Ett guldhopp till Bragdmedalj

Ett makalöst idrottsår. Ett av de allra bästa kanske. Sju olympiska mästare i Pyeongchang. Ändå är det till en kväll i Berlin på sensommaren som tankarna går när året skall summeras och Svenska Dagbladet dela ut sitt Bragdguld.

För det finns väl ingen tvekan hos någon av de fjorton ledamöterna i juryn; det är förstås svenskamerikanen Armand ”Mondo” Duplantis som skall ha det.

Armand Duplantis flyger högt och gör något som ingen hade förväntat sig.Foto: John Thys, AFP/TT

Sällan har väl bragdkriterierna uppfyllts så till punkt och pricka som när den blott 18-årige svensken hopp efter hopp överträffade sig själv, chockade friidrottsvärlden, vägrade riva och vann Europamästerskapet på 6,05. Och med så mycket luft emellan sig och ribban att det hade räckt att fylla tusen ballonger.

Han hade inte tur, han vann inte för att de andra var usla; han hoppade rätt ut i rymden utan skyddsnät och det är väl bara Christer Fuglesang av svenskar som varit högre, fritt svävande ute i universum.

Detta magiska friidrottsögonblick slår i mina ögon allt.

Han kom till mästerskapet som den kanske störste svenske friidrottstalangen någonsin och med ett personbästa på 593. Redan det fantastiskt. Det som sedan skedde var ofattbart, oväntat, ja omöjligt, hämningslöst och virtuost i teknik och utförande. 595, drömgränsen 6 meter och därefter guldhoppet på 605. Till och med de mest insatta, grenexperterna, konkurrenterna tvivlade på vad de verkligen såg. Det var ett av de finaste stavhopp som någonsin skådats i världen och han har nu bara ena överman: den helt utomjordiska Sergej Bubka, en av friidrottshistorierna allra största.

Historiens yngste

Duplantis är nu den yngste hopparen i historien att ha tagit sex meter och hans 605 har alltså (utomhus) endast överträffats av den legendariske Sergej Bubka, mannen som tog stavhoppet till en helt ny nivå.

Det finns tjugo hoppare i världen som klarat sex meter eller mera. Högst av dem alla (616 inomhus) har Duplantis store idol, Renaud Lavillenie hoppat. Han som nu stod där i Berlin, besegrad men som en beundrande pappa som öppnade en generös famn åt sin son.

Jag såg när Patrik Sjöberg slog världsrekord i höjd på 242 och när han blev världsmästare i Rom 1987. Ett av de stora svenska idrottsögonblicken. Men han hade varit där och nosat ett tag, han tog sig centimeter för centimeter närmare rekordet. Det Duplantis gjorde var ett som att gå från barn till vuxen på bara en dag. Omöjligt i själva verket.

Och just detta oväntade skutt. Detta makalösa resultat. Segern. Hoppkvaliteten. Den brutala höjningen. Hans låga ålder och korta tid i stavhoppscirkusen. Allt sammantaget bygger bragden. Han blir sannolikt också prisad av Internationella Friidrottsförbundet för Årets genombrott, kanske utses han rent av till Årets friidrottare i världen. Han är i alla fall nominerad i båda kategorierna. Det Duplantis gjorde är på samma nivå som Stenmarks genombrott i slalombacken och när 17-årige Mats Wilander vann Franska öppna. 

Lättare för juryn

Tufft år att vara olympisk mästare och inte vinna bragdguldet. Men valet av Duplantis gör också valet lätt för juryn. Man slipper välja mellan Frida Hansdotter och André Myhrer, mellan Charlotte Kalla och Stina Nilsson, mellan skidskytteherrarna och Hanna Öberg. Några andra kan ju inte komma ifråga. Det mest oväntade guldet var förstås Hanna Öbergs i skidskyttet. Totalt oväntat. Enligt mitt förmenande är hon den enda som med en helt oväntad bragd och närmast chockartat plötslig nå världsklass från ”ingenstans” kan mäta sig med Duplantis. Både hon och skidskyttegrabbarna. Större enligt mitt förmenande än den imponerande Kalla (med guld i tre raka OS) och Stina Nilsson som fick allting att stämma och var överlägsen hela tävlingen igenom i OS-sprinten i Sydkorea. 

