Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Idrotten och festivaler. Låt Einstein sätta nivån!

Foto: Oren Jack Turner, Princeton, N.J. - The Library of Congress

 

Jag har på IA publicerat krönikor om det vi kallar huliganproblemet. Jag har medverkat i paneler, morgonsoffor och radioprogram.

Då har jag varit inblandad i en knapp promille av det som i slutändan varit 10 000 tals medieinslag, otaliga upprörda ledarskribenter, politiker med flera som varit upprörda utan att ha någon tanke på det mest grundläggande vetenskapliga framsteget vi någonsin gjort. 

Nämligen Einsteins relativitetsteori.

Varje gång en politiker, ledarskribent eller journalist beskriver någonting utan tanke på relativitet så blir det fel.

Fundera på följande siffror:

Allsvenskan 2014 1 700 000 besökare41 gripna135 avvisade
Summerburst 201659 000 besökare85 gripna600 avvisade

 

Summerburst kunde därutöver stoltsera med 20-talet narkotikabrott och minst en våldtäkt.

Not: Siffrorna för Allsvenskan 2015 och 16 har varit marginellt bättre, inte sämre. Källa för alla siffror: Polisen.

Det vore korkat!

För att då skapa relativitet så är för Summerburst antalet gripna relativt antal besökare 0,14 procent och 1,02 procent avvisade. Det ses av polisen som låga siffror och det vore synnerligen korkat att ropa på förbud för festivaler.

Samma siffror för fotbollen blir då antalet gripna relativt antal besökare 0,0024 procent gripna och 0,008 procent avvisade.

Ger helt fel bild

Det är bråkdelar av Summerburst siffror på nivån knappt mätbara.

Det som gör att ledarskribenter, journalister och politiker då inte kan låta bli att medvetet strunta i fakta och göra sina poänger är att idrott engagerar så många. 

Är det något som förstärks av klickjournalistiken är att intresserat för att sätta en händelse i ett sammanhang är lika med noll. 

Konsekvensen är att det i media målas en totalt felaktig bild av idrotten. Det skadar idrotten men det struntar gruppen i. 

De skall berika sina ägare om de arbetar i media eller bli omvalda om de är politiker. Då får ingen trassla till det genom att komma dragande med fakta.

Det mediala genomslaget om sexuella övergrepp inom idrotten är ett annat område där politiker agerat utan att sätta övergreppen i en relativitet. Sexuella övergrepp är avskyvärda och här bör folk dömas till långa straff, men brott är polisen och rättsväsendets ansvar. 

Ett mycket större problem utifrån volymer är Hedersförtrycket där hundratusentals tjejer utsätts för våld och inte får idrotta, sexuella trakasserier på idrottande tjejer och sexuella övergrepp på barn i resten av samhället. 

Då blundar politikerna

Det har inte getts någon uppmärksamhet av politiker. När det gäller Hedersförtrycket är det snarare så att våra politiker medvetet har blundat nästan hela tiden de senaste 15 åren. Antalet mördade unga flickor gör inte våra politiker till föredömen direkt. 

Så för att sammanfatta så är det enkelt.

Vi skall självfallet ha festivaler, konserter och andra musikevent. Det genererar utöver all glädje och upplevelse jobb och skatteintäkter och är extremt lönsamt för samhället. Arrangörer tar här ett stort ansvar.

Vi skall självfallet ha fotbollsmatcher. Utöver all glädje, engagemang och upplevelse som fotbollen skapar så ger den också tiotusentals arbetstillfällen och miljarder i skatteintäkter. Fotbollen är extremt närande för samhället. Lägg på att fotbollen tar hand om en miljon ungdomar och lägger +70 MSEK på att hantera ordningsproblem.

De som vrider på sanningen

Det vi inte skall ha är journalister, politiker, ledarskribenter, programledare som medvetet struntar i relativiteten och kallar en spade för omväxlande tesked eller grävmaskin utifrån vad som gynnar deras dolda agendor.

Svensk idrott omfattar +3 miljoner individer. Idrotten kan i bästa fall vara marginellt bättre än samhället men inte mycket mer. Har samhället problem så får idrotten ta emot en del av de problemen. Då skall våra valda företrädare arbeta för att lösa samhällsproblemen genom att stötta idrotten, inte ducka för sitt ansvar genom att försöka skylla problemen på idrotten. Idrotten skapar ju inte problemen, den tvingas bara möta och hantera dem.

Jag är på ren svenska djävligt less när idrotten angrips på felaktiga grunder. Det finns massor som idrotten skall kritiseras för, men den kritiken skall baseras på fakta, relativitet och dessutom peka på lösningar. 

Skänk Albert Einstein en tanke innan ni läser någon artikel där idrotten utmålas som något ont i samhället. Ni kan tänka på Albert oavsett vilken artikel ni läser.

 

Dan Persson

Bosöns saga mot sitt slut...?

Ritning över det tilltänkta nationella tränings- och utbildningscentrum för SvFF vid Arlanda stad.

 

SvFF och entreprenören Per Taube presenterade under onsdagen planerna på ett nationellt tränings- och utbildningscentra för SvFF ute vid Arlanda stad. Beslutet nu är en gemensam förstudie som skall vara klar i oktober. Därefter kommer beslut om att starta upp och sedan tar det två till tre år innan anläggningen är kvar. 

Två år är mitt förslag på tid eftersom det inte finns några grannar som kan överklaga.

Det är bra nyheter för alla utom för Bosön och RF. SvFF borde stå för 20-25 procent av beläggningen på Bosön. Dvs Bosöns risiga ekonomi blir om det här blir verklighet ännu värre.

Lång transfer

Bosön ligger dessutom väldigt avsides, långt ifrån både city och i synnerhet flygplatser. Från SvFF kontor och Friends arena är det max 20 min till Arlanda stad, till Bosön kollektivt går inte ens att räkna på och med bil kan det ta valfritt mellan en timme och två beroende på trafikinfarkten. För den som kommer inflygande är det 1-2 timmar i minskat resande, enkel väg. 2-4 timmar transfer på en endagsutbildning är en evighet. Bosön påstår på sin hemsida att man ligger 15 minuter från city men det måste vara natt mellan lördag och söndag klockan 02 med hastighetsbegränsning plus moms.

Bosön har svårt med ekonomin, underhållet är eftersatt, anläggningen är inte anpassad till moderna krav på boende och kvalitet. Frågan är om inte ett formellt beslut av SvFF att de lämnar under oktober innebär att RF och stiftelsen får bättre beslutsunderlag än om SvFF stannar kvar.

Trippel A-läge

Per Taube som ägare och entreprenör vill vara med och skapa den typen av flygplatsstad som vi av outgrundliga skäl saknar i Sverige. Här blir ett aktivt tränings- och utbildningscentra för initialt Fotbollen men på sikt fler sporter något som både ligger i tiden och bör gå att räkna hem. Arlandastad Holding har 250 hektar mark i vad som över tid blir ett trippel A-läge.

