Krönikor
…då blev det tyst i rummet
En växande del av idrottens bidrag går inte till ”business as usual” utan till att hjälpa till med samhällsproblem som folkhälsa och integration. Självklart stör det klubbarna. Vi vill bara göra vår pryl. En obetald föräldra-tränare är inte självklart entusiastisk över att inkludera ett gäng barn från ett annat bostadsområde. Ett klassmässigt homogent lag är lättare att hantera och kräver mindre tid att sköta. Det får man förstå.Jag förstår min gode vän Anders Larsson i Hockeyförbundet. RF:s växande budget har inte gett något lyft för oss idrottsledare på marken.
22 jan. · mårten Weatberg