Den olympiska elden svider

De högtravande, rättrogna brukar tala om att ”den olympiska elden värmer.” Jag börjar tycka att den svider. Det är märkliga känslor som smyger sig på så här i väntan på vinterspelen i Pyeongchang.

Foto: CC; Fotomontage: Thomas Selig, Idrottens Affärer

Dopingkarusellen som snurrat och snurrar ännu, ovisst hur rättssäker, godtycklig emellanåt, ”massanhållanden”, överklaganden, svåra bevislägen. 

Och så de olympiska höjdarna som slår sig för bröstet och ser sig som sanktionerade FN-medlare som lyckats få de trätande halvorna av det delade Korea att tillfälligt träffas.
”Det här visar på kraften i den olympiska rörelsen”, säger Sveriges OS-chef Peter Reinebo.

Den olympiska rörelsens påverkan när det gäller Nordkoreas beslut att deltaga i Sydkoreas vinter-OS skall inte överskattas. Eller rättare sagt; det finns ingen sådan påverkan alls. Det är bara själva existensen av en olympisk rörelse och olympiska spel som öppnat möjligheten för Nordkorea, att ta chansen att ta några poäng genom att spela lite fredligt på den internationella arena där det vanligtvis mest handlar om provskjutningar av massförstörelsevapen.

Det är inte Thomas Bach, IOK-presidenten, som kommer att gå som segrare ur den här uppvisningen. Det är diktatorn Kim Jong-Un, han som regerar det hårt slutna landet eftersom hans far, den riktige regenten, är lite indisponibel. Han råkar vara död för närvarande.

Ingen stabil fred

Det är förstås inte av ondo att de båda koreanska regeringarna - som faktiskt ännu inte slutit formell fred efter Koreakriget; det råder bara vapenstillestånd sedan 27 juli 1953 - träffas för första gången på två år eller att nordkoreanerna släpps in till spelen i Sydkorea (9-25 februari), men, som chefen för Institutet för säkerhet- och utveckllingspolitik, Niklas Swanström, sagt till TT: ”Man skall inte tro att det automatiskt leder till långsiktig, stabil fred”.

Jag var på sommar-OS i Söul 1988. Det hade föregåtts av diplomatisk och politisk dramatik. Nordkorea hade, påhejade av Kubas diktator Fidel Castro, gjort ett försök att få bli medarrangör. IOK träffade de båda koreanska företrädarna men kunde inte gå med på Nordkoreas krav och Söul, Sydkoreas huvudstad, blev ensam arrangör. Nordkorea bojkottade spelen förstås.

Nu kommer den nordkoreanska truppen enligt uppgift att tåga in sida vid sida med den sydkoreanska. Ett elegant spel för galleriet. För deltagarna är det säkert inga problem. De har gjort samma sak 2000, 2004 och 2006. Utan att det fått för världen positiva, politiska konsekvenser. Nordkorea gjorde sitt första vinter-OS redan 1964 men var inte med senast i Sotji.

Husarrest i OS-byn

Jag är lite fascinerad av uppgifterna från Nordkorea om landets trupp som enligt rapporterna skall bestå av aktiva, ledare, journalister (oberoende och granskande, kan du tro) och en hejaklack (!).
Hur kvalar man i en hård kommunistisk diktatur in till en plats i en olympisk hejaklack?

Jo, man gör allt som går för att vara till lags, visar lojalitet, avancerar till en betrodd befattning till den del av den nordkoreanska administrationen som kontrollerar befolkningen. Det som officiellt heter hejaklack är i själva verket politruker. Pålitliga, hårda säkerhetsmän som inte har någon annat uppgift än att se till att ingen hoppar av (ingen nordkorean har någonsin hoppat av i samband med internationella mästerskap), ingen smiter ut på stan eller umgås med andra. Inte ens med sydkoreaner.

