I ett växande Sverige är detta något man inte kan bortse ifrån. Ändå är det precis det som sker hela tiden. I nya bostadsområden och växande kommuner är det fortfarande inte självklart att bygga lika många idrottsarenor, oavsett om det gäller isytor, konstgräs eller sporthallar, som motsvarar behovet hos den inflyttade befolkningen, främst barn och ungdomar.
Inte samma resurser
Skolorna får skolpeng motsvarande antal elever, hur kommer det sig att inte kultur- och fritidsförvaltningarna får samma peng för att tillgodose dessa elevers fritidsaktiviteter? Jag syftar inte på så kallade fritidscheckar eller liknande, dessa tror jag inte ett dugg på och de genererar en orimlig administration för alla berörda.
Nej, jag menar att förvaltningarna måste få ges möjlighet att skapa förutsättningar för att alla ska ha en möjlighet att kunna delta i den mer eller mindre organiserade idrottsverksamheten. Det behövs mer resurser, för att nyttja en sliten klyscha, men i detta fall är den befogad.
Det behövs fler idrottsytor, helt enkelt. Konstgräsen, isytorna och idrottshallarna är fullbokade. Fler vill in och många står på kö.
Det finns säkert någon bokningscentral som nu ivrigt viftar med fingret och påstår att det visst finns tider. Ja, kanske en tidig helgmorgon eller sen vardagskväll men vem ska tvingas ta de tiderna? Den oavlönade och frivilliga idrottsrörelsen? Elitlagen?
Hinner inte underhålla
Och varför ska inte så många som möjligt kunna få rimliga tider att idrotta på? I de flesta fall jag har studerat så är alla idrottsytor så gott som fulltecknade och så pass nyttjade att man inte hinner sköta och underhålla på det sättet som är önskvärt. Hur många vet att både is och gräs behöver vila?!
Det är mycket som skiljer breddidrotten från elitidrotten men en sak har de gemensamt; deras förtvivlade rop efter fler idrottsytor. Så att de kan växa. Engagera flera. Stärka folkhälsan, främja integrationen och bidra till kommunens attraktivitet. Om inte det är att bidra till allmännyttan så vet inte jag vad som krävs?
Jo, jag vet att det offentliga har det tufft nu och att det kommer att bli svåra och tunga prioriteringar och utmaningar vad gäller fördelningen av resurser med tanke på sviterna efter COVID-19. Men vi har inte alltid haft en Coronakris.
Dock har jag alltid fått höra att de lagstadgade kommunala verksamheterna måste prioriteras och dit hör inte idrotten. Är det inte både sorgligt och cyniskt att det ska krävas en lag för att idrotten ska tillåtas ta plats i tillväxtens spår?
Så, vem tar på sig ansvaret? Det gäller nämligen att utkräva ansvar av rätt instans. Att stövla in på kultur- och fritidsförvaltningen och slå näven i bordet inför tjänstemännen är som att slå in öppna dörrar. Ingen skulle bli gladare än dom om de fick mer anläggningar att ansvara för.
Nej, det är politiken som fördelar resurser och det är där ansvaret måste utkrävas. Jag välkomnar den person (politiker) som rakryggat reser sig och säger: ”Ansvaret för idrottens tillväxt i vår kommun är mitt och det tänker jag ta! Genom att säkerställa att det finns utrymme och ytor för idrott för dem som vill.” Det är inte bara kultur- och fritidsförvaltningarna som skulle jubla.