Hockeyfesten i Finland går på högvarv.

 Så till  den grad att Tammerfors, nu tillsammans med Riga, också blir VM-arrangör 2023.  Det formella beskedet väntas under fredagen.

  På promenadavstånd från Tammerfors centrum reser sig nybyggda Nokia Arena.  23 restauranger och en jumbotron på imponerande 218 kvadratmeter välkomnar VM-publiken. Vid seriematcher för Tappara och Ilves är publikkapaciteten 13 455 åskådare. 

Stockholms elitlag i idrott för en tynande tillvaro. Inte av egen fri vilja, utan för att politikerna i huvudstaden med omnejd fullkomligt lagt ner alla ambitioner när det gäller att bygga ut idrottshallar och planer. Stan växer, men verkligen inte antalet arenor och planer att träna och spela på.

Regeringen har presenterat sitt förslag till skärpt spellag. I förslaget står konsumentskydd och hållbar spelmarknad i fokus vilket är positivt. Jag uppfattar det som att politiken lyssnat på alla viktiga intressenter längs vägen och har utformat konstruktiva förslag och justeringar utifrån detta. 

Jag kan inte annat än börja med att ändå se tillbaka på några unikt tuffa år för idrottsrörelsen. Vi har tvingats till anpassningar, omställningar och till och med nyainställningar på grund av ett världsläge med pandemi. Det här vet vi alla. Nu ska vi klara av att inte bara göra akuta insatser och överleva utan åter ha styrka och klarsynthet nog för att lyfta blicken och ta sats mot våra gemensamma mål. Så från vilket startblock är det vi nu ska skjuta oss framåt, uppåt och in i framtiden? Går det att bara ta vid där vi var innan dessa två år? 

Nej, vi kan inte bara ta upp samma tråd och gå vidare.

Var sak har sin tid, var tid har sin stil och man har vad man har.

Vet inte hur Janne Andersson med sin stab exakt har formulerat sina innersta tankar för det svenska fotbollslandslagets framtid - men någonting måste de göra. Själv kallar han det för omtag.

Det är sånt man måste göra när det gått slentrian i gamla vanor, omvärlden förändras och de spelare som står till förfogande inte riktigt passar för en traditionell svensk fotbollsmodell.

Oavsett om man föredrar Europe eller AC/DC beskriver rubriken situationen 2020-2022 för många rättighetsinnehavare och eventarrangörer. Pandemin blev en utmaning för de flesta. En del tog sig igenom stålbadet andra inte.

I dagarna har flera arrangörer av tävlingar som hålls på väg fått ett brev från Trafikverket där man påvisar nya riktlinjer som ökar kostnaden markant för arrangörerna. En kostnadsökning som troligen minskar tillgängligheten vid tävlingar markant, eftersom många arrangörer inte klarar  de nya kostnadskraven.

”Vänta bara tills vi börjar vinna matcher. Då kommer ungdomarna. Det är så klubben växer” sa herrlagets tränare. Han var väldigt duktig. Vi vann match efter match i basketens division 1. Men inte kom det några ungdomar. Inte en enda.

Samtidigt startade några tränare en konkurrentklubb.  Medan vi slogs i toppen av division ett var det konkurrentklubben som växte, inte vi.  Konkurrentklubben hade ingen elit.

Vi befann oss i Herzogenaurach, en liten tysk håla med stark sportprägel. Det var den 18 oktober 2008. Det var enda gången jag hade förmånen att samarbeta med Bengan Johansson.

Uppgiften var att fixa hem ett VM i handboll till Sverige och Skåne och det gick galant. Saken var biff redan i första omröstningen. Danmark, Spanien och Ungern fick åka hem nedstämda. Skåne och Malmö Arena, med Karin Mårtensson i spetsen redan då, var vinnaren. Och såklart initiativtagaren Caj-Åke Andersson.

Höjda hyror, sänkta bidrag. Att ta hand om föreningslivet i Mölndal är minsann ingen enkel ekvation.

Mölndal, en kommun söder om Göteborg, fyller 2022 jämnt, 100 år. Firandet har väl startat så där, om vi ska uttrycka oss milt.
Kultur– och fritidsnämnden, i en kommun, behöver spara 3,3 miljoner. Det ska ske genom höjda hyror på hallar och anläggningar – och med sänkta föreningsbidrag.

Jag får det helt enkelt, lika lite som föreningarna i Mölndal, att gå ihop.

I Vasaloppet hus i Mora lyser flitens lampa, den slocknar egentligen aldrig. Blinkar möjligen nån enstaka gång. Här får man aldrig nog av motionsivriga människor. Finns det inget passande arrangemang då lägger man till ytterligare ett i utbudet. 

Innovationsandan i huset är utmärkande. Viljan att hela tiden utveckla antingen sommarveckan eller vinterveckan är gränslös och beundransvärd.

Utan en uppdaterad karta är risken stor att hamna vilse 

”Kan du vara snäll att berätta vilken väg jag ska ta härifrån”, sa Alice.

”Det beror ganska mycket på vart du vill komma”, svarade Chesire-katten leende.

”Det spelar inte så stor roll var jag hamnar.”

”Men då spelar det ju heller ingen roll vilken väg du tar!”

Det är dags att prata om mänskliga skyldigheter – även inom idrotten

Tänk om Nils van der Poel tvingats in i ”den svenska träningsmodellen”. Han hade aldrig kommit till Peking och hade inte heller vunnit några OS-medaljer. Nils ville ovillkorligen göra sin grej. Han valde sin egen väg, med mycket förnuft

Det blev viss diskussion i media förra veckan efter att vi på Centrum för idrottsforskning lämnat en rapport till regeringen om det statliga krisstödet till idrottsrörelsen under coronapandemin. Eftersom jag är utredare på Centrum för idrottsforskning och ansvarig för rapporten, vill jag ta detta tillfälle i akt att förtydliga några av våra poänger. 

Specialidrottsförbunden har tröttnat på RF-ledningens sätt att dela ut statsstödet till förbunden. Därför har Fäktförbundet gått till Förvaltningsrätten i Stockholm och överklagat beslutet om sänkt statsstöd, från 3 140 000 kronor 2021 till 2 960 000 år 2022.  

I andra hand vill man att beslutet hänskjuts till regeringen för ”ny saklig och opartisk bedömning.”