Kraftfulla kvinnor inom idrotten: Idrotten blev hennes liv, Stefan Holms OS-guld i Aten är hennes främsta idrottsupplevelse tillsammans med ett eget guld i lag-EM i golf - och hon drivs av att fler ska få känna glädje i idrotten.

Birgitta Ljung möter Idrottens Affärer i foajén på Idrottens Hus i Stockholm. Hon kommer utifrån och skakar av regndropparna från paraplyet och konstaterar att december-Stockholm visar sin allra sämsta sida: någon plusgrad, regn och därtill ett kompakt mörker som endast bryts av de elektroniska ljusstakarna i de många fönstren på den byggnad som liknar en bastion. 

Kraftfull trojka

Här trivs Birgitta Ljung. Och det har hon gjort sedan hon tillträdde som generalsekreterare på Riksidrottsförbundet, RF, och SISU Idrottsutbildarna den 1 februari 2013, som efterträdare till Erik Strand. Först som en tillfällig lösning ett par månader, därefter tills vidare eftersom Riksidrottsstyrelsen – som hon var ledamot av när hon tillträdde – mycket väl visste vad den fick i den strävsamma småländskan.

Hon är dock inte ensam om att vara kraftfull kvinna i toppen av svensk idrott. Ordförande i RF är Karin Mattsson Weijber och ordförande i SISU Idrottsutbildarna är Pia Zätterström. 

En trojka som vet vad den vill.

- Vi har ett väldigt bra samarbete alla tre. Jag har mest att göra med Karin och jag är full av beundran för hennes kompetens. Att vara ordförande i RF är ingen lätt uppgift. Det är många som tycker och tänker och det gäller att ha en stark inre kompass, och det har Karin. Kom ihåg att hon bara var 33 år når hon tillträdde som ordförande. Det gör hennes insats under de här tio åren extra imponerande, säger Birgitta Ljung.

Tävlade mot brorsan

När Birgitta Ljung var fem år bestämde föräldrarna, som var ointresserade av idrott, att familjen skulle flytta från samhället Forserum ut på landet till en gård på det småländska höglandet. Det var två helt olika världar, eller som Birgitta Ljung beskriver det nu, några decennier senare: ”Från ett villakvarter med en massa ungar till ett ställe utan en käft i sikte!”

Hon och den två år äldre brodern Karl-Otto blev hänvisade till varandra, och syskonduon satte igång att utforska alla idrotter som fungerade att utöva på landet utan naturliga lekkamrater, såsom bordtennis, bandy, ridning, fotboll…

Och det var alltid jämna kamper om man får tro RF-chefen, som med ett skratt beskriver sig själv på den tiden som Lotta på Bråkmakargatan ”eftersom jag ofta funderade på att rymma hemifrån, precis som Lotta”. 

Platsade i pojklaget

Utan att tänka på det utvecklade Birgitta Ljung en både fysisk och mental hårdhet i kamperna med brodern. Första gången hon fick bekräftelse på det var när hon några år senare ”tog en tröja” i Eksjös pojklag i bandy, som enda tjej. 

Fotboll spelade hon dock med tjejer, i Nässjö IF. Med det laget vann hon DM och fick se lagkamraten Karin Åhman (i dag Karin Åhman-Svensson) vandra vidare till Öxabäck, Damallsvenskan och landslaget (54 landskamper) med EM-guld 1984 som höjdpunkt. Ett guld hon delar med damfotbollsikoner som Anette Börjesson, Ann Jansson, Elisabeth Leidinge och Pia Sundhage. 

Den som verkligen kom att förändra Birgitta Ljungs liv för evigt är hennes gymnastiklärare i tredje året på gymnasiet: Krister Hullegård, i dag 67 år och glad pensionär. Han övertalade sin idrottstokiga elev att prova på golf under en friluftsdag.

Fast vid första träffen

- Jag var tveksam, men när jag väl fått den första bollträffen var jag fast. Det går nästan inte att beskriva för den som inte spelar golf, eller har provat på, men att få den där perfekta bollträffen och se bollen ge sig i väg precis dit du tänkt dig, den känslan är fantastisk, förklarar Birgitta Ljung som gick fram och tackade nämnde lärare för hans övertalningsförmåga på en återförening i skolan för ett par år sedan, med orden: ”Hej! Vet du om att du är den lärare som påverkat mitt liv mest?”

Birgitta Ljung var 17 år när hon greppade en golfklubba första gången. Hon släppte aldrig taget. På två år gick hon från 26 i handicap ned till 2 och blev uttagen i det svenska EM-laget, på Pia Nilssons bekostnad. Samma Nilsson som senare blev proffs, förbundskapten och Solheim Cup-kapten. Pia Nilsson ansågs som en av svensk damgolfs största talanger och pluggade på college i USA.

Beslutet var därmed inte helt okontroversiellt: att satsa på en ”late bloomer” som rundat utbildningssystemet för ungdomar och gått rakt in i landslaget. 

Passar inte som proffs

För Birgitta Ljung förblev golfen en kär livskamrat på fritiden, och en segerrik sådan – inte minst på senare år. EM-guld i lag 2010 för damer 50 plus, SM-guld i samma klass så sent som 2013 och rader av KM-titlar i hemmaklubben Eksjö GK. 

Birgitta Ljung ångrar inte att hon förblev amatör.

- Nej, jag har aldrig haft någon ambition att bli golfproffs. Dels började jag för sent, dels skulle det inte passa mig att vara professionell. Jag har haft, och har fortfarande, så mycket glädje av golfen som fritidssysselsättning. Jag har golfen att tacka för mycket. Jag träffade ju min man där, till exempel!

