”Vi är glada amatörer”. Så beskriver en majoritet av landets idrottskassör sig själva. Foto: Fredrik Sandberg, TT

Egentligen är det ju synnerligen märkligt. Det finns nästan ingen forskning i Sverige om svarta ersättningar, bidragsfusk och andra oegentligheter inom idrotten.

Vanligt med fusk

Centrum för idrottsforskning presenterar en undersökning om etik och ekonomi i idrottsföreningar. Studien, som genomförts i samarbete med analys- och strategiföretaget United Minds, bygger på en omfattande enkät riktad till kassörer i landets idrottsföreningar.

I nyhetsrapporteringen riktades intresset till de frågor i studien som rör ekonomiska regelbrott. Detta är inte konstigt. Det finns nästan ingen forskning i Sverige om svarta ersättningar, bidragsfusk och andra oegentligheter inom föreningsidrotten.

Undersökningen visar också att nästan var fjärde kassör tror att det är vanligt med medvetna ekonomiska regelbrott i syfte gagna den egna klubben. Sådana uppgifter är både oroande och allvarligt.

5 480 kassörer gav svar

Men studien är inte bara intressant ur ett etiskt perspektiv. Aldrig tidigare har idrottsrörelsens kassörer fått möjlighet att komma till tals om sig själva och den egna klubbens ekonomiska verksamhet. Aldrig tidigare har svarsfrekvens varit lika hög i en studie om idrottsföreningar: inte mindre än 5480 kassörer besvarade enkäten.

Och viktigaste av allt – den bild som kassörerna ger av svensk idrott var inte riktigt vad vi förväntade.

Först och främst framstår svensk idrott som betydligt mer småskalig och ideell än vad man kan tro av medias rapportering.

• En majoritet av landets idrottsklubbar har färre än 200 medlemmar.

• Två tredjedelar har en omsättning som understiger en halv miljon kronor om året – och intäkterna består huvudsakligen av medlemsavgifter och offentliga bidrag.

• Drygt hälften av föreningarna (55 procent) ger dessutom inte någon ersättning alls till medlemmarna för deras arbetsinsatser. Större och mer kommersiellt orienterade idrottsföreningar finns visserligen, men de utgör en mindre del.

• Endast tre av tio idrottsföreningar har anställd personal.

• Knappt en fjärdedel bedriver elitverksamhet på seniornivå.

Glada amatörer

Ett annat resultat av undersökningen handlar om kassörerna själva. Att ansvara för en förenings ekonomi är ofta en både kravfylld och komplicerad uppgift.

Trots detta svarade över hälften av kassörerna att de är ”glada amatörer” som saknar professionell erfarenhet av att arbeta med ekonomifrågor.

Närmare sju av tio kassörer tillägger att de inte gått de utbildningar som förbund och andra organisationer erbjuder i exempelvis föreningslära och ekonomihantering. Den vanligaste källan till information är istället att googla på internet eller söka information på förbundens hemsidor.

Inte medvetet fusk

Det är mot denna bakgrund vi bör analysera kassörernas svar om ekonomiska regelbrott. Enligt kassörerna själva är de vanligaste felen nämligen inte alls medvetna fusk i syfte att stötta den egna klubben.

Mest vanligt är istället fel som sker till följd av slarv eller okunskap. Över hälften av samtliga kassörer menade att sådana omedvetna regelbrott i ekonomifrågor är vanligt.

Studien Etik och ekonomi i idrottsföreningar handlar därmed inte bara om huruvida idrottsklubbar är beredda att fuska i ekonomifrågor för den goda sakens skull. Studien förtjänar även att ligga till grund för en bredare diskussion om idrottsrörelsens existensvillkor och professionaliseringsgrad. Dessutom väcker den viktiga frågor om behovet av kompetensutveckling i landets idrottsklubbar. Kurser och utbildningsmaterial i föreningslära och ekonomihantering finns ju sedan länge.

Men hur kommer det sig att så få idrottsledare väljer att gå dessa kurser?