 I den olympiska byn kommer nordkoreaner att vara helt isolerade, kontrollanterna är säkert fler än de aktiva och ledarna. Vid senaste OS, i Rio 2016, deltog Nordkorea med 31 idrottare. De fick inte använda mobiltelefoner, inte besöka några turistattraktioner, inte gå ut på stan utan ”eskort”, inte beblanda sig på fritiden med aktiva från andra länder. De har husarrest i den olympisk byn.
Nordkorea kommer till den olympiska festen men skapar sig en egen liten diktatur mitt i den aningslösa idyllen. Idrottsdemokrati med undantag.
Det kanske betyder att den oro som växt inför säkerhetsläget för spelen till följd av de nordkoreanska raketskjutningarna dämpas. Gott så.  

Nej till Carter

Visst, i den olympiska rörelsens namn har fredstrevare tagit och IOK har både bejakat och betackat sig för inblandning i diplomatiskt politiskt spel.
Till OS 1980 i Lake Placid skickade den amerikanske presidenten Jimmy Carter sin utrikesminister Cyrus Vance med uppdraget att förmå Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att stoppa spelen i Moskva senare samma år därför att Sovjet gått in i Afghanistan hösten 1979. 

IOK behandlade frågan men ignorerade USA:s försök att med hjälp av den olympiska kraften vinna en stor prestigeseger över sin värste fiende mitt under det kalla kriget. Leonid Brezjnevs begäran om ett tjugofyra minuters tal vid invigningen i Moskva avslogs. Så det har varit stängda dörrar åt båda håll.

Jag var en av få journalister som lyckades nästla mig in på IOK-sessionen dagarna före spelens öppnade i Lake Placid och fick med egna ögon och öron uppleva historiens kanske allra tydligaste försök att använda olympiska spelen som politiskt vapen.
USA bojkottade Moskva-spelen, Sovjet återgäldade med att utebli från Los Angeles fyra år senare.
Västvärlden mot kommunistdiktaturen. Då som nu.

Nu får vi hoppas att avskjutningen av invigningsfyrverkeriet i Pyeongchang blir det enda som lyser upp den koreanska himlen under några veckor. Man får vara glad för lite. 

_____

FOTNOT: Beträffande OS, uteslutningen av Ryssland och om idrotten har tappat greppet i dopingjakten, tänker jag återkomma till närmare spelen.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Så sent som 2016 ingick Erkan Zengini det svenska landslaget.

Nu är han försatt i personlig konkurs av Södertörns tingsrätt. Detta trots en tio-årig karriär i bland annat Hammarby och flera turkiska klubbar. 

Nu börjar den ena efter den andra kommunen i och runt Stockholm att vilja göra sig gällande på området utbyggnad av idrottsplatser. Solna Stad  lanserar en ny idrottsplats med tre fotbollsplaner och ny entré till naturreservatet på Norra Järvastaden. Först ska samråd genomföras för planförslaget.

De turister som besökte VM i Åre respektive Östersund spenderade nästan exakt lika mycket pengar per dag. Det är en slutsats i den stora VM-studien från Mittuniversitetets turismforskningscentrum ETOUR. Deras svar: 1 552 kronor/dag

Den totala ekonomiska effekten av världsmästerskapen i alpint och skidskytte för Jämtlands län beräknas uppgå till minst 176 miljoner kronor

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

BAUHAUS samlar på idrotter och sponsoravtal. Nu har företaget utökat avtalet  med Svenska Skidförbundet. Under säsongen 2018/2019 var BAUHAUS partner till svensk skicross, men tar nu ytterligare ett steg och utökar samarbetet genom att bli huvudsponsor för den framgångsrika skicross-verksamheten.

Nu gör SVT en egen lansering. ”SVT – kanalen för damfotboll!”

Sportevenemang och tv – men i vilken kanal… Den här gången är det SVT som har varit på tårna. SVT har klart med större delen av det svenska damlandslagets kvalmatcher och landskamper och nu står det klart att EM 2021 sänds i SVT. 

När Östersunds stjärna Saman Ghoddos kom hem till Östersund från utflykten till Huesca augusti fjol trodde han att han skrivit på ett papper om läkarundersökning för La Liga-nykomlingen. Papperet var istället ett övergångskontrakt. Sen började cirkusen.