Ett logiskt slut på drömmarna

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Den 24 juni fällde IOK sitt omdöme om SOK:s OS-ansökan. Det blev ett nej. Ett oundvikligt besked. Men ett lika väntat och logiskt beslut. 

Ta del av Dokument OS. Det som var drömmarnas arrangemang, men de har inte alltid ett lyckligt slut, inte den här drömmen heller. Det kunde inte bli annat heller, påvisar Christer Wohlin i sin granskning av händelserna.​

 Det var oväntat och ologiskt att så många som 34 IOK-delegater röstade på Stockholm Åre. Därmed struntade de i IOK:s eget reformprogram Agenda 20+20 och uppföljaren the New Norm. Det var kanske som IOK-delegaten Gunilla Lindberg uttryckte det; - Många orkar inte läsa en massa handlingar utan fattar sina beslut efter den muntliga presentationen.

Liten bakgrund

Stockholm stad presenterade i januari 2017 sin utredning över möjligheterna att arrangera OS 2026. Utredningen initierades av Socialdemokraterna i Stockholm. Budgeten var på 13,6 miljarder och alltså inte så långt ifrån den slutliga SOK-budgeten år 2019 på 13,2 miljarder. Utredningens slutsats var genomgående positiv för ett OS i Stockholm.

Men. Det fanns ett men. Utredningen pekade på vikten av att SOK prioriterade tio åtgärder under 2017. Dessa skulle göras innan en OS-ansökan skickades in.

Ändå dömde kampanjchefen Brisius i november 2018 ut Stockholms utredning. En utredning som SOK i sitt remissvar helt godkänt. Nu var stadens utredning ”ett gammalt koncept med nybyggnationer”.

Detta trots att det var SOK själva som föreslagit skidstadion i Botkyrka och skridskoarena i Barkarby.

Den olympiska rörelsens kris

När Internationella Olympiska Kommittén (IOK) i december 2014 presenterade sitt omvälvande, med IOK mått mätt, reformprogram Agenda 20+20 var det en strategi för överlevnad.

Korruption, organiserat dopningsfusk också under OS, hemligheter om ekonomin, mutade IOK-delegater, IOK-delegater vars vandel kraftigt ifrågasatts, gigantiska kostnader för att arrangera OS, stora stängda arenor som ingen använde när spelen var slut, städers och länders ovilja att ansöka om OS osv bildade bakgrunden. Det sistnämnda manifesterades med att det endast var två länders olympiska kommittéer som till sist ansökte om vinter-OS 2026. Tidigare hade Sion, Calgary, Turin, Graz, Sapporo och Erzerum fallit ifrån. Calgary avstod när en folkomröstning sagt nej. Den olympiska rörelsens kris är något tjänstemännen på IOK dagligen talar om, enligt mina källor.

Stockholms utredning konstaterade att förtroendet för IOK var mycket lågt. Endast 15 procent hade förtroende för IOK i allmänhet. En stor majoritet kände inte till IOK:s reform och detta efter två år från det Agenda 20+20 presenterades. Utredningen slog fast att SOK var tvingat att konkret visa för svenska folket att den olympiska rörelsen menade allvar. Av detta blev det en massa uttalanden som inte stämde med verkligheten.

Agenda 20+20

Agenda 20+20 är helt enkelt ett antal förändringar inom IOK och några få som berör de nationella olympiska kommittéerna. IOK poängterade nu transparens och öppenhet. OS-ansökningarna skulle bli mindre kostsamma och dessutom utvärderas fortlöpande.

Nyhet var att man nu skulle kunna arrangera tävlingar utspritt i landet, ja till och med i annat land för att undvika stora kostnader för byggandet av arenor. Där tror jag IOK nu inser att man gick för långt i sin iver att få många OS-ansökningar. IOK satte också gränser för antalet aktiva och ledare i OS. Man pekade på vikten av att det olympiska förbundet arbetade i samklang med städernas egna framtidsplaner. Hållbarhet blev ett honnörsord i Agenda 20+20.

