Folksams högborg vid Skanstull på Söder i Stockholm ligger näst intill öde. Inte undra på, det är “dan-före-dopparedan” när Idrottens Affärer möter upp Pia Carlsson-Thörnqvist på fiket i foajén på Folksam. 

Nio av tio idrottare

Pia erkänner att det känns lite ovant att prata om sig själv, hon är mer van att prata om sitt arbete och sin funktion: att leda en enhet på 60 personer inom marknad och kommunikation på det kundägda försäkringsbolaget som försäkrar 90 procent av alla som idrottar i Sverige.

Sedan i mars fick hon i sin koncernledningsroll ytterligare uppdrag – i ansvarsområdet ingår numera även Folksams Fastigheter och delägda dotterbolaget i Finland där Pia är styrelseordförande.

Hon har sedan tidig ålder varit handbollen och Tyresö trogen. Idrottsföreningarna i Tyresö hade sammanställt ett flygblad (googla det, ungdomar!) som visade vad det fanns för olika idrotter att prova i Tyresö, strax sydväst om Stockholm, där Pia växte upp. Hon och en kompis fastnade för handboll, en idrott hon inte visste någonting om, och gick till idrottshallen.

- Det var som att komma hem för min del. Dels var det roligt med bollar, dels var det ett sätt att få träffa kompisar och vara en del av ett sammanhang, säger Pia som ser sig som ett mellanting mellan Kajsa Kavat och Lotta på Bråkmakargatan, “ordningssam och driftig, men också omtänksam och familjekär”.

Stor spelförståelse

Pia visade sig talangfull, liksom många av hennes lagkompisar. Förstärkta på vägen av endast ett fåtal spelare utifrån avancerade Tyresö HF från division 4 till Elitserien, där hon debuterade som 16-åring och blev lagkapten vid 18.

- Jag var aldrig den stora stjärnan. Jag levde mycket på mitt starka försvarsspel, jag spelade i mittförsvaret, och på mitt spelsinne. I anfallet spelade jag på linjen och då gäller det att förstå spelet och förutse hur medspelarna tänker för att få bollen i rätt läge. 

Hon är nog lite blygsam av sig den där Tyresö-tjejen. 45 landskamper mellan 1983 och 1988, varav lagkapten 1986-88, och ”Stor Flicka” inom handbollen uppnår du inte utan lyskraft. 

Såg sig inte som chef

Redan efter handbollsgymnasiet kom hon till Folksam och blev ansvarig för en grupp inom försäkringsadministration som växte till 30 personer. Därefter följde 15 år som säljare innan hon återigen bytte spår, denna gång till marknadsföring. Efter en kortare period som marknadschef på dotterbolaget KPA Pension kom hon tillbaka till Folksam – ett företag hon varit trogen i 32 år. De senaste 10 åren har hon återigen arbetat som chef, efter att som ung gjort valet att hoppa av den rollen. 

- Jag tyckte helt enkelt inte att jag passade som chef. För mig – med min bakgrund inom idrotten – var det naturligt att sätta mål, ge feedback och jobba med ständig utveckling och förbättring, men det var inget man gjorde i någon större utsträckning i arbetslivet för 30 år sedan. Det fanns helt enkelt ett glapp mellan hur jag upplevde av vi tänkte i idrottslivet jämfört med arbetslivet. Nu i efterhand tror jag att det var anledningen till att jag inte tyckte att jag passade in – jag hade helt enkelt ett annat sätt att tänka, säger Pia som numera hittat hem i rollen som chef och ledare. 

Feedback ger utveckling

Idag finns former och forum för att jobba med utveckling av både medarbetare och ledare på ett helt annat sätt. Men den största skillnaden är kanske att det är något man pratar om löpande och på ett naturligt sätt. 

- Det är klart att det blir dramatiskt om du bara får feedback en gång om året. Daglig och positiv feedback, om det så bara handlar om att säga att ett möte varit bra, skapar en kultur där utveckling och målinriktning blir naturlig. Och ju mer positiv feedback du ger, desto mindre dramatiskt blir det när du någon gång behöver ge konstruktiv, negativ feedback. Eller som en före detta tränare till mig sade: “Fyller du i tillräckligt mycket varmvatten i badkaret gör det inget om det kommer lite kallvatten ibland.” Det uttrycket har jag tagit med mig i livet. 

- Nu ser jag en utmaning i att få alla att dra åt samma håll och att tillsammans med mina avdelningschefer sätta mål för individen och avdelningen – mål som hjälper till att stärka både Folksams affär och varumärke. Det är ju medarbetarna som gör affärerna.

Ren tvätt bra affär

Folksams idrottssponsring fokuserar på fyra idrottsförbund, med vilka Folksam också har affärer ihop i form av bland annat försäkringar för de aktiva: Skidförbundet, Fotbollförbundet, Friidrottsförbundet och Handikappidrottsförbundet.

