Nya ägare måste släppas fram

Svensk fotbolls framtid, finns den och i så fall, hur kan vi själva forma den? Finns det några lösningar? Själv har jag en bestämd uppfattning. Potentiella ägare måste släppas fram via aktiebolag.
Malmö FF är ett strålande undantag i svensk fotboll. Men fler klubbar måste få tillgång till mer kapital, skriver Sten Söderman. Foto: Andreas Hillergren, TT

 

Jag ser några argument för att ta in kapitalstarka ägare och i artikel två beskriver jag fem praktiska fall i Europa - och ute i världen - som skulle kunna inspirera svenska fotbollsstrateger.

Blåvitts sportchef, Mats Gren, har nyligen argumenterat för en reducering till tolv lag i allsvenskan. Detta är  inte tillräckligt då svensk fotboll bara ligger på 23:e plats. Kikar man på UEFA:s ranking, den så kallade ”country coefficients” är Sverige snäppet sämre än Danmark. På FIFA:s ranking är det värre, där ligger Sverige på 39:e plats, Schweiz på plats 12, Island på plats 28 och Danmark på plats 32. 

Krävs nya metoder

Alla tre konkurrenterna är alltså bättre än Sverige varav två av dem med avsevärt mindre befolkning än Sveriges. 

Men jag tror inte att det räcker att reducera antalet lag i allsvenskan. Metoden praktiserades i Danmark och i Schweiz men kompletterades med andra åtgärder, om jag inte förstått fel. Det gäller att lära av just Danmark och Schweiz som har delvis andra ägandeformer än det svenska. 

I Sverige äger medlemmar klubben utan att ha skjutit till eller riskerat pengar medan i de två länderna finns tydliga ägare som förmodligen är beredda att förlora insatt kapital om inte skötseln av klubben är effektiv. 

Min poäng i den här artikeln är att det behövs helt andra metoder för att Sverige ska avancera i rankingen. 

Men världen ändras!

Vi ser hur ”governance” dvs ägande och kontroll inom fotbollen som ständigt ändras runt om i världen. Många nya länder kommer upp på kartan och avancerar tack vare av hårt arbete och talang och många fler spelare dyker upp från länder i Afrika, Latinamerika och Asien. 

Fotboll har mycket snabbt blivit en global sport. Konkurrenstrycket ökar därmed mellan lag och länder men spelarmobiliteten ger möjligheter för skickliga sportdirektörer, med tillgång till resurser, att bygga och genomföra smarta strategier. 

Dessutom är kraven på nytänkande och ledarskap antagligen tuffare i det internationella fotbollslandskapet än i andra affärsbranscher. Samma krävande villkor gäller även svenska fotbollsstyrelser. 

Journalister beter sig som fans

Jag är ibland förvånad över att media inte i större grad diskuterar vad som är en nåbar ambitionsnivå. Fotbollsförbundet,  SEF och elitklubbarna har angett sina måltal vilket ofta har  gjorts i termer av att nå internationella framgångar.

En sak är helt klar nämligen att svenska  sportjournalister också mycket gärna vill att svenska landslaget alltid vinner och att allsvenskan borde bli bättre och bättre. Det blir som en spegling av hur supporters generellt tänker.

En sak som ibland glöms bort är för det första den nödvändiga uppdelningen i proffs och amatör. För det andra en beskrivning av ägarvillkoren i svensk och utländsk fotboll. Det mesta fotbollspelandet ske på amatörnivå som motion eller av hälsoskäl (även om skaderisken är större än i många andra idrotter).

Vill stoppa lönespiralen

Den här världsomfattande lek- och spelabollverksamhet ska inte blandas ihop med elitfotbollens stundom dåliga rykte med misstänkt och ibland upptäckt matchfixing och doping.

För det tredje är fotboll  på elitnivå ”inbäddad” i en massa regelverk utformade av UEFA och FIFA. De bakomliggande skälen är mycket goda. Reglerna ska stimulera till korrekta villkor. En sådan regel är FFP Financial Fair Play. UEFA-chefen Michel Platini sa för några år sedan inför introduktionen av FFP att 50 procent av alla fotbollsklubbar gör förlust men att dessa klubbar lever vidare därför att ägarna skjuter till medel. 

