En bandyhall behöver INTE kosta för mycket för Stockholms kommun. En hall skulle nämligen ersätta en av de tre befintliga bandyplaner.

En bandyhall används desto mera

Dessutom har samtliga bandyhallar i Sverige en nyttjandegrad på närmare 100 procent, för de är (till skillnad mot de fotbollsarenor som Dan Persson tänker på) inte bara avsedda för matcher i högsta divisionen.

I Stockholm skulle en bandyhall fyllas med ungdomslag, som blivit fler de senaste fem åren.

Orsaken till att alltfler ungdomar väljer bandyn är att bl a ishockey är en mycket dyrare sport och utslagningen i ungdomshockeyn är större. Föräldrar med mindre plånböcker söker sig nu till bandysporten för att deras barn ska få en kul fritidssysselsättning under vintern.

Kan spara skattepengar

Visst, stans representant i elitserien (Hammarby) skulle få träningstider i en ny hall och därmed konkurrera på samma villkor som övriga klubbar i Sverige. Men i en kommunägd hall skulle Bajens A-trupp inte prioriteras före ungdomar.

Driftskostnaden för en hall är lika eller t o m lägre än för en konstfryst utebana. Det innebär att kommunen kan spara skattepengar på driften. Dessutom ökar intäkterna för kommunen genom t ex längre säsong, mer uthyrning av istid till klubbar från andra kommuner, sommarbandyskolor m m.

Priset för att bygga en bandyhall? Ja, här finns både budget- och lyxvarianter. Bandyförbundet har varit tydliga med att varje kommun/ klubb bör skaffa en hall som plånboken klarar.

Och hockeyn då?

Förebilder finns runtom i Sverige för alla smaker. Från 30 miljoner kr: som Relita-hallen i Uppsala och Dina arena i Edsbyn. Eller 250 miljoner: Göranssons arena i Sandviken och arenan i Vänersborg.

Redan på 60-talet tog bandyförbundet ett beslut om att alla klubbar i högsta divisionen skulle spela på konstfryst is.

Nu har förbundet sagt att alla elitserieklubbar bör ha hallar eftersom vintrarna blivit betydligt lynnigare.

Trots allt – vad hade ishockeyn varit idag utan sina hallar?

Och vad skedde med Expressen…

Till sist:

Redan på slutet av 80-talet siade tidningen Expressen om att bandyn inte skulle överleva. Under rubriken ”Den döende bandyn” skrev dåvarande krönikören Thomas Malmqvist att bandy är en kultursport för allt färre gubbar.
25 år senare kan vi konstatera två saker:

1. Expressens upplaga blev döende.

2. Bandyn har däremot mått allt bättre. Sedan Malmqvists krönika har sporten ökat sitt publiksnitt med 57 procent (från 991 åskådare 1985 till 1553 åskådare i fjol). Bakom bandyns starka utveckling står Stockholm. Staden utan bandyhall.