Många bra projekt genomförs med dessa, enligt Pia, men det är ett annat exempel hon väljer att lyfta fram: O-Ringen.

- Kläderna blir som bekant ganska smutsiga när du orienterar. Vi har därför inrett vår eventyta med tvättmaskiner där deltagarna kan tvätta gratis, slappa i fåtöljer och ladda mobilen eller “paddan”. Vad det har med försäkringar att göra? Jo, forskning visar att beslut om en produkt som många uppfattar som ointressant, men också kan vara en stor ekonomisk investering för den enskilde, styrs utifrån känslor. Kan vi på Folksam skapa en positiv känsla hos våra kunder, och blivande kunder, kommer vi att ligga bra till när det är dags att välja sakförsäkring, livförsäkring, eller pensionsförsäkring.  

Västvaluta i skumma affärer

Många historier från landslagstiden återkommer när vi vandrar längs minnenas allé i Folksam-fiket. Pia väljer två:

- Första gången vi var i DDR, forna Östtyskland, gjorde starkt intryck på mig. Att åka från väst och in i öst och där mötas av det gråa landskapet, var en annan värld - liksom att se bunten med inhemsk valuta som lämnades över från värdorganisationen till våra ledare. Det gick att använda västvaluta också, men bara i de särskilda ”västaffärerna” på bakgatorna – för de få i landet som hade västvaluta eller för utlänningar.

I DDR blev hon också påmind om sitt ursprung: “Svenske statsministerns dotter lagkapten i svenska laget” löd rubriken i största tidningen. Pia kunde inte annat än le åt det faktum som förföljt henne genom livet eftersom “det var självklart att den politiska vinkeln var den mest intressanta i DDR på den tiden – även inom idrotten”.

Tog tag i matchen

Det andra minnet härstammar från planen. Sverige mötte Rumänien i en turnering i Norge. Spelet gick i baklås.

- Rumänskorna läste sönder oss. Då tog jag som lagkapten tag i spelet, såg till att vi började spela enligt ett annat spelsystem och matchen slutade oavgjort.  Efteråt var jag nöjd med mig själv, för jag kände att jag faktiskt kunde göra skillnad. Det stärkte både min självkänsla och min tillit, att jag kunde få de andra med mig, berättar Pia och uttrycker sin beundran för damlandslaget som bara några dagar före vårt samtal tagit EM-brons:

- Jag vet vad som krävs och hur jobbigt det kan vara att ligga ute länge under turneringar. Den bronsmedaljen var både kul och imponerande!

Var står då idrotten i dag – och vart är den på väg?

- Idrotten är viktig för att du är en del av ett sammanhang, och för att framför allt barn och ungdomar ska har roligt och få röra på sig, säger Pia som dock oroas av två saker: 

- För det första att elitsatsningar börjar i så tidig ålder. Det riskerar att utesluta många med senare utveckling och som kanske till och med slutar idrotta. Det andra är att kraven på föräldrarnas engagemang inom idrotten har ökat, samtidigt som det ställs tuffare krav inom arbetslivet och stöd i skolarbetet. I dag ska du som hårt arbetande förälder vara engagerad både på och utanför planen. Hur ska föräldrar hinna och orka med det i längden?

För att råda bot på det senare driver Folksam Idrottsfonden sedan decennier tillbaka. En procent av förmögenheten i fonden delas årligen ut i form av stipendier. Fonden placerar i svenska och utländska aktier och följer Folksams etiska placeringspolicy gällande mänskliga rättigheter, korruption, tobak, miljö och i Idrottsfonden även alkohol. Fonden förvaltas av Swedbank Robur.

- Det är fantastiskt att läsa på till exempel sociala medier, där dessa unga ledare skriver när de kommer tillbaka från utbildningen. De är så entusiastiska och utgör en viktig del i att barn och ungdomar kan fortsätta att idrotta. 

Barn behöver egen tid

I ett krav på ökat engagemang från föräldrar ligger också en annan fara, enligt Pia Carlsson-Thörnqvist:

- Föräldrar som engagerar sig för mycket, exempelvis åker med på alla turneringar och läger, riskerar att trötta ut barnen. Barnen behöver egen tid med sitt eget lag, utan att föräldrarna är närvarande.

Hon passar på att berömma sina egna föräldrar, mamma Ingrid och pappa Ingvar:

- Mamma satt i styrelsen för Tyresö HF och pappa var speaker på hemmamatcherna ibland. De var närvarande, men de följde aldrig med på turneringar eller läger. Och det var ganska skönt. Handbollen blev min grej. 

Varför blev det då idrott och inte politik för den före detta statsministerns dotter?

- Jag tror att du antingen går i dina föräldrars fotspår, eller inte. Jag valde att inte göra det. Inom idrotten fick jag en egen identitet och mina prestationer kunde stå för sig själva. Det betydde mycket för mig. 

Thomas Björn