Golfen blev också ett område där hon utvecklade sin ledartalang. Hon var ledamot i Svenska Golfförbundets styrelse 1999-2008 och parallellt med det internationella uppdrag inom europeiska golfunionen, EGA, med ordförandeskap i EGA:s tävlingskommitté så sent som 2013. Hon var också ledamot av Riksidrottsstyrelsen 2001-2013 innan hon fick uppdraget som generalsekreterare på RF. 

Holms OS-guld höjdpunkt

Som den största idrottsupplevelsen rankar Birgitta Ljung Stefan Holms OS-guld på Olympiastadion i Aten en varm augustikväll 2004, där hon satt på läktaren.

- Inte för att hela stadion kokade för att en svensk vann OS-guld, för det gjorde den inte, utan mer för att på plats få uppleva hur Stefan krånglade sig ur ett besvärligt läge där guldet höll på att glida honom ur händerna, varpå han fick till det perfekta hoppet och vann. Då var jag stolt! 

Det finns många viktiga frågor på bordet för den högste tjänstekvinnan inom idrotten. En av dem brinner hon alldeles extra för: ungdomsidrotten.

- Min främsta drivkraft är att ungdomar i dag ska ha möjlighet att uppleva glädjen i idrotten, precis som jag fick göra. Glädjen är grunden i en sund idrott. Att, som jag nyss fick höra talas om, åka 38 mil för att delta i en alpin skidtävling, åka ur vid femte porten och därefter sätta sig i bilen och åka hem igen 38 mil, kan ju omöjligt framkalla glädje hos det barnet. Vi behöver anpassa tävlandet inom idrotten till att bli på barns och ungdomars villkor, och inte på vuxnas, förklarar Birgitta Ljung och spinner vidare på vad konsekvenserna blir om idrotten inte sätter barnen och ungdomarna i centrum:

- Vi får ännu fler som slutar idrotta redan när de är 14-15 år. Vi ser tendensen redan nu, framför allt bland dem som börjar träna hårt redan i tidig ålder, 7-8 år. De tröttnar och slutar helt. Därmed får vi också svårare att rekrytera ledare ur de egna leden av idrottande ungdomar. De hinner helt enkelt inte få någon känsla för sin idrott när det gäller regler och organisation.

Göra anställningsbara

Den föreningsdrivna idrotten har också en annan viktig uppgift, enligt Birgitta Ljung:

- Att fostra våra barn och ungdomar till bra individer, få dem att röra på sig och inte leva sina liv i mobilen, samt att göra dem anställningsbara längre fram i livet, säger Birgitta Ljung som har växlat sin civila karriär med att ömsom vara anställd, bland annat i ledande funktion på Spri, Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, ömsom vara egen företagare i form av konsult inom ekonomi, organisation och företagsutveckling – civilekonom från Handelshögskolan som hon är. 

I vår spricker den dynamiska duon Karin Mattsson Weijber och Birgitta Ljung. Weijber Mattsson har aviserat att hon inte ställer upp för omval till en ny period som ordförande i RF. Därmed ser Birgitta Ljung slutet på sitt uppdrag som generalsekreterare - med mer tid till eget golfspel.

Jobbar nära ihop

- Som jag ser det bör den nye ordföranden och styrelsen välja sin egen generalsekreterare. Ordföranden och generalsekreteraren arbetar så nära ihop att samarbetet måste fungera helt perfekt, som det gjort mellan mig och Karin. Den processen bör inledas så snart det står klart vem som efterträder Karin.

Vem som kan vara lämplig att efterträda Birgitta Ljung som generalsekreterare vill hon inte föreslå, men hon har en klar bild av vad den personen bör ha för egenskaper.

- Erfarenhet, mognad och ett gott omdöme är viktiga egenskaper för att klara uppgiften. Det är ett flerdimensionellt uppdrag som kräver att du har en förmåga att hantera idrottsrörelsen, affärsverksamhet, politiker och media på en och samma gång. Det är ett hårt tryck utifrån och kräver därför en viss mognad. Detsamma gäller egentligen för den nye ordföranden, säger Birgitta Ljung som är stolt över många saker under sina snart två år som generalsekreterare i Sveriges största rörelse, idrottsrörelsen, med mer än tre miljoner medlemmar:

Fungera som ett lag

- Först och främst är jag stolt över att jag varit en del i att få alla att fungera som ett lag i högre grad – från styrelsen via kansliet och ut till medlemsförbunden och medlemsföreningarna – och att vi på kansliet arbetar på uppdrag för våra medlemmars bästa mer än någonsin. Nyckelordet i den processen har varit glädje, precis som i ungdomsidrotten. 

- Jag är också stolt över att vi har klarat av att göra neddragningar av antalet tjänster på kansliet i ordnade former, något vi varit tvungna till i och med att det statliga stödet legat stilla i snart sex år och idrottsanslaget urholkats - samtidigt som jag drivit på utvecklingen i organisationen. Sist men inte minst att jag har varit drivande i det strategiarbete som stämman beslutade om 2013 tillsammans med styrelsen, vilket bland annat innebär att analysera hur vi kan vitalisera och stärka föreningslivet, hur vi kan möta den växande hälsotrenden, hur vi kan göra det enklare för fler att vara med och hur vi kan se till att verksamhetsformerna inkluderar, och inte exkluderar. 

Det är ett stort förändringsarbete som Birgitta Ljung varit med och både initierat och drivit. 

Men det blir någon annan som får slutföra det. 

Thomas Björn