Idrottens kollektiva självmord

Eftersom landets idrottsledare, de som kan något om idrott, tröttnat på att försöka påverka hörs väldigt lite från dem. De ägnar sig åt att få vardagen att fungera, i den utsträckning det är möjligt.
Kom ihåg att elitidrott har en betydelse även för motionärer, som exempelvis alla som tränar på gym. Deras aktivitet har en begynnelse i just elitens prestationer. Foto: Anders Wiklund, TT

 

Orkar ”etablissemanget endast en fråga i huvudet åt gången”? Ibland drabbas jag av en overklighetskänsla när det gäller diskussioner i det offentliga rummet. Är jag ensam om den känslan?

Det gnetas för att få allt att gå ihop

De senaste åren har jag skrivit otaliga krönikor, artiklar och medverkat i debatter om idrottens situation och framtid i Sverige. Min uppfattning bekräftas av hundratals kollegor och vänner inom idrotten. 

Det gnetas för livet för att få vardagen att gå ihop ute i våra klubbar. 

3 miljoner svenskar är med i en idrottsförening. Klubbar och verksamhet bedrivs till sin huvuddel med ideella arbetsinsatser av människor på sin fritid. Andelen eldsjälar som bär denna kultur minskar i dramatisk takt liksom antalet aktiva klubbar. 

Sveriges ”vita fläckar” där idrottsklubbar saknas blir fler och fler. 2014 redovisade endast hälften av de 22 000 klubbarna någon verksamhet. 

Svensk idrott är borta 2040

Om vi följer en statistisk kurva mot slutet kan vi konstatera att om inte stora ansträngningar görs är svensk idrott som vi känner den borta någonstans år 2040.

Utifrån detta konstaterande fortsätter ”etablissemanget” att hylla denna idrottsrörelse och berätta hur viktig den är för att lära barn, ungdomar och växande vuxna praktisk demokrati, ta ansvar, sätta upp och sträva mot egna och gemensamma mål, disciplin och respektera regler, visa hänsyn och omtanke mot andra. 

Dessutom finns få som kan mäta sig vad gäller att bidra till folkhälsa. Kort sagt – ett forum för personlig och samhällsutveckling som är överlägsen alla andra verksamheter i vårt land inom motsvarande områden.

Varför skriver jag etablissemanget?

Jo, under åren har jag träffat företrädare för stat och kommuner, för RF, specialidrottsförbund och politiken.

Av och för idrott

Där inser jag har att man har ett gigantiskt bekräftelsebehov. Man formar enligt svenskt traditionellt mönster ett antal huvudfrågor och låter dessa rotera runt under en längre period.

Som vanligt finns ytterst lite utrymme för faktainsamling, skarp kritik, annorlunda tänk etc. Det är en trögflytande mittfåra som gäller. Varje annorlunda tanke eller förslag tas emot som en gelé där den sjunker in och försvinner utan att tillåtas lämna avtryck.

Huvudfåran heter idag barn, barnkonventionen och ungas hälsa. Jättebra och viktigt i sig som samhällsuppdrag men, knappas idrottens huvudansvar. 

Idrotten ska bedriva och utveckla idrott! 

De tjatar och tjatar om fel sak

Till detta hör att försöka vitalisera en rörelse som i sin vardag talar om träningsanläggningar, utbildning, fortbildning, kompetens, vardagsverksamheter med träning och tävling. Och detta för alla åldrar och för människor med all slags bakgrund.

Alla som medverkat under år i en vanlig klubb förstår vad jag menar. Vardagen är sprängfylld med saker som ska fixas, helst till hög kvalité och innehåll. Utan stöd slocknar detta precis som idag sker i allt snabbare takt.

Etablissemanget har efter sin period av mittfåran bestämt sig och tjatar om den enda fråga man orkar hålla i huvudet: Barn och barnkonventionen. Suck!

