"Inte samma ekonomiska bakgrunder..."

Symtomatiskt på sitt vis; Sverige har inte på långa vägar klarat av integrationen av utrikesfödda, så varför skulle Svenska Friidrottsförbundet göra det? Som om det inte var nog med brottartjejen Jenny Fransson, nu har också Svenska Friidrottsförbundet fått ett dopingfall på halsen, det fjärde på bara några år och en stor svart fläck på ett förbund som en gång i tiden hade Sveriges främste dopingexpert, Arne Ljungqvist, som ordförande, och som säger sig arbeta hårt mot fusket. Senaste fallet; Robel Fsiha, 23, långdistanslöpare som representerar Spårvägen

Då, en segrare och erövrare av EM-guldet i terräng i Lissabon. Idag - en verklig förlorare. Robel Fsiha. Så blev han av med titeln Europamästare.

Det var han som i december sensationellt vann EM-guld i terränglöpningen, det första av svensk. Fsiha kom till Sverige från Eritrea 2013 och blev svensk medborgare 2018. Det är inte sagt vilka substanser det gäller om men det är inte så svårt att anta, att det rör sig om epo när det handlar om en uthållighetssport.

Han har haft samröre med spanjoren Juan Pineda som i sin tur samarbetar med en somalisk tränare som har ett rätt bedrövligt belastningsregister när det gäller dopingfall.

Minns Fallet Ludmila!

Adil Bouafif, Abeba Aregawi, Meraf Bahta och så denne Fsiha från Eritrea. Den gemensamma nämnaren i Friidrottsförbundets lista på dopingfall är att det rör sig om utrikesfödda och till Sverige komna friidrottare.

Det är lätt att erinra sig fallet Ludmila Enquist som med hjälp av dåvarande friidrottsordföranden och folkpartiledaren Bengt Westerberg fick en snabbresa genom den svenska byråkratin mot ett efterlängtat svenskt medborgarskap. Det var inte främst av humanitära skäl. Ett vid den tiden närmast bankrutt och föga framgångsrikt svenskt friidrottsförbund (efter det ekonomiska fiaskot vid VM i Göteborg 1995 och inför OS i Atlanta 1996) behövde en guldklimp och i ivern att få sola sig i glansen av en olympisk guldmedalj  gick det lite väl fort den gången också.

Visserligen vann Ludmila det olympiska guldet på 100 häck men hon hade ett treårigt dopingstraff bakom sig (blev fri tidigare tack vare skickliga förhandlingar) och fanns med i en grupp ryska friidrottare som ertappades i Malmö och hon var en produkt av den systematiskt genommedicinerade ryska idrotten. Så småningom föll hon som bekant för frestelsen igen när hon köpte en ”ryssfemma” för att våga köra bob för Sverige. Det var nästan tragikomiskt.

Märkliga reaktioner

Svensk friidrott har åter visat prov då dålig integration. De ovan nämnda kommer uppenbarligen från miljöer som borde kontrollerats bättre. Men lockelsen att förstärka svensk friidrott tycks starkare att den nödvändiga kontrollen och misstänksamheten.

När Robel Fsihas dopingfall blev känt - han kommer naturligtvis att fråntas EM-guldet i terräng - uttalade sig hans löparkollega Mikael Ekvall. Han tyckte förstås att det var ”jävligt tråkigt” men så kom han med en förbryllande kommentar: ” De har kanske ett annat synsätt med en annan bakgrund. De har kanske inte samma ekonomiska bakgrunder. Jag kan förstå de tankebanorna. Jag har inte förståelse för det om man har ett fint liv och bra ekonomi. När man kommer från tuffa förhållanden är det inte alltid så att man har ett val.”

Inte det?

Man har alltid ett val. Och om man väljer den förbjudna vägen och fuskar är det inte mera legitimt bara för att man kommer ifrån fattiga och usla förhållanden. Det finns ingen moralisk kompensation för fattiga invandrare. De måste bete sig som andra. Reglerna desamma för alla.

Jag blir rätt beklämd av att höra en sådan kommentar från en svensk friidrottare.