Ett ämne för forskning

Dessa svenska skidtjejer fortsätter att imponera. Och nu, när vintersäsongen dragit igång igen blir de bara fler och fler. Nu ser vi Ebba Anderssons internationella genombrott med pallplaceringar i världscupen både i klassisk och fri stil, hur hon kryper närmare och närmare omöjliga Johaug och här har vi uppenbarligen Charlotte Kallas efterträdare när den dagen kommer. Kanske är den redan här? På sprintsidan har Sverige gott och väl en handfull tjejer kapabla nog att vinna en världscuptävling.

De visar alla, Ebba Andersson inte minst, en oblyg tuffhet i internationell konkurrens som är frapperande och vore jag idrottsforskare skulle jag nog ta mig en titt på hur det kan komma sig att det ur skidgymnasier, talangprogram, breddsatsningar och specialträning kommer drösvis med talangfulla tjejer medan det är glest med de manliga talangerna. Vilka är skiljelinjerna? Hur ser talangjakten ut? Gör killar andra val?  

Högklassiga ”bubblare”

Ett herrlandslag i fotboll som gick till kvartsfinal i VM är naturligtvis utan chans ett år som detta. En seger på damtouren i golf väger lätt. Aldrig så skickliga curlingdamer kommer inte ens att diskuteras men det är värt att konstatera, att när när Svenska Dagbladets sportredaktion (läs Anders Lindblad, han är den ende) plockar fram ”kandidater” hamnar ett sådant fysiskt praktfenomen som världens främsta orienterare Tove Alexandersson endast bland ”bubblarna” där man också återfinner Björn Goop (!?), ridsportlandslaget, diskuskastaren Daniel Ståhl (EM-tvåa), skidskytten Sebastian Samuelsson (OS-silver och stafettguld) och Tre Kronor. Det säger en del om bredden, mångfalden och topprestationerna 2018.

Att den oefterhärmliga Sarah Sjöström förbigås med tysthet i just detta sammanhang beror på, att hon med nuvarande statuter för medaljen inte kommer ifråga eftersom hon redan vunnit den två gånger.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Vita Hästen gör sin bästa säsong på länge i Hockeyallsvenskan. Men de ekonomiska villkoren är hotfulla och förtar delar av glädjen..

 "Det är tuffa siffror", säger klubbchefen Dan Björkman.

Klubben måste ha in 5 miljoner kronor innan sista april för att klara elitlicensen, det är den bistra verkligheten.

66-årige Lasse Diding, välkänd i Varberg som mångmiljonär, kommunist , fastighetsägare och tidigare hotelldirektör får rubriker eftersom han vill köpa namnet på stans bästa fotbollsarena, gamla traditionella Folkbergsvallen  och  döpa om den till Leninstadion

Diding  har redan en Leninstaty som han vill ställa vid fotbollsarenan i Varberg – lagom till den allsvenska arenan.

Det var som en saga. Lilla Åby-Tjureda gjorde på tre år en blixtresa till elitserien i bandy. Byggde rekordsnabbt och rekordbilligt en hall för 43 miljoner kronor som stod klar till premiären. Allt var glädje, hurrarop och applåder. Men alla sagor slutar inte lyckligt. Laget kom toksist i elitserien.

Så frågan är vad som händer? Blir det en snabbresa nedåt nu?

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elias Pettersson genombrott i NHL är välkänt. Att hans stjärnglans stärks stadigt kommer det nu ytterligare bevis på. Han har skrivit ett personligt kontrakt med Vitamin Well där han ska bli en av varumärkets ambassadörer. Han  blir företagets första ambassadör inom ishockey.

Han lever ensam i dag och på existensminimum med en skuld hos Kronofogden på 20 miljoner kronor. Hustru och barn har flyttat och han tvingades lämna hus och jobb, men har nu varit spelfri i 20 månader och ser, trots all bedrövelse, en fortsättning på livet.

På ett år omsatte han 200 miljoner hos spelbolagen, han som knappt hade köpt en trisslott tidigare… Nu berättar han allt i boken Lukas Betting. Inte minst hur lätt det är att bli spelmissbrukare.

EBU, Europeiska radio- och TV-unionen, har säkrat både en förlängning och ett nytt avtal med  Internationella skidskytteförbundet. Ett kontrakt som gäller fram till 2026, med en möjlighet för IBU och EBU att förlänga ytterligare fyra år. Det innebär att det blir fortsatt mycket skidskytte i SVT.

Juventus betalar Atalanta runt 365 miljoner kronor för Dejan Kulusevski, men hans moderklubb får varken utbildningsersättning eller solidaritetsersättning. 

Och det är helt i sin ordning. Så märkliga är fotbollens regler.