Ett kollektivt självmord

Eftersom landets idrottsledare, de som kan något om idrott tröttnat på att försöka påverka hörs väldigt lite från dem. De ägnar sig åt att få vardagen att fungera – ”Låt de andra tjata om sin fråga – de bryr sig ändå inte”.

Resultatet av denna situation är ju att svensk idrott ser ut att långsamt begå just kollektivt självmord. Det bara rullar på. Media hakar på, RF, specialidrottsförbund och föräldrar hakar på. Så får vi en kör som monotont upprepar samma budskap, om och om igen. Så erbarmligt tröttsamt.

Vi som håller på med idrott vet hur viktig idrotten är som evenemangsordnare, folkhälsa mm Denna brist på samhällsengagemang i ett seriösare anslag gör att vi tröttnar.

Det har beskrivits hur viktig idrotten är som ekonomisk faktor med omsättning i storleksordning 200 miljarder varje år (idrottsutrustning, arrangemang, försäljning ec). Varje vecka lyfts våra toppidrottare fram i media – som en produkt över vad idrotten kan ta fram.

Lika förbannat är etablissemangets sätt att hantera dessa stora och viktiga frågor inför framtiden så inskränkt och begränsat. Vad ska vi inom idrotten göra för att ändra på detta? 

Elitidrotten går alltid i täten!

Elitidrott är motorn

Eftersom jag är så trött på allt ensidigt tjatande är det lika bra att sticka fram direkt:

  • Elitidrotten leder svensk idrott på de flesta områden! Elit är inte fult vad än etablissemanget försöker säga. Elitens framgångar sporrar våra barn och unga, de sporrar våra klubbar, dess medlemmar i alla åldrar, dess ledare och tränare som ser att ambition ger resultat. Varje klubb som ser en idrottare lyckas fylls av stolthet. De är nämligen stor del i framgången. 
  • Elitidrottare är nästan alltid strålande föredömen, trevliga, sympatiska och omtänksamma.

När etablissemanget tränar lilla magen på Friskis, Sats och allt vad de heter ska de veta att varenda jäkla övning de får lära sig av en PT har sitt ursprung från 100 år av elitidrott. Elitidrott är vår gemensamma dröm. Det handlar inte om att urskilja och trycka ned.

Det handlar om att försöka. ”Det viktigaste är inte att vinna – utan att försöka – på riktigt!”

Willy Berggren

r b (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 12:39

1. intressant, tvivels utan !

intressant, tvivels utan !

Lars Sandström (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 13:42

2. Fantastiskt bra skrivet.

Fantastiskt bra skrivet. Tycker du har hittat kärnan i idrottens problem idag med allt skall vara "politiskt korrekt".

Christer Derger (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 21:41

3. Så rätt

Willy har fångat problemet helt korrekt. Som föreningsledare i många år kan jag bara notera att vi ideellt engagerade blir allt färre. Okunniga utifrån rån, särskilt politiker,vill att vi ledare ska lösa alla samhällsproblem som jämställdhet, även om det inte är ett problem inom friidrotten, integration mm. Låt oss ägna oss åt att ta fram framtidens idrottare, än del kanske på högsta nivå, skulle det vara mycket roligare att ägna sig åt det fantastiska att träna och lära intresserade ungdomar att nå sin potential. Christer Derger

Jan Olsson (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 21:46

4. Willy är som vanligt bästa

Willy är som vanligt bästa krönikören. Ingen kan som Willy fånga det som händer i idrottsrörelsen och med sin kunskap och erfarenhet formulera och beskriva.

