Kan bli dystert jubileum för Åtvid

I oktober är det 50 år sedan Åtvidabergs FF klev upp i Allsvenskan efter två raka kvalsegrar mot Brage i Borlänge och mot Sandviken (2-0) hemma på Kopparvallen. Inte många begrep då att det året, 1967, var början till en av de mera remarkabla klubbyggena i svensk fotboll. Guld 1972 och 1973.
Allsvenska guldmedaljörerna Åtvidaberg med segertrofé efter matchen mot AIK på Råsunda. 1972-10-29. Foto: Olle Lindberg / Pressens Bild / SCANPIX. Stående fr v: Ralf Edström, Conny Torstensson, Roland Sandberg, Leif Franzén, Benno Magnusson, Ingvar Svensson Knästående fr v: Kent Karlsson, Janne Olsson, Ulf Blomberg, Conny Gustavsson, Lars Göran ”Knalin” Andersson

I oktober i år kan det bli ett dystert jubileum. Klubben är i kris både sportsligt och ekonomiskt och risken är stor att både ekonomin och laget rasar ner från den nivå som kallas Svensk Elitfotboll.

Med sex omgångar kvar ligger laget sist i Superettan - nu har det kallats till medlemsmöte där klubbens situation skall diskuteras. Miljonunderskottet verkar ofrånkomligt och även om ordföranden Muharrem Demirok dementerar att Elitlicensen skulle vara i fara, finns det andra som fruktar att den ekonomi som varit ansträngd och negativ under ett antal år nu blir omöjlig att vända. Något dramatiskt är det ju att ordföranden själv använder begreppet ”undantagstillstånd” för att beskriva läget.

Internationella bragder

Klubben kommer för alltid att vara förknippad med de magiska åren på 70-talet när man nådde segrar i Svenska cupen (1971) och Allsvenskan (1972 och 1973) och inte minst för de internationella bragderna att först slå ut titelförsvararna Chelsea ur Cupvinnarcupen (nuvarande Europa League) och sedan (1973) - när superduon Ralf Edström och Roland Sandberg redan flyttat utomlands - besegra Bayern München (då förmodligen världens bästa klubblag) med 3-1 i Europacupen (nuvarande Champions League) men olyckligt slogs ut på straffar.

Den 22 oktober 1967 togs steget upp i Allsvenskan där klubben tidigare bara gjort ett kort gästspel säsongen 1951-1952. 2-0 mot Sandviken hemma och saken var klar, mål av Veine Wallinder och Bertil Andersson, hysterisk glädje, drink och högtidstal i Villan där Facit-chefen Gunnar Ericson klev upp på en antik stol med sina leriga skor och skålade. Jag var där. Jag höll en alldeles ny skrivmaskin i min hand, förstapriset för vinsten i den straffsparksläggning för journalister som genomförts som underhållning (!!) före matchen. Klart man aldrig glömmer sånt. Målen gjorde jag på den gamle allsvenske keepern Svante Enerby från det allsvenska 50-talsåret.

Tätt kontaktnät

Resten är en glamorös historia som handlar om ett företag och dess ledares oreserverade kärlek till fotboll. Facit ägde allt. Kopparvallen var företagets, tränaren var avlönad säkerhetschef hos Facit, alla spelarna och alla i styrelsen jobbade där. ÅFF var Sveriges första (och kanske hittills enda?) rent företagsägda fotbollslag.

Med ett kontaktnät lindat runt Facits distriktskontor runt om i Sverige och med spioner med uppgift att scanna av talanger runtom i landet, med erbjudande om jobb och villabyggen och med en social omsorg om spelare och anhöriga hade den lilla östgötska köpingen lockbeten och en miljö som storstadsklubbarna inte kunde erbjuda.

Talangerna anlände en efter en; Ove Eklund från Hallstahammar, skyttekung i Allsvenskan redan premiäråret 1968 (då den andra nykomlingen Öster vann och ÅFF slutade sjua), Bosse Augustsson från Hässleholm, Janne Olsson från Halmstad, Benno Magnusson från Blomstermåla (brodern Roger hade redan försvunnit utomlands), Kent Karlsson från Eskilstuna, Ralf Edström från Degerfors, Roland Sandberg från Kalmar FF, Conny Torstensson från Gamleby, Reine Almqvist och Ingvar Svensson från IFK Göteborg med flera.

