Wennman konstaterar att ”Publiken, den som köper säsongsbiljetter, har minskat över hela linjen. Det är nu till och med möjligt för en vanlig turist att komma in på Old Trafford och se en toppmatch. Ekonomisk kris, höga biljettpriser och sämre fotboll är ingen bra kombination i slutändan”.
Förtroendet för ligan minskar och Wennman slår fast ”det har inte varit nån bra höst, varken spelmässigt eller PR-mässigt, för Premier League. Men förtroendekapitalet är stort, tabellen är spännande, media pumpar på – och vad skulle ni annars se på Annandag Jul?”.
Han konstaterar att inget av topplagen har liksom tagit chansen när den bjudits. Varken Chelsea eller Manchester United har visat stadga och supportrar har slitets mellan hopp och förtvivlan. Ändå är Manchester United obesegrat, men i flera matcher har den tidiagre så suverän stabiliteten saknats.
Wennman påpekar också hur Carlos Tevez och Wayne Rooney har brutit med sina klubbar, dragit på sig fansens avsky, men via förhandlingar återgått till att kyssa samma klubbmärken igen.
Måttet på att Premier Leauge inte har infriat förväntningarna är att Årets idrottare i Storbritannien blev en jockey med en pilkastare och en sjukampare som tvåa eller trea.