Lena Salin (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 22:35

5. Mycket bra krönika - tyvärr

Mycket bra krönika - tyvärr läskig - vi måste se till att överleva 2040!E

Vågar jag? (inte verifierad)

fre, 2015-02-13 23:44

6. Håller inte helt med!

Visst är det mycket som kan bli bättre. Men pengar är inte allt här i världen. Har man mat, husrum och kläder så är resten bonus och lyx. För mer gör dig inte lyckligare. Lycka sitter i huvudet och inte i hur mycket man har eller får uppleva. Varför driver man ett företag? För att tjäna pengar gör ju många. Men känns så förlegat och primitivt att driva ett företag för att tjäna pengar istället för gör det för att man brinner för något annat som man kan få ut genom sitt företagande. Då känns företagandet äkta och riktigt. Att tjäna mer pengar är väl i sig inget syfte som känns äkta och bra. Känns väldigt B. Företag ska startas för att man tror att man kan bidra med något till världen genom sitt företagande. Dessutom behöver man inte tjäna pengar på allt. Allt behöver inte vara business. Det är de som brinner mest i föreningarnas ansvar att utbilda folk i hur föreningar verkligen fungerar. För det är färre och färre som vet vad en idrottsförening verkligen är och hur de fungerar. En liten klick vill många gånger inte att folk ska lära sig för mycket då de inte kan ha samma påverkansmöjligheter om fler engagerar sig. De vill i smyg bestämmma över allt och ha kontroll. Inte konstigt då att folk inte engagerar sig. För smaka på namnet Det heter ju förening just för att man förenas runt något. Inga kunder (köpare/säljare). Alla är medlemmar (som medborgare i ett land) som hjälps åt och bidrar för att få sina gemensamma intressen att uppfyllas. Bristande föreningskunskap är grunden till mycket av det vi ser. På grund av bristande utbildning av folk. Så att folk förstår att de inte betalar för att träna. Utan att man betalar in till den gemensamma potten för att dela på kostnader.

Sussan (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 05:57

7. Låt mig vinna men om jag inte

Låt mig vinna men om jag inte vinner låt mig vara stolt över mitt försök.:)

Troed Troedson (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 09:15

8. Det är populärt, dessa dagar,

Det är populärt, dessa dagar, att be skattebetalarna att betala - och sedan hålla sig undan. Problemet är såklart att det "etablissemang" som krönikan kritiserar är samma "etablissemang" som allt oftare frågar sig om man vill stödja idrotten ekonomiskt på olika sätt. Så nästa gång vi oroas över att momsreglerna dras åt, att statligt stöd försvinner eller att det allmännas intresse för att ordna stora arrangemang sviktar. Då är det dags att komma ihåg vems "lilla magen träning" vi nyss gjort oss lustiga över.

alfred (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 09:25

9. Eliten som motor?

Är verkligen elitidrott vår gemensamma dröm. Jag tror att de flesta vardagsmotionärer har helt andra drivkrafter än elitdrömmar. Det som driver massorna ut i joggingspåren och till gymmen är knappast drömmar om OS-guld, eller ens SM-brons. Inte heller har de några svenska terränglöpare eller kroppsbyggare som förebilder. De tränar för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar eller för att "rensa hjärnan" efter en lång dag på jobbet. Bra så. (En del tränar också för att "bli smal" eller för att kunna skryta för polarna med ett Vasaloppsdiplom, mer tveksamma drivkrafter men sannolikt mer vanliga än elitdrömmar.) Det kan i och för sig stämma att eliten sporrar många unga, i alla fall inom vissa idrotter. Samtidigt kan jag känna en sorg över att det förefaller som att fler unga pojkar drömmer om Champions League-seger än om nobelpris. Beror det på att fotbollsproffs tjänar mer än forskare? Eller för att mediebilden är sådan att det verkar roligare att göra mål på Camp Nou än att gå ner i labbet för att lösa cancerns gåta? Eller är det det "bildningsförakt" som jag ofta mött inom idrotten och framförallt på landsbygden? Hursomhelst, jag förstår att våra folkvalda är försiktiga med att ge skattepengar till elitidrottssatsningar eller arenor för elitklubbar. Elitidrott är helt enkelt underhållning. Och det är absolut inget fel i det.

