I samarbete med Folkspel

Leifs energi tar aldrig slut

Det var tidig morgon när Leif Sjöqvist hörde att någon var ute i trapphuset. Han öppnade dörren och där satt 13-åringen som älskade att spela fotboll. ”Men vad gör du här, är du inte hemma, det är ju tidig morgon. Pojken svarade att han inte orkade, det var så mycket bråk”.

Leif Sjöqvist fortsätter att berätta: 

”Jag frågade om han hade ätit något. Nja, fick jag till svar. Men kom in, vännen, till oss, sa jag till honom. Han hade ju inte ätit något alls utan slukade tre tallrikar gröt i ett svep”. 

En stund senare åkte Leif och pojken tillsammans till klubbhuset och under några år hade de tät kontakt. Pojken var ofta hemma hos Leif och hans familj. 

- I dag är grabben 25 år, har studerat och skaffat sig jobb.

Många sådana historier

Leif Sjöqvist vill förmedila vikten av av närhet och att bry sig. 

Han är sådan. 

- Jag har massor av liknande historier. Det finns så många olyckliga barn som med bara lite stöttning och omtanke kan hitta rätt. De själva vill egentligen inget annat än att få lugn och ro i själen. Att känna att nån finns där, då kan de hitta rätt.

I Göteborg känner många denne karismatiske 57-åring som i fotbollens tjänst uträttar en enorm social gärning samtidigt.

- Det finns något hos alla, betonar han. 

Gangstern kramade mig

- Som när jag fyllde 50 år och satt med vänner på restaurang. Plötsligt kommer det in en kille, jag kände igen honom, det är en av stans värsta gangsters.

- Han går fram till bordet, kramar mig och gratulerar. Han vinkar avvärjande till sina kompisar som fick stanna utanför. Det här var hans stund, han ville visa hur mycket han uppskattar mig.

- Vi hade något gemensamt, men där räckte det inte riktigt. Han blev ändå kriminell. Men det vi hade ihop sedan ungdomsåren glömmer han aldrig och därför var det viktigt för honom att söka upp mig. 

- Man vet aldrig, hade man haft lite mer kraft kanske man hade fått styrning på honom också.

Födda in i brottslighet

Leif Sjöqvist berättar målande:

- Man måste förstå deras tillvaro, många är födda in i brottslighet beroende på förhållanden hemma. Då krävs det åtskilligt för att bryta det livet.

Leif Sjöqvist har en passion som räcker långt. Så långt att han inte ens själv kan sätta gränser.

- Det har kostat mig både jobb och äktenskap…

- Det finns ju alltid något att gripa tag i. Vare sig det är kväll eller helg…

I dag jobbar han halvtid i Hisingsbacka IF och halvtid som föreningsutvecklare hos Göteborgs Fotbollsförbund. Här har pengar från Bingolotto gjort olika projekt möjliga. Som att köpa in fotbollsskor till de ungdomar som saknade.

Specialist på människor

Men vad gör du, vad svarar du när andra frågar om vad du har för arbete?

- Jobbar med människor.

Det är hans nakna svar men det betyder så oändligt mycket mera. Med flera Leif Sjöqvist skulle tillvaron vara annorlunda för åtskilliga människor.

Hans uppväxt var lite problematisk.

- Jag hade det stökigt i tonåren. Fast jag lärde mig väl något. Learning by living, så att säga.

Framför allt hur människor inte ska bete sig.

17:e man och sist

Första klubben var Kobbens IF och från den tiden finns ett bestående minne som han uppskattar.

- Glömmer aldrig när jag själv spelade i ungdomen. En trupp om 16 spelare skulle nomineras. Jag var den sjuttonde spelaren som fick sitta och vänta, men mitt namn ropade ingen upp... Det var hemskt.

- Aldrig mera, tänkte jag i den stunden. Där lärde mig att aldrig peta ett barn. Det leder ingenstans. De är under utveckling och kan lyckas desto bättre bara något år senare.

- Det finns bara förlorare vid såna tillfällen, ungdomarna själva, men också ledarna och föreningen. Det lämnar outplånliga minnen. 

Är lite galen

Hans pappa var en duktig löpare, men för Leif gällde bara bollar. Han spelade handboll i Redbergslid och fotboll i olika föreningar, men HisingsBacka blev klubben i hans hjärta.

- Det var ju där mina barn började så då fanns det inget val.

Ett tag var han engagerad i tre lag, för var och ett av barnen.