SvFF har lärt sig av historien och kommer här vare sig äga eller drifta, utan bara hyra. En princip de bör införa även för andra delägda fastigheter. De pengar man idag lägger på Bosön med flera anläggningar skall man nu lägga på Akademin vid Arlanda. Bör kunna bli samma peng men väsentligt bättre förutsättningar för SvFF. När de inte är där blir anläggningen intressant för distrikten i norra och mellersta Sverige, elitlag på lägre nivåer än Allsvenskan och många andra.

Flera träningsplaner varav en uppvärmd med naturgräs och en inomhushall, områden för Futsal och Beachsoccer, gym, rehab, pooler, konferensytor, restaurang och hotell. Allt toppmodernt. Ritningarna ser imponerande ut och läget är så perfekt det kan vara.

Ekonomisk kris

Bosön har använts för Idrott sedan 30-talet om och tillbyggnader har skett löpande men hotelldelen håller inte riktigt den standard som moderna fotbollsproffs är van vid om man uttrycker sig försiktigt. RF:s medlemstapp inom de små förbunden skapar också en situation där färre och färre förbund har råd att hyra in sig på Bosön. För RF som utser VD (formellt ligger fastigheten och driften i en stiftelse) men också indirekt bär det ekonomiska ansvaret blir SvFFs beslut att lämna en direkt signal till att hantera en ekonomisk kris.

Konkurrensen på konferensområdet är mördande och när stora aktörer som Petter Stordalen nu bygger nytt vid Yasuragi blir den än värre. Bosön har inte läge och kvalitet nog för att konkurrera på konferensmarknaden utanför Idrotten.

Värd en förmögenhet

Jag kan inte statuterna för stiftelsen men marken torde vara värd en förmögenhet för bostäder så RF saknar inte alternativ. Stiftelsen kan sedan använda sina medel från markförsäljningen för att utveckla idrotten, dock utan att driva fastighet.

Alternativet om ytterligare något större förbund väljer att ansluta sig till Arlanda och här är väl Hockeyn, Basketen, Hockeyn och Tennisen närliggande. För Golfen är det en perfekt träningsanläggning där själva golfspelet kan utföras på andra sidan E4 på Arlandastads GKs fina områden.

För alla utbildningar och för alla nationella sammankomster är läget perfekt som ger hela landet en dryg timme i restid varav 5 minuter när man landat.

Med förbehåll för att man kan bygga så effektivt att kostnaden för att hyra blir relevant har jag svårt att se att SvFF utifrån sin ambitionsnivå kan fatta något annat beslut än att skriva avtal om att hyra den här anläggningen.

Möjligheter privatfinansiera

Jag skulle om jag var mark- och fastighetsägare titta på allt från planer/hallar för andra sporter, flera faser för hotellbyggnad då antalet resande som passerar Arlanda varje år hela tiden ökar. En skidtunnel (kylan för en skidtunnel kan värma resten av anläggningen så det blir inte så dyrt som man kan tro) är något jag tror på då privata konsumenter är den snabbast växande marknaden.

Det finns med det här läget och den markytan stora möjligheter att bygga en privatfinansierad anläggning som kan lyfta svensk idrott och som också är lönsam för ägaren.

Det behöver Svensk Idrott.

Konflikt mellan idrotten och allianspolitikerna

 

Allianspartierna om relationen mellan stat och idrottsrörelsen. Alliansens idrottspolitiska talesmän skriver på Dagens Samhälle. Ni kan läsa artikeln i slutet av denna krönika.

Min första slutsats är att vi för första gången på länge har en konflikt mellan Idrottsrörelsen och våra politiker. Det gör mig ledsen och konfunderad för jag förstår inte varför. Idrottsrörelsen har av ledande politiker blivit kritiserat i media under lång tid med påståenden av typen att Idrotten är ett större tillhåll för pedofiler än katolska kyrkan. Det har skadat idrottsrörelsen ordentligt men kritiken har saknat siffror och fakta så den har inte gått att bemöta.

Struntar i fakta

Nu kommer ytterligare en inlaga med kritik och idéer om att införa mer statlig kontroll, dvs byråkrati och jag förstår helt enkelt inte varför.

Det finns anledning att vara kritisk på grund av faktafel och bristande verklighetsuppfattning i artikeln. Några grundläggande saker som Allianspartierna inte har förstått eller valt att bortse ifrån.

Statens stöd till idrotten är 2 miljarder. Det är mycket pengar och staten skall självfallet utvärdera om det är effektivt använda skattemedel. Idrotten genererar ca 35 miljarder i skatter. På det kommer värdet av att fler barn klarar skolan och blir anställda, minskad barnfetma, ökad folkhälsa, minskad äldrevård med flera besparingar. Idrotten som helhet ger en enorm utveckling med andra ord. Vad är problemet?

Vill man sedan mäta effektivitet måste man göra det relativt. Einsteins principer gäller i synnerhet här. Saknar man anändajämförelsetal så skall man inte ens försöka mäta eftersom effektivitet är ett relativt begrepp.

Så skulle politikernas resonerat

Vill man göra en ordentlig utvärdering på det här området kan kulturutskottet lämpligen jämföra med just kulturen och se på vilka skillnader det finns i återbetalning. Jämför stödet per utövartimme respektive åskådartimme och kom fram till vad som är effektivt använda skattemedel. Så skulle en borgerlig politiker ha resonerat. 

Man påstår vidare att stödet till idrotten har ökat. Det är inte sant och just Allianspartierna borde ta politiska poänger på att de skattehöjningar som nuvarande regering infört (primärt höjd arbetsgivaravgift för unga) är nya pålagor på nivån 3-4 gånger ökningen av bidragen.

Det är riktigt att antalet tränande ungdomar i ideell förening har minskat. Å andra sidan vet vi att andelen som tränar i egen regi eller via kommersiell aktör har ökat. 

Det som hänt genom att det vi kallar för GUD i betydelsen Globalisering, Urbanisering och Digitalisering har ökat konkurrensen om människors fritid dramatiskt. Idrotten har inte fått medel för att hantera de kostnader som ökad konkurrens innebär. Då blir resultatet att man tappar i volym.

Därför tränar de mindre 

Jämfört med en annan stor folkrörelse, dvs partierna är tappet marginellt. Jämför vi bidragsutvecklingen per aktiv medlem så beviljar partierna på statlig, regional och kommunal nivå idag ca 10 gånger mer per aktiv medlem än för 20 år sedan, inflationsrensat medan idrotten inflationsrensat har tappat. 

Att färre invandrade tjejer tränar beror inte på Idrottsrörelsen. Det beror enbart allena på våra politiker. De har inte agerat trots att vi har ett par hundra tusen tjejer som inte får idrotta för sina fäder, bröder, farbröder. 