Hanspeter Borgman (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 12:44

10. du har rätt.....eller har du rätt?

Du har rätt....det finns alldeles för lite uppskattning till de som lägger ner MYCKET för att svensk idrott ska fungera, och detta oftast helt utan ersättning. Att de "som bestämmer" sedan gör det svårare för oss att verka ibland är jag helt med på....uppskattningen är i princip obefintlig. Men sedan uppfattar jag det som att du försvarar en elitsatsning i tidig ålder vilket i alla studier hittills gjorda är förkastligt. Och om vi lämnar vetenskapen..... har du pratat med de som är stjärnor idag vad som var avgörande för att de blev så bra som de blev..... Varför tror vi fortfarande att vi kan se vem som kommer att bli stjärna när de fortfarande är barn? Markus Hellner ansågs för dålig för samtliga skidåkningsgymnasier....och kom sedermera in på reservplats.... Han blev rätt hygglig va? Han är inte ensam... Bredd ger elit och det är därför vi i Sverige kan få fram så många duktiga idrottare.....förstör inte det......

Hans Goldring (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 18:59

11. Mycket bra skrivet Willy. Du

Mycket bra skrivet Willy. Du sätter ord på mina och många andras tankar. Som alltid mitt i prick.

Petter (inte verifierad)

lör, 2015-02-14 19:33

12. en sak till...

Håller helt med om att bredd och elit går hand i hand, helt klart en viktig fråga. Däremot finns det en annan aspekt som påverkar det som Willy beskriver - viljan att ställa upp ideellt. Det blir allt svårare att få föräldrar att engagera sig samtidigt som dagens tonåringar ner ser till sitt eget. De vill helst ha lön är i min uppfattning mindre villiga än förr att bara ställa upp. Min personliga prognos av framtiden är att de rent ideella föreningarna sakta försvinner och ersätts av delvis eller helt professionella alternativ. Det finns redan allt från privata företag till föreningar som i pricip drivs som företag redan idag. Frågan är kan och vill vi ändra på det som sker?

Håkan S (inte verifierad)

sön, 2015-02-15 10:57

13. Om "åsiktskorridoren"...

Nää Willy, du är inte ensam om att ha denna känsla av att vara en ensam röst i öknen. Har du hört talas om ”åsiktskorridoren” och om ”rätt värdegrund”? Om inte – läs på! Om dina åsikter inte ligger i denna smala korridor och kanske inte heller vilar på rätt värdegrund är du rökt. I åsiktskorridoren bestämmer vänstern, miljöpartiet och nyliberala moderater. Du har inte en chans att få dina tankar eller åsikter bekräftade någonstans. Jag skulle kunna ha en lång utläggning om hur det nya odemokratiska Sverige fungerar idag - men gör inte det här. (Jag är bara en desillusionerad liberal.) Ingen i det politiska etablissemanget verkar ha något större intresse av att skapa ett sammanhängande samhälle som vilar på demokratisk grund. Men en dag kommer pendeln att slå tillbaka och då kanske vi kan få en ny inriktning på den politik som förs. Det gäller att ligga inom ”åsiktskorridoren” och ha rätt ”värdegrund”, för att någon skall lyssna!

Pär (inte verifierad)

