Ramen är fin – men tavlan?

Malmö bytte om, snabbare än en revyprimadonna, från vinterpälsen till sommarkavaj på bara något dygn, termometern visade sjutton grader (plus) när jag promenerade genom den nyväckta Pildammsparken upp till premiären, årets första stormatch: guldfavoriten Malmö FF mot starkaste utmanaren (?) AIK. Och, jodå; ramen var fantastisk, konstverket… så där.

Malmö FF:s Oscar Lewicki under måndagens fotbollsmatch i allsvenskan mellan Malmö FF och AIK på Swedbank Stadion. Foto: Andreas Hillergren / TT

Allsvenskan är en märklig drömvärld där, som sagt, publiken – vi var över tjugo tusen – arenan, inramningen, sången, flaggorna, allt är precis så där som en riktig teaterillusion skall fungera; vi tror att vi är med om något mycket märkvärdigare än vi i själva verket är.

Prado och Hötorget

För Allsvenskan är fantastisk. Till och med om vi söker bekräftelse i faktabanken. Jag snabbscannade bara i de internationella ligatabellerna och fann; Bournemouth-Christel Palace (som Roy Hodgson försöker rädda kvar) drog 10 730. Celta från Vigo på den spanska västkusten, där Tommy Söderberg/Lars Lagerbäck en gång startade sin förbundskaptenskarriär och där John Guidetti spände vaderna i väntan på bättre utfall, lockade 16 918 i sin senaste hemmamatch, Alaves (som nu är Guidettis tillfälliga (?) bostadsort) hade 18 241, den holländska ligans matcher i lördags hade dryga 18 000 som högst.

Danska och norska ligan är totalt utan chans. De kan locka till sig svenska spelare mot bättre villkor (inte minst skattemässigt) men når tydligen aldrig den folklighet som vår Allsvenskan.

Över 20 000 i Malmö alltså. Ett evenemang på helt internationell nivå helt enkelt. Massor av europeiska länders ligor är inte i närheten. Så ser den remarkabla utvecklingen av den gamla institutionen Allsvenskan ut. Ramen skulle inte skämma ut sig på Prado-muséet, konstverket får nöja sig med Hötorget.

Personell obalans

Malmö FF mot AIK. Två stockholmare, Magnus Pehrsson och Rikard Norling som tuppfäktar i i modemedveten outfit, som väl båda har rätt likartade begrepp om hur fotboll bör spelas för att både attrahera och skörda poäng, men som inte har det lätt mitt i de fönster som i dagens fotboll skickar spelare ut och in till höger och vänster.

Det borde blivit en match som i alla fall gav lite mera än hett temperament, rejäl kamp, onödiga varningar, ett vansinnesdåd av MFF:s mittback Frank Brorsson, som gav rött kort och personell obalans, taktiska grepp och till slut ändå, av det decimerade laget, ett allvarligt försök att avgöra matchen mot ett AIK som då såg tröttkört och initiativlöst ut.

Spegel, spegel på väggen där… och det var som att spegeln ljög. Det laget som juridiskt tilldelats en favör var inte alls vackrast i världen. I den röra av tankar och spelmönster som uppstod framstod istället Malmös Fouad Bachirou (nyförvärvet från Östersund) som planens piggaste och mest klartänkte.

Han drev igång hemmamaskinen (en cylinder kort) och pumpade igång en offensiv men… och det är nu det blir helt tydligt att det är en alldeles för usel tavla som hamnat i alldeles för dyrbar ram: Malmö FF, mästarna, favoriterna, på hemmaplan inför mer än tjugo tusen sjungande åskådare åstadkom inte en enda målchans.

En straff till 1-1, ett snabbt skott i stolpen av talangen Mattias Svanberg – felanvänd, av taktiska skäl helt outnyttjad som den briljanta tekniker han är som ensam faktiskt kan avgöra en match – var allt som åstadkoms på hela matchen.

Var finns utmanarna?

AIK hade, förutom ett elegant mål, ytterligare ett par chanser som MFF-målvakten Johan Dahlin avstyrde. Det var när MFF hamnade i en period, då stela och osmidiga backar ville ”leka Barcelona” istället för att rensa boet från farliga inkräktare.

Det var inte green-klippt som på Augusta, det riktiga gräset har bara haft några fina vårdagar på sig att hämta sig från vinterns förlamning, men inte kunde det vara enda orsaken till det bristfälliga spelet.

Så skall man döma av det här; det borde finnas chans för någon annan att blanda sig i guldstriden.

Men Djurgården lät sig förlamas av ett taktiskt Trelleborg och Östersund, ja, vad är det som händer, våren är på väg men mina Frösöblomster vägrar att slå ut.

Dalkurd – en pikant krydda, men varför valde man inte att slå sig ner i Västerås eller Linköping eller någon annan större stad med långvarig missväxt i fotbollsträdgården?

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

En representant för den utländska sponsor som ska rädda ÖFK:s existens med en gåva om 15 miljoner kronor förnekar i lördagens Expressen all kännedom om en sådan transaktion. Senare på lördagen presenterades ett uttalande på klubbens hemsida under rubriken ”ÖFK ochPuls8 gör ett gemensamt uttalande".

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Han kunde inte ens drömma om vad som skulle hända. Men det är han själv som med idéer, målmedvetenhet och mycket arbete ligger bakom allt.

Andreas Ottermark är ett bevis på vad målmedvetenhet och entusiasm kan åstadkomma.

Han äger nu ett företag som 2020 beräknas omsätta 200 miljoner. Och som har en tillväxt om minst 50 miljoner per år. Jo, faktiskt, sådan framgång har ISP Sport & Marketing.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.