara helt kommersialiserad. 

Då blir det företagsliknande organisationer som styr utbudet. 

För mig är dessa tankar lika med ödesfrågor för idrottsrörelsen. Idag verkar denna rörelse dränerad på energi. 

Sluta pressa de ideella

Till vardags finns som alltid en mindre arme av entusiaster som med glädje kämpar med vardagsfrågor. Men, att leda en klubb, bygga ett nytt klubbhus, starta ett arrangemang, ansvara för en viktig tävling, starta upp ett antal träningsgrupper och ordna med träningsanläggningar, tränare, ledare och administration till dessa  finns det allt färre som orkar med.

Särskilt när allt detta oftast sker som fritidssyssla. 

Lägg därtill att skattemyndigheter, projektbeskrivningar etc ställer stora krav på kompetens och förmåga och ni om inte förr inser att idrotten sviktar inför omvärldens alla krav och förväntningar.

Vill de och kan de göra det bättre?

Att dessutom stå på barrikaderna och agera för ett ökat samhällsstöd blir för mycket, det blir droppen som gör att till slut orkar inte ens eldsjälen. När denne eldsjäl dessutom får höra okunskapen och oförståelsen från merparten av beslutsfattarna då brister det. Hela byggnadsverket med allt som hör till.

Frågan är om en ny regering kan göra bättre och mer än vad det gamla gjorde. Nämligen uppskatta och stödja idrotten.

Både vår nya regering och dess nyutnämnde idrottsminister har trots allt ett bra startläge vad gäller idrotten. Vill man se en förändring, vill man se en bra framtid för idrottsrörelsen och vill man medverka i en vitalisering har man möjligheterna nu. Upp till bevis!

Krönikör

Willy Berggren

Lars Edvall (inte verifierad)

tis, 2014-11-04 11:37

1. De nya folkrörelserna

Idrottsrörelsen är mer än 100 år gammal. För snart ett halvsekel sedan expanderade idrottsrörelsen under ledning av många entusiastiska ledare. Det var vi fyrtiotalister som stormade in i idrotten och skapade en organisation med de förutsättningar som fanns då. Vi fyrtiotalister finns ofta kvar inom idrotten och ser hur vårt "livsverk" håller på att krackelera. Vi drevs av skapandet av verksamhet och aktiviteter och hur vi kunde sätta vår prägel på idrotten. Vi var duktiga på det men vi är dåliga på att riva våra obsoleta strukturer och verksamheter för att skapa utrymme för nästa, och nästnästa, generationers skapande av ny verksamhet och organisation. Varför är vi så dåliga på att avveckla till exempel en klubb eller en idrottsgren som väldigt få efterfrågar? Är det inte bättre att satsa på det som skapar kreativitet, engagemang och entusiasm i stället för att understödja det som möter en allt mindre efterfrågan? Det finns idag ett stort engagemang inom andra frivilligverksamheter. Det kan gälla Greenpeace, Stadsmissionen, livekulturer, spel av olika slag och många andra aktiviteter. En organisation, med en organisationsform, som bygger på helt andra principer än den idrotten har är Sverok, http://www.sverok.se/. Där är det enkelt och obyråkratiskt att skapa ny verksamhet men också lika enkelt att lägga ner den när entusiasmen svalnat. Den genomsnittliga livslängden är 3-5 år för verksamheter och klubbar. Några lever längre och några blir betydligt mer kortlivade. Jag tror inte att idrotten ska helt gå över till detta men jag tror att vi skulle må bra av att inte vara så förtvivlat oroliga för att avsluta icke efterfrågad verksamhet. Vi som är lite äldre minns det varvsstöd som under 1970-talet utdelades till den svenska varvsindustrin. I dag är den svenska varvindustrin bara en spillra av sitt forna jag. Se http://www.fokus.se/2008/11/ett-varnande-exempel/ Jag tror att en livskraftig idrottsrörelse måste drivas av skapande och kreativitet i första hand och inte av bevarandet av befintlig verksamhet och tillgången till offentliga medel.