Om våra valda företrädare såg till att de fick komma till föreningen så kommer föreningen att ta hand om dem. Den kritiken mot Idrottsrörelsen gör mig heligt förbannad. 

Det är totalt oseriöst att komma farande med att Idrottsrörelsen skall bli bättre på barnkonventionen när man i ett decennium från politiskt håll medvetet blundat för det ofantligt mycket större problemet med hedersförtryck och i många fall aktivt stött Islamisterna för att vinna röster.

Att Idrotten tappar bland de i det vi kallar utanförskap är vansinnigt tråkigt men tyvärr logiskt. Ökade träningsavgifter för att föreningen inte skall gå i konkurs stänger ute barn och ungdomar från familjer med dålig ekonomi. Föreningar som går i konkurs har inga barn som tränar så det är ingen framkomlig väg.

Ge oss en siffra

I den gruppen finns också mera sällan förståelsen varför man prioritera idrott för att ge sina barn bättre förutsättningar att lyckas med vuxenlivet.

När man utifrån sitt resonemang om barnrättskonvektionen och de ack så tråkiga övergrepp och kränkningar som förekommer bör Idrotten få ett beting av staten. Skall man vara 10, 20 eller 50 % bättre än offentliga verksamheter som skolan, kyrkan eller hemmen. Idrottsrörelsen är så stor att det är intellektuellt ohederligt att tro att man kan avvika från samhället som helhet. 

Men kom igen med en siffra, ge oss den relativa andelen sexuella övergrepp ni själva accepterar som helt ok, dvs övergrepp på förskolor och i skolor som ni ändå ansvarar för. Idrotten kan möta den nivån utan problem och skall så göra. Kulturdepartementet ansvar också för religionen. Hur sköter kyrkan barnrättskonventionen, Islam, Katolska kyrkan?

Att som politikerna nu föreslår att man skall minska ner på mängden idrott och öka mängden byråkrati för att säkerställa att det blir färre övergrepp är motstridigt. 

Känna sig trygga

Dock är övergrepp på barn brott med preskriptionstider på 5 eller 10 år så är det något Idrotten måste stå upp för är det skyldigheten att omgående polisanmäla när det finns grund för misstanke. Har man polisanmält så har man kvar att avsluta ledarens verksamhet. Idrottsföreningarna kan sedan känna sig lika trygga som resten av befolkningen i att den effektiva polismyndigheten och deras vänner i rättsväsendet snabbt ser till att brottslingar lagförs. 

Trist när inte Allianspartierna förstår att borgerliga lösningar alltid omfattar mindre statlig styrning medan socialister alltid vill ha mer statlig styrning. Här agerar man socialistiskt.

Det som gör mig glad är att Allianspartierna samtidigt föreslår en ökning av stödet till Idrotten med någonstans mellan 4 och 6 miljarder kronor. Det är konsekvensen om Allianspartiernas löfte: ”Alla barn och unga, oavsett socioekonomiska eller funktionsnedsättningar ska ha möjligheten att kunna vara en del av idrottsrörelsen”. 

Lägg på en kommunal investering på ca 10 miljarder för att skapa tillräckligt med anläggningar.

Ledsen för ironin, men saknar man helt verklighetsförankring så blir det enda vägen framåt.

Artikeln i Dagens Samhälle:

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/statens-stod-till-idrotten-maste-styras-upp-17368

Föreningsdöden, sker den nu?

Foto: Jon Olav Nesvold / NTB scanpix / TT

 

GP hade en stor artikel om hur antalet fotbollslag (senior herr) halverats på 20 år, från 400 till 200. Trenden är entydigt negativ och tempot ökar.
Då uppstår två frågor. Hur mycket är självförvållat och hur mycket är samhällsförändringar?

Att inte anpassa verksamheten till samhällets förändringar är självfallet ett aktivt beslut men på föreningsnivå är det svårt att göra något då det mesta bestäms på Förbundsnivå.

GUD i form av Globalisering, Urbanisering och Digitalisering är faktorer bakom den största samhällsförändringen sedan vi gick från jakt till jordbruk för ett antal tusen år sedan. Konsekvenserna som slår hårt mot idrotten är individualisering och en helt förändrad syn på tid.

Fotbollen är 11 i laget, avbytare, tränare måste vara på samma ställe vid en tidpunkt som någon annan bestämt är förmodligen inte attraktiv för andra vuxna än för de som har fotboll som arbete. Under den här perioden har de större klubbarna utvecklat verksamhet med s.k. ungdomsakademier, dvs vi får rekrytering till större klubbar tidigare. 

I seniorserier under Superettan har kostnaderna för att driva ett lag ökat samtidigt som intäkter från sponsorer och publik i praktiken har försvunnit eller minskat. Lägre serier är i praktiken alltid olönsamma och scouting som gör att de duktigaste försvinner mellan 12 och 18 är en bra orsak.

Att det är ett gigantiskt samhällsproblem om föreningarna försvinner kan vi belägga. Huruvida seniorlag i serier under div ett är samhällsnytta är inte lika givet. När vi tappar juniorer och om elitklubbarnas akademier slår ut föreningarna för åldrar 12-18 så är problemen på nivå samhällsskada.

En del av problemet är när medel som kan läggas på barn och ungdom går till ett olönsamt elitlag. Här i Boo i mer välbärgad förort är fotbollslagets strategi att ha egna elitlag dam och herr kraftigt ifrågasatt av de medelklassföräldrar som gärna finansierar ungdom men inte seniorer. Det kan rent teoretiskt vara så att det är bra om klubbarna väljer bort seniorlag i divisioner under division ett och fokuserar på bredd. För elitklubbarna och landslaget handlar det om att ta hand om de ungdomar som mognar sent, dvs födda sent på året, sena in i pubertet, de som inte får vara med när lagen toppas och deltagare i akademilag tas ut.

Men lagidrotter får självfallet uppförsbacke om individualisering och ändrad syn på tid slår igenom. Idag är man 30 plus om man är van att anpassa sig tidsmässigt till tv-program. Våra barnbarn har aldrig sett på tablå-tv och den digitala världen kommer garanterat att ta mera plats i deras värld i framtiden. Deras vilja och förmåga att anpassa sig till tider andra bestämt kommer inte att öka.

Vi har de senaste 10 åren ökat antalet som tränar med ca 30% medan andelen som tränar i ideell förening ansluten till RF minskat med 20%. Föreningsdöden är en konsekvens av att medlemmar försvinner och det är påbörjat sedan länge.

Egen träning på tid man själv bestämmer så väl som individuella lösningar där digitala träningshjälpmedel blir ett alternativ till föreningen ur flera perspektiv har tillväxt.

Aftonbladets s.k. avslöjande om det vi alla visste, dvs att vi har förbund med föreningar som inte har medlemmar gäller i stor utsträckning även de stora förbunden. Golfen undantagen där anläggningen gör att ingen kan ha en pseudoförening. 

