föreningsliv

Jag blev varm i hjärtat

Jag tror att vi är många som har en del förutfattade meningar kring hur pensionärer tränar. Vi ser kanske framför oss vissa givna träningsformer som vi tänker är möjliga och mer passande än andra. Boxning är nog inte så ofta en av de idrotter och träningsformer som ligger närmast i tanken. Men när jag kliver in på Narva boxningsklubb i Stockholm så blir jag alldeles varm i hjärtat.

Där tränar nämligen en grupp som drabbats av Parkinson och alla jag möter här på klubben vittnar om att boxningsträningen får dem att må bättre. För vissa har till och med sjukdomssymptomen avtagit.

Boxning bra för Parkinson

Amerikansk forskning visar också att just boxningsträning kan vara bra för just Parkinsondrabbade.

Därför lämnar vi idrotten

Jag har gjort en liten rätt ovetenskaplig analys av varför människor i min närhet väljer att inte gå med i en idrottsförening. Det är tio personer i min närhet som fått frågan och de svarar ungefär samma sak. Ta del av några svar och jämför med din egen situation.

– Har valt bort idrottsföreningar på grund av de ”slavkontrakt” som man måste uppfylla i föreningsvärlden. Du ska som förälder inte bara betala medlemsavgift, skjutsa till träning/matcher utan även sälja kläder, plastpåsar, lotter, salamikorv, saffran, restaurangchansen, vara hallvakt, dra kundvagnar, baka och sälja på matcher samt sponsra på många andra möjliga och omöjliga sätt. Dessutom köpa matchkläder och träningskläder, helst till hela familjen för dyra pengar!

”Då gav jag upp!”

En annan person anför:

Förening som inte accepterar verkligheten

För fem år sedan avgick jag ur styrelsen i Ågesta Golfklubb, Vi var fem som avgick samma dag. Skälet var att vi annars kunde bli personligt ansvariga för skulder i det driftsbolag som föreningen ägde.

Onsdag kväll den 13:e september 2017 har klubben haft medlemsmöte och meddelat att man behöver 1,5 miljoner kronor omgående, försökt få en checkkredit och skickar ut medlemsavgiften för 2018 med sista betaldag 20/9 2017. Dvs de pengar som skall ge medlemmarna en bra bana 2018 går till stor del åt till att betala skulderna nu.

Det är värre än så

Jag tror man behöver mer än så enligt devisen att är det dåligt är det alltid värre är det bra är det alltid bättre, men det kan jag inte belägga.

Framtiden är redan här

Vetenskapsradion den 11/9 har ett långt inslag om hur appar kommer att vara grunden för vårt framtida tränande. Den kaliforniska professorn som uttalar sig om detta har med stor sannolik missat vår struktur att träning skall ske i ideell förening ansluten till ett förbund som är med i RF.

RF:s strategi för 2025 bygger nämligen på att organisationsformen är grunden.  Människor skall vara medlem i en ideell förening som grund för sin träning.

Motstridig plan inför framtiden

Motstridigheten är väldigt tydlig i de två målen

”Svensk idrott ska vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet”

Och

”Idrottsrörelsen är en ännu starkare samhällsaktör”

Idrottsrörelsen väljer att förlora

Organisationen En Svensk Klassiker låter opinionsinstitutet Novus varje år göra en undersökning om hur barn och ungdomar idrottar (10-18 år). Det är ett mycket trist dokument för svensk idrottsrörelse. Slutsatsen är att RF och deras 71 specialförbund har förlorat kampen för den här målgruppen.

Idrottens Affärer har rapporterat om rapporten i en tidigare artikel. Läs den här.

Föreningsdöden, sker den nu?

 

GP hade en stor artikel om hur antalet fotbollslag (senior herr) halverats på 20 år, från 400 till 200. Trenden är entydigt negativ och tempot ökar.
Då uppstår två frågor. Hur mycket är självförvållat och hur mycket är samhällsförändringar?