Erica Johansson är veckans huvudperson i serien "Konsten att börja om". Hon hade en friidrottskarriär i dryga tolv år innan skadeproblemen blev för stora och hon tvingades sluta med sin idrott.

- Det tog lång tid innan jag accepterade att det var slut. Eftersom det var en skada som satte stopp blev det inget som jag valde själv. Det tog år innan jag kunde släppa tanken att jag inte skulle kunna bli något igen, berättar Erica.

Hade fallenhet för att hoppa långt

Första gången Erica kom i kontakt med friidrott var hon 7 år gammal. Då testade hon bara lite på ett sommarlovsläger, men fyra år senare började hon träna i Mölndals AIK, en klubb där hon i dag är styrelsemedlem. Redan på friidrottens sommarskola märkte hon att hon hade en fallenhet för att springa fort och hoppa långt. Valet att satsa på just längdhopp var därför inte särskilt svårt.

- Det är också charmen med friidrott, det finns något för alla. Jag var social och tyckte det var minst lika viktigt med kompisar som med träningen. 

Erica Johansson och Daniel da Silva dansar i Let's Dance 2007. Paret kom på tredje plats. Foto: Claudio Bresciani, Scanpix

Erica har en mängd medaljer, men det hon verkligen minns är känslan att för första gången åka utomlands och tävla. Det var vid junior-EM i forna Jugoslavien och 15-åriga Erica skulle tävla mot dem som var fyra år äldre. Hon minns att hon tyckte att det var väldigt häftigt och att upplevelsen tog överhand så hon inte riktigt hann tänka på att vara nervös.

- Allt var så fantastiskt. Tävlingen kom i andra hand, säger hon.

EM hemma på Ullevi

Efter att hon slutat gymnasiet valde hon 1992 att göra en ordentlig satsning på längdhoppet. 1995 skulle friidrotts-EM arrangeras i Göteborg.

Eftersom hon var bosatt i staden öppnades enorma möjligheter att göra en ordenlig satsning.

- Jag kände att det var allt eller inget som gällde, förklarar Erica.

Skador satte stopp för karriären

Det enda Erica saknar i sin medaljsamling är en OS-medalj. Inför Sydney-OS år 2000 hade hon chansen och hon kände sig i riktigt bra form fysiskt. Men det mentala fungerade inte alls och det slutade i besvikelse.

- Jag hade så många tankar i skallen. Jag var ju i bra form, men fick inte ut det. Det berodde nog mycket på att jag tog min idrott på så stort allvar, vilket jag tror att många elitidrottare råkar ut för. Man har världens möjlighet att lyckas men plötsligt funkar det inte. Jag tänkte på allting förutom tävlingen och jag tror att jag var rädd för att misslyckas, säger Erica.

Det var också skador som slutligen satte stopp för Erica Johanssons elitkarriär. Trots att hon emellanåt var tvungen att hålla uppe med träningen långa perioder på grund av skador har hon aldrig ångrat att hon gjorde en medveten satsning.

Värt alla skador

- Det har varit en fantastisk tid och det är värt alla skador. På något sätt ingår det, säger hon.

Kort efter att hon hade klivit av längdhoppet blev hon gravid. Under graviditeten började hon smida planer om att göra comeback på elitnivå och efter förlossningen började hon hårdträna igen. Dock slutade det med en stressfraktur i korsbenet.

- Jag hade som sagt svårt att acceptera att karriären verkligen var över och ville komma tillbaka, men man får distans till det hela. Det kanske är först nu, tio år efter, som jag har riktig distans till det, säger hon.

Erica Johansson, t v, med Nick Borgen vid uttagningen till Eurovision Song Contest 1993. Hon framträdde med bidraget We are the winners tillsammans med doorna Maria Akraka och Frida Johansson. Foto: Scanpix

Idrott fortfarande stor del av livet

Idag lever Erica ett aktivt liv tillsammans med man och två döttrar i Landvetter utanför Göteborg. Hon är utbildad personlig tränare och friskvårdsterapeut, där hon har jobbat mycket med barn och unga.

Sedan tre år tillbaka är hon också knuten till Talarkompaniet som hyr ut föreläsare inom en mängd områden.

Själv föreläser hon om sin idrottskarriär och om vikten av att vara positiv. Tillsammans med sin man driver hon också företaget Teampartner. Det riktar sig mot idrottsföreningar och erbjuder utbildning i föreningsutveckling.

Utbildar föreningsledare

- På företag jobbar man utifrån mål och tydliga ramar för verksamheten, men inom idrotten är det väldigt eftersatt. Så vi har tagit fram flera administrationsverktyg för att underlätta föreningsarbetet, berättar Erica.

Annars är det träning som upptar mycket av Ericas tid. Just nu tar hon dock ett litet uppehåll på grund av en skada. Erica förklarar att när hon väl sätter igång har hon svårt att hålla igen och det blir lätt för mycket. Hon vill att det ska vara som när hon var som mest aktiv och då slutar det ofta med skador.

- I huvudet är jag fortfarande i lika bra fysisk form som när jag var aktiv elitidrottare, det är det som tar knäcken på en när man sedan börjar träna, säger hon.

Har varit med i melodifestivalen

På de tio år som gått har inte friidrotten förändrats särskilt mycket, anser Erica. Den största skillnaden tror hon är antalet agenter.

När hon var aktiv skötte agenterna på sin höjd tävlingsverksamheten medan idrottaren själv tog hand om resten. Idag går majoriteten av alla samtal till friidrottaren genom en agent.

- Det är både på gott och ont. Om man får en fråga kan det vara svårt att säga nej även om man vill, så säger man ja istället och fråga sig sedan efteråt varför man tackade ja. Samtidigt blir det svårare för alla runt omkring att få tag på en, säger hon.

Malin Ewerlöf,Kajsa Bergqvist och Erica Johansson inför finnkampen 1997. Foto: Janerik Henriksson, Scanpix

När Erica var som mest aktiv hopade sig erbjudanden från olika evenemang utanför idrotten. Bland annat har hon körat bakom Nick Borgen i Melodifestivalen och tävlat i Superstar. Det sistnämnda var mitt under sommaren och tävlingssäsongen, men Erica förklarar att hon behövde få fokusera på annat än friidrottstävlingar då det gav henne energi.

- Egentligen kanske det var galet det jag utsatte mig för i Superstar och det hade ju kunnat gå åt helskotta och jag hade blivit skadad, säger hon.

Själv hade Erica förmånen att kunna livnära sig på friidrotten. Dels tack vare reklamuppdragen vid sidan av, men även framgångarna ledde till förmånliga avtal där medaljer gav mer pengar.

Erica säger att det är få förunnat att kunna satsa fullt ut som hon kunde göra.

- Det är fantastiskt att jag kunde göra det, många har ofta ett extrajobb vid sidan av. Sedan gäller det också att skapa ett marknadsintresse för en, till exempel genom att delta i andra evenemang som jag gjorde till viss del, säger Erica och syftar också på Mästarnas mästare och Lets Dance.

Slutligen, vad har du för tips till någon som vill satsa på en friidrottskarriär?

- Det är viktigt att lyssna på kroppen och att bygga upp den redan från början. Sedan är det viktigt att ha kul och våga satsa på det som tilltalar en mest. Det gjorde till exempel Carolina Klüft när hon bytte från sjukamp till längdhopp. Hittar man inte det som är kul, är det svårt att motivera sig. Men framför allt, stressa inte fram några resultat utan våga ha tålamod och vänta.

Freja Andersson