sön, 2015-02-15 17:01

14. Jag förstår inte

Vad är din slutsats, Willy? Är det att vi göra en större elitsatsning och lyssna mindre på barn och unga - idrottsrörelsens framtid? Eller tolkar jag fel? Hur når vi då mål om bättre och folkhälsa och vassare, bredare elit, om underlaget minskar? Tänker att jag inte är en i etablissemanget ovan, men jag är en av dem som är övertygad om att vi måste lyssna på barn och unga. Tycker således att vi är på rätt väg när mycket av det vi pratar om är just barn och unga. Att bli bättre på det som du, Willy, menar är något som "etablissemanget" tvingar på oss är lösningen på hur vi får mer pengar av stat och företag; ni har väl inte missat trenden där stora bolag hellre satsar på CSR än på kända elitnamn? Och sedan undrar jag om utsagan om att hälften av våra föreningar inte har någon verksamhet är en sanning med modifikation. Ja, hälften söker LOK-stöd vilket betyder att de har barn- och ungdomsverksamhet. Ala har inte det och alla med barn- och ungdomsverksamhet söker tyvärr inte LOK-stöd av olika orsaker. I Svenska Skolidrottsförbundet jobbar vi med ledarutbildning från tio år ålder, en utbildning i ledar- och föreningskunskap. Vi jobbar på så sätt för att rörelsen inte ska dö ut. Vi jobbar också för att alla ska hitta glädjen i sitt idrottande. Glädjen. Oavsett om du sedan har det inre drivet för att bli elitidrottare eller blir som jag; en glatt motionerande idrottsbyråkrat. Och när jag om en stund beger mig mot gymmet gör jag det för att det är kul och för att må bra.

Henrik Brandt (inte verifierad)

sön, 2015-02-15 20:22

15. Sveriges idrætsrörelse er et forkælet monopol

Den svenske idrætsrörelse ligner på mange områder et forstenet monopol, som fuldstændig ignorerer de motiver, der får folk til at engagere sig som frivillige eller aktive i et krampagtigt forsøg på at fastholde myten om bredden og elitens samhørighed. Hvad svensk idræt trænger til, er et demokratisk modspil fra nye aktører. De aktive stemmer allerede med fødderne, men idrætsrørelsen ignorer dette og får alt for lidt modspil fra kommuner, stat og den kommercielle sektor. Nej, I er ikke udsat for uretfærdig behandling, tværtimod er I så forkælede, at I har glemt at kæmpe for de ting, I brænder for i den frivillige sektor. Hvis produktet er engagerende nok, vil det vælte ind med frivillige og aktive - også i Sverige. Lær såvel af de succesfulde foreninger som af de succesfulde kommercielle udbydere af idræt.

Vågar jag?willy (inte verifierad)

mån, 2015-02-16 22:32

16. Svar till dig Per

Hej Per! Min slutsats är att Sverige och vår regering ska ta fram ett idrottspolitiskt handlingsprogram värd namnet. Jag har pressat våra riksdagspartiers företrädare med denna fråga och vet att endast ett parti har något som liknar ett sådant. Mitt svar är självklart: vi ska ha både och. Den raserade skolidrotten måste återupprättas där idrottslärarnas förberedelsetimme ska tillbaka, rejält ökat stöd till de lokala föreningarna och ge dem företräde till skolans anläggningar om eleverna vill ha deras utbud. Dina skolidrottsföreningar hankade sig fram redan på tidigt 80-tal. De kan säkert vitaliseras. En grupp jag vill skaka om är - föräldrarna. Idag åker 100 000 stockholmsungar runt i rusningstrafiken för att idrotta någon annanstans än där de bor. Föräldrar måste tillbaka och börja idrotta i familjen i sin vardag igen. Idag blir klubben delvis ett substitut för eget dåligt samvete. Åk runt i Stockholms förorter vår, vinter o höst. Inte en unge eller familj är ute och leker, spontanidrottande. Är de någonstans är det medvattenflaskor, klubbdirektör och genomorganiserade verksamhet. Låt oss prata om det här. Det finns så mycket vi kan göra. Vi behöver inte träta. Men, min åsikt är klar - jag tycker mycketbär på tok och att det går att göra mycket bättre. Willy

