Idrottens Affärer träffar förbundskapten Pernilla Svensson på en restaurang i i Mörby Centrum, i Stockholmsförorten Danderyd. Handikappskyttelandslaget har precis haft konferens i närheten, i en lokal som de fått låna utan kostnad under helgen, och diskuterat de idrottsliga målen. 

De aktiva sitter sida vid sida runt det stora, runda bordet och summerar konferensen över en kaffe och bulle. Stämningen är positiv och kramarna många när det är dags för de aktiva att bryta upp och åka hem.

Fler medaljer än London

Trots att det är ett och ett halvt år kvar har de svenska skyttarna redan siktet inställt på Paralympics i Rio de Janeiro 2016, som arrangeras direkt efter OS i samma stad, 7-18 september.

- Vår förhoppning är att det ska bli fler medaljer än i London då vi tog ett guld och ett silver, men allt hänger på vilka skyttar som kommer med till Rio. Det är inte lätt att få en plats. Våra skyttar måste prestera bra på någon av de tre världscupstävlingar som genomförs under 2015 för att få en kvotplats, förklarar Pernilla Svensson som har en 50-procentig tjänst som förbundskapten för handikappskyttelandslaget. 

Kvotplatserna går till vinnaren i respektive gren i världscuptävlingarna, och beroende på vilken gren det är delas det ut mellan en och fyra platser. Har den person som vinner redan tagit en plats i någon av de tidigare tävlingarna går platsen till den som är tvåa eller trea - om även tvåan vunnit tidigare och därmed redan är klar för Paralympics.

Fattas en halv miljon

I ryggen har Pernilla Svensson, övriga ledarteamet och de aktiva både Svenska Handikappidrottsförbundet – en del av Riksidrottsförbundet, RF – och Sveriges Paralympiska Kommitté, SPK. Det värdefulla stödet i form av både idrottslig utveckling och ekonomiskt stöd till trots, det saknas pengar. 

- Vi skulle behöva cirka en halv miljon till i vår budget som omfattar cirka 800 000 kronor för att kunna göra en fullskalig satsning, och därmed skapa förutsättningar för att uppnå de ambitiöst satta målen, säger Pernilla Svensson som är en av tre nominerade till utmärkelsen Årets Ambassadör på evenemanget Stora Idrottsdagen i Ystad den 7 februari.

- Jag hoppas givetvis att få utmärkelsen, men de två övriga nominerade, Hammarbys fotbollsmålvakt Johannes Hopf samt Flensburgs och landslagets handbollsmålvakt Mattias Andersson, är två riktigt tuffa konkurrenter, så det blir ovisst. 

Känna sig trygga och prestera

Behovet av pengar överskuggar en stor del av verksamheten i handikappskyttelandslaget, men ska helst inte påverka den.

- Det är mitt jobb att se till att alla känner sig trygga i sin roll, trivs i gruppen och därmed kan prestera maximalt när det verkligen gäller. Bristen på pengar är något vi försöker hålla oss ledare emellan, men helt klart påverkar det även oss. Och påverkar det oss, påverkar det även de aktiva. Så är det bara.

Pernilla Svensson har blivit lite som Madickens mamma, som fick hålla hårt i slantarna för att familjen skulle få mat på bordet, och för att sonen Abbe skulle få en julklapp på julafton.

Kreativa lösningar

- Vi får dra in på allting, från hur vi reser och bor till vad vi äter och hur ofta vi kan träna. Det gäller inte bara under landslagssamlingarna, utan i högsta grad även när de aktiva tränar på egen hand på hemmaplan. Det är ju där den mesta av träningen sker, så att ha rätt förutsättningar där är förstås viktigt.

Då gäller det att vara kreativ. Som den gången när landslaget valde att lägga ett uppladdningsläger i Ystad, där Pernilla Svensson bor med sin familj, inför OS i London 2012. Genom att använda de kontakter hon har där ordnade landslagsledningen ett uppskattat läger till en relativt låg kostnad. Vänner som bor och driver olika verksamheter i Kurt Wellanders trakter ställde upp på olika sätt och såg till att skyttarna kunde komma väl förberedda till London. Det blev ett läger som svetsade samman både aktiva och ledare.

Fastnade för skytte 

Pernilla Svensson är född och uppvuxen i Backaryd, en lite ort i Blekinge. Hon prövade på många olika idrotter som ung innan hon till slut valde skytte, luftgevär från 10 meter.

- Jag fastnade för skytte för att jag själv kunde bestämma mycket med min träning. Det fanns inga tränare, utan det var upp till mig att hitta lösningar för att jag skulle utvecklas och bli en bättre skytt. Den utmaningen var en stor drivkraft för mig, berättar Pernilla Svensson som utvecklades till en framgångsrik skytt.