Konsekvensutredningen om framtida medlemskap för att vara kvar i RF bör innehålla regelverk och revision som göra att en förening för att få räknas måste ha ett minimum av träningar och tävlingar. En bowlingklubb som har 10 medlemmar, tränar en kväll i veckan i trettio veckor och spelar seriespel skall självfallet räknas som tillräckligt. Vi går mot ett samhälle där grupperingar bli mindre men förhoppningsvis fler. Kompisgäng på 15-25 personer kan bli vanligare än stora föreningar som blir större och färre.

Men, om nu en revision påvisar att RF bara har 15.000 föreningar med verksamhet mot de 20.000 vi nu använder så är det inget problem. 

Problemet är om förening som begrepp i för stor utveckling saknar attraktionskraft så riskerar vi ungdomsverksamheten. Vuxenträning går att lösa med kommersiella aktörer och de få förbund som kan ta hand om vuxna som golf, Friskis och Korpen.

Vi får helt enkelt inte hamna i ett läge där inte föreningar kan erbjuda alla barn som vill ett idrottande. Vi får inte hamna i ett läge där barn inte vill idrotta i förening.

Vi får inte hamna i ett läge där förbunden säger att det är fel på folket som inte vill idrotta i förening.

Göteborgs fotbollsdistrikt har genom motion från Proletären FF identifierat ett stort problem. Det är ett problem för många fler än Göteborgs fotbollsdistrikt. 

Det trista är att de högst ansvariga med stor sannolikhet inte kommer att göra något, det är nämligen hemskt besvärligt att bejaka ett samhälle som idrottsrörelsen inte vill anpassa sig till.

Reflektioner över svensk idrotts hälsa

Foto: Daniel Kihlström / TT

 

Reflections on the revolution in France hette en bok som jag som 16-åring stavade mig igenom. Engelska var då ett mycket främmande språk. Konservatismens fader Edmund Burke beskrev en ideologi som fångade mig i några år. Tills jag insåg att liberalismen var den ideologi som skapade utveckling och välstånd. Vän av ordning bör notera att liberalismen helt saknar korrelation till de som förr hette Folkpartiet.

70-talets ideologiska tankar är inte något jag brukar fundera på men två dygn på Riksidrottsmötet återskapade både känslan av ideologisk låsning och av sjuttiotal.

RIM består av många samtal med kloka och goda människor som brinner för att utveckla svensk idrott. 200 ombud från 71 Specialförbund, styrelsen för RF, personal på RF, personal från RF-distrikten.

Det mest förvånande var den uppskattning jag som representant för Idrottens Affärer upplevde. Mina krönikor om Riksdagens utvärdering av idrotten fick jag beröm för av +70 personer. Roligt att vi ses som en viktig aktör för att utveckla idrotten och kul att vara igenkänd och uppskattad.

En positiv förvåning var att andelen kvinnor var så hög och att snittåldern relativt mina förväntningar om typ 70 var så låg.

Trevligt inte bra

Det som skaver mest var att det var så trevligt. Sveriges finaste ord, kontrapropositionsvotering, hördes aldrig. Var inte ens en vanlig notering. Riksidrottsstyrelsens förslag klubbades genomgående enhälligt i det dryga 20-talet motioner och den lilla mängden propositioner.

Skall man utveckla sin verksamhet under det största paradigmskifte jordklotet har upplevt så tror jag ”trevligt” är ett ord som leder helt fel. Ingen vet vad som är rätt håll för att lyckas och om nu, med ett stort antal möjliga riktningar, alla är på väg åt samma håll så blir riskerna för stora.

Å andra sidan var beslut om att utreda invals-och uteslutningskriterier för medlemskap i RF en fullständig garanti för att nästa RIM om två år mer kommer att påminna mer om läget i klassikern ”På västfronten intet nytt”. Här är min syn enkel. Det borde räcka med blygsamma 15 000 medlemmar i 50 föreningar för att bli invald. För att slippa bli utslängd så bör det finnas en livlina i form av attraktionskraft. Ökar man i antal medlemmar så skall man alltid få vara kvar. Vi har mångfald nog även om ovanstående skulle minska antalet förbund till färre än 50. Å anda sidan finns då möjligheten att ta in fler utan att det innebär mindre pengar till var och en. Definitionen av Idrott bör dels utvecklas till att vara ”sport och idrott” men de begreppen bör göras stringenta.

Strategi 2025 bekymrar

Beslutet om strategi för 2025 är det som bekymrar mig mest. Dokumentet underskattar de risker som GUD, det vill säga Globalisering, Urbanisering och Digitalisering skapar, och överskattar möjligheterna. Man saknar förståelse för att ”GUD” skapar en individualisering som är direkt motstridig folkrörelsers kollektiva modell. 

Men det stora problemet är att hela idén med en sammanhållen strategi för svensk idrott är felaktig. De 71 specialförbunden är en så heterogen samling att en gemensam strategi blir ett lämmeltåg på väg mot ett stup.

Mitt absoluta råd till alla stora förbund och mellanstora förbund är att stoppa strategidokumentet i närmaste papperskorg och utveckla en egen strategi för tiden fram till 2020. Förändringen går så fort så längre framförhållning än så bör man inte ha. De små förbunden bör fokusera på att idrotta och strunta i strategidokumentet.

Beslutet om att ta fram en policy för hur idrotten skall hantera religiösa symboler ”läs slöja” gladde mig. Svensk idrott har jämställdhet som omistlig del av värdegrunden. Då kan man inte acceptera slöjan som enbart är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen.

Populistiskt beslut

Beslutet runt just jämställdheten med kvotering till förbundsstyrelser var populistiskt och saknar problemdefinition. Problemet är att det inte är attraktivt att sitta i föreningsstyrelser och att de enda som ställer upp är den äldre generationen män. De skall ha all heder för utan dem så skulle svensk idrott gå sönder. I generationen under 50 är det totalt jämställt. Vare sig män eller kvinnor vill sitta i en föreningsstyrelse. Vi kan inte ha ökande snittålder på styrelseledamöter som sitter färre år i styrelser utan att svensk idrott dör en vacker dag. Det problemet duckade man för och införde istället det populistiska med kvotering. Trist.

Etikprogrammet är egentligen självklarheter. Idrottsrörelsen skall alltid göra allt man kan för att undvika kränkningar. Nu är idrottsrörelsen så stor att man bara kan spegla vårt samhälle. Man är och skall vara snäppet bättre än samhället. Man består av goda personer och idrotten har en fantastisk värdegrund. Storleken med uppskattningsvis cirka hundratusen miljoner i antal deltagande på träningar och tävlingar varje år gör att man alltid kommer ha någon idiot på en läktare som skriker könsord till 12-åriga domare, idioter som sextrakasserar idrottande tjejer, någon pedofil som begår övergrepp, idioter som bränner bengaler på läktare och sin andel rasister och islamister. 