Inga gnällspikar (inte verifierad)

mån, 2015-02-16 22:44

17. Trodd, surrar du?

Hej Troed! Jag har med stort intresse lyssnat på dina föreläsningar om trender. Men, nu tror jag du mest "surrar för att surra". Jag vet ju inte hur mycket du har varit inblandad i idrottsrörelsen men, jag kan ta mig själv som ett vanligt exempel: i snart 50 år har jag lagt ca 1000 timmar ideellt arbete varje år - för att jag trivs, mår bra och känner att jag arbetar för det goda. 90 procent av all idrott i Sverige fungerar så och mer än 90 procent av landets idrottare får inte en krona för sinnidrott - inte ens på landslagsnivå. Alltså är det fel att antyda att vi är någon slags bortskämda gnällspikar. Däremot är jag och många med mig övertygade om att vi gör en samhällsinsats men att det blir orimligt att inse att jag använder mer och mer av min fritid till att få in pengar så att klubben ska klara av avgifter för att få träna i anläggningar, resa, hyra mötes och enkla kontorslokaler samtidigt som myndigheterna tar till allt högre brösttoner och behandlar klubbar som kommersiella företag. Nånstans där sätter åtminstone jag ned foten och säger stopp. Någon jäkla ordning måste det även vara i Sverige. Samtidigt sitter etablissemanget och gullar sinsemellan om hur viktigt och fint det är att klubbar ska ta sitt stora ansvar om de ska få lite stöd av samhället. Deru är inte så kul. Willy

Vågar jag?willywilly.berggren@sportcampussweden.se (inte verifierad)

mån, 2015-02-16 23:03

18. Eliten som motor

Tjenare Alfred! Som mycket i ett bra samtal är det lätt att prata förbi varandra. Det blir också lätt att man lyfter ut vissa saker man har åsikt om och bortser från helheten. Jag är mycket intresserad av helheter. Därför svarar jag dig med viss tvekan efter som det blir avgränsat. Låt oss kika lite på motionärer och motionslopp. Jag har ganska stor erfarenhet efter 34 år med Midnattloppet, Tunneloppet mm. Under 70-talet när dessa lopp döl upp vimlade Sverige av dem. Sedan dess har de flesta försvunnit. Varför? Jo, din vanliga motionär ökar hela tiden sina förväntningar på oss arrangörer. Idag är de populäraste loppen i detalj genomarbetade upplevelser. Övriga är borta. Så där förvandlar sig motionären sina egna förväntningar till "elitförväntan". Motsvarar du inte det är du snart "död" som arrangör. Gå in på Sats el liknande. Se hur dyra kläder, utrustning mm som finns. Innehållet i träningen är noga genomtänkt. Men, jag vill påstå att varenda fjuttövning kommer från elitidrotten, tro inte att en treveckorsutbildad PT har hittatbpå övning o metod. Det är säkert så att ensidiga intressen kan förvandla många till nördar. Men, jag kan trösta dig med att otaliga undersökningar visar att elitsatsande ungdomar har högre snittbetyg i skolan, avsevärt fler sociala kontakter och får ett bättre liv som vuxen, bättre livslång psykisk och fysisk hälsa mm. Ordet "elitsatsning" är fel. I vårt land tar vi inte ens hand om och stöttar dem som kommer att bidra till att Sverige omsätter mer än 200 miljarder årligen med skatteintäkter i nivån 50-70 miljarder. Av detta går ingenting till elit. De har det absolut säms. St tt de ändå håller på kan de tacka idrottens eldsjälar för. Du och jag borde stötta dessa ungdomar och inte tala om för politiker att strunta i dem. Skulle du vilja gå fram till Charlotte Kalla efter en VM-medalj och säga att det var fel att hjälpa henne? Willy

