Ska vi alltid ställa upp?

Min pappa hade ingen möjlighet att skjutsa mig till träningar och matcher och fick kritik för det, men hur mycket ska man egentligen ge till sina barn?
Föräldrar och barn/ungdomar - eller är det tvärtom? Att det är en förutsättning att barn måste ha föräldrar tid och engagemang?

 

Jo, jag inser det direkt den här gången. I det här ämnet finns det verkligen många personer som är för att man ska ställa upp. Men, och de finns också, ett antal som som inte är beredda att göra det så slaviskt.

Du som brinner för idrott, barnens idrott och bara lever för det, dig kommer jag att reta upp om du fortsätter att läsa.

Referade via älgjaktsradion

Pappa satt ute vid kon som skulle kalva. Vi barn fick referera genom älgjakts(com)radion, händelser och målen som gjordes på TV-pucken. Jag och brorsan, tillsammans med grannpojkarna spelade sedan hockey med hopspikade hockeyklubbor. Jag var målvakt, fick en klubba där själva bladet täckte enda upp till knäna och som mål använde vi hässjastolpar som stacks ned i snön. 

På landsvägen med storebrors hockeyrör övade jag konståkning. Jag var isprinsessan med vinröd dräkt och volang. I verkligheten hade jag michelingubbsliknande täckjacka och täckbyxor. När skridskon skar igenom isen och nådde asfalten åkte jag på näsan och verkligheten slog upp hakan.

Min storasyster kastade slungboll och invigde mig i hur man bäst fick ”schwung” på gummibollen med rem. Farmor blev en aning förgrymmad när jag nära krossade fönstret på bagarstugan. Detta blev min inkörsport för att hamna inom friidrotten och kastgrenarna.

Faktiskt, han skjutsade mig inte

Jag fick en moped och kunde ta mig sju km till träningen in till byn när det blev sommarlov. Att pappa skulle skjutsa mig var uteslutet. Han var ensamstående, jobbade heltid och hade lantbruk. Det var mjölkning, vårbruk, hö som skulle in, kossorna in och ut i ladugård och den evigt trilskande traktorn som gick före. 

Det är först nu i vuxenålder som jag reflekterat över det – att min pappa inte skjutsade mig alls till varken träning eller tävling. 

Systersonen blev så inspirerad av friidrotts-VM att han tillsammans med kompisarna byggde en höjdhoppsställning. Allt slutade med en bruten arm för andra gången samma sommar. Han är numera friklättrare.

Brorssonen körde händerna långt ned i byxorna och stod som staty vid fotboll- som handbollsträning. Åkte plikttroget längdskidor på skolan iklädd jeans och jeansjacka och fick pris för sitt deltagande. Men sken som solen när han fick skruva ihop epatraktorn, lacka den och köra folkrace vid 16 års ålder.

Då ser vi snett på dem

Många gånger är förebilderna något helt annat när det gäller inkörningsport till idrott och idag så känns det som om vi har lätt att glömma bort det. Du som brinner för idrott, barnens idrott och bara lever för det. Dig kommer jag att reta upp rejält om du fortsätter att läsa, så jag höjer ett varningens finger.

Många har svårt att förstå de som är helt utan intresse för idrott. Vi tar för givet att alla, åtminstone de flesta, brinner för idrott, barnens idrott och bara lever för det. 

När föräldrar inte ställer upp för barnen och idrotten ser vi snett på dem. De blir dåliga föräldrar och min undran är, när uppstod detta skifte, där barnen styr vad föräldrarna ska göra på sin fritid eller semester, där barnen går före föräldrarnas välmående, ekonomi och vuxenliv?

När alla inte är som alla andra...

Dina egna intressen då...

Hur många känner sig redan lätt vidbrända? Hur många får just ekonomin att gå ihop?

Tiden går åt utöver jobbet, husets underhåll och svärföräldrar, till att skjutsa runt barnen på olika aktiviteter, lösa vardagen med middag och läxläsning. 

Det är inte alltid så kul. 

Till slut står du där bredvid barnen med huvudvärk, svagt rosade kinder och stirrar tomt ut på små mörka figurer som svävar runt på en större yta. Med en molande värk i magen, trötthet ända in i märgen börjar du fundera över vad du gör där….

Att se barnen utvecklas, skratta och må bra sporrar dig som förälder men dina egna intressen, jakt och fiske, frimärkssamlingen, opera eller vad det må vara, det hinns inte längre med. Barnen går före, barnens intressen styr även vuxenlivet. 

Krönikör

Lisbet Olofsson

Johanna (inte verifierad)

tis, 2015-08-18 08:43

1. Måste det vara allt eller

Måste det vara allt eller inget ? Som svar på raden "När föräldrar inte ställer upp för barnen och idrotten ser vi snett på dem. De blir dåliga föräldrar och min undran är, när uppstod detta skifte?" Det uppstod den dagen man valde att skaffa barn. I det beslutet ingår även att stötta, uppmuntra, intressera sig för och ställa upp för sitt barn. Åtminstone några gånger !

Anna Hafsteinsson Östenbeg (inte verifierad)

tis, 2015-08-18 08:47

2. Ska vi alltid ställa upp?

Tack Lisbet! Du lyfter fram något som är så aktuellt idag. Det är aktuellt både i vardagens eviga skjutsande men också vad gäller olika cuper med kostnader som får många föräldrar att flämta efter andan.

