De ska betala 500 000 var

Tyresö Fotboll AB sattes i konkurs och fyra ansvariga dömdes att betala vardera drygt en halv miljon till staten för obetalda skatter, sociala avgifter och utbetalad lönegaranti (spelarlöner). Det märkliga är tystnaden i mediavärlden, särskilt stockholmstidningarna som ju har ett antal tyckare med generöst utrymme.
En skugga faller över Tyresö och idrotts.Sverige. Hur kunde fyra ledare låta det ekonomiska förfallet gå så långt? Foto: TT

 

Ekonomiska kraschlandningar är inte alldeles ovanligt i svensk elitfotboll – det har drabbat ett antal klubbar i modern tid och det kommer att sköras nya offer mot bakgrund av var Sverige befinner sig i den globala näringskedjan och med Bosman-domen som fond, där förändrades kartan och balansräkningarna.

Drömmar - och verkligheten

Malmö FF är dagens föredöme. Trots stora och betydande framgångar under senare år har man en klubbledning som håller hårt i kassaboken, som inte – till skillnad mot Helsingborg, AIK och Göteborg – inte förhävde sig och lät miljonerna rinna ur kassavalvet med extrema, dock betydande, spelarlöner och utökad administration. Det blev dyra läxor och särskilt Helsingborg lider än i dag av de ekonomiska konsekvenserna.

Det är lätt att framgång förblindar – det är allt eller inget som i ett roulettspel. Fallet med stockholmslaget Tyresös damlag är ett sådant exempel. Ambitionen att lyckas, i Sverige och Europa, var det inget fel på. Frågan är bara: var fanns insikten och verklighetsförankringen när stjärnspelare staplades på rad med brasse-Marta i spetsen? Martas lön var i nivå med Sveriges statsministers, flera av hennes lagkamrater hade intäkter som man aldrig varit i närheten av i Vittsjö eller Mallbacken. Gaspedalen var i botten – Tyresö FF skulle bli världens bästa damlag.

Kanske inget fel att tänka eller drömma så – men hur såg verklighetsbilden ut?

Damfotbollen lever under kargare villkor än herrarnas, publikt, sponsormässigt och tv-intäkter. Det är två världar, precis som spelet. Ändå tog Tyresö stegen rakt in i den heta ugn där det krävs kapital och andra resurser för att överleva och utvecklas för att nå de mål som man drömt om. 

Det blev ett språng upp i fotbollshimlen – Champions League-final 2014. Men till ett pris som fyra personer bakom satsningen nu får betala för, ur den egna plånboken och med ett förlorat anseende. För när det nu finns svart på vitt och sanningen bakom lögnerna är avslöjade – hur kunde de gå in i detta projekt?

Besynnerlig tystnad

27 augusti föll domen i Förvaltningsrätten. Tyresö Fotboll AB sattes i konkurs och fyra ansvariga dömdes att betala vardera drygt en halv miljon till staten för obetalda skatter, sociala avgifter och utbetalad lönegaranti (spelarlöner).

Det märkliga är tystnaden i mediavärlden, särskilt stockholmstidningarna som ju har ett antal tyckare med generöst utrymme. Det skrevs och tycktes mycket (även i tv och sociala medier) när Tyresö seglade på molnen med pengar som inte fanns. Men varför tystnad när ridån gick upp och interiörerna avslöjades? 

Ty det var inte vilka som helst som satt i bolagsstyrelsen och gick in i ett  äventyr som inte hade ekonomiskt täckning – och som man dessutom mörkade.  Jag gjorde sommaren 2014 en tv-intervju med ordföranden, Hans Lindberg. Jag frågade hur Tyresö, som då besvärades av obetalda skatter och som var föremål för Skatteverkets och kronofogdens granskning, skulle lösa sin ekonomiska kris.

- Vi har ett projekt på gång i Afrika, ett utbildnings- och träningsprojekt. Det kommer att ge stora intäkter, försäkrade Hans Lindberg, en tidigare politiker i kommunen.

Han vägrade tala om vad ”projektet” skulle ge för intäkter men försäkrade inför tv-tittarna att det fanns ”substans i samtalen med partnern.”

- Är det drömmar eller är et bara luftsnack, löd min motfråga.

- Inte luftsnack. Det ordnar sig, löd svaret.’

Ett stort luftslott

Nu vet vi. Det var ett luftslott. I domen står det: ”Likaså stod bolaget i begrepp att teckna avtal med en delstat i Nigeria om ett mycket omfattande utbildnings- och träningsprojekt. Projektet skulle inneburit en flerårig intäktsmassa om cirka 30 miljoner till bolaget.”