Minska problemen

Hade vi haft en fungerande poliskår och ett domstolsväsende värdigt en rättsstat hade åtgärden varit att polisanmäla de som begår övergrepp. Nu tvingas vi lägga stora resurser som kunde gått till idrott på att minska problemen.

Det som stör mig mest i strategiprogrammet är den exkluderande modellen där bara ideellt idrottande räknar. Konsekvensen blir garanterat ett RF och en idrottsrörelse som tappar positionen som samlande röst för svensk idrott. Ett RF som minskar marknadsandel för varje år som går, dvs en större del av svenskarnas idrottande och tränande sker utanför idrottsrörelsen. Här bör många av de större förbunden kontakta golfförbundet och be om att få kopiera deras modell där företag kan associera sig med förbundet, bli en del av förbundet borträknat rösträtt, LOK-stöd och möjlighet att delta i SM. En modell som stärkt och utvecklat svensk golf sedan slutet av 80-talet. För många av de större är det en utmärkt modell för utveckling. De mindre förbunden bör undvika detta då stadgebrottet bara accepteras av RF om förbundet som begår det är för stort för att tappa.

Exkludera ingen bra idé

Det som kommer att ske med digitaliseringen är tjänster för träning som är bättre än vad idrottsrörelsen klarar av att erbjuda. Tar man världens smartaste människor och ger dem obegränsat med pengar till utveckling blir det bra. Då kan vi inte exkludera de som gör mest för att fler tränar.

Måste vara bättre med det nåbara målet ”Alla idrottar livslångt” framför det fullständigt orealistiska ”Alla idrottar livslångt i en ideell förening”.

 

Dan Persson

Ministern rätt vara förbannad

Foto: Noella Johansson / TT

 

Aftonbladets avslöjande om att de minsta förbunden i RF är väsentligt mindre än vad som krävs för att bli invald i RF och att de redovisar föreningar som sedan länge är nedlagda.

Vi pratar om förbund som får miljoner i statsbidrag för nästan ingen verksamhet.

T f idrottsminister Annika Strandhäll (S) är enligt samma Aftonblad förbannad och förvånad.

Förbannad kan jag förstå, förvånad förstår jag inte.

Det här har varit välkänt i många år. Inget förbund har såvitt jag vet någonsin uteslutits ur RF och vi har sedan länge en struktur där vår största förening (Friskis Stockholm) har fler medlemmar och eller mer verksamhet än uppemot 25 av de minsta förbunden har tillsammans.

Se över systemet

Nu tog RIM ett omfattande beslut om att se över stödsystemen och man kommer förhoppningsvis att ta beslut om att införa system med bättre kontroll än dagens. Idag tas också beslut om en utredning att modernisera invalskriterierna men också om att göra det möjligt att utesluta förbund som inte längre fyller kraven.

Den utredning som föreslås för att besluta om framtida krav för att bli medlem måste också innehålla vad som krävs för att fortsätta vara medlem.

Vi kan inte ha förbund som får stöd på tusentals kronor per aktiv medlem medan de stora fungerande förbunden får en bråkdel per aktiv medlem. Så kan vi självfallet inte ha det.

Svett motiverar stöd

Även om Riksdagens granskning av hur idrotten använder stöd kan ifrågasättas är det en skyldighet för RF att proaktivt gå före och säkerställa att det blir mycket ”svett per krona” för att kunna motivera mer stöd när så är motiverat utifrån ökad leverans av samhällsnytta. Idrotten som ledande ideell folkrörelse har ungefär som en golfspelare det fulla ansvaret för att regelverket följs.

Med officiellt 20 000 föreningar i 71 förbund är det också så att någon procent av föreningarna slutar fungera varje år. Urbaniseringen slår ut föreningar i glesbygd och digitalisering i stadsmiljö. Det här gäller både små och stora förbund. Det är inte konstigt. Det kommer också nya föreningar varje år.

Under perioden från förra RIM har 

Upp till idrotten

Riksidrottsstyrelsen på ett fullgott sätt agerat för att på årets RIM få beslut som gör att problemen kan lösas.

Det är helt upp till idrotten att agera så att ingen någonsin kan påstå att man handskas ineffektivt med skattemedel. Svårare än så är det inte

Idrottens Triumpiering

Foto: AP Photo/Susan Walsh

 

Vi har alla skrattat och eller gråtit när nyvalde president Trump angriper de domstolar som säger nej till hans förslag bara på grund av att de anser att lagen skall följas.

Trumps agerande är bara logiskt för de som inte förstått någonting om juridiska principer. Det finns många goda skäl till att skilja på politik och juridik. Så också inom idrotten.

Nu verkar det vara så trist att Ishockeyförbundet och Innebandyförbundet sällar sig till Trump-vännernas sammanslutning.

De har varsin motion (n 21 och 22) till RIM som är Idrottens högsta beslutande enhet där de föreslår att förtroendevalda i förbund och distriktsförbund skall kunna väljas in i Riksidrottsnämnden.

Riksidrottsnämnden är idrottens motsvarighet till Högsta Domstolen. Beslut där kan inte överklagas.

Det är därför av särskild vikt att RIN är oväldig. De som sitter där skall vara kunniga och erfarna jurister då dagens fall ofta har bäring på EU-lagstiftning såväl som andra delar av civil lagstiftning utöver idrottens egen juridik som faller under tävlingsbestämmelser och föreningsrätt.

Motionen bör avslås

Den här motionen bör därför avslås trots att Riksidrottsstyrelsen gett den sitt gillande.

Det tristaste av flera skäl till att den bör avslås är att förtroendevalda inom idrotten inte längre är det. Det är sedan flera år för få medlemmar som går på årsmöten för att begreppet förtroendevald skall äga giltighet. Vad värre är så går utvecklingen käpprätt åt fel hål, dvs än färre går på årsmöten, färre föreningar dyker på distriktsmöten.

Min bedömning är att de som sitter i förbunds- och distriktsförbundsstyrelser är goda människor som brinner för att utveckla sin idrott så ingen skugga må falla över dem, men de politiskt valda skall inte vara beslutande i juridiska frågor, i synnerhet när vi har färre och färre som väljer varandra. Har vi inte jäv så har vi delikatessjäv.

Känna sig trygg

Är jag en enskild idrotts-hen i en förening som har överklagat ett fall till RIN så skall jag som den svage i sammanhanget kunna känna mig totalt trygg att RIN agerar som oväldiga jurister som bara har stadgar och paragrafer som grund för sitt beslut. Att mitt förbund som då är min motpart har en av sina styrelseledamöter i RIN blir motstridigt detta oavsett hur mycket personen ifråga jävsförklarar sig.

Att vi har och har haft tjänstemän som Christer Malmsten på SvFF och Christer Pallin på RF i RIN är i min bok helt ok. De är inte politiker, de är duktiga jurister med lång erfarenhet som inte företräder något annat än sin egen integritet. Nu när de just gått i pension respektive snart går i pension får de gärna sitta tio år till i RIN. Här är erfarenheten och kunnande om det idrottsspecifika det viktigas. 

