– Tanken har slagit mig”, säger han i en intervju med TT.
– Om jag ska skriva en bok måste jag skriva sanningen och det innebär att jag måste skriva vad jag tycker om en del personer. Jag har inget behov av det, men det finns folk som i olika situationer har uppträtt på ett sätt som jag reagerat på. De vet om det.
– Jag har i regel talat om vad jag tycker. Men därifrån till att tala om för resten av Sveriges befolkning vilka jag tycker är skitstövlar… jag har inte bestämt mig för om jag är beredd att göra det.
Tar sitt och går
24 mars, Konsertsalen vid Nybrokajen, då stegar han som en före detta ordförande i Svenska Fotbollsförbundet.
– Det kommer att komma stunder när jag saknar det dagliga arbetet med fotbollen, det vet jag. Fotbollen har inget att tacka mig för däremot har jag fotbollen att tacka. Jag älskar ju fotbollen.
– Det har varit enormt roligt.
Oerhört engagerad
Dagens 71-åring har sedan barnsben vanan att klara sig själv. Telegrambärare, tidningsbud, kägelresare, springschas och konditoribud, inget har varit främmande. Det samma har gällt inom fotbollen – han har både velat och tvingats engagera sig i de mest mångskiftande sammanhang.
Men varför slutar han?
– Det värsta jag vet är när en fotbollsledare slutar och är bitter och tycker att man inte utnyttjar honom längre. Jag tror inte att du kan leda ett förbund hur länge som helst.
– Om jag visste att jag var odödlig skulle jag säga att jag står till förfogande i fem sex år till, men för varje dag som går blir du utsliten i folks ögon efter att ha varit talesman i 21 år.