Tobias (inte verifierad)

fre, 2014-11-07 08:59

2. Ta tag i kärnan av problemet

Jag har svårt att förstå att varför ingen ser det självklara i varför den ideella kraften försvinner i föreningslivet. En liten förening orka inte med alla dessa rapporteringskrav som staten, RF och deras egna specialförbund ställer på föreningarna. Karin Mattsson Weijber kritiserar regeringen ofta för att ställa orimliga krav på RF och deras föreningar. Jag tycker Karin först borde arbeta på de orimliga och tidsförödande krav som RF ställer på föreningarna och distriktsförbunden. Ett exempel är RFs administrativa system IdrottOnline som jag inte förstår varför idrottens affärer aldrig skrivit om. Ett totalt misslyckat projekt som kostat RF och dess medlemmar hundratals miljoner kronor och som fortfarande gör ett stor hål i RFs budget varje år. Syftet med IdrottOnline är att ge mer tid till idrotten men har i själva verket gett föreningar oerhört mycket administrativ merjobb där föreningarna går på knä. INGEN oberoende utvärdering har gjorts av system INGENSTANS redovisar RF hur mycket systemet kostar INGEN oberoende undersökning har gjorts för att fråga föreningar vad de tycker. ALLA föreningar är fullständigt rasande över IdrottOnline detta men RF har lyckats tysta ner kritiken på ett mycket imponerande sätt. RFs egna ITavdelning gör egna undersökningar och utvärderingar på sina egna system utan att behöva redovisa för föreningarna hur mycket systemet egentligen kostar! :) "För att åskådliggöra idrottens tillbakagång måste jag ge följande trista siffror. Av drygt 22 000 registrerade föreningar sökte endast 10 600 statliga och kommunala bidrag 2013. " Läs nedanstående artiklar så förstår alla varför. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article19449800.ab http://www.kkv.se/t/NewsPage____9746.aspx http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2014/fel-krava-personnummer...

Tobias (inte verifierad)

fre, 2014-11-07 09:03

3. Jag har svårt att förstå att

Jag har svårt att förstå att varför ingen ser det självklara i varför den ideella kraften försvinner i föreningslivet. En liten förening orka inte med alla dessa rapporteringskrav som staten, RF och deras egna specialförbund ställer på föreningarna. Karin Mattsson Weijber kritiserar regeringen ofta för att ställa orimliga krav på RF och deras föreningar. Jag tycker Karin först borde arbeta på de orimliga och tidsförödande krav som RF ställer på föreningarna och distriktsförbunden. Ett exempel är RFs administrativa system IdrottOnline som jag inte förstår varför idrottens affärer aldrig skrivit om. Ett totalt misslyckat projekt som kostat RF och dess medlemmar hundratals miljoner kronor och som fortfarande gör ett stor hål i RFs budget varje år. Syftet med IdrottOnline är att ge mer tid till idrotten men har i själva verket gett föreningar oerhört mycket administrativ merjobb där föreningarna går på knä. INGEN oberoende utvärdering har gjorts av system INGENSTANS redovisar RF hur mycket systemet kostar INGEN oberoende undersökning har gjorts för att fråga föreningar vad de tycker. ALLA föreningar är fullständigt rasande över IdrottOnline detta men RF har lyckats tysta ner kritiken på ett mycket imponerande sätt. RFs egna ITavdelning gör egna undersökningar och utvärderingar på sina egna system utan att behöva redovisa för föreningarna hur mycket systemet egentligen kostar! :) "För att åskådliggöra idrottens tillbakagång måste jag ge följande trista siffror. Av drygt 22 000 registrerade föreningar sökte endast 10 600 statliga och kommunala bidrag 2013. " Läs nedanstående artiklar så förstår alla varför.http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article19449800.abhttp://www.kkv.se/t/NewsPage____9746.http://www.datainspektionen.se/press/nyheter/2014/fel-krava-personnummer-for-kontroll-av-foreningsstod/

Ola Serneke tar sats igen. Entreprenören bakom jättearenan i Kviberg i Göteborg vill nu komplettera anläggningen med en enorm skidhall för utförsåkning samt en unik multisportarena. Och lite till...

156 anmälda på 24 timmar. Henrik Stensons senaste projekt tillsammans med Fanny Sunesson – en golftävling för juniorer med ett parallellt läger för handigolfare – slår rekord.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Ett av de längsta sponsoravtalen någonsin förlängs. 1997 klev Skandia in i golfen, sedan dess har det rullar på ideliga "copy and paste". Och nu sker det igen, en ny förlängning och parterna går vidare tillsammans.

Ge er till tåls, ”Parneviks” återkommer. Golfstjärnan Jesper Parnevik blev TV-stjärnan som släpper in kända svenskar i familjens fashionabla villa i Florida.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.