I USAs högsta domstol sitter man på livstid. Skälet är enkelt. Man skall kunna agera helt oväldigt gentemot den president som utsett en och alla kommande presidenter. Det år inte om man samtidigt söker omval som förtroendeledamot i ett SF.

Svårt rekrytera

Sedan är det ett omistligt krav att de som väljs till RIN är jurister med lång erfarenhet. Skillnader i domar mellan tingsrätter med lekmän och hovrätter med jurister är för stor för att vi skall ta den risken i vårt högsta beslutande organ.

Att problemet är svårigheter att rekrytera innebär att motionärerna bör fundera på det stora problemet. Hur får vi fler att gå på årsmöten och hur får vi fler att vara aktiva. Nu löser man fel problem. Duktiga jurister kan dessutom nås i stort antal om man väljer att arvodera dem.

Säg nej, Trumps idéer om hur politik slår juridik har inte i svensk idrottsrörelse att göra.

Ja eller nej till slöja inom Idrotten?

Foto: AP Photo/Charles Sykes

Basketförbundet motionerar till Riksidrottsmötet (motion nummer 9) med förslaget att en gemensam policy för alla RF anslutna förbund på området religiösa symboler.

Det är mycket klokt av Basketförbundet. 600 000 ideella ledare måste få en enkel guideline att följa på det här området. Jag utgår ifrån att motionen går igenom.

Det är en mycket svår fråga att hantera.

Jag har i ett par års tid läst på. Lyssnat och läst kloka kvinnor som Sara Mohammad ordförande i Glöm aldrig Pela och Fadime, Animeh Kabaweh (riksdagsledamot V och ordförande i Varken hora eller kuvad). Hanna Gadman med boken Min Jihad, Gulan Acvi, ordförande i liberala kvinnor, Nalin Pekgul, före detta riksdagsledamot för S. Alla här uppräknade bör RF självfallet kontakta när man genomför utredningen. De sitter på all fakta som behövs.

Trots olika politisk ståndpunkt är de här kvinnorna med omfattande kunskap rörande överens. Slöjan är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen. Slöjan är också ett verktyg för politisk islam som anser att religionen skall vara överställd det demokratiska samhället.

Då Idrotten både är jämställd och demokratisk torde allt vara klart redan här men så enkelt är det inte.

Jag har också läst på om Islamisterna, dvs de organisationer som får våra skattepengar av myndigheten för ungdomsfrågor och civilsamhällesfrågor (MUCF) för att driva frågor som att tjejer som är 12 år hamnar i helvetet om de inte bär slöja. De här ofta Salafistiska organisationerna drivs av mycket skickliga individer med en långsiktig strategi. De är fantastiska på att söka bidrag och agerar mot myndigheter på ett helt annat sätt än inåt. De får aldrig underskattas. Deras mål är 100 procent motstridigt våra värderingar om jämställdhet, människans lika värde, demokrati, humanism och allt det andra som gett oss ett av världens rikaste länder tack vare vår sekularisering.

Vi vet idag att ca 140 000 primärt unga tjejer men även en del killar utsätts för hedersförtryck. Vi läser alldeles för regelbundet om nya hedersmord. Vi ser i undersökningar att flickorna inte får idrotta.

Ett beslut att inte tillåta religiösa symboler inom idrotten skulle definitivt stänga ute en grupp tjejer som får idrotta för sina föräldrar, bröder, farbröder och klanäldste så det hamnar på den negativa sidan.

Utifrån idrottens omfattande och osjälviskt egenpåtagna ansvar för integration är det självfallet viktigt att kunna vara inkluderande och ett slöjförbud kommer uppfattas som exkluderande.

Min egen syn är att idrotten skall vara apolitisk och sekulär. Föreningar som den kommunistiska fotbollsföreningen Proletären i Göteborg eller Livets ords idrottsförening borde inte få finnas inom idrotten. I samma lag eller samma klubb skall man kunna trivas oavsett politisk färg eller eventuell religiös övertygelse. Jag är även tveksam till etniska föreningar då ursprung och hudfärg inte heller skall få ha någon betydelse inom idrotten.

Mitt stalltips när utredningen jobbat klart är att man då kommer fram till att den enda slutsats som är hållbar framåt i tid är att inte tillåta religiösa eller politiska symboler i idrotten.

Nu väntar jag med spänning på detta.

Medlem i RF – rättighet eller skyldighet?

Foto: Björn Lindgren / TT

 

E-sportförbundet har ansökt om medlemskap i RF. Likaså Friskis som idag ingår i friidrotten samt sju andra som är av mindre principiell vikt.

RF vill se över reglerna för att bli och vara kvar som medlem och vill inte rösta in någon av dem i nuläget. Dvs inga nya medlemmar i RF före 2019 och ett nytt regelverk. 

Likt konstnärer ibland levererar en Triptyk skall jag försöka bena ut de tre frågorna, E-sport, Friskis och nya regelverk för medlemskap i RF i tre krönikor.

E-sporten en framtida medlem i RF.

När det gäller E-sporten uppstår 3 frågor:

1: Är E-sport idrott?

2: Bör E-sporten få sin ansökan godkänd?

3: Är det klokt av E-sporten att ansöka.

Mina enkla svar är då på 1: Nej, på 2: Ja och på 3: Nej.

Det är inte så ologiskt som det först verkar.

E-sport på elitnivå kräver självfallet en vältränad aktör. Det är en extrem koncentrationssport med krav på hög reaktionshastighet. Något som kräver god fysik under matcher som kan ta många timmar. Därifrån till att kalla något stillasittande för idrott är det långt. När det gäller tävlingsmoment så är E-sport i världsklass jämfört med de flesta av dagens förbund. Publikt når man ut globalt, även om man fyller arenor har man 10 000 så många i hundra länder som följer en tävling.

Att RF bör godkänna en ansökan från E-sporten är en annan fråga. E-sporten har sådan potential och kan bli en massrörelse på sådan nivå att det är direkt strategiskt farligt för RF att lämna dem utanför. Bättre ha dem med sig än mot sig på temat ”If you can’t beat them, joint hem”. E-sporten får ses som den enda aktören som följer Moore’s lag, dvs kan fördubbla sig vartannat år. De kan vara fler än vad RF får ihop på 8 år.

Ur ett varumärkesperspektiv kan man anta att E-sport kan göra mer än dragkamp för att få RF att framstå som en rörelse i tiden.

På det kommer att E-sport som vi känner den idag (man sitter vid en dator och skjuter ned motståndare) kommer att vara väsentligt mycket mer i framtiden. E-sport kommer också vara en del av en framtida spel(betting)marknad som det finns flera skäl för RF att försvara.