Förändringarna av en rörelse i kris framstår som självklara för dem som är någorlunda insatta i svensk idrottsrörelse.

The New Norm

I dokumentet, som IOK i februari 2018 presenterade, pekas på vikten av att OS-kandidaten måste arbeta ihop med ”värdstaden”. Att kontakterna måste vara fokuserade på att lösa problem. SOK måste ha ett tids- och planeringsschema. IOK kommer också kliva in aktivt på olika områden och hjälpa till att ”styra upp” organiserandet. IOK vill att OS-kommittén ska hålla koll på kostnaderna. IOK uppmaning var tydlig - lägg inte så mycket pengar på invigningen, hyr inte arenor för träning under för lång tid, bygg temporära OS-anläggningar så billigt som möjligt. Sälj VIP-biljetterna som inte utnyttjas så tjänar arrangören mer pengar. Honnörsorden i dokumentet är ”sustainability” dvs ”hållbarhet” och ”legacy”, att arvet efter OS ska vara till nytta för samhället. Självklarheter och ingen ”rocket science” direkt.

Intressant hade varit om SOK hade kunnat förklara, utifrån besparingsförslagen i the new Norm, hur man i sin nya budget (nov 2018) kunde skära i sina kostnader för ”inre säkerhet” med 65 procent. Från 1, 460 miljarder till 500 miljoner. Tvärtemot Stockholm stads egna säkerhetsexperter.

Åre skulle garantera OS-budget

När ett nationellt olympiskt förbund tillsammans med en värdstad blivit valda att genomföra ett OS skrivs ett avtal med IOK ett ”Host City Contract” (HCC). Där regleras allt. ALLT. Även kravet på skattefrihet för IOK. De som då skriver under avtalet och ingår i organisationskommittén för OS tar också på sig det ekonomiska ansvaret för genomförandet. Dock ska inte det olympiska förbundet drabbas av den ekonomiska förlusten. För förlust blir det enligt de flesta vetenskapliga undersökningar

I Agenda 20+20 slog IOK fast att det inte behövde vara värdstaden som skrev under avtalet med IOK. SOK slog hela tiden fast att Stockholm-Åre skulle finansieras av näringslivet. Till sist blev det SOK och den lilla kommunen Åre med 11 500 invånare och med kr 925 miljoner i sin totalbudget som skulle skriva på och garantera OS-budgeten på 13,2 miljarder. Vare sig Stockholm, Botkyrka eller Järfälla ville skriva under avtalet.

Just det blev en spik i kistan för SOK:s OS-drömmar.

IOK:s dubbla budskap

IOK poängterade att spelen nu inte skulle vara överdådiga utan hållas på en ekonomisk försvarbar nivå. Samtidigt betonades vikten av att OS skulle vara en ”en-gång-i-livet-upplevelse” för idrottarna. Att vistelsen i en OS-by skulle vara något utöver det vanliga.

Där skulle man bygga vänskap och mötas över alla gränser, såsom nationalitet, religion, kön, ekonomiska förutsättningar. I SOK:s ansökan fanns det tre OS-byar. I Åre och Falun skulle endast samma idrottare som redan sett varandra åtskilliga gånger under årets alla andra tävlingar träffas för att igen bygga vänskap.

Rådet att spara på ekonomin för invigningen motsades av att IOK betonade vikten av att ”alla” skulle få möjlighet att närvara, trots stora avstånd.

IOK hade redan 2017 deklarerat att det inte behövde vara ”värdstaden” som skrev under avtalet med IOK. Det kunde vara en part som exempelvis tog det största ekonomiska ansvaret. Ändå sa ordförande i IOK, Thomas Bach, att han trodde att det spelat roll ” att Stockholm inte var berett att signera värdstadskontraktet”. IOK:s dubbla budskap visar att de inte hittat rätt väg ut ur sin kris. 