Niclas (inte verifierad)

tis, 2015-08-18 15:42

3. Because we can!

Jag tillhör en av alla de föräldrar som skjutsar, tittar på varje match, tränar ett lag och sitter i två styrelser. Jag funderar mycket på varför jag gör det. Jag har nämligen precis samma upplevelse från uppväxten som du. Om farsan var på en handbollsmatch per säsong fick man vara glad. Träning? Näru, inte en chans! Svaret jag får när jag själv ställer mig dessa frågor är: för att jag kan. Jag har möjligheter, kopplat till tid, pengar och andra resurser på ett annat sätt än vad min far hade. Jag kan. Och jag vill. För att det ger mig en massa att se barnen utvecklas och ha kul. Jag är noga med att det är deras intresse och val som ska styra, men jag stöttar det till gränsen av återkommande halsbränna när valet väl är gjort. Fel eller rätt? Vet inte, men det är så jag reflekterar. Tack för ännu en bra och tankeväckande krönika, förresten. /NB

Lisbet (inte verifierad)

ons, 2015-08-19 08:27

4. Tack för att ni tar er tid

Tack för att ni tar er tid att lägga en kommentar. Det uppskattas. Och tänker också att när vi själva tycker om idrott så mycket så blir det lättare, som Niclas säger . Vi tycker inte bara det är kul att se barnen ha roligt, utvecklas och lära sig nya färdigheter. Utan man brinner och ser idrott både live och på TV på fritiden. Men det finns de som Anna nämner när det kommer kostnader in och frustration om skjutsning. Det finns ett annat liv bredvid som ska fungera och att alla är inte beredd på att ge så mycket av sin tid till idrottandet. Johanna lyfter frågan om föräldraansvar och att den biten ruckas inte på. Men barnens idrottande kan man styra för att den inte ska ta över. Ett steg är att se krasst på de hela, prata med kidsen och bestämma med dem innan hur idrottandet i familjen ska se ut. Vilka cuper ska spelas etc.

Två sidor (inte verifierad)

tors, 2015-08-20 18:58

5. Inte alltid bra....

...att "ställa upp" och sopa banan för barnen. Om barnen verkligen vill sparka boll, hoppa osv. Då gör dom vad som krävs för att kunna göra det. Behöver dom sina föräldras hjälp för att ta sig till träning/tävling. Då får man förutsätta att barnen/ungdomarna hjälper föräldrarna att frigöra till till skjutsar osv. De barn som behöver uppassning med allt för att vilja idrotta, där kanske det mer är föräldrarna som har behov att utmärka sig själva genom sina barn. Serverar man som förälder, allt åt sitt barn. Då gör man barnen en stor otjänst när dom själva inte behöver kämpa för att uppnå sina mål. Jag vill hävda att de föräldrar som ställer upp jämt och alltid, gör framtidens idrottsstjärnor en stor otjänst..... Det är genom att kämpa själv för uppnå sitt mål, som bygger motivation och framgång.

Lisbet (inte verifierad)

tors, 2015-08-27 08:36

6. Jag brukar tänka på hur

Jag brukar tänka på hur mycket uppbackning man behöver. Vissa tycker man ska göra allt för sina barn andra mindre och några få saker. Har pratat med John Slettvoll rätt mycket och han säger att de som tränar mycket, får kämpa och ger sig inte. De blir riktiga vinnare i länga loppet.

Anna (inte verifierad)

tors, 2015-08-27 11:12

7. Min egen Balans i livet är just min egen

För min del känns det oftast roligt att flamsa i bilen tillsammans med mina döttrar och deras kompisar under körningarna kors och tvärs mellan Stockholms idrottshallar. Ibland får jag både ont i huvudet och rumpan på plats på någon läktare på någon tävling. Ibland deltar jag för att jag på riktigt tycker att det känns roligt, ibland drivs jag mer av pliktkänslor... Men jag har möjlighet att välja att delta ibland eller inte ibland, och det är ett privilegium som inte alla har. Detta är jag så tacksam för.

Jonas Bergqvist, Sveriges näst meste landslagsman i ishockey genom tiderna, engagerar sig i idrotten där han bor och är deltagare i gruppen Elit och evenemang inom ramen för projektet Halmstad Idrottsstaden. 

2 750 atleter från 50 länder, 100 000 människor ute på gatorna – och en ökad turistekonomsk omsättning på drygt 40 miljoner kronor. Ironman växer i betydelse för Kalmar kommun.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Trots att Charlotte Kalla tog tre medaljer vid längd-VM i Lahtis i vintras blev hon utan bonuspengar från Svenska Skidförbundet. Orsak: Kalla valde att stå utanför landslagets träningsgrupp under försäsongen 2016.

I helgen är världens populäraste fotbollsliga tillbaka.  Mtg satsar rejält. Viasat Sport Premium HD och Viaplay blir huvudkanaler för en Premier League-satsning. Första omgången sammanfaller även med premiären av TV3:s nya eftermiddagsmagasin Sportlördag som sänder Chelseas första steg mot ett eventuellt titelförsvar.

 

Förra sommaren blev fransmannen Paul Pogba fotbollshistoriens dyraste fotbollsspelare när han såldes från Juventus till Manchester United för drygt 1 miljard kronor. Men nu överträffas övergångsrekordet, därtill med kraftig marginal,