30 miljoner från Nigeria – vem tror på det? Det blev heller inte en krona till Tyresö – men väl en konkurs och tunga böter för de ansvariga.

Det står vidare i domen att likviditeten var hårt ansträngd redan våren 2013, delvis på grund av höga spelarlöner ”vilket styrelsen var fullt medveten om.” Skatter och avgifter var obetalda men man valde att fortsätta verksamheten med ökad skuldsättning som följd. 

Höjdare och en doldis

Det är en kvartett som dömts av Förvaltningsdomstolen; utöver ordföranden Hans Lindberg, Ulf Lönnqvist, Erik Strand och Lill Nilsson. Det påpekas i domen att de ”som företrädare för bolaget varit skyldiga att betala skatter och avgifter i rätt tid.” Så skedde alltså inte.

Idrottsrörelsen vimlar av lycksökare och mer eller mindre fifflare – i ärendet Tyresö är det inte vilka som helst som hamnat vid skampålen.

Erik Strand har ett förflutet som generalsekreterare i Riksidrottsförbundet, tidigare marknadschef i SAS, i dag styrelseordförande i statliga Samhall – tillsatt av regeringen, tillika civilekonom.

Ulf Lönnqvist är f d bostads- och idrottsminister (s), landshövding i Blekinge, f d ordförande i Bordtennisförbundet; alltså båda med god insyn i idrottsvärldens villervalla.

Lill Nilsson har, sannolikt, halkat in på ett bananskal och får betala ett högt pris för sitt risktagande.

Och så ordföranden Hans Lindberg.

Ingen vill uttala sig

Men varför tog de risken?

Jag frågade Ulf Lönnqvist i telefon sommaren 2014: ”Varför tar ni så stora ekonomiska risker – har ni täckning för utgifterna och de höga spelarlönerna…?

- Men du vet, ”Champions League gäller ju nu, vi är där och måste satsa…”

Jag har hört det förut. Tyresö gick i väggen; laget skingrades och spelade 2015 i division två. Men det märkliga är: varför denna mediala tystnad kring två profiler i det svenska samhället – en affärsman och bolags-vd, en f d idrottsminister och framstående politiker? Vilka var deras motiv för att driva Tyresö till en position som det ekonomiskt inte fanns täckning för. De ansvariga talade inte sanning om att resurserna inte fanns, bara drömmarna.

I dag säger de dömda att de inte vill uttala sig och hänvisar till Hans Lindberg, ”han är vår talesman.” Lindberg har dock valt att inte svara på telefon sedan domen meddelades. Stockholms fyra stortidningar, som jag läser regelbundet, har inte ansträngt sig särskilt mycket för att få några svar. Vad gick fel och varför? Så länge festen pågick dansade de stora rubrikerna – sedan blev det tyst. Varför? 

Det är en intressant fråga som får leva vidare. Domen vinner laga kraft 10 november. De dömda kan överklaga till Kammarrätten – och gör det sannolikt.

Krönikör

Ken Olofsson

Jonas Bergqvist, Sveriges näst meste landslagsman i ishockey genom tiderna, engagerar sig i idrotten där han bor och är deltagare i gruppen Elit och evenemang inom ramen för projektet Halmstad Idrottsstaden. 

2 750 atleter från 50 länder, 100 000 människor ute på gatorna – och en ökad turistekonomsk omsättning på drygt 40 miljoner kronor. Ironman växer i betydelse för Kalmar kommun.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Trots att Charlotte Kalla tog tre medaljer vid längd-VM i Lahtis i vintras blev hon utan bonuspengar från Svenska Skidförbundet. Orsak: Kalla valde att stå utanför landslagets träningsgrupp under försäsongen 2016.

I helgen är världens populäraste fotbollsliga tillbaka.  Mtg satsar rejält. Viasat Sport Premium HD och Viaplay blir huvudkanaler för en Premier League-satsning. Första omgången sammanfaller även med premiären av TV3:s nya eftermiddagsmagasin Sportlördag som sänder Chelseas första steg mot ett eventuellt titelförsvar.

 

Förra sommaren blev fransmannen Paul Pogba fotbollshistoriens dyraste fotbollsspelare när han såldes från Juventus till Manchester United för drygt 1 miljard kronor. Men nu överträffas övergångsrekordet, därtill med kraftig marginal,