Märkligheter runt arenor

Det var SOK, inte Botkyrka eller Järfälla kommuner, som ville ha en skid/skidskyttestadion respektive en skridskoanläggning med olympiska mått. SOK bestämde att det i regionen fanns ett jättestort behov av dessa. Något intresse av att samarbeta och lyssna på kommunernas egna visioner och framtidsplaner hade inte SOK.

IOK betonade i officiella dokument vikten av att använda existerande arenor. Att byggandet av nya arenor alltid skulle åtföljas av en affärsplan, finansiering, operatörer och med detaljerad beskrivning av hur den nya arenan skulle användas efter OS. ”Legacy” var viktigt för IOK enligt the New Norm.

Skidstadion (?) i Botkyrka

SOK hade, redan 2012 - 13 inför en OS-ansökan till 2022, gjort åtskilliga besök i det gamla grustaget i Hamra. Tjänstemän i kommunen suckade när anläggningen fördes på tal. Även de satte upp frågetecken för hur en ”elitbana med stora höjdskillnader” och som krävde fortsatt tillverkning av kostsam konstsnö verkligen kunde komma till nytta för motionärer efter OS.

Stockholms skidförbund hade 220 skidungdomar registrerade år 2018. I Region Öst finns ca 100 -150 medlemmar i skidskytteklubbar. Det finns 10 skidspår med konstsnö i Stockholmsregionen. Om vädret tillåter finns ca 120 ordnade ”vanliga” skidspår.

Stockholms utredning pekade på att projektet medförde en rad utmaningar och behov av ett flertal utredningar, kommunala planer, tillstånd och dispenser. Artskyddsfrågan var avgörande för projektets framskridande och eventuellt behövdes också en vattendom.

Eftersom ledtiderna inklusive överklagandeprocess var ca fyra år före byggstart brådskade det att komma igång redan 2017 annars riskerade anläggningen att inte vara klar till OS 2026.

Detta förutsatte att Botkyrka kommun hade sagt ja till en skidanläggning efter sedvanliga utredningar, budgetarbete, mangling i nämnder, kommunstyrelsen och beslut i kommunfullmäktige. Det de skulle ta ställning till var:

Kostnaden för anläggningen; ca kr 400 miljoner plus kostnader för inköp av mark, p-platser, vägar inom området och eventuellt tillfällig pendeltågstation mm.

Robert Aslan, den socialdemokratiske ordförande i Botkyrkas fritidsnämnd var också talande nog inte en av de 31 S-politiker som i SvD Debatt i december 2018 propagerade för OS och nya anläggningar. Dessa S-politiker, med bland andra före detta finansborgarrådet Karin Wanngård, upplyste oss alla om att IOK skulle bidra med ett ”investeringsstöd”. Mest förvånade av alla blev nog IOK över denna nya sensationella uppgift.

Skattebetalarna skulle inte drabbas

Olika representanter för SOK upprepade sitt mantra i media att inga kostnader för OS skulle drabba skattebetalarna.

Det var mot denna bakgrund som SOK den 11 januari 2019 skickade in sin officiella och definitiva OS-anmälan till IOK. Men nu angavs att det var Botkyrka kommun som skulle ordna med alla tillstånd, dispenser, detaljplaner etc. Botkyrka skulle leasa marken på minst tio år alternativt köpa in marken eller byta till sig marken från landägaren.

SOK:s idé om att någon skulle vilja bygga en anläggning för minst kr 400 miljoner på korttidshyrd mark får väl betecknas som något oortodox.

Tvärtemot vad Stockholms utredning kommit fram till och varnat för skrev nu SOK att det inte finns några konfliktområden men att ett antal undersökningar var påtänkta att göras. Byggnadsstarten skulle ske år 2020. Då Stockholms utredning hade angivit ledtiden till fyra år innan möjlig byggstart måste SOK:s sena datum för byggstart betecknas som uppseendeväckande.

