Men vem vill vara ledare?

Många, men inte alla, som blir idrottsledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Men hur ser det ut i framtiden?
Lagom ambitiös, lagom motivation, lagom toppning - då blir allt mycket roligare. Eller? Alla ska ju känna inspiration, ungdomarna lika väl som ledarna. Foto: TT

 

Debatten om svensk idrott har tagit verkligen tagit fart den senaste tiden. Nyss var det nivåindelning som var i skottgluggen. Nu har fokus vridits något och fokuserar varför ungdomar slutar med idrott.

Vi behöver vi flera!

Den dominerande uppfattningen nu verkar vara att det beror på att det i föreningarna är (för mycket) elitsatsning. Johan R Norberg hävdar att LOK-stödet förstärker ”... en process där klubbars fokus riktas till de bästa och mest hängivna medan de övriga successivt lägger av”. 

Willy Berggren kritiserade en allt för ensidig debatt. I sin krönika ville han lyfta in perspektivet från de som i vardagen ägnar sig åt att få ihop idrottsföreningens verksamhet. Jag vill haka på här och lyfta en annan, rätt grundläggande vardaglig sak: hur får man tränare/ledare till sin verksamhet? Denna fråga hänger ihop med frågan om vad som driver en person till att bli ideell ledare. 

I de yngsta åren är det främst föräldrar som går in som ledare. Man gör det för sitt barn. Men sedan då? 

När inte mitt barn är med...

Många (men inte alla) som blir ledare vill utveckla deltagarna och sig själva. Det är själva drivkraften bakom att vara ledare. Jag märker det själv i den verksamhet för 7-åringar jag själv är ledare i. Det gör att jag uppskattar att vara ledare även när mitt barn inte är med. Dock, när barnen inte är intresserade eller inte lyssnar, då sjunker motivationen snabbt. Då tänker jag, varför ska jag göra detta på min fritid?

Med intresserade ledare som vill utveckla kommer det utveckling och med det kommer nivåökningar. Få har några invändningar mot det. Ända tills den dagen då några känner att de inte vill eller inte klarar av att längre följa med på vidare utveckling. De slutar. Då uppkommer kritik mot den process som hittills berömts och uppskattats. Ledarna kritiseras. Föreningen kritiseras.  Det i sig kan föranleda viss eftertanke. 

Någon hävdar då att föreningen ”borde ta sitt ansvar även för dessa som slutar”. De implicerar att föreningen borde ordna en verksamhet för dessa, kanske med färre träningar och längre nivå. Det är en jättefin tanke. Sen var det bara det där rätt vardagliga, att ordna ledare/tränare till dessa. Det är svårt.  

Måste hitta motivation

För de flesta föreningar står inte ledare i kö, ivrigt väntandes på att få träna en grupp ungdomar som, för att använda Johan R. Norbergs begrepp, ”har svag idrottsidentitet”. Med det sagt är det givetvis helt ok att ha en sådan identitet. Frågan är ju bara vem som ska vara ledare för dessa.

Johan föreslår i en krönika att man skulle begränsa bidragen för att – grovt uttryckt – bestraffa de fall där man tränar många gånger i veckan och uppmuntra de fall där man tränar färre. Detta för att uppmuntra en slags ”medelnivå” som förutsätts bidra till att fler fortsätter längre. 

Jag tror det finns en hel del knepigheter med ett sådant förslag, men i denna diskussion vill jag här främst hävda att det inte löser rekryteringsfrågan. Det blir inte lättare att hitta ledare, utan svårare. Varför ska en person lägga sin fritid på en sådan grupp ungdomar? 

Självklart finns det personer som hittar motivation i detta. Poängen är att det finns många som inte gör det. Helst vill vi de arbeta med ambitiösa och intresserad ungdomar som vill utvecklas. Ett andra alternativ är att få betalt, som ett vanligt jobb. Då kan de även tänka sig detta. 

Konsten att behålla ledarna

I ett fall krävde en tilltänkt ledare 30 000 kr för att träna ett gäng med tjejer i åldern 14-21, på ”håll-i-gång-nivå”. Det klarade inte föreningen. Personen ifråga sa helt sonika att han då valde andra uppdrag.  

Nej, här krävs nog att det mycket oftare finns lön att betala ut till ledare för sådana grupper. Då finns incitament.  Jag har dock svårt att se att föreningarna ska ha möjlighet till detta i någon större utsträckning. Pengarna räcker helt enkelt inte, utan tillskott behövs.

Tills något sådant sker, bör vi visa lite större förståelse för de vardagliga utmaningar som idrottsföreningar har. Lite tillspetsat handlar det minst lika mycket om hur man kan hitta och behålla ledare så länge som möjligt – som att behålla ungdomarna. 

Och detta, hänger ihop med vad som driver personer till att vilja vara ideell ledare för barn och ungdomar. Då blir det mycket problematiskt om vi ska begränsa ambitionerna hos ledare och aktiva. 

Magnus Forslund

Cenneth Åhlund (inte verifierad)

mån, 2015-03-09 17:24

1. Instämmer

En helt korrekt analys.

Manchester United behövde en poäng borta i sista Premiär League matchen mot Leicester. Matchen hade kallats miljardmatchen, så mycket pengar stod på spel. United gjorde vad som behövdes, vann med 2-0. En poäng hade räckt för att klara Champions League-platsen.

Rögle ska förbli en elitklubb i ishockey. Mot den bakgrunden satsas 250 miljoner krnor för att bygga ut Carena arena i Ängelholm för att få en anläggning som uppfyller kraven.

Den nuvarande hallen blir sju meter högre, utökas med 3 450 kvm och det innebär att publikkapaciteten ökar med drygt 1500 platser och totalt  6 550 platser. Detta via nya balkongläktare, loger, ståplatser och större restaurangytor. Och inte minst, en tredje träningshall med anslutning till arenan tillkommer.

Idag är det på pricken 25 år sedan invigningen av Friidrotts-VM i Göteborg, 4-13 augusti! Vilken fest och vilka sköna minnen! 

En magisk sommar för alla som gillar friidrott med tio dagars fest på både Ullevi, Avenyn ja i hela stan, skriver Stefan Olsson i en personlig betraktelse av ett arrangemang som betraktas som tidernas största jämte fotbolls-VM 1958.Arenan båda gångerna var Ullevi .

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

SDHL och SHL har tecknat ett nytt samarbetsavtal som ger den svenska damhockeyligan miljoner i flera år framöver.

– Det här skapar en trygghet för damligan att kunna utvecklas, säger Agne Bengtsson, SDHL:s ordförande.

Handbollsmålvakten Johan ”Hubbe” Sjöstrand räddar inte bara bollar. Han vet hur man kryssar i travkuponger. ”Hubbe” har varit utlandsproffs sedan 2009 men svensk travsport har han järnkoll på. På V75 på Bollnäs i helgen fick hans andelssystem in sju rätt. Utdelning: 5 007 965 kronor.

Varje andel kostade 385 kronor. 51 andelsköpare kunde kvittera ut 99 959 kronor. 5-miljonersvinsten var den största i landet.

SVT och TV4 gör gemensamma affärer igen.  Den 14 augusti är det säsongspremiär för friidrottens  Diamond League – och nu står det klart att tävlingarna ska sändas av båda bolagen, Inte bara i år utan det nya avtalet gäller de kommande fem säsongerna.