Guld 1972 och 1973, kreativ och målrik fotboll men så som alltid sker när klubbar växer sig för starka; närmast massflykt till klubbar utomlands. Störst av dem alla Ralf Edström, men mest meriterad; Conny Torstensson med två segrar för Bayern München i Europacupen.

Första guldåret 1972 hade ÅFF målskillnaden 65-22. 3-1 i snitt per match alltså.

Hur var det möjligt?

Jag brukar tänka på det när jag på somrarna reser de 19 kilometerna från mitt sommarhus i Björsäter och in till Åtvidabergs centrum för att handla på torget, på Ica, underbara hålkakor på klassiska Sandelius konditori; hur var det möjligt att denna lilla ort med strax över 10 000 invånare kunde ha Sveriges bästa fotbollslag?

Och jag tänker när jag kör förbi det gamla hotell Stallet; här har Pelé och Garrincha (Brasiliens på träningsläger 1966 inför VM), Beckenbauer och Müller checkat in. Därinne i matsalen har jag druckit en pilsner tillsammans med Peter Osgood och David Webb (Chelsea) och där har två allsvenska guld firats.

Nu är det kris. Risken är stor att klubben hamnar i division 1.

I fjol blev laget sexa i Superettan. 2015 kom laget sist och åkte ur Allsvenskan. Men - och det kanske är en bragd större än guldåren på 70-talet; 2012, 2013, 2014 tog laget tre raka åttondeplatser i Allsvenskan. Med spelare som Magnus Eriksson (allsvenskans nyttigaste spelare i dagens Djurgården) Victor Prodell (Elfsborg), Anton Tinnerholm (Malmö FF), Muhammed Abubakari (Häcken), Tom Pettersson (i sensationslaget Östersund) i laget bland andra.

Ett allsvenskt mittenlag med charmig fotboll alldeles nyligen, och nu så nära stupet.

Det är inte långt mellan Hosianna och Korsfäst som en av mina gamla journalistkolleger påminde mig en gång.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Det finns ett gammalt småländskt talesätt som lyder ”dä gaur allri”. Men när det gäller bandy och klubben Åby/Tjureda är kanske den rätta tillämpningen ”dä gaur allti”.

När förstudiegruppen inledde sitt arbete dagen efter den var tillsatt kännetecknades arbetet av ”finns inte en dag att förlora, bara tid att vinna”. Hallen står klar till seriestarten oktober 2019.

Det blir stjärntätt när Bauhaus-galan avgörs på Stadion torsdagen den 30 maj, Kristi Himmelsfärds dag. Tio världsettor kommer till Diamond League-tävlingen. Många frågar sig om stavhopparen Armand ”Mondo” Duplantis också deltar..

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Nordea har i många år haft en framträdande position inom svensk idrottssponsring. Främst har det handlat om Masters i golf respektive tennis med bl a Nordic Light Open, I år har eventmanagern Tomas Björklund i stället gett klartecken till GKSS Match Cup Sweden som är Sveriges största seglingsevent. I fjol såg 50 000 åskådare tävlingen. Nordea går in som ny huvudpartner. Och notera: arrangörerna lovar plastfritt i Marstrand vid tävlingen. 

Denna ständiga följetong om för mycket spelreklam.  Nu tydliggör Spelinspektionen och Konsumentverket samarbetet i tillsynen av spelbolagens marknadsföring.

Samtidigt urskiljer sig idrottsstjärnor som förmådde sig att säga nej till spelbolag och de som inte kunde motstå pengarna från bolagen.

Nu straffas också de första bolagen.

SVT gör sig nu gällande i kampen om rättigheter till olika idrotter och tävlingar. Armand Duplantis, Sarah Sjöström och Daniel Ståhl är trion som blir mer synliga framöver.De tre och Europas övriga stjärnor i friidrott och simning kommer att tävla om EM-medaljer i SVT från 2020 till 2024.

Allmänt talas det om att klubbarna i bandy-Sverige har problem med ekonomin. Men Edsbyn klarar att lösa Simon Jansson. Men så sker det med hjälp av supportrarna som har gjort en insamling och fått ihop en kvarts miljon kronor!