Anläggningen skulle finansieras privat. SOK kunde i sin ansökan inte ange estimerad kostnad för anläggningen. 

Samma dag den 11/1 uttalade sig SOK:s Johan Strid i media. Han säger att SOK inte tänker bygga någon skidstadion. SOK ska hyra. Vilka ska då bygga? Strid hävdar att de ser på olika alternativ. ”Men vår huvudtanke är det offentliga aktörer som kommunen”

Botkyrkas inställning var att man först vill ha ett beslut om att Sverige får OS innan man sätter igång en process om en skidanläggning. Först efter kommunens process skulle man veta om man ville och om det gick att bygga i Hamra. Ett klassiskt moment 22.

Här slogs ytterligare en spik i OS-kistan.

Skridskoanläggning och OS-by i Järfälla

Även här gällde IOK:s krav att en ny anläggning skulle åtföljas av en affärsplan, finansiering, operatörer och med detaljerad beskrivning av hur den nya arenan skulle användas efter OS.

Stockholms utredning satte kostnaden till ca 600 miljoner för ishallen. Motsvarande 20 procent av Järfällas skatteintäkter. SOK ändrade byggnadskostnaden till kr 312 miljoner. Detta fick IOK att reagera negativt och menade att kostnaden för skridskoanläggningen var markant beräknad för lågt.

Region Sthlm har sex (6) klubbar för hastighetsåkning. De har ca 250 medlemmar varav 120 är licensierade. Här finns god tillgång till skridskoanläggningar. I regionen finns 55 inomhushallar för skridskoåkning och 17 konstfrusna banor utomhus.

Några planer för att bygga en multiarena med en 400 m skridskooval finns inte i Järfälla. Det har SOK hittat på. Se också

Underliga ageranden av SOK

SOK:s chef Peter Reinebo skriver den 16/10 2018 till kommundirektören i Järfälla och ber om ett möte för att diskutera en ny ishall och möjligheterna att hyra bostäder för en OS-by. Samtidigt passar Reinebo på att i mailet påstå att IOK-bidraget är 9 miljarder kr.

Detta var inget skrivfel. Det var helt medvetet.

· På hemsidan skriver Reinebo i drygt 1 år att bidraget är 8,8 miljarder. Först när Dagens Nyheter gjorde sitt ”avslöjande” om ”budgetfelet”, mindre än två veckor innan IOK-omröstningen, togs uppgiften bort.

· I en intervju i mars med TV4 påstod den svenska IOK-delegaten Gunilla Lindberg att bidraget från IOK är USD 900 miljoner och "att (hon) inte förstår varför man ska tacka nej till det".

· Att också SOK-ordförande Årjes, kampanjledaren Brisius med flera uttalade sig gång på gång om att IOK bidrog med 9 miljarder var en mediastrategi. Man vill sätta bilden hos folk om att OS verkligen inte skulle kosta skattebetalarna något. Men att ljuga för en presumtiv samarbetspartner om bidraget är faktiskt obegripligt.

I förbifarten nämner Reinebo att Järfälla ”möjligen” kommer att synas i media dagen efter som ”en möjlig plats/partner i ett OS-projekt.”

Kommundirektören, efter att ha läst media, uppmanar SOK att ta bort uppgifterna om Järfälla i deras OS-information eftersom frågan inte diskuterats av det nya kommunstyret. Järfälla är trots det därefter ständigt med i SOK:s kommunikation.

Efter ca sex månader hör Reinebo den 7 mars 2019 av sig och ber om nytt möte i de viktiga frågorna om ishall och OS-by i Barkarby. Det återstår endast drygt tre månader tills IOK ska bestämma sig om OS. Dagen efter, 8 mars, undrar Reinebo om inte kommundirektören kan vara med på det viktiga mötet i Barkarby med IOK:s utvärderingsgrupp en vecka senare. IOK skulle här övertygas om att en OS-by och en OS-arena för skridsko skulle finnas på plats 2026.

