Kravmärk barn- och ungdomsidrott!
Krönika | Publicerad: 2015-01-22 18:00
Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.
Det talas om att bidrag ska dras in om klubbar inte sköter sig. Men statens stöd kan användas till att belöna klubbar. Det kan vara dags att införa ett idrottsligt KRAV-märke.
Ett system med KRAV-märkt ungdomsidrott skulle innebära att minskade eller uteblivna bidrag används som ekonomiskt styrmedel för att åstadkomma en förändring i verksamheten. Foto: TT
Här är mer mer läsning om idrottens framtid:
Idrottens kollektiva självmord
Idén som entusiasterna älskar
Här är ungdomarna som tröttnar
På ett övergripande plan har det offentliga idrottsstödet två funktioner. Den första och mest självklara funktionen är att hjälpa förbund och föreningar att bedriva en verksamhet som ytterst baseras på oavlönat arbete och frivilligt engagemang.
Om inte förväntningarna infrias...
Den andra funktionen är att styra. Att stat och kommuner stödjer idrottsrörelsen bygger givetvis på att verksamheten på det hela taget uppfattas som positiv och samhällsnyttig.
Men i detta erkännande finns även hotet att stödet kan upphöra om de samhälleliga förväntningarna inte infrias. Det är mot den bakgrunden vi måste förstå de krav på indragna bidrag som följde med Sveriges radios reportage angående elitsatsningar, selektion och utslagning i barn- och ungdomsidrotten.
Det är även denna princip som fick Riksidrottsförbundet att för en tid sedan tillfälligt dra in elitstödet till ett av sina medlemsförbund på grund av missförhållanden i ledarkulturen på landslagsnivå.
I båda fallen handlar det om att (hotet om) minskade eller uteblivna bidrag används som ekonomiskt styrmedel för att åstadkomma en förändring i idrottsverksamheten.
Ett kravmärkt idrottsstöd
Jag tycker givetvis att det är viktigt att idrottsrörelsens förbund och föreningar är medvetna om att statens stöd är villkorat och att bidrag kan dras tillbaka om verksamheten bedöms som skadlig eller orättvis.
Men samtidigt ställer jag mig lite frågande till varför den idrottspolitiska diskussionen så ensidigt handlar om att dra in bidrag när något går fel.
Är det något som inlärningspsykologin lärt oss så är det ju att uppmuntran av bra beteenden är mer effektivt än att bestraffning av dåliga. Överfört till idrottspolitikens område så blir min fråga varför det inte finns ett särskilt bidrag för de klubbar som gör bra saker?
Ett sätt att undvika avarter
Jag tänker mig helt enkelt att det borde finnas en sorts idrottslig motsvarighet till miljömärkena KRAV och Svanen där särskilda medel avsätts till sådana föreningar som kan visa att de aktivt jobbar med idrottens kärnvärden i form av delaktighet, mångfald och att barnets bästa sätts i första rummet (barnrättsperspektiv).
För landets idrottsföreningar skulle ett sådant bidrag skapa ekonomiska incitament till att se över sin verksamhet och undvika avarter i form av toppning och selektion.
Och för potentiella medlemmar skulle bidraget fungera som en kvalitetsstämpel. Jag är själv förälder till två idrottsaktiva söner och funderar ofta över vilka idrottsmiljöer mina barn hamnar i när de prövar olika idrotter. Om valet fanns, så skulle jag självklart föredra ”kravmärkta” idrottsföreningar.
Ett sådant bidrag skulle påminna oss om att det offentliga stödet inte främst handlar om att neka bidrag till föreningar som missköter sig – det handlar ju tvärtom om att uppmuntra en sund och positiv barn- och ungdomsidrott.
Mest lästa just nu
SHL-laget Örebros tidigare vice ordförande och sportchef, Mikael Lindqvist, tidigare Fahlander, 49 år, dömdes på tisdagen av Örebro tingsrätt till tre år och sex månades i fängelse, i tre fall av grova skattebrott, samt fem års näringsförbud. Han var under flera säsonger, 2010-2014, ishockeylagets största sponsor.
På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.
Nu börjar det bli trångt på läktarna runt centercourten vid Båstad tennisstadion. Räkna med nytt publikrekortd i sommar. Den ene världsstjärnan efter den andre har gett klartecken till att komma i sommar. Senast sa världstvåan Jannik Sinner ja till Nordea Open.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.
I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar.