UEFA vill stoppa löneutvecklingen, den kostnadspost som förklarar underskotten. Men vem sätter dessa alltför höga löner? Jo, ägarna. Lönetak är inget nytt i sportvärlden, det har diskuterats och implementerats i de fyra franchisesporterna i USA med stor framgång, även om det finns andra åsikter. 

Gör som i USA!

Men i Europaligorna är ägarna ofta miljardärer eller åtminstone personer med stora förmögenheter som verkar täcka  förlusterna. Dessutom är många klubbar i Europa börsbolag (spritt ägande) t ex Manchester United, Arsenal, FC Köpenhamn, Lyon. 

Andra klubbar som betraktas som medlemsstyrda klubbar är Barcelona och Real Madrid, men där har en president efter en valrörelse fått all makt samtidigt med ansvar att resa nödvändigt kapital för t ex spelarkostnader.

Det borde dock inte vara en omöjlighet att lära av USA och utforma en ”europeisk lönetaklösning”, som går längre än FFP.

En egen bransch

Det speciella med elitsport är att det finns så mycket data att analysera. Främst att förklaringar kan förknippas med resultat och att dessa resultat kommer snabbt i samband med slutsignalen. Då vet man vem som vann och vad slutsiffrorna blev. 

Det finns knappast några affärsbranscher med liknande förhållanden. I fotboll är det även klart att en spelare som gör mål dvs bidrar till måluppfyllelsen också förknippas med en lön som ligger i linje med hans/hennes prestationer på planen. 

I affärslivet är det besvärligt, oftast omöjligt att sätta lön efter prestation dvs söka ”rättvisa löner”. Visst blir det svårt ibland; hur ska en mittback värderas, en spelare som inte primärt förväntas göra mål?

Enkelt svar, för lite pengar

Men vilka är problemen? Min mest uppskattade professor sa en gång att det är just att formulera problemen som är det svåra. För när du har har formulerat problemet korrekt sa han, då har du även lösningen bakom hörnet. 

Det svenska problemet är att det finns alltför litet pengar i ”systemet”’. Och vad är då lösningen? 

Svenska klubbar kan inte matcha säljpriset och lönekostnaden för vissa duktiga spelare.  Lönenivån i andra ligor ligger på mycket högre nivåer än i Allsvenskan. Vem är det alltså som bestämmer på vilken prisnivå som lagets spelare ska ligga? 

De försöker och försöker...

I PSG, Quatar-ägt, är det Zlatan Ibrahimovics arbetsgivare och i Chelsea är det Roman Abramovitj som accepterar eller ändrar på uppsättningen spelare, dyra och billiga spelare som är på väg att säljas, som växer match efter match eller som verkat sjunka i kvalitet. Sådana förhållanden är inga nyheter för fotbollsintresserade.

Men om svenska supporters tror att man uthålligt kan vinna matcher mot lag i andra högre ligor då måste andra metoder övervägas. Det räcker inte att minska antalet lag med fyra i Allsvenskan; om det ens bidrar med något.

Låt oss första ställa frågan - vem är det som bestämmer? Att köpa spelare är den största och mest osäkra risken. Vem ska ta den och vem är beredd och kan ta konsekvenserna? Det är det viktigaste problemet i elitfotboll. 

Manchester United har cirka 20 gånger större omsättning än den största allsvenska klubben. Som Malmö FF men Djurgården eller AIK har kämpat och också gjort ett bra jobb och följt alla (eller nästan alla) governance-regler, men det hjälper inte. 

Utvecklingen står still

Utvecklingen står still då omsättningen hos de svenska klubbarna är mer eller mindre desamma år efter år. Problemet är att det fattas pengar därför att alltför få vill satsa på en sådan osäker verksamhet som ytterst styrs av ett rätt litet antal medlemmar. 

Den svenska modellen, som länge har fungerat, är inte i linje med dagens faktiska internationella villkor. 

De 16 allsvenska klubbarna styrs var och en av de medlemmar som på årsstämman (en gång per år) utser styrelsen.

Ibland har oväntade saker hänt, som till exempel för några år sedan då Djurgårdens dittills framgångsrika styrelse kickades och, på ett liknande sätt medverkade en grupp medlemmar till att styrelsen i AIK respektive Hammarby också fick nya inte alltid erfarna styrelsemedlemmar. 

Vågar inte ledarna?