Att säga nej till E-sport har mycket stor sannolikhet att vara ett strategiskt felaktigt beslut på samma nivå som när EMI sa nej till The Beatles, AKB drev i igenom DÖ, Bandyförbundet sa nej till Innebandyn och när 1882 års generaldirektör i det amerikanska patentverket skrev till presidenten och föreslog att patentverket skulle läggas ned eftersom allt som kunde uppfinnas redan var uppfunnit.

Sedan gör jag bedömningen att E-Sporten ger sig själv större förutsättningar att nå tillväxt och framgång om de väljer en modell med bolag och franchise. E-sporten har så goda kommersiella möjligheter att de den här vägen kan skapa väsentligt större intäkter än om de väljer ideell förening och RF spåret.

E-sport måste av naturliga skäl kunna agera i en hastighet som är direkt motstridig RF stadgar. Ett medlemskap riskerar att bli ett japanskt snabbtåg som enligt engelsk lag från tiden RF var ungt skall ha en man som promenerar framför med en röd flagga för att varna omgivningen.

E-sport har tillgång till globala intäkter från tittare och utövare såväl som globala sponsorer. Tillhörighet till något så begränsande som en nationalstat är fullt jämförbart med att jag blir diskad varje gång jag missar Fairway.

Nu får E-sporten två år till på sig att fundera. Mitt bästa råd till en rörelse jag tycker om är att tänka om.

Friskis, Juvelen i kronan.

När det gäller Friskis eventuella medlemskap är frågan mer komplex då de idag är en del av Friidrotten. 

I antal medlemmar en mycket stor del av friidrotten, som självfallet inte vill tappa 400 000 medlemmar över en natt. Vill man förstå hur Friidrotten har hanterat Friskis sedan de blev del av förbundet är Disneyfilmen Askungen en lämplig sammanfattning. På frågan varför friidrotten varit så styvmoderlig saknas det intellektuellt gångbara svar.

Friskis är en av få aktörer som klarar att leverera den nya strategin om Idrott hela livet (golfen och Korpen är de andra två). Det finns sporter som cykel, skidor, bowling med flera med mycket stora mängder utövare som dock helt saknar intresse av medlemskap i förening och förbund.

Friskis som utifrån tillväxt i antal medlemmar är den mest framgångsrika aktören inom svensk idrott de senaste 15 åren har en modern struktur som mer påminner om en amerikansk franchisekedja än det traditionella förbundet.

Sammanhållet varumärke, gemensamma metoder och metodutveckling och mycket duktiga kommersiella konkurrenter har gett dem en förmåga som det inåtvända traditionella förbundet saknar.

Friskis kan till skillnad från de flesta andra förbund utvecklas mycket positivt eftersom man inte sitter fast i en organisation som försvårar utveckling.

Skall RF behålla stödet från statsmakterna utifrån deras förväntade framtida krav på samhällsnytta och folkhälsa är ett fristående Friskis som eget förbund en grundbult. 

Friskis skulle RIM utan vidare kunna välja in redan i år då de garanterat fyller de nya kraven oavsett hur krävande de blir. Nu vill inte alla att Friskis skall få bli medlem. Fundamentalisterna anser att Friskis inte tävlar och därför inte är ”riktig” idrott. Flera småförbund är livrädda för att dela med sig av bidragsvolymen till någon som är så framgångsrik. Friskis ses som en del av ett framtida samhälle som många förbund ser som djävulens påfund. Friskis kan trots alla objektiva grunder inte vara säker på att bli invald ens 2019.

Då uppstår frågan hur Friskis strategi bör se ut:

Alternativet att stanna kvar inom Friidrotten finns inte. Det kan bara skada Friskis.

Då återstår rent logiskt tre alternativ:

1. Försöka bli medlem i RF 2019.

2. Vara ideell aktör utanför RF.

3. Bolagisera på riksnivå, gärna med allmännyttig stiftelse som ägare och göra föreningar till franschiseföretag eller medlemsföretag enligt modellen för frivilligkedja.

På emotionella grunder kan det finnas färre möjligheter men inte på rationella.

När man nu får två år på sig att förbereda sig så bör Friskis självfallet använda tiden till att förbereda sig. En egen omvärldsanalys/strategi som till skillnad från RFs tar hänsyn till en mördande framtida konkurrens om människors fritid och som är baserad på den inneboende styrka som Friskis har. Som tar hänsyn till de stora skillnader som Friskis har mot traditionella förbund och en marknad där träning bland vuxna är en förväntad tillväxtmarknad.

Om Friskis gör detta fram till december 2017, använder första halvåret 2018 till analyser och tar fram två förslag på väg framåt under andra halvåret som inkluderar aktiva handlingsplaner för båda alternativen så är man väl förberedda inför RIM 2019.

Rent hypotetiskt kan man i maj 2019 bli invalda i RF och samtidigt tacka nej för att det alternativet har visat sig vara sämre.

Så ser det intellektuella resonemanget ut. Jag är inte mycket för det ideologiska med att folkrörelsen skulle vara en finare modell för att den var det i det förra samhället. Däremot ser jag gärna ett starkt RF som är en samlad röst för all svensk idrott och som är anpassad till det samhälle vi har och får. Det är viktigt ur både et samhälls- och demokratiperspektivet. 

Jag skulle bli ledsen om det visar sig att Friskis på objektiva grunder ser en bättre framtid utanför RF. Det vore om inte annat en tydlig signal till flera att börja fundera på sin roll. Det kan leda till en utveckling som gör mig mörkrädd. Golfen där förbundets medlemmar driver knappa 500 anläggningar inom Upplevelseindustrin kan lika gärna vara med i Visita i framtiden som ett exempel.

Om det nu blir så blir domen hård över de som idag inte bejakar samhällsförändringar och verklighet. Ingen av oss vill att RF skall bli obligatoriskt ämne på statsvetenskapliga institutioner på samma grunder som Kodak idag är det på ekonomiska institutioner.

Nya medlemskrav till RF?

Hur bör då de nya kraven se ut.

Tja, om volymen fasta bidrag landar på ca 1,5 Mille per år så kan 100 kronor per medlem i fast bidrag vara en hög summa. Dvs 15 000 medlemmar. Det borde ge ett minimum på 100 föreningar. Jämför vi med 4-procentspärren i Riksdagen så är det mindre än en tiondel för där krävs ca 240 000 röster för partibidrag. Dvs ingen kan ha synpunkter på att det är en generös nivå för att få kalla sig ett nationellt förbund. Skall man kunna påvisa någon form av attraktionskraft så är 15 000 också en låg och generös nivå. Jämför med Friskis Stockholm som har 85 000 medlemmar som enskild förening.

Idrott bör definieras tydligt. Skall ge folkhälsa och samhällsnytta bör ingå i definitionen tillsammans med fysisk aktivitet.

När det gäller krav 2 i RF-stadgan om ideell förening bör det utökas med att man som bolag kan associera sig, självfallet utan rösträtt, men rätt till medverkan i allt övrigt. Motkrav på värdegrund, etik och allt det andra viktiga. Vill Google vara med som associerad RF för att de får fler barn att röra på sig än någon annan via sitt dotterbolag Pokemon Go verkar det fånigt att säga nej. 