Kommundirektören svarar SOK att en regional ishall ”bygger på att ni köper mark och uppför en anläggning, helt utan investeringskostnader för Järfälla kommun.” Hon avstår från mötet med IOK eftersom hon inte har mandat att diskutera en OS-by.

Järfälla gör sedan i april ett officiellt uttalande där man välkomnar ett OS i Järfälla men att mark- och lokalupplåtelser ska ske på kommersiella villkor och utan att belasta Järfällas skattebetalare. Dvs samma som Stockholms ställningstagande. Det återstår mindre än tre månader tills IOK-beslutet ska komma den 24 juni. Ingen OS-by och ingen nödvändig OS-ishall klar.

Detta var en av grundbultarna i att kunna arrangera OS.

Den inblick man får i hur SOK arbetat med arenafrågan får mig att undra över deras prioriteringar. I kretsen runt OS-kampanjen hade man nu märkt en viss uppgivenhet hos SOK-folket.

Ytterligare en spik i kistan.

IOK:s utvärderingsgrupp dömde ut SOK:s ansökan

På alla viktiga punkter dömde IOK den 24 maj ut SOK:s ansökan. IOK-delegaten Gunilla Lindberg uttryckte det som att Utvärderingsgruppen uppmanat till att rösta på Milano-Cortina.

Om Utvärderingsgruppens kritik har jag redan redogjort för den 6 juni 2019 här på IA

IOK:s utvärderingsgrupp pekade på, förutom budgetfelet beträffande IOK-bidraget, att det inte fanns några avtal eller finansiering av två OS-byar eller för de två nya OS-arenorna. Trots att IOK enligt fransk press så sent som den 14 juni begärde bevis från SOK på avtal och finansiering av OS-byn kom ingenting. Överallt har SOK sagt att finansieringen av OS skulle ske med privat finansiering. Inga skattemedel. Ja, förutom ”växelpengar” på ca 7 miljarder för den yttre säkerheten som SOK till sist erkände skulle betalas av skattebetalarna.

IOK ifrågasatte, av flera skäl, varför en ny skidstadion skulle byggas i Botkyrka när det finns VM-klassanläggningar för skidskytte i Östersund och för skidor i Falun. Trots denna frisläng från IOK fortsatte SOK att hävda vikten av att bygga i Botkyrka. Trots att IOK pekat på avsaknaden av avtal och finansiering. Detta är ett mysterium. Fattade inte SOK budskapet?

Redan i ett brev till alla intresserade av att ansöka om OS 2026 från november 2017 sa IOK att man var beredda att diskutera den ekonomiska garantin vid ett underskott. IOK ville se en solid budget och att undertecknandet av Host City Contract kunde göras av de som hade det största ekonomiska ansvaret, Det privata näringslivet.

Men det kunde inte SOK presentera

Media och OS 2026

SOK:s mantra att IOK bidrog med 9 miljarder, dvs ca 70 procent av kostnadsbudgeten, synades inte av media. Sveriges Radio och Sveriges Television svek sina uppdrag om saklighet och opartiskhet. Man tillät SOK att gång på gång framföra lögnen om de 9 miljarderna i bidrag. Inte ens när man bad om motbevis och fick dem, granskade man OS-kampanjen. SVT anordnade debatt i Opinion Live från Göteborg mellan slöseriombudsmannen och en Viggo Cavling, chefredaktör på resebranschens tidning Travel News?! Cavling sa att han inte var insatt men att ett OS skulle ”väl bli kul.” Det var SVT:s insats för ett projekt som hade en budget på ca 20 miljarder inkl statens kostnader för ”yttre säkerhet”.

Så sent som en vecka före OS-omröstningen framträdde Radiosportens ”OS-expert” Bengt Skött i StudioP1 och förklarade att IOK-bidraget var 9 miljarder. Ekonomiekot förde också fram felaktiga sifferuppgifter. Trots påpekanden och bevis om felaktigheter iddes vare sig SR eller SVT komma med rättelser. SOK:s dribblingar betr nya OS-arenor var det ingen tidning som granskade.