Med tiden tog hon sig ända upp till skyttelandslaget. Där var hon bofast under åtta år och deltog i bland annat NM, EM och VM. Mest stolt är hon dock över sitt SM-guld i den öppna klassen 1994, som 19-årig junior, där alla deltog: damjuniorer, herrjuniorer, damseniorer och herrseniorer.

Herrarna svårt att förlora

- Jag var den andra damjunioren som vann med ett par års mellanrum. Året efter att jag hade vunnit togs den öppna klassen bort. Jag tror att herrseniorerna hade lite svårt att en damjunior som jag kunde gå och vinna… Men kul var det i alla fall!

- Jag är förstås också stolt över min brons medalj på EM samma år.

När hon lagt luftgeväret på hyllan 2010 fick hon en tjänst som assisterande förbundskapten. Ett år senare, 2011, fick hon chansen att ta över som förbundskapten. Hon tvekade inte en sekund.

Roligt och utvecklande

- Det är en fantastisk möjlighet att få arbeta med skytte som jag hållit på med hela mitt liv, dessutom med några av världens bästa skyttar. Det är helt enkelt både enormt roligt och utvecklande. 

Pernilla Svensson har många minnen från sin tid som förbundskapten, men ett ligger extra nära hjärtat.

- OS i London 2012 när Jonas Jacobsson äntligen fick sitt guld i sista grenen! En otrolig glädje och lättnad över att Jonas fixade det igen på sitt nionde Paralympics. Minnena och känslorna efter sommarens VM är också starka. Vi blev näst bästa nation med nio medaljer, vara fem guld. Det hade ingen förväntat sig, inte ens jag. 

Största besvikelsen, då?

- Den har jag inte upplevt ännu. Jag är tvärtom snarare förvånad över alla framgångar, speciellt vid VM i somras. Kanske har det att göra med att jag ställt högre krav på de aktiva än tidigare, säger Pernilla Svensson och förklarar närmare:

- När jag tog över var attityden lite av ”det är bra om du bara ställer upp och deltar”. Det är inte riktigt min stil, så jag höjde kraven och började träna de aktiva med målet att prestera sitt allra bästa på tävling. 

Det har varit uppskattat bland de flesta, men inte bland alla.

- Det finns speciellt föräldrar till vissa aktiva som anser att deras barn ska vara med för att de har varit med tidigare, eller för att det inte finns någon annan i just deras klass. Utmaningen är att sätta tydliga regler tillsammans med Sveriges Paralympiska Kommitté, och förklara dessa för såväl de aktiva som deras föräldrar. Det är mitt ansvar, och det kan vara ganska tufft ibland, för det är inte alla som köper det rakt av.

Nära ut i Europa

Även om Pernilla Svensson bor i Ystad, 65 mil från Stockholm, fungerar det bra i satsningen mot nästa OS med aktiva som är spridda över landet: 

- Möjligheten att ta sig från Skåne till övriga Sverige är bra både med tåg och flyg. Sedan är det en fördel att bo nära Europa när vi ska ut på tävlingar. Hela familjen trivs i Ystad och det är också viktigt för att jag ska fungera i min roll som förbundskapten. 

Vad utmärker då en bra skytt? Pernilla Svensson förklarar det på följande sätt:

- Förmågan att hålla fokus och koncentrationen uppe under en lång tid - och att ha drivkraften att motivera sig till att stå i en källare och träna på egen hand mer eller mindre varje dag. 

Aktivera aktiva i sponsorjakten

Pernilla Svensson lösning på att skapa mer ekonomiska resurser till landslagsverksamheten är att involvera de aktiva. Hon har arrangerat ett par work shops med skyttarna där de diskuterat hur de som landslag och landslagsskyttar kan hjälpa till att hitta fler sponsorer. 

- Vi behöver tänka utanför ramarna. De aktiva i landslaget skulle kunna spela en ännu större och viktigare roll i att få in nya sponsorer, och att få de befintliga i att satsa mer. De aktiva ställer mer än gärna upp och berättar om sin vardag, sina drömmar och sina mål – och hur man når dem.

Det här kan även ha en annan nytta än rent ekonomisk, enligt Pernilla Svensson:

- Jag är övertygad om att det kan inspirera andra utan funktionsnedsättning att höja ribban i sina liv och kanske också uppskatta det faktum att de är födda med två ben och två armar. Fler borde förstå att uppskatta att de sluppit olyckor som drastiskt förändrat deras liv, som till exempel att vara med om en trafikolycka som tvingar dig att förbli rullstolsburen i resten av ditt liv. 

Thomas Björn

Jonas Jacobsson är den skytt i handikapplandslaget som har blivit mest välkänd efter sina framgångar.