Sedan starten 1991 har den ideella organisationen Folkspel, via främst BingoLotto och Sverigelotten, betalat ut uppemot 18 miljarder till svenskt föreningsliv. Men det är inte nog.nu startar Folkspel Joyna, ett nytt digital tlotteri.
Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Köp – och säljfesten rasar med oförminskad intensitet i hockeyns högsta divisioner. Vad som tidigare dementerats med eftertryck blir den här årstiden till sanningar. Kontrakt rivs, och nya skrivs.
Att SHL-lag har spelare i karantän, och vägrar tillträde till omklädningsrum, har mindre betydelse – bara kontraktssumma och längd är tilltalande.
r b (inte verifierad)
fre, 2015-01-23 12:40
1. Bäste Johan R Norberg ! Så
Bäste Johan R Norberg ! Så väl tänkt och skrivet , ja - och det finns ! Genom landstingsprojektet "Ett hopp för hälsan " tog Hälsorådet i Eksjö fram ett koncept där vi skrev avtal med våra föreningar; inga stora pengar; 1 - 10 tusen om året... men utbildning, föreläsningar och debatter ; som en tacksam synergieffekt tillkom uppemot 90-talet nya ledare ... Tyvärr var kommunen inte intresserad att fortsätta när den femåriga projektperioden var över ...Titan (inte verifierad)
tis, 2015-01-27 11:47
2. Yes Johan, var är belöningen?
Precis som du skriver så måste vi hitta ett sätt att visa uppskattning till de som gör ett utmärkt jobb med våra barn och ungdomar. Det är ledsamt att dag efter dag läsa och höra om hur dåliga vi är. Det måste löna sig att göra rätt! Alla kampanjer och insatser går ut på att rätta till fel. Det är bra, vi måste jobba vidare med detta. Men någonstans måste det finnas respons för de tusentals ungdomsledare som reda gör som de ska varje dag I veckan. Sedan tycker jag att ordet elitsatsningar måste slippa stå för negativa värderingar. Vi tränare som vill göra en elitsatsning är vi onda? Var sak de ungdomar som vill bli elit få plats, ska de tvingas bort till privata lösningar? För mig är elitsatsning att ha välplanerad och högkvalitativ träning där varje individ får chansen att bli så bra hen kan och vill. Oavsett hur bra det blir till slut. Alla ska få chansen om de kommer på träning. Nu förknippas elitsatsning med toppning och utslagning, vilket jag tycker är olyckligt. Med det ordvalet blir det ju vägen om man vill bli elit, något som inte alls är självklart.Ola (inte verifierad)
tis, 2015-02-03 15:58
3. Positiv förstärkning
Håller med Titan, elitsatsning behöver inte förknippas med toppning och utslagning. Ett kriterie i KRAV-märkningen skulle kunna vara att alla ledare (ofta föräldrar inom barn- och ungdomsidrotten) går en utbildning i vad som främjar barns utveckling både mentalt, fysiskt, personligt. Vet att många specialförbund redan har detta t ex fotbollen i sin BAS-utbildning, dock verkar det som att det inte går ned i "rötterna" i många fall. Har själv upplevt detta i en stor handbollsförening där ledarna är glada föräldrar som mycket tidigt inte klarar av att hantera att det är en elitförening de är engagerade i. Tecken på detta är att barnen nu i första tonåren redan har utvecklat ett "vi och dem", där "vi" är ledarnas nyckelspelare (ledarnas ord) och således upplever sig bättre på alla plan än de som inte är "kallade". Atmosfären i laget är att ledarna oftare berömmer och uppmärksammar de som är nyckelspelare samt låter de matcha längre (80 % mer tid) och på samma positioner. Nyckelspelares suckar, miner och negativa kroppsspråk är tydligt då en "okallad" misslyckas. Tyvärr har det varit så sedan 9-10 års ålder och inget har hänt trots fråga om förändring - utifrån allas möjlighet till att utvecklas. Tränar gör de lika mycket. Själv hade jag gladeligen kunnat begära hälften av medlemsavgiften tillbaka under alla dessa år för att markera att det inte går rätt till, men som sagt vad hjälper bestraffning? Förslag således: KRAV på barn-/ungdomsutbildning och att föreningarna genomgående diskuterar idrottens värdegrund varje ny säsong för att ge stöd till oss glada föräldrar/ledare samt någon form av belöningssystem till föreningar som sköter detta. Allt för att bl a främja barnens möjligheter att bygga upp sin självkänsla och sitt självförtroende.