På flera tidningars debattsidor sjöngs hyllningssånger till OS 2026. På DN Debatt framförde exempelvis Stockholms Handelskammare tillsammans med bröderna Wallenberg med flera i november 2018 att OS i praktiken finansierades av IOK med sina 9 miljarder. 

Den enda tidning som en enda gång tog in en motsatt uppfattning om OS förträfflighet var Aftonbladet

Webbtidningen Idrottens Affärer var faktiskt det enda mediet som tillät seriös och ärlig granskning av SOK:s OS-kampanj. Hade ”gammelmedia” gjort det som förväntas av dem hade OS-kampanjen avbrutits redan under hösten 2018.

Men till sist avslöjade DN att ”kejsaren var naken”. Den 11 juni ställdes SOK mot väggen när man visade att SOK hade tagit upp 1,6 miljarder mer i IOK-bidrag jämfört med konkurrenterna Milano-Cortina. SOK:s budgetfel hade man kunnat läsa om redan i oktober 2018 här på Idrottens Affärer. DN:s uppgift följdes upp av de allra flesta media som därmed tog fram hammaren för att slå i ytterligare en spik i kistan.

Felen med kampanjen

SOK gjorde inte sitt jobb

  • Sthlms utredning var i grunden positiv men pekade på ett antal risker och problem som SOK var tvungna att lösa innan ansökan skickades in. SOK struntade blankt i detta. 
  • SOK låtsades helt plötsligt att de inte skulle byggas några nya arenor. Man hänvisade till Agenda 20+20 och hoppades att ingen skulle orka läsa IOK:s dokument.
  • SOK var konstant sent ute. Ta exemplet Falun och hoppbackarna. SOK visste redan 2016 att man ville hyra hoppbackarna. Ändå fanns inget hyresavtal den 24 juni 2019.
  • Jag har här beskrivit hur SOK sent kontaktade Järfälla om skridskoanläggningen och om OS-byn. Dessa för ett OS i Sverige absolut nödvändiga anläggningar.
  • Redan 2017 visste SOK att man hade rätt att låta andra parter än en värdstad och/eller SOK själva skriva under Host City Contract. Ingenting resulterade i något konkret. 

SOK:s alternativa fakta

”Påhittet” att IOK-bidraget utgjorde två tredjedelar av budgeten för OS blev SOK:s mantra.

När lögnen avslöjades av IOK:s utvärderingsgrupp och uppmärksammades i media slog det hårt mot SOK:s trovärdighet.

En annan del i strategin var att hela tiden betona att skattebetalarna inte skulle betala för OS.

Till sist erkände SOK att staten dvs skattebetalarna skulle bekosta ”yttre säkerheten”. Kostnaden har uppskattats till ca 7 miljarder.

Något alla naturligtvis visste men som SOK försökte glömma.

Strategin att komma med ”alternativa fakta” blev till sist löjeväckande. Exempelvis när SOK:s Brisius i april i SVT:s Morgonstudion diskuterar med en OS-kritisk Erik Helmerson från DN. Helt plötsligt säger Brisius apropå nya arenor: ” Allt är klart. Ingeting behöver byggas!” Dvs de arenor IOK efterlyste garantier och finansiering för fanns nu helt plötsligt. Arenorna fanns alltså men inte i verkligheten. Brisius uttalande går inte att förstå, inte att förklara.

Alla ologiska och osanna påståenden från SOK var en genomgående visa ända fram till 24 juni när IOK valde Milano-Cortina. Detta påverkade självklart IOK, näringslivet, politiker och fram för allt allmänheten. SOK kunde inte skapa förtroende baserat på verkliga fakta. Arenorna blev också i slutändan en stor negativ faktor för SOK:s OS-ansökan.