Vågar jag?willywilly.berggren@sportcampussweden.se (inte verifierad)

mån, 2015-02-16 23:13

19. Ungdomar och idealitet

Tjena Petter! Jag tycker du tar upp en mycket viktig fråga - om framtiden och viljan till ideellt engagemang. Egentligen tycker jag själv att det handlar om vilket framtida samhälle vi vill ha. När jag var ung vänstersympatisör på 70-talet drömde vi om ett mänskligt och solidariskt samhälle där man brydde sig om varandra. Idag kan man lätt konstatera att marknadssamhället (kapitalismen sa vi då) har vunnit. Varje helg vallfärdar svenskarna ut till våra köpcenter för att köpa mer av vad man inte behöver. Sverige är världens idag mest "jag-inriktade" samhället i världen. Att våra ungdomar påverkas mot individualism i denna kultur är väl inte så konstigt. Vår föräldrageneration har mer än någonsin tidigare curlat sina barn. Att resultatet är en generation där de flesta ställer sig helt oförstående till ideellt arbete är väl snarast någon slags utdelning av vad man satsat. Då blir detta till en allvarlig fråga om hur demokrati och engagemang fostras, hur vi ser på våra medmänniskor etc. Ja, detta tål att funderas över. Hur vill vi ha det i framtiden? Willy

Pär (inte verifierad)

tis, 2015-02-17 12:35

20. Barn

Jag förstår att du vill satsa på eliten, Willy. Jag förstår inte hur du kan ställa det MOT barnen och Barnkonventionen.

Pär (inte verifierad)

tis, 2015-02-17 12:40

21. Jag förstår...

... att du vill satsa på eliten, Willy. Jag förstår inte att du ställer det MOT barn och Barnkonventionen.

Troed Troedson (inte verifierad)

tis, 2015-02-17 20:45

22. Surrar för att surra

Nej Willie. Jag surrar inte för att surra. Men om vi, efter nästa val och valet därefter, konstaterar att politiken hanterar idrotten styvmoderligt så kommer jag att påminna om att den hand som föder oss knappast blir mer positivt inställd av att du, och jag, berättar om våra stora insatser medan vi gör oss lustiga över etablissemangets lilla mage. Det är inte ett surr, det är en reflektion över risken med att bedöma sina egna insatser snarare än att försöka förstå hur man resonerar på utsidan. Vi kan vara oense om det, historien kommer att visa vem av oss som gör en riktig prognos.

Cenneth Åhlund (inte verifierad)

ons, 2015-02-18 22:03

23. Helt rätt

Willy har helt rätt. De ledare vi idag har blir allt äldre. De är dessutom fostrade i att tävlingsidrott är det roliga, för de vill se utveckling. De gör detta ideellt, många uppemot halvtid obetalt, varje år. Det är ju inget problem om de fortsätter så, MEN det finns ju en deadline även på dessa. Jag tillhör nog den sista generationen sådana. Då ska de ersättas, men med vilka? Det finns idag ingen född efter 1970, man eller kvinna, som är beredd att obetalt stå på träningen varje dag/vecka på bestämd tid och dessutom fixa allt det andra som behövs. Bla just för att samhället i övrigt blivit jämställt, man är inte beredd att satsa äktenskapet på grannens ungar längre. Vi vet att vad alla vill ha, barn, elit, unga eller motion, är tränare de känner igen och som kan adeptens namn. Det krävs alltså kontinuitet inte växlande tränarscheman. Visst, det finns några som går att hitta, men deras drivkraft är då fortfarande utveckling av idrottare. Deras motivation väcks inte av att diskutera barnkonventionen, jämställdhet mm. Faktum är att de bra tränare vi har i idrotten fixar detta på naturlig väg, det är därför de är bra. Problemorienterad? Ja, men jag har ett förslag, låt idrotten få tillbaka de skattemedel, ca 40 mdr enligt Dan Person, vi bidrar med. Låt helt enkelt pengarna gå ett helt varv, inte bara en 1/5, i det monetära hjulet. Då kan vi ha både barnkonventionerade och jämställdhetstänkande tränare och ledare, men vi måste betala dem. Det oavsett om vi pratar barn, elit, gamla, unga eller motion.

