Låt integration ingå i vardagen

Det ni gör till vardags är gott nog, skriver Johan R Norberg om föreningarnas satsning på idrott för nyanlända. Men ni kan inte lösa alla utmaningar!
Att hjälpa till i arbetet runt integration är ett arbete som pågår i många föreningar. Men Johan R Norberg varnar för att idrotten tar på sig för mycket jobb. Foto: TT

 

Under det här året har jag haft förmånen att vara en del av Sport Open som är ett samarbete mellan forskare vid Malmö högskola och Skåneidrotten med syfte att hjälpa idrottsföreningar att möta nyanlända. 

Identifierat problem

Projektet skapades som en reaktion på den europeiska flyktingkrisen och med ambitionen att stödja idrotten att genomföra regeringens särskilda integrationssatsning. 

Vi i Sport Open har ägnat mycket tid åt att samla in information om de många aktiviteter som genomförts av idrottsklubbar i södra Sverige under 2015-2016. 

Vi har ofta imponerats av föreningarnas engagemang och uppfinningsrikedom – men också identifierat utmaningar och problem.

Våra råd och slutsatser lanseras i dagarna på hemsidan www.sportopen.se. Projektet har dessutom fått mig att reflektera över idrottsföreningarnas möjlighet att främja integration och mångfald. 

Nu vill jag lyfta fram två lärdomar.  

Se värdet i er vanliga verksamhet! 

Den första lärdomen handlar om hur idrottsföreningars kan bidra till integration av nyanlända. 

I samhällsdebatten refererar begreppet integration vanligtvis till människors grundläggande behov av språk, bostad, arbete och utbildning. Ur det perspektivet handlar integration om att bereda vägar för människor in i ett samhälle och att göra dem självförsörjande.

Problemet är bara att landets idrottsföreningar knappast kan möta sådana stora samhälleliga utmaningar. Däremot kan de fylla andra viktiga funktioner. 

Framförallt kan föreningarna erbjuda ett socialt sammanhang där idrottsintresserade med olika bakgrund får möjlighet att träna regelbundet, mötas och känna gemenskap. Det som ibland benämns som ”sekundär integration” kan i sin tur skapa sociala kontakter och välbefinnande vilket i förlängningen stärker nyanländas möjlighet att lära sig ett språk och att etablera sig i ett samhälle. 

Det viktiga i sammanhanget är emellertid att idrottsföreningar inte får tro att de måste ansvara för och lösa integrationens alla utmaningar. De måste tvärtom förstå och uppskatta värdet i den integration som uppstår naturligt i den vanliga idrottsverksamheten. Det ni gör till vardags är gott nog.  

Krångla inte till det!

Den andra lärdomen handlar om den projektlogik som präglar denna satsning. I spåren av de stora utvecklingssatsningarna Handslaget och Idrottslyftet har många idrottsföreningar svarat på regeringens nya satsning genom att utveckla särskilda integrationsprojekt.

Det rör sig om alltifrån ”prova på”-verksamheter och idrottsskolor till träningspass för nyanlända och ”organiserad spontanidrott”. 

Det finns givetvis mycket gott att säga om dessa insatser – men risken är alltid att riktade aktiviteter både upprätthåller och förstärker en uppdelning mellan en förenings ”vanliga” verksamhet och det särskilda ”projektet”. På samma sätt uppstår en tudelning mellan klubbens ”vanliga” medlemmar och gruppen av nyanlända. Sådant kan knappast kallas för integration eller inkludering. 

Det här är råden

Mitt råd till idrottsföreningar som vill möta nyanlända är därför mycket enkelt - krångla inte till det! 

Fortsätt med er vanliga idrottsverksamhet, men lägg kraft på inkludering, det vill säga att alla ska vara lika välkomna, oavsett bakgrund, erfarenhet eller förutsättningar. Eller som det hela formulerades av en fotbollstränare i nordöstra Skåne: 

”I vår förening gör vi inte skillnad på människor, oavsett varifrån de kommer. Alla möts med ett ’hej och välkommen, på med skorna’, och sedan är spelet igång.”

På ett idrottspolitiskt plan blir poängen att vi alla måste bli bättre på att se och uppskatta samhällsnyttan i en idrottsförenings vanliga verksamhet – under förutsättning att verksamheten är lika öppen och tillgänglig för alla. 

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Loui Eriksson skrev ett sexårskontrakt med Vancouver värt 306 miljoner kronor. För en del av pengarna investerade han 50 miljoner kronor i fyra krogar i centrala Göteborg. Det blev ingen bra affär.

Nu är det på riktigt. På fredagsförmiddagen togs de första spadtagen till en ishall med fullstor bandyplan. Platsen är Gubbängens IP i södra Storstockholm. Den är mer än efterlängtad, inte minst av Hammarby Bandy. Hallen kommer att kosta 150 miljoner kronor.

TV-avtalen i Premier League gör klubbarna rika. Så rika att flera går plus – utan publik på matcherna! Ja, åtminstone hälften klubbarna hade gått med vinst även om de spelat inför tomma läktare.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

I helgen kickade OBOS Damallsvenskan och Elitettan igång efter sommarens speluppehåll.

Förutsättningarna för framtiden är bättre än på länge. Anledningen är att under försommaren tecknade Elitfotboll dam två unika avtal och de ekonomiska förutsättningarna har aldrig varit större eller bättre.  

Östersund var inte långt ifrån att bli en vinnare i dubbelmötet med Arsenal. London-klubben drog dock det längsta strået till slut, men det fanns stora vinnare. Östersunds vinst på bortaplan bidrog till att tre kuponger på Europatipset lyckades pricka in 13 rätt och 1 miljon kronor i vinst.

 

Här är ytterligare ett bevis på Idrottens allt mindre beroende av traditionell media. Djurgården har skrivit avtal med streamingföretaget SolidSport.Över 30 av Djurgårdens IF:s ungdomsmatcher kommer att livesändas under hösten i ett utvecklat samarbete.