Effekterna på planen visade sig snabbt, Hammarby åkte ur och tvingades till fem år i Superettan! Många medlemmar lär har sagt att de vill ha inflytande men inget ansvar. 

Är det möjligen så att klubbarna och fotbollförbundet inte vågar ta konflikten med de fans som har maktbegär. Då riskerar styrelseledamöterna sina platser och det är för dem viktigare att undvika än att tänka på svensk fotbolls framtid. 

Vem ska då skaffa pengar för spelarköp? UEFA:s regler omöjliggör för föreningar att skaffa externt kapital på annat vis än sponsring idag. I två uppmärksammade fall 2014 har fotbollförbundet dömt stora böter till Gefle och Åtvidaberg i deras försök att få mediainvesterare vid spelarköp.

Holländarna gillar svenska modellen...

Jag kan inte se någon annan lösning för svensk toppfotboll  än att potentiella ägare släpps fram via aktiebolag. Vill man nå internationella framgångar måste 50-49 regeln ändras, eftersom det inte finns någon annan lösning för att få in större kapital.

Det kommer att ta flera år för ett sådant eventuellt paradigmskifte och i sin tur att Sverige avancerar upp på rankingen. Men ändå, konsekvensen skulle bli att Allsvenskans kvalitet ökade och de unga spelarna kunde i högre grad stanna i landet. 

Idag är Allsvenskan en stor nettoexportör av spelare. Inte minst de holländska fotbollsdirektorerna är glada att år efter år kunna plocka de unga lovande spelarna från de troligen utmärkt skötta svenska ungdomsakademierna. 

Om man vill att elitklubbar ska lyckas bättre internationellt måste 51-49-regeln ändras så att andra än föreningen tillåts att äga klubben. 

Vill man inte det behövs ingen justering av 51-49 regeln. Men räkna då inte med att det blir så mycket bättre än vad det är i dag.

Sten Söderman

Fakta

Den andra delen av Sten Söderman om fotbollens framtid hittar du här.

Mange (inte verifierad)

fre, 2015-01-23 23:41

1. Lyckas bättre internationellt?

Alltid samma tjat om att svenska klubbar ska lyckas bättre internationellt? Vad finns det för intresse i det egentligen? Jag är helt övertygad om att de flesta trogna och hängivna supportrarna värderar ett Allsvenskt guld högre än någon flashig turnering med flashiga spelare.

CG Berglund (inte verifierad)

lör, 2015-01-24 10:40

2. Nya ägare måste släppas fram

Det behöver göras en produktkalkyl på produkten idrott vilken den än är. Fotboll och ishockey som produkt har bristfällig egen finansieringsförmåga och bärkraft genom att publiken betalar den verkliga kostnaden för det nöjet. Huvudorsaken till det är att ersättningen till råmaterialet spelarna är alldeles för dyrt. De fantasilöner som betalas i dag är ett bevis på hur dåliga löneförhandlarna är inom idrotten. En företagare kan inte producera dyra produkter prismässigt som inte kunden vill betala.

mlmc (inte verifierad)

lör, 2015-01-24 11:11

3. Föregångare..

Pengar, pengar.. Börja med att kasta ut alla torparna som sitter i ledningen för svensk fotboll, SEF osv. Vi behöver kompetent styrning uppifrån till att börja med. Varje lags fanbase måste därefter granska sig, granska lagetsledning och därefter agera för klubbens bästa. Om rätt personer styr föreningen kommer framgångarna tillslut. Folk måste bara engagera sig. Det kanske låter tråkigt i Stens öron. Som hellre ser att klubbar drivs utifrån aktieägares krav på avkastning, eller att något trevligt storföretag tar vid. Då får vi in skarpa människor, men som tyvärr helt går efter sin egen agenda. Sten ser fram emot den dagen Red Bull köper AIK, Hammarby och Djurgården och launchar framgångslaget Red Bull Stockholm! Framgångar går att nå, se MFF. Pengar är en snabbfix, men knappast bäst för Allsvenskan, eller landslaget, i längden.