Och om det nu råkar vara så att Sverige importerar människor som är beredda att gå vid sidan av lagen för att berika sig och vinna fördelar - det är ju inte bara inom idrotten - så gäller det att visa vad som gäller. Informationen och kontrollen från Svenska Friidrottsförbundet (och i det här fallet klubben Spårvägen) har varit alldeles för dålig.

2000-talets fall är besvärande för svensk friidrott.

Sabotage? Osannolikt!

Även när det stod klart att brottaren Jenny Fransson testat positivt för metyltestosteron (alltså kemiskt framställt manligt könshormon) kom märkliga kommentarer, denna gång från Sveriges Olympiska Kommitténs verksamhetschef Peter Reinebo som menade: ”Jag hoppas eller tror att hon fått i sig det förbjudna medlet av misstag. Det är oerhört tråkigt att ett misstag får så stora konsekvenser.”

Han borde inte varit så överslätande men mera bekymrad. Det lät som att han visste att det var ett ”misstag”. Han borde förstås varit väldigt neutral i den frågan för att inte riskera att verka lättsinnig inför det inträffade.

Det är högst osannolikt och har mig veterligen aldrig bevisats i något fall att idrottare blivit dopade oförskyllt på grund av sabotage. Kosttillskott kan innehålla små mängder av förbjudna medel - den branschen borde genomsökas och rensas rejält - men oavsett hur; idrottare ansvarar för vad som passerar genom munnen och ner i kroppen. 24 timmar om dygnet. Året runt. Genom hela karriären.

Minns hur Carolina Klüft alltid höll ett hårt grepp om sin vattenflaska och aldrig vågade ställa den ifrån sig: ”Jag är livrädd för att någon skall göra något.”

Trist att behöva tänka så, men sådan är världen, tiden och moralen.

Man kan bara lita på sig själv.

Och knappt det.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Östersunds FK har nu presenterat en kontrollbalansräkning som kommer att väcka reaktion.  Här värderas spelarna till 60 miljoner kronor och plötsligt kan klubben visa ett plus på 23 miljoner och ett eget kapital på 19 miljoner.

Östersunds FK har uppfunnit hjulet för att undvika konkurs. Det framgår i en kallelse till den nya bolagsstämman 21 april. Den nya värderingen är ett sätt att återställa det egna kapitalet och undvika konkurs.

Svenska bandyförbundets avtal med Uppsala kommun går ut i år. Bli inte ett dugg förvånade om nästa års final spelas i Västerås. Jag ställde frågan till Bandyförbundets ordförande Per Anders ”Nöne” Gustafsson. Hans svar: ”Rocklunda är vår största inomhusarena”. Det är svar nog. Cirka 7 000 åskådare ryms i arenan.

Håll i er nu. Av alla kreativa förslag för att hålla i gång idrotten kommer det kanske mest otroliga från England.

Som en möjlighet fortsätta med racingens Storbritanniens GP, finns ett sannerligen unikt förslag -  loppet ska köras åt fel håll. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

I tider av stor ekonomisk oro har SHL-laget Malmö Redhawks skrivit ett tre-årigt samarbetsavtal, värt 5 miljoner, med RSA-gruppen, el och data. Företaget, med sin bas i syd-Sverige, är först på den nya nivån ”Stjärnpartner” och blir Redhawks största partner.

ATG delar ut vinster i efterhand efter att ha avslöjat en spelkupp.

Nu har ATG tagit beslut.. Spelaren på Malta som vann 15,5 miljoner får ingapengar utan de går i stället till 95 000 kunder.

Enligt The Times kommer fler av säsongens Premier League-matcher att TV-sändas om säsongen kommer igång. Sedan 2012 har England haft förbud att sända klockan 16-matcherna på lördagen.

För mindre än en månad sedan avbröts den hockeyallsvenskan finalen mellan Björklöven och Modo – ställningen var 1-1 i matcher och båda lagen tvingades ställa in resten av säsongen med anledning av corona-utbrottet.

I dag är Modo:s trupp slagen i spillror och ledarduon Björn Hellqvist, tränare och Fredrik Glader, sportchef, har den svåra uppgiften att bygga ett helt nytt lag inför säsongen 2020-2021.