största folkrörelsen
Så många kämpar för Sveriges bästa
Vi lever i ett fint land. En nation att vara stolt över. Ett land som står sig bra i flera internationella jämförelser, men även har utmaningar. Kring frågor som hälsoklyftor, psykisk ohälsa, integration, gängkriminalitet, demokratisk delaktighet och efterverkningar av pandemin. I alla dessa frågor har idrotten en viktig roll att spela genom att den verkligen kan göra skillnad. Inte som ett beställningsorgan från politiker och tjänstemän, utan via den konkreta vardagliga verksamheten vilken ger positiva direkta och indirekta effekter.
Idrotten är en självständig folkrörelse som inte agerar genom direkta reglerade instruktioner från den offentliga makten. Om den däremot ges erforderligt stöd och förtroende kan nationens största folkrörelse förflytta berg, genom den kontinuerliga grundverksamheten i vardagen.
Var är idrotten på väg – efter RIM?
Under många år och mängder av debattartiklar har jag ifrågasatt RF:s roll, vad de gör, statens ointresse för idrottens villkor med mera.
I och med Sveriges EU-inträde 1995 försvann ”upphovsrätten” till specialförbundens egna idrotter och kunde drivas av vem som helst. Se på akademier, arrangemang och långlopp där kommersiella krafter och lycksökare tar sig in. Vid årets RIM hade specialförbund laddat för både önskan om förändringar och krav på RF att avstå från sin snabbt växande administration.
Jag efterlyser ett verkligt och mer vetenskapligt intresse av att beskriva vår största folkrörelse över tid. I siffror, förändringar, utveckling, mer konkreta mål i stället för ” fem resor” som beteckningen är på det framtidsprogram, där man beskriver vad man vill inom fem olika områden. Ett än så länge hemlighetsstämplat projekt som nu är inlett i Idrottens Hus.
" Gammal sanning"
Redan vid milleniumskiftet redovisades siffror som visade på en halvering av antalet aktiva klubbar och att de s k vita fläckarna blev fler och fler.
Skäl att fråga: började Coronan 2008?
”Inget ökat stöd till idrottsrörelsen i budget för 2021!”, skrev RF i ett pressmeddelande häromdagen. ”Det har varit ett mycket speciellt år, och regeringen har under 2020 tilldelat idrottsrörelsen 1,5 miljarder i kompensationsstöd på grund av Corona. Det ska vi värdesätta”, förklarade RF:s ordförande Björn Eriksson regeringens vägran att öka det ordinarie statsanslaget.
Den som försöker förklara statens snålhet mot idrotten med engångssatsningarna under Coronan gör det lite knepigt för sig.
För det första verkar principen endast gälla för idrotten. Regeringen berättar också att stödet till kulturen ökar med 1 382 miljoner mellan åren 2019 och 2021, från 2 268 till 3 649 miljoner. Idrottens stöd ökar med 13 miljoner, från 1 954 till 1 967 miljoner.
Och för det andra, om man vill vara lite polemisk. Coronan började i Wuhan i Kina i början av 2020, inte 2008. Så då får vi skylla de många åren av snålhet på något annat. 2008 var det statliga stödet till idrotten (inkl. SISU) 1 982 miljoner. 2018 var det 2 137 miljoner, en höjning med 7, 8 procent på 10 år!