Kalle (inte verifierad)

sön, 2015-01-25 13:47

4. alltid samma sak

Alltid samma ska när någon kommer och ska skriva en debattartikel om det här. Skribenterna verkar ha som utgångspunkt att svenska fotbollsfans VILL konkurrera med dom allra bästa i världen. Vem som helst fattar väl att det skulle krävas externa pengar. Och självklart vill man tävla på så hög nivå so möjligt. MEN, inte till vilket pris som helst! Inte genom att sälja ut en klubbs 120-åriga historia, lägga locket på och säga "det var kul så länge det varade men nu vill vi bli ryskägda, byta färger och emblem och lägga till någon energidrycks namn i klubbnamnet. Jag tror INTE att var meningen när gubbarna för hundra år sedan satt och bildade dom här idrottsföreningarna. Vill någon skapa en egen klubb? flytta till ett land där det är tillåtet, börja i lägsta divisionerna och jobba er uppåt.

Henrik Samuelsson (inte verifierad)

mån, 2015-01-26 10:50

5. Jämlikar

Visst skulle någon eller kanske t.o.m flera svenska klubbar regelbundet kunna delta i exempelvis Champions leagues gruppspel. Men detta deltagande är inte på något vis på lika villkor inte ens på liknande villkor jämfört med de stora klubbarna som kämpar om segern i de europeisk turneringarna. Spelreglerna är sedan decennier och för överskådlig tid fundamenalt förändrade. Idrott handlar i grunden om att mäta förmåga och nöjet ligger i en rimligt jämlik sådan. När någon part får för stort övertag försvinner nöjet-som idrott betraktat-och den överlägsne söker nya jaktmarker. Pengar blir då ett sätt för klubbar att nå större idrottslig förmåga genom att köpa kompetens. Överfört på en individuell idrott så är det direkt jämförbart med om möjligheten fanns till medicinska ingrepp i den egna kroppen i syfte att förbättra kroppens prestationsförmåga. Att öka uthållighet eller styrka på annat vis än genom träning kallas för doping. I lagidrott så är den samlade prestationsförmågan reglerbar på ett vis som påminner en hel del om det som vi på individuell nivå kallar för doping, en möjlighet som utnyttjad till fullo i en avreglerad fotbollsvärld fullt utsatt för marknadsekonomins logik, effektiv men i ur vissa perspektiv oxå utarmande, likriktande . För svensk klubbfotboll finns knappast möjlighet att deltaga i europeiska klubbsammanhang annat än som kanonmat, som utfyllnad, en statistroll i det stora skådespelet. Jag personligen håller hellre till i sammanhang där idrottens nerv finns levande. En svensk fotboll där det alltid kommer finnas klubbar med olika styrka men där alla deltar på såpass lika villkor att den idrottsliga nerven överlever. Marknadslogik är inte i alla sammanhang berikande och ja! Jag är smärtsamt medveten om omfånget på min naivitet.

Jakten på atterövra SM-bucklan i bandy skapar problem. Både Sandviken och Västerås har alltid som mål att erövra SM-titeln, men det kostar. Nu har båda klubbarna ekonomiska besvär.Sandvikens AIK nådde SM-finalen  senast, men förlorade mot Edsbyn med 4-0.  Nu står det klart att verksamhetsåret gick med drygt 2 miljoner kronor i förlust. Och Västerås SK gick back med 625 000 kr. 

Nu är det på riktigt. På fredagsförmiddagen togs de första spadtagen till en ishall med fullstor bandyplan. Platsen är Gubbängens IP i södra Storstockholm. Den är mer än efterlängtad, inte minst av Hammarby Bandy. Hallen kommer att kosta 150 miljoner kronor.

Idrotterna för SM-veckans jubileumsår, både vinter och sommar, 2019 är klara. Virtuell bilsport är en av de nya idrotterna på SM-veckan vinter. På sommarveckan är goalball och fäktning några av nykomlingarna på programmet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elitfotboll Dam har skrivit tidernas största avtal med Svenska Spel. Dameliten får 145 miljoner kronor till och med 2023.

Det tidigare avtalet var på 90 miljoner kronor.

Östersund var inte långt ifrån att bli en vinnare i dubbelmötet med Arsenal. London-klubben drog dock det längsta strået till slut, men det fanns stora vinnare. Östersunds vinst på bortaplan bidrog till att tre kuponger på Europatipset lyckades pricka in 13 rätt och 1 miljon kronor i vinst.

Helgläsning: Svante Samuelsson var klubbchef i Kalmar FF 2006-2016. Under 2013-2014 upplevde Svante sin mest dramatiska tid i KFF.  Klubbens målvakt Etrit Berisha plötsligt var registrerad för två klubbar i italienska Serie A.