När SOK försöker bortförklara IOK-kritiken av sin budget blir det ett förvirrat dokument.

Där skriver SOK att när IOK varnar för att biljettpriserna kan vara för höga och hänvisar till att Alpina VM i Åre inte sålde slut så skriver SOK att det stora idrottsintresset i Sverige lyfts fram av IOK

När IOK föreslår att SOK ska bearbeta den nordiska marknaden för sponsring, så svarar SOK att det gör och har man redan gjort. Så skriver man upp sponsringsintäkten. Trots att åtgärden redan räknats hem av SOK.

Eftersom IOK kritiserat SOK:s summa för IOK bidrag på 866 miljoner så minskar SOK budgeten med denna. Men skriver upp budgeten med samma 866 miljoner eftersom SOK tror att IOK ändå kommer att öka sitt bidrag. Men om IOK inte gör detta eller inte lyckas förlänga avtal i vissa sponsringskategorier så kommer SOK sälja dessa. Summa summarum SOK skriver upp sina sponsringsintäkter med 1,125 miljarder. Hängde ni med i SOK:s resonemang?

När alla, som kan läsa, konstaterar att IOK, i alla konkreta viktiga delar, dömt ut SOK:s OS ansökan skickar SOK ut en pressrelease som har rubriken ”IOK hyllar Sveriges OS-ansökan”.

När det blev ett nej från IOK var det Stockholms och Regeringens fel som inte garanterade den ekonomiska förlusten. Samt vi svenskar som inte var för ett OS.

Ett sådant agerande brukar benämnas ”historieförfalskning”

SOK borde ha lagt ned projektet

Jag tror att SOK lyckades övertyga några ur näringslivet att satsa 10-15 miljoner på OS-kampanjen. Trots att varningsklockorna hördes så körde SOK på.

  • Inga avtal fanns om byggandet av arenor och OS-by.
  • Ingen finansiering fanns.
  • Stödet bland svenskarna var svagt.
  • Endast Åre kommun ville skriva på IOK-kontraktet.
  • Flera enkla åtgärder och överenskommelser saknades, De var ogjorda.
  • Alla de fantastiska budgeteringsexperter som SOK använde sig av hade säkert påpekat bristerna i SOK:s budget.
  • När Milano-Cortina publicerade sin ansökan och SOK jämförde med sin egen borde varningsklockorna ha dånat.
  • När IOK:s utvärderingsgrupp kom med sin kritik, då om inte förr borde Styrelsen ha kallat till krismöte och dragit tillbaka sin ansökan om OS 2026. Men det gjorde man inte.

Finns det en framtid för OS?

Den olympiska rörelsen befinner sig i kris. Agenda 20+20 hoppas IOK ska kunna reformera den interna IOK-organisationen. IOK driver en affärsrörelse bygg på en lysande mycket lönsam affärsidé. Nämligen att organisera OS-tävlingar där andra ska stå affärsriskerna. ”Andra” = skattebetalarna. På denna idé tjänade IOK ca kr 53 miljarder åren 2013 -1 6.

Det återstod kr 30 miljarder när kostnaderna för ett vinter- respektive sommar-OS var betalt. Skattefritt.

Intäkterna är möjliggjorda därför att länderna, städerna och skattebetalarna hittills stått för kostnaderna och riskerna.

IOK:s The New Norm ger anvisningar i hur en arrangör kan spara på kostnader. Men i Stockholms fall skulle ändå en enda deltagare ha kostat kr 5,5 miljoner. En hiskelig summa. En deltagare i Skid-VM 2015 kostade kr 300 tusen En deltagare i Ishockey-VM 2012/13 kr 500 tusen.

När IOK nu deklarerat att OS-tävlingar kan arrangeras i flera städer och till och med i andra länder så förvandlas OS till ett maskerat antal Världsmästerskap under samlingsnamnet OS. VM är också avsevärt mycket billigare att arrangera än ett OS. Idén med utspridda OS undergräver IOK:s egen affärsidé.