- Man var eller är kanske fortfarande lite galen, men det kunde hända att jag tränade en av grabbarnas lag och samtidigt hade hunden i koppel och tjejen på axlarna. Ja, jisses…

Enda som ger resultat

Fram till 2010 hade han ingen som helst ersättning och ändå var det arbetsveckor med mer än 40 timmar som fotbollsledare.

- Man var ju ideell, det var ju alla, och körde på. 

Dagtid jobbade han på en skola och fick lön den vägen. Men det året öppnades möjligheten till att först bli arvoderad på halvtid inom fotbollen och året efter på heltid.

Enklast uttryck, Leif Sjöqvist kan ta ungdomar, det är därför han når framgång i umgänget med både unga tjejer och killar, invandrare som flyktingar, ungdomar på glid eller till och med redan med i brottsregister.

- Min filosofi? Att vara rak och att sätta gränser. 

- Jag kan ställa hårda krav, jag kan till och med vara brysk, men jag vet att det i vissa lägen är vad  som gäller och det enda som ger resultat.

Och kompromissa

Konsten är att ändå kunna kompromissa.

- Att vara sträng och rättvis, men samtidigt lyssna och ibland ge efter. 

- 90 procent av mina ungdomar har en annan etnisk bakgrund och man ska vara lyhörd för olika beteenden inom olika kulturer.

Han drar sig inte för att ta med sig grabben eller tjejen och åka hem till föräldrarna och diskutera villkoren. 

- Det finns massor av trasiga ungdomar, men via idrotten kan man lappa ihop spruckna själar.

Tänk om idrotten...

Han blir het och bestämd:

- Tänk om idrotten fick större resurser. Vi är några hundra tusen personer som tycker det är kul att jobba som ungdomsledare och vi sparar miljoner. Vi utgör en enorm styrka. En person som kommer snett blir en sådan enorm belastning för andra människor och för samhället. 

- Idrotten skulle kunna spara miljoner för samhället. 

- Vi gör åtskilligt i dag, men kunde göra mycket mera i svaga områden. Där finns det gangsters, varav vissa är oåterkalleliga, men många behöver bara lite stöd och omtanke. 

- Det betyder så oändligt mycket att någon bryr sig för ofta har de föräldrar som inte engagerar sig. 

30 år av erfarenhet

Han har 30 år av erfarenhet. Leif Sjöqvist minns hur bråken eskalerade för några år sedan när en pöbel satte eld på bilar i Göteborgs problemområden.

- Då blev jag tillfrågad om vad vi kunde göra och det ledde till att Backa BK uppstod. Ungdomarna fick någonstans att vara, ungefär som en egen fritidsgård, vi hjälpte dem med föreningsdemokrati och beteenden. Vi fick stopp på de där bråken.

Bl a arrangerades fotbollsträningar sent på kvällarna och myndigheterna kunde se hur brottsligheten sjönk nattetid.

Likaså har Leif Sjöqvist engagerat sig för tjejer med invandrarbakgrund som vill spela fotboll.

- Det kan vara svårt att nå dem, inte minst att få föräldrarna att förstå nyttan. 

En sluss för ensamkommande

- Ett 30-tal tjejer tränade fotboll en timme och upplevde det roliga med att vara en del av en grupp och själva utvecklas. Det handlade inte bara om fotboll. Efter träningen pratade vi under en dryg timme om kultur, traditioner och beteenden. Tjejerna älskade det.

Han har också varit delaktig i aktiviteter för ensamkommande barn.

- De gillar ju att spela fotboll, men är inte alltid skolade eller så bra att de ska ingå i ett lag. Men för den skull ska de ju inte stå utanför.

- Så kör vi en verksamhet med en sluss, de får utvecklas i sin takt och en dag kan de ta steget över till ett lag. Just nu har vi 40 grabbar som får leka fotboll medan tio har kvalificerat sig och gått över till olika lag.

Proffset glömmer inte sin gamle tränare

Carlos Strandberg, i dag proffs i ryska Ural, är hans adept.

- Carlos är en naturbegåvning och har alltid haft lätt för sig. Hans talang upptäcktes tidigt, även om han började som målvakt innan någon upptäckte att han var den bästa forwarden.

Via Häcken slog han igenom och blev proffs i utlandet.

Carlos och Leif har haft många stunder av samtal och uppgörelser.

- I dag har vi kontakt via datorn. Han har inte glömt bort sin gamle tränare, skrattar Leif.

En aldrig sinnande energi för ungdomar som behöver stöd och känna att någon bryr sig - sådan är Leif Sjöqvist. Bilder: Tommy Holl