Löjliga gränsdragningar fungerar bara ett tag. Sen börjar vi bryta mot dem; först lite grand, sen mer och mer.  

 Det finns gott om exempel på sån här ”omvänd nudging”.  Så kallade ”intelligenta trafikljus” som inte känner av cyklister är ett. 

Som ett brev på posten dyker diskussionen om 51-procentsregeln upp igen. Men debatten mellan ungdomspolitikerna Johannes Thernström och Nike Örbrink pekar mest på ytterligheter. Att öppna svenska klubbar för kapitalstarka investerare kan bli förgörande om man gör det på fel sätt, men kan också bli ett lyft om klubben säkrar områden som inte kan köpas. 

Att bli lyssnad på är viktigt, men att skapa resultat är viktigare. 

Den gemensamma i kommunikationen från specialförbunden när man träffat idrottsministern är att det positiva att hon lyssnade, samt att man upplevde att hon tog till sig argumenten. 

Utifrån idrottsministerns presskonferenser så finns det få som upplever att hon saknar insikt eller kunskap om idrottens, kulturen och evenemangsnäringens utmaningar. 

Den stora frågan. När kan vi på ett säkert och ansvarsfullt sätt börja öppna upp? Friends Arena har plats för 50 000 personer, men vi får enligt nuvarande lagstiftning bara ta in 50 personer. Granne med Friends Arena ligger Mall of Scandinavia och Stockholms största hotell, där finns inga begränsningar så länge man tar egenansvar och vidtar åtgärder kring social distansering och hygien. 

Det är svårt att förstå och acceptera att vi inte kan få samma förtroende.

Ett enskilt virus har ingen egen agenda, men för att möta dess konsekvenser så påverkas mötet mellan människor. Det är lätt att tycka att vi har berövats något, men egentligen så finns det allra mesta kvar.

Tack och lov att vi har föreningarna. De finns där för att möta rädsla och ovisshet. Föreningslivet har en given plats i det framtida samhälle som vi alla drömmer om!

Fler och moderna idrottsanläggningar har blivit en mindre viktig fråga. Det är en smitta som sprids bland kommunalråden landet runt. De tycker inte att behovet är särskilt angeläget.

Gymnastiklärarna larmar lite varstans, Idrottsföreningar i ett flertal kommuner likaså. Helsingborg, Göteborg, Stockholm, Linköping och på många andra platser – larmet går runt om i Sverige. Men politikerna är döva och oron växer

Fler moderna anläggningar som möter våra ungdomars behov. Färre tapp till våra största sporter.

Det är framtida önskemål även från min sida

Den gamla vanliga visan: resultaten uteblir och tränaren får sparken.

Rikard Norling,49, är arbetslös igen - men en vinnartränare (SM-guld för Malmö FF 2013, AIK 2018) får naturligt ett nytt jobb.

Han är inte den store förloraren i ett misslyckat projekt som skulle göra ett topplag av Solnaklubben.

Och felet och ansvaret är inte heller bara hans.

I juni presenterades den här bisarra händelsen. Om den är egendomlig, är det ingenting jämfört med de efterföljande händelserna.

Det var i ”ÖFK-podden” som Östersunds målvakt och lagkapten Aly Keita berättade att han utsattes för rasism av en domare under en av de allsvenska matcherna mot Gif Sundsvall i fjol.

OBS! I fjol. Varför inte rapportera händelsen direkt?

I förra veckan kunde vi läsa att regeringen - representerad av den oftast förträfflige och tydliga ministern Anna Wikström genomfört en belysning av landets idrottsgymnasier.

Det tycker jag är bra - och samtidigt aningen märkligt eftersom denna regering liksom tidigare inte visat något större intresse eller engagemang för hur landets elitidrottare, deras tränare och våra idrottsklubbar mår.

Men,just  i denna fråga tycker jag man är rätt ute på flera vis.

Tiden börjar rinna ut för Hockeyförbundet och dess ordförande Anders Larsson. Det senaste året har klavertrampen avlöst varandra – det senaste nu i veckan när tidigare SHL-laget Karlskrona förpassades till Hockeyettan – av skäl som förbundet, i samklang med SHL-organisation först drivit igenom, och sedan tagit avstånd ifrån

Debatt: Svenska Fotbollförbundet (SvFF) har bland annat "till uppgift att främja och administrera fotbollen i landet". Ändå är SvFF betydligt mer restriktivt i sina beslut, riktlinjer och råd än svenska myndigheter. Det drabbar i onödan både fotbollsspelare och föreningar – inte minst ekonomiskt.

Mycket har jag upplevt inom idrotten, uppbyggnaden av bandyförbundet, skapandet av Boltic och alla underbara minne med landslaget, men det senaste året i en avkrok av Småland slår det mesta. 

Hur en vägkrok fick ett elitlag och inte nog med det, hur grannar och vänner gick samman och byggde en bandyhall, därtill både rekordsnabbt och rekordbilligt. Nu är första bokslutet upprättat och vi sitter här i skogarna med ett brett leende. Och nu finns också en kvinna i ledningen. Carolina Sköld är vice ordförande

Coronaviruset och dess effekter på svensk idrott har nog inte undgått någon. Däremot har de åtgärder som politiker och myndigheter hittills genomfört främst riktats mot breddidrotten. Inget fel i det, sett till folkhälsa och överlevnad för Sveriges unika folkrörelse idrotten. 

Jag satt själv med i referensgruppen för fördelning av det statliga stödet på 500 miljoner, och ett av de viktiga kriterierna var att stödet främst skulle säkerställa att barn- och ungdomsidrotten fick kompensation för effekterna av Coronan. Men - elitidrotten behöver också kompenseras om den ska överleva

Svensk idrott behöver både ”Maradona” och ”Beckenbauer” för att överleva COVID-19. 

Här ger Martin Carlsson Wall några exempel samt kopplar an till forskning om kreativitet i kriser. Lärdomarna från forskningen visar nämligen att den kortsiktiga improvisationen eller ”kreativitet à la Maradona” behöver kompletteras med ett mer långsiktigt och systematiskt innovationsarbete, ”kreativitet à la Beckenbauer”. Lagarbetet är det som kommer att ta oss genom krisen. 

Olika stödpaket för olika delar av samhället har presenterats under våren från regeringen. Idrotten har fått ett stöd om 500 miljoner kronor. Behovet var ännu större, men pengarna gör nytta. Det gällde dock enbart för perioden fram till och med juni och redan nu i juli kommer nya behov.