De som tar riskerna får heller inte ta del av vinsten på samma sätt som IOK. IOK ska ha provision på kommersiella intäkter direkt. Oavsett om projektet innebär vinst eller förlust.

OS i Rio är det senaste exemplet på idrottsarenor som nu rostar sönder. Allt betalt av medborgarna. Detta kommer inte medborgarna i demokratier att acceptera.

IOK kan permanenta OS till exempelvis i Kina, Ryssland och USA. Låt vinter- och sommar OS alternera. Här finns faciliteterna och infrastrukturen.

IOK bör dessutom göra ett affärsavtal med undertecknarna av ett Host City Contract där IOK delar med sig av vinsten och där båda parter delar på riskerna

OS i Sverige, då?

Om OS fortsätter med ungefär samma procedurer och ekonomiska villkor kommer Sverige aldrig att arrangera OS.

Majoriteten av medborgarna i Sverige kommer aldrig att acceptera att miljarder används för att bekosta ytterligare ett tävlingstillfälle för idrottare som lever på idrott. Vi kommer alltid att i första hand vilja använda pengarna till sjukvård, skola och omsorg.

Regeringen säger att det behövs 90 miljarder till välfärden de närmaste 7 åren. Då var det faktiskt obscent att lova bort minst 7 miljarder för OS-säkerhet om just 7 år.

Om man ska tro uppgifterna i media så föreslår IOK att det ska hållas folkomröstning på de orter där ett ev OS ska arrangeras. I den senaste undersökningen konstaterades att man var mest negativa där OS skulle arrangeras i Sverige. I en folkomröstning får de som är emot möjlighet att argumentera. Då granskas argumenten.

Media kommer inte att sova igen, som man gjorde under tiden för kampanjen för Stockholm Åre 2026.

Fostra atleter, det kan SOK

Ett är också säkert. Den nuvarande SOK-styrelsen och de direkt ansvariga tjänstemännen kommer inte att kunna komma tillbaka med en ny OS-ansökan. Deras förtroende är förbrukat.  

Sverige är ett fantastiskt idrottsland. Vi har bredd och vi har elit. Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Elitens prestationer resulterade under 2000-talet i 67 medaljer i vinter-OS och 43 medaljer i sommar-OS.

Varje år tar svenska idrottare massor av VM-medaljer. Ledarna gör ett fantastiskt jobb. Det lilla landet har nått dessa stora framgångar trots att vi aldrig arrangerat ett OS.

Sveriges Olympiska Kommitté gör ett utmärkt jobb med att stötta utvalda elitidrottare.

Allt i deras strävan av nå citius, altius, fortius, (snabbare, högre, starkare)

Det ska SOK fortsätta med.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.
Djurgårdens fotboll redovisar inför kommande årsmöte, onsdagen 13 mars, ett eget kapital på historiskt höga 261,4 miljoner kronor, en  ökning med 51,1 miljoner kronor jämfört med 2022.
Aldrig tidigare har föreningen, bildad 1891, haft en sådan välfylld kassakista.  Av de allsvenska lagen är det endast Malmö FF som presenterar ett högre eget kapital, i storleksordningen 700 miljoner kronor.

Allmänna arvsfonden är mycket viktig, för att inte säga avgörande partl för fler och bättre idrottsanläggningar.i Sverige. Bara under 2023 kom 235 miljoner  den vägen till idrotten..

Därför blir reaktionen kraftig inom idrotts-Sverige när Riksrevisionen något obetänksamt publicerar en granskningsrapport av Allmänna arvsfonden och föreslår att fonden bör avvecklas. 

Den svenska OS-truppen till Paris växer – och ambitioner och förhoppningar gör det samma. Utgifterna också för den delen.

I förra veckan gav SOK klartecken till ett handbollslag, ett bordtennislag, två lagkapper i simning och åtta individuella idrottare.

Det är en idrottslig mobilisering för 100 miljoner.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.