Johannes (inte verifierad)

tors, 2015-02-19 23:00

24. Fantastiskt bra skrivet

Fantastiskt bra skrivet Cenneth. Jag är själv född 1977 och en av de sista som "riskerar äktenskapet för grannens ungar". Jag har varit ordförande i tio år, jag har tränat pojklag, jobbat mest av alla för att dra in pengar till klubben och lagt ner ofattbart mycket tid på att sköta anläggningen och tvätta matchkläder. Nu orkar jag snart inte längre och jag tror inte att det finns någon som vill ta över efter mig i min förening. Nu när mina barn ska börja spela fotboll finns ingen som ta hand om dem. Det är sorgligt.

Hannah (inte verifierad)

mån, 2015-07-13 19:00

25. Urless efter ett halvår!

Håller fullständigt med om beskrivningen av en geléartad mittfåra. Där allt man kommer med i form av nya tankar och idéer bara försvinner och inte tas upp igen. Politik och revirpinkande är det som existerar när det gäller idrott. Det har jag förstått efter ett halvår inom simidrotten. Många invandrarbarn kan inte simma. När en klubb själv anordnar simundervisning, så frågar IOFF-tanten: "Är det crawl eller bröstsim ni lär ut?!" Det får tydligen bara Svenska Livräddnings Sällskapet lära ut! Simkunnighet alltså! Bättre att bli räddad av en som kan bröstsim? Allt detta hyllande av ideellt arbete! Ingen vill betala, men bidrag finns att söka! Högkvalificerade tränare vill man inte betala för. Det här är inte klokt, jag har ingen som helst lust att ge mer av min tid när social nepotism och revirpinkande råder, och man bygger det ena äventyrsbadet efter det andra, men inte fattar hur man ska bygga simanläggningar som drar till sig pengar som genererar mer pengar genom att man då kan hålla sim- och simhoppstävlingar på internationell nivå och standard! Nej, lek- och plask ska det vara tydligen....

Sista ordet är långt ifrån uttalat i turerna runt kommunens övertagande av Guldfågeln Arena i Kalmar. Nu har Gunnar Rydström, civilingenjör i fastighetsekonomi, lämnat in ett överklagade till Förvaltningsrätten.

Det blir det största arenaprojektet någonsin i Sverige. Politiker och tjänstemän i Göteborgs stad är nu överens om samma linje – att bevara positionen som landets främsta evenemangsstad. Och det får kosta. Dagens arenor rivs och ersätts av en jättearena för 16 000 åskådare, en mellanstor arena för 5 000 personer och tre hallar för breddidrotten.

De svenska handbollsdamerna har mer än 33 000 skäl att besegra Nederländerna i dagens bronsmatch i VM. Segern ger varje spelare 33 000 kronor. Men en seger betyder i slutändan att varje spelare får 98 000 kronor skriver Sportbladet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Byggvaruhuskedjan BAUHAUS har förlängt sitt avtal till och med 2020 som titelsponsor för den svenska Diamond League/BAUHAUS-galan på Stadion. Den 10 juni kommer världsstjärnorna till Stockholm. Företaget har varit titelsponsor sedan 2015.

Motorn i den svenska hästnäringen riskerar att stanna. Det ligger nu i regeringens, främst Ardalan Shekarabis händer, att se till att en efterlängtad reform av spelpolitiken säkrar en rättvis finansiering av trav- och galoppsporternas grundläggande infrastruktur som anläggningar och tävlingskostnader samt de breda satsningar inom hästsektorn som idag finansieras via ATG.

För alla fotbollsälskare blir sommaren mycket speciell. VM spelas i Ryssland och från den 14 juni och en månad framåt cirklar mycket av tillvaron runt matcherna och alla spekulationer. SVT och TV4 laddar på varsitt håll, de delar på sändningsrättigheterna och ska återge vardera 32 matcher.

Premier League, med alla spelaraffärer och silly Season fascinerar många, inte minst fans och journalister. Men nu nu kan det bli ändring och helt andra villkor.