Alternativet är att se 1904 års världsbild som grund för framtiden. Det tror jag är dumt.

Matchfixning, en del av spelmarknaden

Foto: Vegard Wivestad Grøtt / NTB scanpix / TT

 

Nu har IFK Göteborg-Solna AIK ställts in på grund av matchfixning. Trist, ledsamt, tragiskt för fotbollen men inte förvånande. Vi visste att den här dagen skulle komma, vi visste inte bara när.

Det finns anledning att göra en del reflektioner. Det finns tre vinklingar att beröra:

  1. Det brottsliga med polis och åklagares ansvar.
  2. Effekter för fotbollen.
  3. Konsekvenser för kommande proposition om omreglering av spelmarknaden.

Jag skall försöka hantera alla tre.

När de gäller den i de här sammanhangen oftast organiserade brottsligheten som ligger bakom är det en förhoppning att polisen griper de skyldiga. Där har jag ett gott hopp den här gången. När det gäller åklagare och domstolar har jag ett sämre hopp, både för åklagarnas möjlighet att nå en fällande dom men framförallt så misstror jag domstolarna när det gäller långa straff och tillräckliga häktningsperioder.

Förstör sporten

Matchfixning förstör hela vitsen med sporten. En förhoppning är att supportrar också sluter leden och medverkar till att ge polis, SEF, klubbar och förbund information när misstankar uppstår.

För fotbollen så är man först och främst ett brottsoffer på alla nivåer: Spelare, klubbar, SEF och förbund. Fotboll som inte avgörs på sportsliga grunder är självfallet helt ointressant. Redan idag kostar arbetet mot matchfixning miljonbelopp och den här händelsen kommer att öka de preventiva åtgärderna vilket också då ökar kostnaderna. Trist för det är pengar som kunde används till roligare saker.

I det här fallet så har kedjan hållit. Spelare, tränare, sportchef, klubbledning, SEF, SvFF och polisen har kunnat följa planen. Försöket misslyckades och en prioriterad förundersökning är inledd av polisen.

Agerat korrekt

Allt arbete som SEF, förbund, RF och polisen lagt ner på att förstå hotbilden har visat att man agerat korrekt.

Berörda spelare, klubben, SEF och polisen förtjänar beröm för sitt agerande.

För omregleringen av spel är matchfixning ett väsentligt större problem än exempelvis spelmissbruk. Spelmissbruk drabbar individer och deras anhöriga och är för de drabbade fruktansvärt. De är tack och lov ganska få jämfört med annat missbruk

Matchfixning är grovt bedrägeri och drabbar andra spelare (i betydelsen betting) och spelbolag i samma utsträckning.

Inför den kommande omregleringen så måste matchfixning få högsta prioritet. Att idrotten som drabbas hårdast skall få rätten att bestämma vad som är lämpliga spelobjekt och även lämpliga spel för att minska risker för matchfixning är vägen framåt. Något idrottsrörelsen har sagt när utredningen presenterades blir nu en mycket relevant passning till regeringen som skall ta fram en proposition.

Antal skyldigheter

Att spelbolagen som får licens att bedriva spel i Sverige, får ett antal skyldigheter när det gäller att finna spelmönster som indikerar matchfixning, ge information om individer som har spelat till polis och på andra sätt medverka till att problemet minimeras, är en naturlig del av det kommande regelverket.

Det positiva med dagens mycket allvarliga och trista händelse är att brottslingarna inte kunde genomföra sitt brott och att de skyddsvallar man byggt fungerade.

I NHL talas om en ”sweep”, en svepning, fyra raka segrar i en serie om sju matcher och allvarligt förödmjukade motståndare. Att bli ”swept” är varje hockeyspelares mardröm –  spelarna i Färjestad och Luleå sveptets på onsdagskvällen av Rögle och Växjö efter 4-0 i respektive matchserie. 
Förudmjukade värmlänningar

På lördag, 30 mars, inleds 100 års jubilerande allsvenskan i fotboll, i en tid när våld och allvarliga incidenter på läktaren har ökat kraftigt. Ansvariga inom polisen talar till och med om att supporters till  lag från Stockholm, Göteborg och Malmö har ”radikaliserats” och inte är främmande för omstörtande verksamhet.Enligt en kartläggning av SVT har 224 personer tillträdesförbud till den allsvenska premiären.

Om ett år kommer Lidköping, bandyorten nummer ett, både publikt och sportsligt, att stå som värd för världsmästerskapen i bandy. 

I  Vänerland har det vid flera tillfällen varit Vänersborg som välkomnat bandyvärlden. När det spelades enstaka VM-matcher i ”Lidköping” under -60- och ,70-tal har det aldrig varit någon publikrusning. Då uppstod talesättet   ”folket älskar Villa, inte bandy”.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

- Egentligen har vi inget genuint idrottsintresse, trots att vi åkt både Vasaloppet och sprungit Lidingöloppet, säger Jan Blad,69, företagsledare och gudfader för Amo Handboll, nykomlingar i handbollsligan.

I Alstermo i Kronobergs län finns elit-handbollens mest anonyma lag, men med störst optimism via stor framtidstro. Och med stort stöd av Amokabel, en skandinavisk branschledande koncern med tre kabelbolag som tillverkar olika typer av ledningar och kablar. 

Striden mellan ATG och Svenska Spel fortsätter., Men i en första instans, – Patent- och marknadsdomstolen (PMD), vann ATG. Och nu har även Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) dömt till ATG:s förde.

ATG har sedan 1973 registrerat företagsnamnet Aktiebolaget Trav och Galopp hos Bolagsverket. När Svenska Spel 2020 lanserade spel på hästar använde man trots det ordkombinationen ”Trav & Galopp” i sin kommunikation. ATG valde därför att stämma Svenska Spel för intrång i ATG:s företagsnamn.

Den 14 mars släpps podden Radiosporten Hockey och leds av journalisten Magnus Wahlman tillsammans med experten Per Svartvadet. Här ska mixen av intervjuer med stora hockeyprofiler, historierna bortom isen och aktuella händelser ge något den hockeyintresserade publiken inte får någon annanstans.
Radiosporten Hockey med Wahlman och Svartvadet är en podd där lyssnaren i varje avsnitt får höra några av de mest aktuella och tongivande rösterna inom svensk och internationell hockey. Här blandas intervjuer med aktuella och profiler med analyser från programledarna.
Det är nya tider i svensk fotboll, transferintäkter eller intäkter från försäljning av spelare, sätter allt större avtryck i de allsvenska lagens bokslut efter 2023 års säsong.
Nykomlingen BP, som räddade det allsvenska kontraktet via kvalseger mot Utsikten,  redovisar inför årsmötet ett eget kapital på 48,5 miljoner kronor, ett historiskt högt belopp.